Martin Melin (L) om Bättre möjligheter att verkställa frihetsberövanden

Fru talman! Som son till en historiker och som en gång i tiden själv inskriven på Stockholms universitet för att plugga historia tycker jag att det var intressant att höra ledamoten från Socialdemokraterna prata om de gamla fridslagarna. De är, som bekant, från 1200-talet.

Jag har varit verksam polis i över 30 år - och jag har suttit i polisbil. Jag har många gånger undrat: Vad händer egentligen i riksdagen? Vad händer egentligen i Rosenbad? Hur tänker de? Det har nämligen fattats lagar. Det har funnits hål i lagstiftningen. Vi poliser har undrat: Varför täpps de där hålen aldrig till? Varför görs det ingenting?

Detta har alltså gällt under de senaste 30 åren, så det spelar ingen roll vilken partifärg som har styrt landet.

Nu har vi äntligen en regering som faktiskt förstår detta och som börjar täppa till de här hålen. Den lag som vi debatterar i dag är en lag som gör det. Vi är alla här inne tämligen överens om att denna lag behövs, och det är glädjande. Men det som har framkommit när jag har lyssnat på debatten här är att vi är lite oense när det kommer till detta med integritet. Det handlar om värdet av att effektivt kunna söka efter en efterlyst person och gripa den personen eller att aktivt och snabbt kunna söka efter och hitta en farlig person som har rymt från en anstalt. Vi ställer det mot det intrång i den personliga integriteten som denna lag och dessa åtgärder innebär.

Man ska ha klart för sig att alla tvångsåtgärder som staten, bland annat genom polisen, genomför är någon form av intrång i den personliga integriteten. Men för att vi ska kunna ha ett fungerande rättssamhälle har vi kommit överens om att myndigheter i vissa fall, genom sin personal, får utföra vissa åtgärder som är ett intrång i den personliga integriteten.

Polisen får till exempel gripa en person, belägga en person med handfängsel, låsa in en person i en arrest, ta blodprov, ta urinprov och så vidare. Det har vi, i alla fall vad jag vet, inga problem med här inne. Man litar på att polisen, i det här fallet, sköter sitt jobb och gör intrången i den personliga integriteten korrekt.

Fru talman! En annan sak som har kommit upp i debatten är detta med överskottsinformation. Det är information som polisen kan komma över i samband med att man använder denna lag. Det finns viss kritik mot att polis och åklagare kommer att få använda denna information alltför enkelt.

Jag ser i min värld inte riktigt det problemet. Om polisen under en övervakning, där man är ute efter att leta efter en viss person, får nys om kommande allvarlig brottslighet eller pågående allvarlig brottslighet tycker jag faktiskt att den informationen ska få användas. Det skulle vara märkligt om polisen skulle få kännedom om till exempel ett allvarligt brott, som kidnappning, och inte skulle få använda den informationen för att kunna förhindra kidnappningen - jättemärkligt.

Eller låt oss säga att man under till exempel avlyssning eller avläsning får kännedom om hur narkotika smugglas in i landet, vilka metoder som används och vilka som gör det och att man då inte ska få använda den informationen. Jag tycker att det är väldigt märkligt. Jag förstår att syftet med avlyssningen, avläsningen eller inhämtningen av samtalslistor och så vidare är att hitta en person som ska frihetsberövas. Jag förstår det, och jag vet det. Men om polisen får överskottsinformation som gör att man kan förhindra allvarlig brottslighet tycker jag ändå att man ska få använda den.

Egentligen skulle man kunna förklara detta enklare om man tar det praktiskt. Låt oss säga att en polis får ett larm om ett bråk i en lägenhet. Det är gap och skrik och så vidare. Polisen kommer dit och knackar på dörren. En kvinna öppnar och säger att hennes man är aggressiv inne i lägenheten. Polisen kliver in i lägenheten och får där inne syn på två vapen. Det är två pistoler som ligger på ett bord. Helt plötsligt har vi ett brott, ett grovt brott: olaga vapeninnehav. Det vore jättemärkligt om polisen då inte skulle få ta dessa vapen i beslag och upprätta en anmälan.

Syftet med att komma in i lägenheten var inte att eftersöka vapen. Man kan säga att polisen fick en sorts överskottsinformation som då skulle kunna användas.

Jag är, fru talman, övertygad om att polis och åklagare kommer att kunna hantera även denna lag på ett bra och professionellt sätt. Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Jag är väl medveten om den oro som man kan känna. Jag är dock trygg med att den överskottsinformation som kommer till polisens och åklagarnas kännedom värderas och används korrekt. Jag litar på myndigheterna. När det gäller att ha koll på detta har vi Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, som ju får titta på hur informationen används. Jag är också trygg med att den nämnden fungerar korrekt och bra.

Sedan gäller det hur lång tid detta ska få gälla. Vissa förundersökningar kan dröja år, och då tycker jag att det är dumt att begränsa det. Jag vet inte om förslaget var 18 månader, men jag tycker att det är dumt att begränsa det.

Jag tycker att man på något sätt har tagit till sig av allting, och jag tycker att lagen är bra utformad. Skulle det visa sig - så är det med alla lagar - att det inte fungerar får man göra om och förbättra. Men jag känner mig trygg med hur lagen är skriven i propositionen.