Tobias Andersson (SD) svarade Rickard Nordin i en replik om Energipolitikens långsiktiga inriktning i debatten ”Protokoll 2023/24:120 Torsdagen den 23 maj” den 23 maj 2024.
Rickard NordinC· i en replikFörst och främst stämmer inte det Tobias Andersson säger. Vi var konkreta även på första mötet, och vi sa att vi exempelvis ville ha ett mål till 2030. Det är bara hittepå. Om regeringen hade önskat riktiga förhandlingar…Fru talman! Äntligen är det dags att debattera och besluta om energipolitikens långsiktiga inriktning. Det handlar om den så kallade energipolitiska inriktningspropositionen eller, i folkmun, EPIP. Den är samordnad mellan de fyra Tidöpartierna, och Sverigedemokraterna står bakom den i sin helhet.
I detta betänkande har även vissa yrkanden från allmänna motionstiden behandlats, varför jag vill börja med att yrka bifall till vår reservation 14 under punkt 6 angående vattenkraft. I den bekräftar vi vår syn på vattenkraften: att den spelar en central roll för Sveriges fossilfria elförsörjning, både som produktionskälla och som reglerkraft.
Vi instämmer därför i regeringens bedömning i propositionen att den befintliga vattenkraftens regler- och produktionsförmåga behöver bevaras och utvecklas, inte minst för att de väderberoende och volatila kraftslagen ska ha en chans i ett framtida robust kraftsystem. Något som ökar denna uthållighet i den svenska vattenkraften och därmed i hela kraftsystemet är en ökad magasineringskapacitet, vilket framgår i just den reservation som jag yrkat bifall till.
Nu ska jag gå till innehållet i själva propositionen.
Fru talman! Äntligen stakar politiken ut tydliga ambitioner för energipolitiken. Nästa vecka kommer riksdagen att fastslå ett mål för planering och ett mål för leveranssäkerhet. Det är två viktiga mål, som tillsammans med många andra åtgärder som ska påbörjas eller som redan vidtagits av regeringen, ger rätt signaler för investeringar i produktion och för industrikonsumtion av el.
Planeringsmålet fastslår att planeringen av det svenska elsystemet ska ge förutsättningar för att leverera den el som behövs för en ökad elektrifiering och att möjliggöra den gröna omställningen. Där ser regeringen för närvarande ett behov av att planera för att kunna möta ett elbehov om minst 300 terawattimmar 2045. Till detta adderas att elbehovet för olika geografiska områden i Sverige ska tydliggöras och bedömas från åren 2030, 2035, 2040 och 2045.
Leveranssäkerhetsmålet fastslår däremot att det svenska elsystemet ska ha förmågan att leverera el där efterfrågan finns i rätt tid och i tillräcklig mängd i den utsträckning det är samhällsekonomiskt effektivt. Omotiverade hinder i elsystemet ska undanröjas för att skapa förutsättningar för en effektiv marknad som främjar konkurrenskraftiga priser.
Då kanske någon undrar: Hur kan man år 2024 planera för två decennier framåt? Ja, det är ingen enkel uppgift, fru talman. Det är också därför som det finns kontrollstationer i denna proposition för att man ska kunna följa vilket behov som finns framöver. Dessa kontrollstationer ser inte minst Sverigedemokraterna som positiva.
Vi vet att stora delar av det utökade elbehov som såväl myndigheter som det privata näringslivet bedömer finns är kopplade till ett fåtal stora industriprojekt med varierande osäkerheter och risker.
Till exempel bedömer LKAB att deras elbehov, kopplat till deras omställning som kräver vätgasproduktion, landar på ungefär 70 terawattimmar någon gång mellan 2045 och 2050. Det utgör i runda slängar hälften av den utbyggda elproduktion som planeringsmålet fastslår för 2045. Samtidigt är det, åtminstone enligt mig, svårt att tro att andra industriaktörer skulle efterfråga motsvarande volymer som LKAB:s ifall LKAB inte genomför sin fulla utbyggnad av denna omställning.
Detta är ett exempel på varför det är ansvarsfullt av regeringsunderlaget att ha återkommande kontrollstationer, så att vi inte står fast vid ett planeringsmål som är underdimensionerat eller överdimensionerat.
Fru talman! Nu har jag kortfattat redogjort för de centrala delarna av propositionen. Men vad innebär detta i praktiken? Vilka effekter kommer det att resultera i?
Först och främst tål det att upprepas att det är på tiden att vi från politiken kommer med tydliga målsättningar på det energipolitiska området. Nu vet berörda aktörer i form av allt från myndigheter till privata bolag vilka mål som finns. De som vill konsumera eller producera el vet vad politiken planerar för volymer och vilka krav som ställs på systemet. Det innebär att de förstår att vi från politiken nu ser att vi har ett ansvar för att vidta de åtgärder som krävs både för att möjliggöra stora volymer av denna produktion och för att systemet byggs ut så att - och har de funktioner som krävs för att - leveranssäkerhet ska kunna garanteras.
Det sistnämnda, fru talman, har saknats under en alldeles för lång tid. Tidigare regeringar har förvisso stimulerat produktion, men det har skett på bekostnad av den leveranssäkerhet som är så viktig. Det är därför vi på årsbasis är nettoexportörer av el samtidigt som vi ibland har effektbrist när vi behöver effekten som mest.
För att på riktigt motarbeta denna effektbrist är jag och Sverigedemokraterna stolta över de skrivningar vi fått in i propositionen om inte minst gaskraftens roll, bland annat i den skrivelse som fastslår att regeringen bedömer att gasturbiner i större utsträckning än i dag kommer att fylla en viktig funktion i elsystemet till dess att tillräcklig produktion av fossilfri el från kärnkraft är på plats. Detta är en grundförutsättning för att man ska kunna nå målet om leveranssäkerhet.
Följande bör också påpekas: Om ett mål om leveranssäkerhet hade funnits på plats redan för några decennier sedan hade inte ett enda kärnkraftverk lagts ned. Väderberoende elproduktion hade heller aldrig byggts ut och blivit subventionerad i sådan utsträckning som har skett, på bekostnad av baskraft. Detta har skett på den falska premissen att marknaden har styrt mot dessa investeringar.
Fru talman! Tillåt mig att fråga: Vilken marknad beslutade att vi bara fick ha tio kärnkraftsreaktorer i drift samtidigt? Vilken marknad beslutade att vi bara fick ha kärnkraftsreaktorer på tre platser i Sverige? Vilken marknad beslutade att vi under en begränsad tidsperiod inte ens fick forska på området? Vilken marknad bestämde att det var just 100 miljoner man var tvungen att betala för att ens få ansöka om att ägna sig åt kärnkraftsetablering?
Jag tror inte att det var marknaden, fru talman. Jag tror inte heller att det var marknaden som valde att sätta elcertifikat på andra kraftslag eller att det var marknaden som drev på för att subventionera anslutningskostnaderna för den havsbaserade vindkraften. Jag tror tvärtom att allt detta, som har föranlett den situation vi ser med effektbrist i dag, är en direkt konsekvens av politiska beslut fattade inte minst i denna kammare. Det är inte någonting som marknaden själv valt att reglera. Mig veterligen är det inte så att marknaden kan stifta lag, utan det gör vi faktiskt här.
Nu tar politiken däremot ansvar. Tyvärr vill inte oppositionen vara med och ta detta ansvar, trots att det har skett återkommande dialogmöten på andra sidan vattnet med företrädare för regeringen. Vi har diskuterat dessa förslag. Regeringen har till och med hörsammat de synpunkter som kommit, inte minst sådana som gällt att man vill veta tidigare vad planeringen är. Det är därför vi nu har kontrollstationer. Vi har kunnat ha ett, som vi trodde, konstruktivt samtal för att försöka mötas och ta ett gemensamt ansvar för ett leveranssäkert system.
Vad har då oppositionen lyft upp i stället? Man har velat ha mer konkretion. Man vill ha mål om planering redan till 2030, trots att Tidöpartierna inkluderat kontrollstationer. Med de volymer man önskar tillföra hade detta naturligtvis inte varit möjligt utan fossil kraft. På de möten vi haft har jag personligen tagit upp att Sverigedemokraterna kan skriva under på att ha ett mål för 2030, men då kommer det att behövas gasturbiner som under en överskådlig framtid drivs på naturgas. Detta ville man dock inte ha.
Vi har dessutom fått höra i dessa sammanhang att man önskar se en blocköverskridande politisk energiöverenskommelse, vilket Socialdemokraterna och Centerpartiet skriver i sin gemensamma följdmotion. Då kan man fråga sig, fru talman, vad de åsyftar. Är det så att dessa båda partier har fått ett nyfunnet intresse för kraftsystemet? Har de insett att det vore klokt att ta ansvar för hur det byggs ut och vilka funktioner som inkorporeras i det?
Har Socialdemokraterna, efter åtta år vid makten, insett att det nu är dags att ta gemensamt ansvar och att inkludera samtliga partier i diskussioner om frågor som kommer att ha bäring hundra år framåt i tiden? Det är ju positivt om man nu har denna ansvarskänsla efter att man lämnat Rosenbad, även om jag hade önskat att man hade haft den under åren vid regeringsmakten.
Det kan dock också vara så, fru talman, att detta inte bottnar i en känsla av ansvarstagande. Det kan vara så att detta är ett politiskt spel där man från oppositionen vill använda alla till buds stående medel för att begränsa detta regeringsunderlags möjligheter att genomföra viktiga reformer. Det kan vara så att man vill låsa fast oss i samtal och förhandlingar för att därmed begränsa våra möjligheter att driva igenom de reformer som vi vann valet på att genomföra. Det kan vara så att detta bara är ett cyniskt spel och att väljarnas och industrins bästa är långt ute i periferin.
Inte minst för Socialdemokraterna handlar det om att vinna nästa val och därefter kunna vidta de åtgärder som vi tycker borde påbörjas redan nu. Man är alltså redo, om jag får tolka detta lite cyniskt, att spela Jeopardy med väljarnas och industrins bästa för egna politiska vinster.
Vi tillåter oss dock inte att fastna där. Vi sträckte ut en hand till oppositionen, som man valde att inte ta. Därför kör vi på med EPIP. Vi kör på med allt det som redan har skett. Vi har avskaffat avfallsförbränningsskatten. Vi har målsättningar om kärnkraftens produktionskapacitet 2035-2045. Vi har ett flertal utredningar som rullar på, inte minst om styrningen av elprissättningen. Vi ger tydligare uppdrag till myndigheterna.
Arbetet är påbörjat men inte avslutat. Nu lägger vi från Tidöpartiernas sida grunden för ett framtida robust och leveranssäkert system.
(Applåder)
Fru talman! Om Tobias Andersson tror att vi från Centerpartiet, och för all del också Socialdemokraterna, skulle syssla med någon typ av cyniskt spel säger det nog mer om Sverigedemokraternas syn på politik än om vårt ansvarstagande. Detta är betydligt mycket viktigare än så. Det handlar om konkurrenskraft, om svenska jobb, om näringslivets förutsättningar, om energiomställningen och om klimatomställningen. Jag vet att de sakerna inte är så himla viktiga för Sverigedemokraterna, men det är ju detta som näringslivet efterfrågar. Man vill ha långsiktiga spelregler.
Några förhandlingar har inte ägt rum; det var en glorifierad fika och remissrunda som vi fick delta i. Om regeringen skulle bjuda in till förhandlingar tror jag att vi skulle kunna lösa det här på en kvart. Det är inte svårare än så, men det finns ju ingen vilja att komma överens. Detta är det stora problemet - man är inte ens intresserad av att försöka.
Vi lade fram ett antal konkreta förslag. Vi fick tillbaka kontrollstationer, som inte säger någonting över huvud taget. Vi fick inga underlag som visar vad man vill med leveranssäkerhetsmålet eller vad det egentligen kommer att kosta. Vi fick ingenting av det vi efterfrågade för att kunna vara med och fatta beslut.
De konsekvensanalyser som finns i detta betänkande är ju ett skämt. Riksrevisionen har tidigare kritiserat riksdagen för bristande konsekvensanalyser, men de konsekvensanalyser som finns nu är långt mycket fattigare än de tidigare, som jag vet att Tobias Andersson har kritiserat.
Min stora fråga är precis samma fråga som jag ställde till Mats Green. Vi vet att 25 000 arbetstillfällen i Västsverige hotas till 2030. När Tobias Andersson säger att det är ett fåtal stora projekt stämmer det över huvud taget inte i Västsverige. Vi har väldigt många projekt som kräver tämligen mycket el i förhållande till den kapacitet som finns i dag.
Min stora fråga till Tobias Andersson är: Hur ska ni lösa det här? Det verkar ju inte vara intressant att bygga vindkraft eller solkraft. Gasturbiner kan lösa lite, men det är en väldigt dyr lösning för en toppeffekt snarare än någonting som ska leverera i bulk. Hur ska Sverigedemokraterna tillgodose dessa behov för att jobb inte ska gå förlorade?
Fru talman! Jag tackar Rickard Nordin för frågorna.
Jag börjar med den första frågan. Tror Sverigedemokraterna att Centerpartiet ägnar sig åt ett cyniskt spel? Det korta svaret är: Ja, det tror jag absolut. Jag tror att ett parti som sannolikt inte kommer att klara sig in i Europaparlamentet tycker att det är viktigt att ägna sig åt symbolpolitik, maximera det egna utrymmet i debatten och försöka skälla som en större hund än den man faktiskt är i sammanhanget.
Om Centerpartiet hade velat ha en konstruktiv ingång hade man redan på det första mötet på departementet lagt fram sina synpunkter. De kom ju långt senare, när hanteringen av propositionen var så pass långt framskriden att vissa av de inspel som kom från Centerpartiet var helt omöjliga att inkorporera i propositionen utan att ytterligare fördröja hanteringen här i kammaren och sedan vid implementeringen.
Det är viktiga frågor som ledamoten är inne på som vi behöver agera på här och nu. Det är synd att det skedde så lite under de åtta år som Centerpartiet hade varierat inflytande över regeringen. Men nu befinner vi oss här, och jag tror absolut att vi kommer att bygga mer väderberoende kraft. Det finns inte heller några begränsningar på detta.
Om Västsverige landar i att man behöver denna vindkraft är det bara att sätta spaden i marken. Sedan måste man såklart få stöd från kommunen. Jag tror inte att Rickard Nordin vill avskaffa det kommunala vetot. Han får gärna berätta vilken kommun i Västsverige som ska hosta upp kanske 30 terawattimmar till 2030. Det är en siffra jag har fått från Västsvenska Handelskammaren. Det finns ingen begränsning från den här regeringen. Vi har inte infört ett förbud. Tvärtom har vi sagt ja till att bygga havsbaserad vindkraft, vilket den förra regeringen inte lyckades med. Vissa av parkerna ligger utmed västkusten.
Vad exakt är det som inte finns? Det finns inga begränsningar. Vi har inte implementerat någon begränsning för byggnation av vare sig vindkraft eller solkraft. Det får man ägna sig åt om man önskar det. Vilken kommun ska husera dessa vindkraftverk?
Fru talman! Först och främst stämmer inte det Tobias Andersson säger. Vi var konkreta även på första mötet, och vi sa att vi exempelvis ville ha ett mål till 2030. Det är bara hittepå.
Om regeringen hade önskat riktiga förhandlingar hade man bjudit in till det. Det var det ju inte. När det efterfrågades konkreta saker på papper levererade vi konkreta saker på papper, och sedan sket man i dem. Det är inte vårt ansvar när regeringen struntar i våra inspel. Det kan inte Centerpartiet lastas för.
Det är inte fråga om ett cyniskt spel. Om det är något vi har jobbat med länge och påpekat gång efter gång är det långsiktighet och blocköverskridande överenskommelser. Så var det redan förra mandatperioden.
Att Tobias Andersson tror att vi har haft inflytande i åtta år säger också rätt mycket om Tobias Anderssons syn på politik. Det var trots allt S och MP som styrde, framför allt 2014-2018. Sedan stämmer det att vi var med i januariavtalet under tre år, men tre är betydligt mindre än åtta. Jag tror därför att Tobias Andersson även får öva sig på att räkna.
Det här är så otroligt viktigare än cyniskt spel. Det är inte Centerpartiet som driver cyniska trollfabriker och annat, utan det är Sverigedemokraterna som gör det. Det är problemet, nämligen att Tobias Anderssons egen syn på politik skiner igenom i energidebatten. Det här är otroligt mycket viktigare än så, och det är än viktigare utanför kammaren. Om det hade funnits lokala incitament, i stället för en utredning som ligger och samlar damm på regeringens bord, hade fler sagt ja. Om Tobias Andersson hade pratat med sina egna kommunpolitiker hade kanske fler sagt ja.
Centerpartiet är det parti som är bäst på att säga ja till lokal vindkraft. Sverigedemokraterna är sämst. Det finns förslag om havsbaserade vindkraftsparker på Västkusten på regeringens bord som är redo för beslut. Ändå kommer inga beslut.
Det behövs tydligare regelverk för solparker eftersom länsstyrelserna efterfrågar dem från regeringen. Ändå kommer inga beslut. Detta är problemet; man vägrar att fatta beslut där de behövs och där folk vill investera på marknadsmässiga villkor. Jag hoppas att Tobias Anderssons tal om marknaden i talarstolen också gäller när det kommer till alla kraftslag, det vill säga att man inte är beredd att subventionera något sådant.
Fru talman! Jag tackar på nytt för synpunkterna och frågorna från Rickard Nordin. Jag ska ta med mig till departementet att nästa gång man bjuder in får det komma med ett lite finare kuvert och en mer formell inbjudan så att också oppositionen kan uppfatta att andemeningen är seriös. Nu tror jag att inbjudan kom mejlledes, och det var kanske det som gjorde att Rickard Nordin inte upplevde att inbjudan hade den tyngd som han hade önskat. Vi får ta med oss detta till inte minst minister Busch.
Sedan var det sidospåret om trollfabriker. Det är ändå lite intressant att pausa vid detta. Det var faktiskt Rickard Nordins partikollega från Göteborg, som för övrigt hade valts in på Rickard Nordins eget mandat om det inte hade varit så att han uteslöts 2018, som sedan bildade det parti som tillsammans med internationella krafter med islamister har bedrivit en kampanj mot LVU och svenska socialtjänsten. Det har sannolikt varit den största påverkanskampanjen mot svensk offentlighet någonsin i svensk historia. Det var din partikollega från ditt partidistrikt som hade slagit dig på personröster om det inte hade varit så att ni uteslöt honom. Då hade han suttit i riksdagen 2018-2022 på ett centerpartimandat. Man ska vara försiktig med att peka finger åt andra partier när det kommer till desinformation när man har den typen av historia.
Med detta sagt låt oss prata om de behov som finns i Västsverige. Det handlar om i runda slängar 30 terawatt, och det är ungefär vad all vindkraft i Sverige producerade under 2023. Jag tror att det var 34 terawattimmar. Det var ungefär 5 500 vindkraftverk som producerade den effekten. Var i Västsverige skulle du någonsin få lokal acceptans för att bygga ut lika många vindsnurror som i dag finns i hela Sverige och som har byggts under decennier? Det finns inte en kommun hemma i Skaraborg, där jag kommer från, kan jag lova dig, som är villig att ens ta några hundra av de 5 500 som behövs.
Det korta svaret på den fråga som Rickard har ställt är väl att jag tror att gas kommer att spela en viktig roll för att klara det effektbehov som finns.