Karin Rågsjö (V) om Kompetensförsörjning, e-hälsa och beredskap
Karin Rågsjö (V) höll ett anförande om Kompetensförsörjning, e-hälsa och beredskap i debatten ”Protokoll 2023/24:114 Onsdagen den 15 maj” den 15 maj 2024.
Fru talman! Hur mår sjukvården? Under pandemin applåderade vi hälso- och sjukvården. Det gjorde vi allihop. Nu blir i stället 5 000 varslade. Trots ökade behov blir vårdplatserna färre, och den främsta orsaken till det är bristen på personal och på resurser.
Den SD-beroende regeringen dränerar just nu vården genom att inte ge tillräckligt med resurser i en mycket svår tid. Vi har en nationell vårdkris i Sverige. Det behöver vi egentligen inte ha.
Överbeläggningarna på landets sjukhus ökar. Antalet intensivvårdsplatser minskar. De är färre än före pandemin. Kommunal, Vårdförbundet och Läkarförbundet larmar om det allvarliga läget. Jag har respekt för Vårdförbundet som tar fajten.
I Vänsterpartiets förslag till vårbudget visade vi bland annat hur man kan sätta stopp för den akuta vårdkrisen och se till att ingen sägs upp inom vården. Det tyckte vi var självklart. Personalen är guldet.
Vi vill ta bort marknaden från vården. Det är inte helt obekant. Vi vill även ta bort etableringsfriheten så att man får bort vårdmaffian, som nu kan öppna vårdcentraler och vaccinationsmottagningar lite varstans för att tvätta sina pengar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kompetensförsörjning, e-hälsa och beredskap
Högern har ju öppnat för den här maffian, och nu måste man stänga den dörr som har öppnats genom etableringsfriheten. Det gäller vårdcentraler, vaccinationsmottagningar och annat runt om inom välfärden.
Ökade kostnader har urholkat de regionala budgetarna enormt. Samtidigt har vi en ökande befolkning, en ökande äldre befolkning, som kräver mer. Det vore kanske bra att ha i beaktande.
Personaltätheten och vårdkvaliteten kommer att sjunka till så pass låga nivåer att patientsäkerheten hotas. Den hotas just nu på grund av för lite resurser. Det säger facken. Man får bestämma sig för om man ska lita på facken eller inte.
Som jag nämnde tidigare är situationen på neonatalavdelningen på Sahlgrenska Universitetssjukhuset så pass ansträngd att personal varnar för att patientsäkerheten hotas varje dag.
De generella statsbidragens andel av hälso- och sjukvårdens finansiering har minskat från 16 procent till 11,5 procent mellan 2010 och 2022. Det kanske är bra att komma ihåg det. Det går stick i stäv med olika regeringars återkommande beskrivningar de senaste åren om historiska vårdsatsningar.
Alla regioner utom tre ökade sina kostnader för inhyrd personal inom hälso- och sjukvården förra året med 1,4 miljarder kronor. Totalt landade notan för hyrpersonal i hela landet på 9,3 miljarder kronor. Det beror på brist på annan personal som har sin grund i dåliga arbetsförhållanden, och så har det varit ganska länge.
Vänstern har tagit fram ett tiopunktsprogram för att fasa ut hyrpersonal. Vi tycker att det är oerhört viktigt.
Vårdförbundet berättar nu att deras medlemmar har 3 miljoner övertidstimmar. Vi måste göra något åt det. Det här beror på arbetsmiljön. Situationen är den att man rings in omgående och hela tiden. Folk har svårt att få ut sin ledighet. Det här är en kris.
Fler än 90 procent av arbetsgivarna har brist på grundutbildade sjuksköterskor, distriktssköterskor och röntgensjuksköterskor. 90 procent - det är allvarligt.
Något som oroar mig och som genomsyrade arbetet i socialutskottet under pandemin är att hälso- och sjukvården ligger efter i sitt arbete för att höja beredskapen för krig och allvarliga kriser. Förmågan att ta emot ett stort antal skadade har vi inte. Detta är den SD-beroende regeringens ansvar.
Förra året varnade Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, i en rapport för riskerna med privat ägande i sjukvården. FOI pekade bland annat på att myndigheterna saknar direkt kontroll över stora delar av vårdsektorn, vilket gör det svårt att säkerställa verksamheter i kris och att krigsplacera personal. Det ignorerar partierna till höger i ganska hög omfattning, anser jag.
Regeringens argument just nu är att vården måste effektiviseras. Det kan ju låta bra. Det finns undersökningar från USA där en forskargrupp har tittat generellt på vården och har kommit fram till att produktivitetsutvecklingen underskattas med 3,1 procent per år. Det här handlar också om kvalitetsförbättringar som görs inom vården. Vården är inget bilföretag, utan vården ska ju rädda människor. Det kostar förstås mer och kräver kanske mer personal.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kompetensförsörjning, e-hälsa och beredskap
När det gäller god och nära vård skulle primärvården axa upp. De knappa resurserna innebär i stället att man har bromsat. Uppföljningar visar att primärvårdens ekonomiska resurser under den senaste femårsperioden bara har ökat marginellt. Staten måste därför ta ett större ansvar för hela området. Det är för närvarande SD:s och regeringens ansvar att se till att det blir något av denna reform.
Vänsterpartiet anser att det måste finnas en långsiktig finansiering för att klara av den omställning som påbörjats inom primärvården.
Utvecklingen av kompetensförsörjningen inom primärvården går åt helt fel håll. Inte minst har andelen specialistläkare i allmänmedicin och andelen distriktssköterskor minskat över tid. I dag finns det färre specialistläkare och ST-läkare i allmänmedicin än 2017 i relation till antalet listade patienter.
Det behövs en långsiktig plan för primärvårdens kompetensförsörjning i samverkan med regionerna. Det behövs också en långsiktig ekonomisk nationell plan för grundutbildning, vidareutbildning och fortbildning i syfte att säkerställa behovet av läkare och sjuksköterskor, och inte bara inom primärvården.
Vi anser att regeringen tillsammans med regionerna ska ta fram nationella handlingsplaner för att nå riktvärdet om 1 100 listade invånare per läkarkontakt. Det ska vi gå i land med till 2030.
Sjukvården har varit väldigt pressad i Sverige under en längre period och befinner sig efter pandemin i kris - en tydlig personalkris. Inte minst har det lett till att bristen på vårdplatser är akut, vilket har påpekats av Socialstyrelsen. Inom de närmaste åren behövs 2 300 fler vårdplatser inom den somatiska sjukvården. Det här handlar inte om brist på sängar utan om brist på personal.
Krisen är en direkt konsekvens av de nedskärningar i sjukvården som pågått inte bara under detta år utan även tidigare. För att möta den kris som finns inom sjukvården vill Vänsterpartiet tillsätta en nationell kriskommission för bättre arbetsmiljö för personalen inom hälso- och sjukvården. Man behöver förnya sitt åtagande att säkerställa en god arbetsmiljö för alla anställda inom vården. Jag yrkar därför bifall till reservation 8.
När jag reste runt i Västerbotten för några månader sedan noterade jag förstås att det ibland var väldigt knepigt för personer att få vård. Det är en sak att bo på Kungsholmen, där det vimlar av vårdförutsättningar, en annan sak att bo i Sorsele. Det är svårare och dyrare i glesbygd att bygga upp enheter för att kunna erbjuda invånare rimliga restider. Människor i glesbygdskommuner har också betydligt sämre hälsa än genomsnittet och jämfört med boende i rikare kommuner. Lustigt nog är det så att tillgången till och användningen av vård är som störst där flest och friskast människor finns. Det kan vi fundera på.
Primärvården i glesbygden har en särskilt resurskrävande verksamhet, eftersom andelen äldre med stora vårdbehov är större i glesbygdens befolkning. Att jobba i glesbygd kräver inte bara medicinsk kunskap utan också tillgänglighet. Man ska kunna se hela vården som ett kluster. Här borde regeringen i samverkan med den aktuella regionen se till att det blir en bättre glesbygdsmedicin. Vi kan bättre, helt enkelt. Det spelar ingen roll hur många trollkonton som ger en skev verklighetsuppfattning. Att vården är i kris är glasklart, och ansvaret är den sittande regeringens och Sverigedemokraternas.
