Tomas Kronståhl (S) om Jakt och viltvård

Fru talman! Kvällens debatt ska handla om jakt och viltvård. Jag vill yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Sverige är ett fantastiskt jaktland. Det tror jag att vi kan vara helt överens om här inne. Sverige erbjuder inte bara väldigt många olika viltslag till jakt. Sverige har också en historia av att bedriva fantastiskt bra viltvård. Det som har lett fram till dagens möjligheter är att vi har många arter och stora bestånd att jaga och att vi kan och gör det så bra.

Fru talman! Den svenska jaktetiken övertrumfar i mångt och mycket andra EU-länders, inte minst när det kommer till hundanvändningen. Hundanvändning inom jakt är vi i Sverige fantastiskt duktiga på, och den är även ett fantastiskt hjälpmedel när vi bedriver jakt. Men det är inte givet längre att vi kan fortsätta med den. Det finns krafter inom EU som vill förbjuda hundanvändning vid jakt.

Det finns även krafter inom EU som vill förbjuda möjligheten att bedriva jaktturism, alltså att resa runt och jaga och att få ta med sig sin trofé hem. Flera länder har haft det på förslag i sina parlament, och flera har också genomdrivit dessa förslag. Det skadar jakten i stort, men i Sverige har vi en stark opinion för den jakt vi bedriver. När man frågar svensken i dag är 80-90 procent positiva till att det bedrivs jakt i Sverige. Det är oerhört viktigt.

Den svenska jägarkåren gör stor nytta i samhället. Det såg vi senast, och kanske allra tydligast, vid utbrottet av afrikansk svinpest. Den svenska jägarkåren ställde upp och har i princip löst problemet. Vi tar i trä, fru talman! Jägarkåren gjorde en fantastisk insats - många gånger dessutom ideellt.

Den svenska jägarkåren ställer också upp och bedriver trafikeftersök under dygnets alla timmar, året runt. Vi kan inte nog uppskatta det arbete som sker - återigen med användning av jakthundar. De behöver tränas och hållas igång året runt för att klara uppdraget som jägarna utför åt staten.

Fru talman! Hundarna som jag pratar så gott om - jag är själv hundägare - utsätts också för faror. De utsätts för ett lite för högt rovdjurstryck, främst från vargen. Vargens förekomst kan bli en begränsning för jakten och för hur vi ska kunna hålla nere viltbestånden. Någon säger nämligen att om man släpper upp vargstammen kan den hantera viltbestånden, men det kommer inte att bli på det viset. Vi behöver våra jakthundar, och vi ska kunna känna oss trygga när vi jagar med dem och att vi kan använda § 28 för att skydda vår jakthund.

Det ska vara enkelt att få till skyddsjakt när det finns en varg som orsakar problem i ett område. Nu har det kommit nya riktlinjer för skyddsjakt. De är klart bättre än de var förut. Det behövs färre angrepp, och det går fortare att få till skyddsjakt nu. Flera länsstyrelser har redan provat. Först ut var den i Skåne, och där har man också genom snabba beslut fått till en effektiv skyddsjakt på en skadegörande individ och kunnat åtgärda problemet. Det är precis så det ska vara om vi ska få acceptans från de människor som ska leva och verka i vargland. Det måste gå enkelt och snabbt att få till en skyddsjakt. Vi behöver också få till en ökad licensjakt. Vi ska minska den svenska vargstammen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Mycket av detta kommer att ske lättare när vi på EU-nivå, förhoppningsvis inom en snar framtid, får igenom frågan om att flytta vargen från akut hotad till förvaltningsbar. Det är EU:s miljöministrar som ska rösta om det här, och om vi har tur sker det i juni. Då kommer vi att få större möjligheter att styra mot en minskad vargstam i Sverige.

Fru talman! Älgen är vår svenska nationalsymbol. Jag vet att det finns någon ledamot här i kammaren som brinner särskilt för älgen. Älgens existens som jaktbart vilt är såklart hotad - i vissa områden. I andra områden hyser vi fortfarande en god älgstam.

Vi måste dock kunna hitta vägar framåt för ett jord- och skogsbruk i samklang med jaktbara viltstammar. Jord- och skogsbruket levererar livsmedel och skog, som är ett klimatsmart alternativ. Vi har substitutionseffekter och så vidare. Då kan vi inte ha alltför höga viltstammar. Men ingen ska få mig att tro att den väg som går framåt är att i princip radera ut älgen i vissa områden. Vi måste hitta vägar framåt.

Landsbygdsminister Peter Kullgren gav förra året markägarsidan, jägarsidan och Sveaskog i uppdrag att prata ihop sig om den framtida älgförvaltningen. Jag har inte sett något resultat av det ännu, men jag förutsätter att det är på gång. Vi måste nämligen också komma ihåg att vi i riksdagen nog ska försöka peta så lite som möjligt i lagstiftningen om jakt.

Jakt bygger på något historiskt väldigt fint som markägare, jägare och brukare tillsammans har förvaltat. Så vill vi ha det även i framtiden. En samklang mellan dessa tre kan leverera stora viltstammar men också ett jord- och skogsbruk i framkant.

I dagens betänkande finns ett förslag om ett tillkännagivande om en samlad klövviltsförvaltning. Det må vara bra, men vi vill inte ha en samlad klövviltsförvaltning som förvaltas av det offentliga. I så fall skulle vi ju ge bort bestämmandet över jakten som vi på markägar, jägar- och brukarnivå en gång fått. Den dag då vi låter en myndighet ta över förvaltningen och lyfter in alla klövviltsarter, som vi i dag egentligen har gjort beträffande älgen, tappar vi bestämmanderätten.

Jag hoppas i stället att förslaget i dagens betänkande ska leda till att vi kan utreda och kanske hitta verktyg för hur den framtida förvaltningen ska se ut. Med det menar jag inte en framtida förvaltning som styrs av det offentliga utan av markägare, jägare och brukare. Det är först då det kommer att fungera, och det är detta som har fungerat under lång tid i Sverige.

Fru talman! Det pågår några viktiga utredningar, och jag tycker att de bör lyftas fram. Det gäller dels en utredning om en ny viltmyndighet. Vi vet inte vad den kommer att landa i, men det skulle kunna leda till något väldigt bra där vi samlar jakt, vilt- och vapenfrågor under ett paraply. Det gäller dels en utredning om en ny jaktlagstiftning. Även den kan bli väldigt viktig. Den förra är omodern och behöver anpassas till ett nytt samhälle, nya viltarter, nya storlekar på viltarter och nya intressefrågor.

Det här är viktiga utredningar som är på gång, och vi får se vad de kommer att landa i.

Jag vill ta upp en sista fråga, som också berör en utredning. Det är en utredning som jag för tillfället sitter i, nämligen Renmarkskommittén. Vi hanterar jakt och fiske i den norra delen av Sverige. Det är otroligt viktigt att den kommer fram till ett slutresultat som påbjuder att alla svenskar har rätt till jakt och fiske på statens mark ovanför odlingsgränsen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar för frågan. Vi är flera som älskar älgen och värnar om älgens fortlevnad, som ska ske på ett sätt som är bra för Sverige men också för markägare, brukare, jägare och så vidare.

Det här är en svår fråga. Jakten är i grunden en markägarfråga. Det är markägare som ska bestämma vilken storlek på skador från viltet man kan tolerera. Det som lyfts upp blir väldigt tydligt belyst i exemplet. När vi står här i kammaren ska vi ju inte gå in på exempel, men vi kan se på de stora penseldragen. Det handlar om hur mycket som ska tolereras i fråga om skador och så vidare. Samtidigt har vi en gemensam överenskommelse mellan markägare och jägare som innebär att vi har släppt älgjakten till det offentliga, som bestämmer väldigt mycket över det hela.

Sedan vi införde systemet har vi dessutom inrättat oss i det. Därför tycker jag att det blir lite olyckligt när man tar saken i egna händer. Då frångår man den överenskommelse som finns.

Tänker jag ta strid för att en utredning eller liknande ska tillsättas för just detta? Det är kanske inte något som jag som riksdagsledamot kommer att göra. Men jag följer just nu med intresse det som landsbygdsministern initierade förra året för att hitta en ny modell för älgförvaltningen. Det är alldeles uppenbart att det system som vi har följt när vi jagat i drygt tio år inte riktigt har fungerat på bästa sätt. Om det finns krafter, bolag eller liknande, som tycker att det här är så dåligt att de tar ett steg för långt har vi ju misslyckats med att få fram en offentlig förvaltning.

Fru talman! Ledamoten och jag är inte oceaner ifrån varandra i den här frågan, men vi kanske inte vill ta i den på riktigt samma sätt. Jag har svårt att se att någon i det här läget skulle bestraffas, för jag ser inte riktigt lagbrottet i det hela. Man har brutit mot ett handslag, tycker jag framför allt. Skulle det fortsätta på det här viset kommer handslaget inte att vara värt någonting i framtiden. De stora markägare som lyfts fram som exempel är också beroende av att det finns jägare som vill bedriva meningsfull jakt, och jaktarrendet är en intäkt för de här markägarna. Man måste kunna hitta vägar framåt.

När det kommer till det biologiska blir det väldigt konstigt. Jag är inte så säker på att det är rätt väg att gå att utrota älgen, men det är lite det som håller på att ske i vissa områden just nu. Man låter älgen bära hundhuvudet för alla skogsskador som uppkommer, även om man kanske har andra klövviltsarter. Men jag tror heller inte på att låta det offentliga gå in och lagstifta och krångla till det med förvaltningen genom att till exempel våra länsstyrelser - eller ännu värre, tänkte jag säga: Naturvårdsverket - ska komma med planer där man bestämmer över viltförvaltningen. Det är inte rätt väg att gå.

Däremot måste vi hitta incitament framåt för de här markägarna tillsammans med jägare och brukare, om det nu finns brukare som inte äger marken i området. Man måste hitta vägarna framåt, för det har fungerat väl. Det är ett handslag som har fungerat, både när vi byggde upp älgstammen till de alldeles för höga nivåer som vi hade på 80-talet och när den här typen av organisationer lyckades minska älgstammen med någonstans mellan 25 och 40 procent beroende på plats. Det är den modellen jag tror på inför framtiden, och det är det jag kommer att fortsätta prata med landsbygdsministern om.