Niels Paarup-Petersen (C) svarade Mathias Bengtsson i en replik om Lärare och elever i debatten ”Protokoll 2022/23:99 Torsdagen den 27 april” den 27 april 2023.
Mathias BengtssonKD· i en replikLedamoten Niels Paarup-Petersen vet mycket väl att det är en utredning enligt Tidöavtalet. Vi får se vad den kommer fram till och vilka yrkesgrupper som kommer att undantas. Vi kan ta debatten i kammaren då. Men om vi…Fru talman! I dag debatterar vi lärare och elever - själva kärnan i skolan.
Lärarna är avgörande för att eleverna ska må bra. Det är alla de mycket skickliga lärare vi har ute i landet som bygger skolan stark. Det är lärare med varmt hjärta och fast hand som talar om vad som är rätt och fel och hur man behandlar andra. Det är de som skapar en skola för barnen att längta till. Det är de som lägger grunden för ett tryggare samhälle och ett tryggare Sverige.
Alla kan vi tänka tillbaka på vår skoltid och tänka på någon enskild lärare som betydde extra mycket för hur vi trivdes i skolan och som hade en avgörande betydelse för vår utveckling som människor. Sverige har många fantastiskt skickliga lärare som tack vare sin ämneskunskap inspirerar eleverna till mer kunskap, som leder klassen framåt och som håller ordning i klassrummet.
De lärarna gör en enorm samhällsinsats. Lärare som ser barnen, som bryr sig om barnen och som hjälper barnen är helt avgörande för hur barnen mår och för hur det ska gå för dem senare i livet. Lärarna bygger inte bara människor, utan de bygger också Sverige som land.
Fru talman! Sveriges framtid är helt beroende av att de lärare som är mycket skickliga stannar i yrket men också att fler vill bli lärare. Då behöver vi höja behörighetskraven till lärarutbildningarna för att öka attraktiviteten, och vi behöver också höja yrkets status. Vi behöver få fler akademiker att byta spår till lärare, och vi behöver utveckla karriärtjänstreformen så att skickliga lärare kan ta nya steg inom yrket.
Vi behöver göra läraryrket attraktivt också genom att avlasta lärarna på olika sätt. Att minska administrationen är ett sätt, att ha särskilda mentorer så att de undervisande lärarna kan fokusera på just själva undervisningen eller förstärka med speciallärare och elevhälsa är andra sätt.
Ska de bästa lärarna välja att stanna i yrket måste vi också en gång för alla göra upp med de ordningsproblem och det stök som tyvärr finns i skolan. Det är viktigt både för att förbättra lärarnas arbetsmiljö och för att de ska kunna fokusera mer på själva undervisningen.
Lärarens befogenheter behöver också vara tydliga. Disciplinära åtgärder som omhändertagande av föremål, utvisning, kvarsittning, tillfällig omplacering eller i värsta fall avstängning måste också kunna användas i större utsträckning, just för att hålla ordning i skolan så att eleverna som finns i skolan ska känna sig trygga, sedda och omhändertagna. Det handlar om att ha höga förväntningar på att eleverna faktiskt ska kunna visa respekt för varandra och lärarna.
Fru talman! Förutom att vara ett arbetsmiljöproblem skapar otryggheten naturligtvis också problem för eleverna. Det är klart att elever som känner sig otrygga lätt hamnar efter. De får svårt att hänga med i undervisningen. Dessutom påverkar det den psykiska hälsan.
Alltför många unga lider i dag av psykisk ohälsa, och vi behöver därför se till att det blir bättre tillgänglighet till elevhälsan, vårdcentralerna och barn- och ungdomspsykiatrin. Kristdemokraterna har länge drivit på för just en elevhälsogaranti, där eleverna ska garanteras tillgång till elevhälsan varje dag.
Vi har också påpekat att huvudmannaskapet för elevhälsan behöver ses över. Det skulle sannolikt finnas flera positiva effekter med att regionerna får ett samlat ansvar för den medicinska och psykosociala elevhälsan, samtidigt som skolsköterskor, skolläkare, kuratorer och skolpsykologer fortfarande givetvis ska finnas kvar i skolverksamheterna men med en annan huvudman. Detta skulle se till att ingen faller mellan stolarna och skulle kunna skapa bättre förutsättningar att tidigt fånga upp elever som mår dåligt och elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
Det minsta man kan begära, fru talman, är i alla fall att alla skolhuvudmän, fram tills att ansvaret flyttas, bör ha ett fungerande samverkansavtal med regionerna för att säkerställa att inte elever faller mellan stolarna. Att stärka elevhälsan är helt avgörande för om vi ska lyckas skapa en skola där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter.
Det talas också mycket om en likvärdig skola, och det kan kanske variera lite vad man menar med det. En del kanske menar att skolor ska vara i princip likformiga utan inbördes variationer medan andra, till exempel vi kristdemokrater, är öppna för att man på olika vägar kan nå fram till det gemensamma målet. Eftersom varje barn är unikt behövs det olika pedagogiska vägar för att ge ett enskilt barn de bästa möjliga förutsättningarna att uppnå sin fulla potential.
Klart är i alla fall att alla skolor i hela landet måste få bästa möjliga förutsättningar att hjälpa elever att inte hamna efter. Alltför många elever har just hamnat efter de senaste åren. Eleverna kommer inte alltid till sin rätt, och stöket och trakasserierna gör att många barn mår dåligt och hamnar efter. I värsta fall slutar eleverna att komma till skolan. Den växande skolfrånvaron är ett enormt problem.
Det är svårt att säga exakt hur många elever som har en lång och problematisk frånvaro just eftersom det saknas nationell statistik från huvudmännen som visar giltig och ogiltig frånvaro. Vi måste veta hur omfattande problematiken med hemmasittare är, och därför delar jag bilden av att arbetet med att ta fram en nationell frånvarostatistik är viktigt.
Attityden från huvudmän som uttrycker att det inte går att göra någonting eftersom eleven inte är i skolan ska inte få förekomma. Samhället har ett ansvar för att dessa barn och ungdomar ska få möjlighet att utvecklas och nå sin fulla potential.
Detta kräver att vi på ett bättre sätt anpassar skolans undervisning till de enskilda elevernas förutsättningar och behov. Den inkluderingstanke som innebär att alla elever ska undervisas på exakt samma sätt i samma klass har gått lite för långt och leder till att elever far illa. I stället behöver vi satsa på fler speciallärare och specialpedagoger. Vi behöver också ge våra skolledningar större frihet att bygga ut och utforma särskilda undervisningsgrupper. De elever som har de största stödbehoven måste också få det stöd de behöver.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.
(Applåder)
Fru talman! Tack till ledamoten Bengtsson! Jag uppskattar ledamotens engagemang i skolfrågorna och den fina inställningen till människor som också förmedlas.
Därför vill jag gärna ställa en fråga till Kristdemokraternas företrädare, och det är samma fråga som jag ställde till Sverigedemokraterna. Frågan gäller detta att lärare ska anmäla barn i klassen. Lärarens viktigaste jobb är att ta hand om barnet, utbilda barnet och föra barnet framåt i livet. Det är kärnan i lärarens jobb.
Är det positivt för lärarkårens utveckling, för läraryrkets attraktivitet - för att inte tala om barnets bästa, men det är en annan fråga - att läraren får i uppgift att vara en anmälare, får anmälningsplikt? Ska läraren ta barnet till rektorn, enligt Sverigedemokraterna, eventuellt direkt till polisen, för att säga att barnet inte förtjänar att vara här, inte har rätt att vara i Sverige? Det har polisen som uppgift att göra. Men nu vill Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Moderaterna ge uppdraget till Sveriges lärare. Det gäller även kuratorerna. När barnet säger att det mår dåligt frågar kuratorn varför det mår dåligt - och, by the way, jag får utvisa dig. Är det en uppgift som ska ligga på skolans personal? Anser Kristdemokraterna verkligen det?
Fru talman! Ledamoten Niels Paarup-Petersen vet mycket väl att det är en utredning enligt Tidöavtalet. Vi får se vad den kommer fram till och vilka yrkesgrupper som kommer att undantas. Vi kan ta debatten i kammaren då.
Men om vi ska göra läraryrket mer attraktivt måste vi minska administrationen vad gäller att byråkratiskt skriva in mindre långtgående disciplinära åtgärder. Det är ett exempel på hur administrationen kan minska.
Kommunerna behöver ta ett större ansvar för att minska administrationen. Vi behöver ta ett samlat grepp för att se vilka administrativa bördor som har lagts på lärare som kan minska i omfattning. Lärare måste kunna hålla ordning och reda i klassrummet. Stöket måste stoppas. Lärare ska få vara just lärare. Läraren ska vara den som bestämmer i klassrummet, och lärare ska få de befogenheter som krävs. Det är många delar som behövs för att stärka läraryrkets status.
Just den fråga som ledamoten efterlyser får vi återkomma till när utredningen är klar. Det är dumt att gå händelserna i förväg.
Fru talman! Jag kan på sätt och vis förstå ledamotens ovilja att svara på frågan. Det är ingen skön fråga att få.
Att frågan ska utredas kan jag förstå, men det är fråga om en djupt grundläggande moralisk uppfattning. Det är inte en utredning som avgör rätt och moral. Det är frågan om synen på lärarnas uppgift och roll, vilken typ av människor som blir lärare. Det måste kristdemokrater som har skrivit under avtalet ha haft en uppfattning om. Det framgår av avtalet att utgångspunkten är att detta ska täcka in lärare.
Men de kanske inte ska göra detta - vem vet. Om vi klagar tillräckligt mycket kanske de undantas. Det kan vi hoppas.
Som utgångspunkt måste man ändå förvänta sig att när man anser att det är rimligt att ta med detta i ett avtal, om man inte sätter gränserna här, måste man ha tänkt att det ändå kan köpas. Om det inte är så måste man ha tänkt över frågan.
Därför vill jag ännu en gång ställa en fråga till ledamoten. Anser ledamoten att det är rimligt att läraren ska vara lärare och samtidigt vara en snitcher? Det är en enkel fråga.
Jag beklagar att det var engelska ord, som vi inte får använda. Jag tror att det heter tjallare eller något sådant. Jag får lära mig svenska ordentligt!
Fru talman! Jag tackar Niels Paarup-Petersen för frågan.
Undvika frågan? Den är högst hypotetisk. I Tidöavtalet har flera partier förhandlat ihop sig. Vi har kommit överens om att frågan ska utredas. Det är klart att jag står bakom att den ska utredas. Sedan får vi se vilka yrkesgrupper som undantas i det fallet. Jag ser fram emot att debattera frågan när utredningen är klar. Att i det här skedet debattera en fråga som inte ligger på bordet och där vi inte vet vad utredningen ska komma fram till blir inte seriöst.
Jag förstår att Centerpartiet gärna tar upp en sådan fråga för att dölja att den regering man har stöttat har sett till att 16 000 elever inte får gymnasiebehörighet, att lärare inte kan hålla ordning i klassrummet, att elever inte får studiero, att elever hamnar efter. Det finns så många problem i skolan som har blivit värre och värre de senaste åren. Det är de problemen vi måste fokusera på att lösa, och det är de problemen vi behöver debattera i kammaren.
Kommande hypotetiska förslag eller utredningar får vi ta när de landar på bordet.