Anna Vikström (S) svarade Thomas Ragnarsson i en replik om Kompetensförsörjning, e-hälsa och beredskap i debatten ”Protokoll 2022/23:99 Torsdagen den 27 april” den 27 april 2023.
Thomas RagnarssonM· i en replikJag tackar ledamoten för svaret. Jag tror egentligen inte att ledamoten och jag har någon delad mening i frågan. Jag kan bara konstatera att vi har satsat en hel del på förlossningsvården. Jag kan beskriva helt kort…Fru talman! Jag står bakom alla våra reservationer men yrkar bifall endast till reservation 1.
Grunden för vårt lands säkra och högkvalitativa hälso- och sjukvård är dess personal. Hälso- och sjukvårdens svårigheter att behålla och rekrytera personal leder till färre vårdplatser, längre väntetider och en rad andra konsekvenser i vården. På det sättet är kompetensförsörjningsfrågorna hälso och sjukvårdens viktigaste och högst prioriterade frågor de kommande åren.
Men jag ska börja i en annan ände och berätta hur fascinerad jag som ung blev av vården när jag började utbilda mig och jobba inom området. Att få möta så många olika patienter, att uppleva att ingen dag är den andra lik, att få utvecklas och lära nytt i en dynamisk och föränderlig miljö, att utmanas, att få arbeta nära kollegor med olika kompetenser och att få jobba i en samhällsviktig verksamhet är viktigt, svårt, roligt och krävande.
Det fanns brister då som nu. Att som ungt, nyblivet skyddsombud påtala problemen med överbeläggningar på medicinkliniken för verksamhetscheferna som ogillande tornade upp sig framför mig var inte helt lätt.
Det är inte lätt i dag heller. Det finns brister i kapaciteten. Men frågan är om vi inte nu har nått en helt ny nivå av kompetensbrist på bred front. Vi vet att dagens svenska hälso- och sjukvård är underdimensionerad och att det inte är hållbart. Det råder brist på personal med rätt kompetens inom stora delar av hälso- och sjukvården, vilket i sin tur påverkar kvaliteten i vården.
Dessa brister har också beskrivits inom den vetenskapliga forskningen liksom i en rad myndighetsrapporter. Det behövs en kombination av åtgärder på såväl statlig som regional och kommunal nivå som omfattar frågor av systemkaraktär liksom rena arbetsgivarfrågor om villkor och arbetsmiljö.
Den förra S-ledda regeringen beslöt inom ramen för januariavtalet att inrätta ett nationellt vårdkompetensråd som långsiktigt skulle samordna, kartlägga och verka för att effektivisera kompetensförsörjning av personal inom hälso- och sjukvården. Det är positivt att den nuvarande regeringen fortsätter att ge uppdrag till Nationella vårdkompetensrådet.
Men mot bakgrund av frågans storlek och betydelse anser vi socialdemokrater att regeringen bör gå vidare och ta initiativ till en nationell beredning för välfärdens kompetensförsörjning. Förebilder för liknande samverkansstrukturer finns till exempel på försvarsområdet och trygghetsområdet.
Genom en beredning skapas forum för konsultationer mellan regeringen och representanter för de politiska partierna i riksdagen. Då öppnas också möjligheter för en samlad dialog med intressenter och aktörer på området.
Om vi ska vi vända utvecklingen vad gäller attraktionskraften i välfärdsyrkena krävs en bred samsyn och ett gemensamt nationellt initiativ. Som beskrivits ovan är det just långsiktiga satsningar på personal- och kompetensförsörjning som är nödvändiga för att adressera alla stora problem inom hälso- och sjukvården.
Den förra regeringen satsade på vården inom flera olika områden, till exempel förlossningsvård och god och nära vård, och genom många generella statsbidrag.
Ett exempel på en satsning som borde vara långsiktig är det så kallade Äldreomsorgslyftet, som finansierar kompetensutveckling inom äldreomsorgen. Det är ett område som har stora utmaningar framöver. Äldreomsorgslyftet kan användas till olika yrkeskategorier och är i stora drag väldigt användbart. Vi hoppas att regeringen fortsätter satsningen för att möjliggöra att bemanning och kompetens inom äldreomsorgen kan lyftas.
Det krävs ett långsiktigt arbete för att komma till rätta med de frågor som handlar om bemanning, arbetsvillkor och arbetsmiljö.
Fru talman! Frågorna om hälso- och sjukvårdens digitalisering respektive effektiv tillgång till hälsodata är av central betydelse för framtidens hälso- och sjukvård.
Den socialdemokratiskt ledda regeringen prioriterade därför under tidigare mandatperioder dessa frågor genom ett stort antal utredningar och myndighetsuppdrag. Man tillsatte till exempel två större utredningar och gav ett antal myndighetsuppdrag om användningen av hälsodata, till exempel om sekundäranvändning av hälsodata för patientändamål och om nationell digital infrastruktur. Vision e-hälsa 2025 pågår, där statliga aktörer och hälso- och sjukvårdens huvudmän samverkar i digitaliseringsfrågor av nationellt intresse. Det har också funnits ett regeringsuppdrag för en grunddatadomän för hälsa, vård och omsorg - för att nämna några av uppdragen.
En ny lag om sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation trädde i kraft i år, vilket möjliggör ett effektivt och säkert informationsutbyte mellan vård- och omsorgsgivare.
Regeringen aviserade i budgetpropositionen att en nationell och enhetlig digital infrastruktur som sätter patienten i fokus kommer att möjliggöra att hälsodata blir tillgängliga i hela vårdkedjan oavsett vårdform eller huvudman. Det är en utfästelse som vi socialdemokrater noga kommer att bevaka under mandatperioden.
När det gäller 1177 anser vi att det av kvalitets- och informationssäkerhetsskäl bör drivas i offentlig regi. Jag kommer ifrån Region Stockholm där Integritetsskyddsmyndigheten utfärdade sanktionsavgifter mot privata underleverantörer och regionen på grund av bristande personuppgiftshantering efter att uppgifter legat oskyddade hos underleverantörer i Thailand.
Nya digitala vårdgivare har på ett helt nytt sätt använt sig av marknadsföring i sitt arbete. Marknadsföringen syftar till att driva konsumtion av företagens tjänster. I juni 2022 gav den dåvarande S-regeringen en utredare i uppdrag att se över hur digitala vårdgivare ska kunna bli en del av en mer sammanhållen primärvård där alla aktörer arbetar tillsammans för att tillgodose patienternas behov av vård.
Fru talman! Jag är lika fångad nu som då av hälso- och sjukvården efter ett långt yrkesliv i olika roller. Men jag är också frustrerad över att satsningarna på välfärden nu ser ut att göra halt. Det är uppenbart i den situation som råder att det behövs tillskott till regioner och kommuner, till och med för att upprätthålla vård och omsorg på nuvarande nivå. Annars kommer de i kläm som alltid kommer i kläm: patienterna, de äldre inom äldreomsorgen och vårdens och omsorgens kvinnor som oftast drar det kortaste strået när resurserna är för små, trängda mellan sin vilja att ge bästa möjliga vård och omsorg och de resurser som står till buds.
Fru talman! Jag tackar ledamoten för anförandet. Det var några saker därvid som jag kände att jag behövde kommentera.
Ledamoten nämner statens roll i att utveckla den svenska hälso- och sjukvården. Mig veterligen har Socialdemokraterna suttit i styre i åtta år, och när man tittar på hur sjukvården har förändrats har jag inte sett så mycket av att de satsningarna har lett någonstans.
Ledamoten nämner förlossningsvården. Det är självklart att vi ska satsa på förlossningsvården, men även där har det på många ställen bara blivit sämre trots att vi har gjort stora satsningar. Jag tror inte riktigt på korrelationen att mer medel hela tiden är en lösning på de problem som finns i verksamheten. Jag skulle vilja höra hur ledamoten ser på de åtta år som har gått - vad hon tar med sig av lyckade satsningar som har lett till att vi faktiskt har fått ett bättre läge.
Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan. Jag kan börja med att beskriva hur jag kände mig 2015 när dåvarande regeringen satsade på förlossningsvården - första gången som en regering någonsin har satsat på förlossningsvården med statsbidrag. Jag tyckte att det var fantastiskt!
Jag har följt användningen av dessa statsbidrag. Även nuvarande regering har fortsatt med dem, så ni måste ju tycka att de har haft något slags effekt eller att det finns anledning att ge dem. Jag har följt detta väldigt noga. Jag kan inte gå in på det i detalj, men jag kan säga att den vård som man har kunnat ge har blivit betydligt bättre. När det gäller förlossningsskador till exempel har man påvisat att medlen har haft effekt. Och det finns ett antal uppföljningar - tre stycken på Myndigheten för vård- och omsorgsanalys - som i detalj visar vilka förbättringar som har skett.
På något område har man inte lyckats när det gäller förlossningsvården: eftervården, till exempel. Den behöver man göra betydligt mer av. Där kan jag hålla med ledamoten. En satsning för att förbättra eftervården - som är ett eftersatt område som jag också hoppas att nuvarande regering kommer att titta på - kommer heller inte att kosta något särskilt. Det kommer tvärtom att innebära att man kan flytta pengar från akut verksamhet till lite mer tidiga insatser utan att det har någon negativ effekt på ekonomin.
Fru talman! Jag tackar ledamoten för svaret. Jag tror egentligen inte att ledamoten och jag har någon delad mening i frågan. Jag kan bara konstatera att vi har satsat en hel del på förlossningsvården.
Jag kan beskriva helt kort något som jag var med om i somras. Jag fick förmånen att förlösa ett barn på ett sjukhus som inte hade någon förlossningsavdelning. Det gick bra; all personal hjälptes åt - ambulanspersonal, sjuksköterskor, en läkare och undersköterskor. Alla gjorde så gott de kunde, och det gick bra. Barnet skulle givetvis vidare sedan. Vi ringde till fem sjukhus i fyra län och fick nej från samtliga, för de hade ingen plats. Det är jag inte stolt över. Då känner jag att vi har misslyckats här. Det är nog ett återkommande problem - kompetensförsörjningen på våra förlossningsavdelningar är ett jättestort problem.
Jag var uppe i Lycksele och tittade på sjukhuset där. Det är ett fantastiskt litet sjukhus, men man har enorma problem att kompetenssätta förlossningsenheten. Självklart är det en oerhört frustrerande känsla för de kvinnor som bor i det området - och där kan vi faktiskt prata om avstånd - att fråga sig vad som händer om vattnet går snabbt och det blir en akut förlossning.
Jag tycker alltså inte att vi har en delad mening i frågan. Jag tycker att vi som parti och jag som person värnar om dessa frågor precis som du gör och brinner för. Det borde vara en god grogrund för att vi faktiskt ska kunna ha en god förlossningsvård i framtiden.
Fru talman! Det som inte fungerade med de pengar som kom i riktade statsbidrag bland annat till förlossningsvården var att man inte satsade på bemanningen trots att det fanns med i överenskommelsen mellan Sveriges Kommuner och Regioner och staten.
Jag uppfattade det som att den förra majoriteten och även oppositionen i utskottet hade ganska mycket synpunkter på detta, hur statsbidraget användes. Då kan jag inte annat än konstatera att i 17 av 21 regioner var vårt parti inte med och styrde. Vi kan väl kanske säga att vi inte tycker att de majoriteter som fanns i regionerna under förra mandatperioden riktigt använde pengarna till bemanning och kompetensförsörjning som man skulle ha kunnat göra.
Jag konstaterar också att nuvarande regering förlänger en del andra statsbidrag. Vi behöver inte bara prata om förlossningsvård, utan även det till psykisk ohälsa är något som ni förlänger som vi startade. Ni fortsätter också med statsbidrag för god och nära vård, även om det är halverade medel jämfört med vad vi lämnade. Men i det stora hela, och med den kris vi är inne i med alla kostnadsökningar, är vård och omsorg nu underfinansierade. Jag behöver inte räkna ut detta själv, utan Sveriges Kommuner och Regioner säger nu att de behöver ganska många miljarder bara för att hålla verksamheten på nuvarande nivå.
Jag vill också hålla med om en sak som Thomas Ragnarsson säger: att man också måste jobba med arbetsmiljö på lokal nivå och att det finns mycket att göra när det gäller lokalt ledarskap, administration och så vidare. Men det behövs också mer pengar.