David Josefsson (M) om Hyresrätt m.m.
David Josefsson (M) höll ett anförande om Hyresrätt m.m. i debatten ”Protokoll 2022/23:88 Torsdagen den 13 april” den 13 april 2023.
Fru talman! Malmös kommunala bostadsbolag har i omgångar försökt vräka två vuxna bröder som är ledande inom den grova organiserade brottsligheten i Malmö, vilket bland annat TV4 rapporterat om. Men eftersom det är föräldrarna och inte bröderna som står på hyreskontraktet har man fått avslag i såväl hyresnämnd som hovrätt.
Fallet är inte unikt; jag har stött på liknande fall i såväl Göteborg som Stockholm. Det kan handla om tonåringar som använder föräldrarnas lägenhet och trapphus för att langa narkotika eller att en familjemedlem förvarar vapen och sprängmedel i lägenhetsförrådet. I vissa fall handlar det om rena våldsuppgörelser i anslutning till lägenheten, såsom misshandel, skjutningar och sprängdåd.
Med dagens regelverk är det svårt, på gränsen till omöjligt, för en hyresvärd att vräka en sådan familj om det inte finns en omedelbar koppling mellan brott, bostad och lägenhetsinnehavare.
Fru talman! Den förra regeringen gav ett utredningsuppdrag om att öka möjligheterna för hyresvärdar att vräka kriminella. Det var bra, men det saknade en viktig aspekt, nämligen möjligheten att verkställa vräkning när det var barn som begick brotten och föräldrarna som stod på kontraktet - också i fall när barnen är vuxna personer. Detta har den nya regeringen nu givit som tilläggsuppdrag.
Fru talman! För mig är det väldigt märkligt att lagstiftningen inte redan är ändrad utan ser ut som den gör. Men det är ännu märkligare att det finns politiska partier i riksdagen som inte vill att grovt kriminella ska kunna bli vräkta.
Fru talman! I debatten låter det ibland som att vräkning av kriminella skulle vara någon form av bestraffning. Det är det alltså inte. Den som begått ett brott får sitt straff i en domstol och avtjänar det i fängelset. Att vräka grovt kriminella handlar om något helt annat. Det handlar om människors rätt till en bra boendemiljö och om att skydda vanliga, hederliga människor som råkar bo grannar med dessa illgärningsmän.
I Sverige ska ingen barnfamilj behöva vara rädd för att släppa ut barnen på gården för att leka på grund av att andra hyresgäster langar narkotika där.
I Sverige ska ingen behöva vakna upp av skottlossning mitt i natten eller hoppa över blodfläckar på väg till jobb eller skola när någon under natten blivit misshandlad i trapphuset under natten.
I Sverige ska ingen behöva evakueras från sin bostad mitt under familjemiddagen eftersom polisen hittat sprängmedel i grannens lägenhetsförråd.
Den som beter sig så mot sina grannar har ingen rätt att bo kvar, och det är anmärkningsvärt att kammaren inte unisont kan stå upp för grannarnas rätt till en skälig boendemiljö.
Fru talman! I slutet på mars besökte jag Stockholms Stadsmission och deras bobyrå på Lundagatan på Södermalm. Bobyrån förmedlar, förvaltar och matchar bostäder till människor som står utanför den ordinarie bostadsmarknaden, och man märker av ett allt högre söktryck.
När man pratar om hemlöshet skiljer man ofta på social hemlöshet och strukturell hemlöshet. Social hemlöshet är det när den som av olika sociala skäl, som sjukdom eller missbruk, inte lyckas ordna ett eget boende.
Strukturell hemlöshet är det i stället när någon inte kan ordna ett varaktigt boende eftersom bostadsmarknaden helt enkelt inte fungerar.
Om man i det första fallet är hemlös på grund av social problematik blir det ofta i det senare fallet omvänt. Man får sociala problem eftersom man är hemlös.
Det är de strukturellt hemlösa som måste flytta mellan olika andrahandskontrakt och som bor trångt, osäkert och ofta väldigt dyrt som är de yttersta offren för att den svenska bostadsmarknaden inte fungerar.
Om man förr pratade om hemlöse Pelle som sov på en parkbänk eftersom han var alkoholist kan man i dag lika gärna prata om åttaårige Pelle som får flytta runt mellan olika lägenheter eftersom hans mamma inte får ett fast bostadskontrakt.
Att lösa dessa problem är kanske vår viktigaste utmaning i svensk bostadspolitik. Satsningar mot social hemlöshet som Bostad först, som regeringen nu stärker upp, är givetvis viktiga. Det offentliga måste ta en större roll för den som av sociala skäl står utanför bostadsmarknaden.
Men det krävs också åtgärder mot den strukturella hemlösheten. Större valfrihet, fler boendeformer och fler vägar in på bostadsmarknaden är viktigt för att komma till rätta med den strukturella hemlösheten. Det kan exempelvis handla om att möjliggöra för olika typer av delningsboenden men också tryggare regelverk för privatuthyrning så att man inte behöver flytta mellan olika lägenheter.
Fru talman! Vi behöver också minska barriärerna för att ordna ett eget ägt boende. Det är inte rimligt som det är i dag att två unga vuxna med bra utbildningar och stabila inkomster är helt utestängda från att köpa ett eget boende på grund av hårda kreditrestriktioner och höga bostadspriser.
När man summerar kalkylen för att köpa en nyproducerad tvåa i någon av våra storstäder krävs ofta över 100 000 kronor i månadsinkomst. Då är kvar-att-leva-på-kalkylen, amorteringskrav, kalkylränta och månadsavgift inräknad. Det betyder att ett par där den ena är polis och den andra lärare är helt chanslösa utan hjälp från exempelvis en rik förälder.
Att den tidigare regeringen på det här sättet låtit bostadsköp bli en klassfråga är helt oacceptabelt.
Hyrköpsmodeller, som kammaren tidigare gjort ett tillkännagivande om, kan vara ett sätt att minska barriärerna och möjliggöra för fler att äga sitt eget boende.
Det är också bra att regeringen ser över kreditrestriktionerna. De kom till med goda intentioner, men effekten har blivit att man har såväl hängslen och livrem som insydda byxor. Det är inte rimligt att unga människor på det sättet stängs ute från marknaden.
För vissa partier i den här kammaren är det fult att äga sitt eget boende. I min värld är att äga sitt eget boende det absolut bästa man kan göra. Att äga sitt eget boende skapar frihet och ekonomisk stabilitet. Men det gör också att man känner ett ansvar för sin närmiljö och sitt närsamhälle. Att fler äger sitt boende är för mig faktiskt ett egenvärde.
Ägarlägenheter finns i dag i Sverige men är ingen stor företeelse eftersom ägandeformen bara tillåts vid nybyggnation av bostäder. Ett sätt att ytterligare öka valfriheten på bostadsmarknaden hade varit att också tillåta ombildning av befintliga bostäder till ägarlägenheter. Det hade skapat möjlighet till ett mer flexibelt användande av lägenheter och möjliggjort ytterligare fler bostäder och ett mer effektivt användande av befintligt bostadsbestånd.
Fru talman! Tidöpartierna var redan förra mandatperioden överens om en rad viktiga frågor i bostadspolitiken, detta utifrån att vi delade såväl problembild som vad vi tror är lösningarna för att få en fungerande bostadsmarknad.
I Tidöavtalet finns i dag tre tydliga bostadspolitiska frågor som regeringen nu arbetar med. Det handlar om regelförenklingar för byggande. Det handlar om ett breddat ägande, och det handlar om ökad trygghet i det egna bostadsområdet. Trots att regeringen tillträdde så sent som i oktober är vi redan igång i samtliga dessa frågor.
Regeringen lägger nu om den svenska bostadspolitiken - från ett läge där endast den med mycket pengar på banken, år i bostadskö eller bra kontakter kan få tag på en bostad till, hoppas vi, en bostadsmarknad som fungerar och där alla kan göra en god bostadskarriär.
Regeringen har arbetat med att lösa upp de strukturella problem som finns när det gäller hur befintligt bestånd utnyttjas - allt för att eliminera den strukturella hemlösheten.
Men regeringen arbetar också stenhårt för att det är den grovt kriminelle gängmedlemmen som ska tvingas flytta från trappuppgången. Det är inte rimligt att barnfamiljen inte längre vågar bo kvar eftersom barnen inte kan leka ute på gården.
Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.
