Katarina Tolgfors (M) om Internationellt utvecklingsbistånd

Fru talman! I dag lever omkring 100 miljoner människor på flykt. Minst lika många drabbas varje år av katastrofer till följd av klimatförändringarna. 70 procent av världens befolkning lever i länder där mänskliga fri- och rättigheter inte fullt ut respekteras. 700 miljoner människor lever i extrem fattigdom, och många av dem är kvinnor och barn.

Jag skulle kunna fortsätta att rabbla siffror om hur situationen för människor ser ut runt om i världen hur länge som helst, men vad alla dessa siffror säger är att efter att vi i årtionden sett hur det mesta gått framåt vad gäller utvecklingen i världen går det nu i stället bakåt. Klimatförändringarna, pandemin och nu Rysslands vettlösa invasion av Ukraina påverkar hela världen men drabbar de allra svagaste hårdast.

Detta går att möta på två olika sätt. Antingen kan man sticka huvudet i sanden, sköta sitt närområde, "sätta Sverige först" och låta resten bli som det blir. Eller så kan man se på läget med öppna ögon och ta sitt ansvar för att som ett av världens rikaste länder göra vår del i att bygga fred, jämställdhet och demokrati i världen.

För mig och Miljöpartiet är det valet enkelt. Vi vill att Sverige också fortsatt ska vara en stark röst i världen, en röst som står upp för solidaritet, medmänsklighet och internationell rätt och ett land som står upp för ingångna avtal, som lever upp till sina internationella åtaganden inom FN och andra multilaterala forum och som det går att lita på när det gäller att sätta utvecklingen för de allra svagaste i första rummet. Det ska inte vara någon tvekan om att utvecklingssamarbetet styrs av principer om effektivitet och fattigdomsbekämpning och inte villkoras mot Sveriges näringslivspolitiska intressen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Fru talman! Sverige och nästan alla länder i världen står bakom FN:s framförhandlade Parisavtal och Agenda 2030, världens gemensamma plan för hur vi ska möta klimathotet och bygga samhällen som är bättre för fler - eller för alla, eftersom agendan innebär att alla ska gå framåt och ingen lämnas efter. Från regeringen låter det nu dock lite som att vi tvekar om detta.

Men vi vet ju att det går att göra det här, att det går att åstadkomma den här förändringen. Vi vet att internationella avtal och konventioner kan gå från fina ord till handling, från mål om utrotad fattigdom och utökad demokrati till fler mammor som varje dag sätter mat på bordet till sina barn och till fler människor som får rösta i fria val. För bara några år sedan gick vårt arbete åt just det hållet, och därför vet vi i den här kammaren att vi tillsammans med många andra kan bidra till en tryggare och friare värld.

Men vi vet också att det krävs mer än ambitioner och fina ord på papper. Det krävs politisk vilja. Det krävs ekonomiska resurser. Och till skillnad från regeringens bristande ambitioner vill vi i Miljöpartiet leverera. Vi vill satsa mer på internationellt utvecklingssamarbete och internationell humanitär hjälp. För det är bara med samarbete som vi löser de kriser som världen gemensamt står inför. Det är bara med samarbete som vi skapar fred. Det är bara med samarbete som vi lyfter flickor och kvinnor och deras möjligheter till ett bättre och friare liv. Det är bara genom samarbete som vi minskar förföljelse av hbtqi-personer, människorättskämpar, förföljda journalister och röstbärare i hela världen.

Därför vill vi höja enprocentsmålet. Vi vill minska avräkningarna och utöka Sveriges ambitioner. Vi står mitt i en ödestid både för många enskilda människor och för planeten, och då måste alla göra mer. Genom att göra vår del kan vi också kräva av andra att de ska göra sitt.

Fru talman! När regeringen nu drar ned på ambitionerna och lägger om politiken förändras Sveriges röst i världen. Vi ses inte längre som det föredöme som har gått före för att nå klimatmålen och för att nå de utsläppsminskningar vi har kommit överens om, och vi ses inte heller som föredöme i kampen för jämställdhet och flickors och kvinnors rätt att leva fria liv.

När det gäller klimatet hävdar regeringen, och därmed utskottets majoritet, att man kommer att höja klimatbiståndet. Det är bra, och det är helt nödvändigt. Men vaga skrivningar som är till intet förpliktande kommer inte att pusha andra länder att gå med på att sluta investera i fossila bränslen och bara satsa på förnybart. I varje mötesrum måste vi få in skrivningar som stänger dörren för att våra biståndspengar ska kunna användas till utvinning av fossila bränslen och produkter.

Frågan är om den här regeringen har vad som krävs - en regering som själv har sagt om våra egna klimatmål att når vi dem inte så når vi dem inte. Kommer den regeringen verkligen att prioritera klimatarbetet internationellt, speciellt om det innebär färre sålda gasturbiner från svenska företag? Jag hoppas det. Men så som skrivningarna ser ut har jag mina tvivel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Enligt den senaste IPCC-rapporten och den samlade forskarvärldens expertis måste vi göra allt för att minska utsläppen här och nu. Klimatbiståndet måste öka för att ge människor och samhällen rena energikällor men också för att vi ska kunna anpassa oss till de klimatförändringar som redan är här. Torka och översvämningar slår redan otroligt hårt mot många samhällen. För att de humanitära hjälpbehoven inte ska öka dramatiskt måste vi också ha en hållbar livsmedelsförsörjning som klarar ett förändrat klimat. Här har Sverige inte minst genom sina civilsamhällesorganisationer en viktig roll att spela.

Fru talman! Vi vet ju inte riktigt vilken biståndspolitik den här regeringen vill driva. Det enda vi med säkerhet vet är att budgetposten minskar och Sveriges insatser i världen med den. De ansatser som regeringen presenterar för biståndet ser till viss del fina ut på papper, men inte ens i deras egna dokument går ord och handling ihop. Det finns otaliga exempel - det har varit uppe här tidigare i dag - men det tydligaste är ändå regeringens politik för flickor och kvinnor.

Man tog bort den feministiska utrikes- och utvecklingspolitiken, för det var en etikett som inte betydde något. Låt gå för det, men nu visade det sig att man inte bara tog bort etiketten utan också alla de verkliga prioriteringar som arbetet med den feministiska politiken innebar, alla handlingsplaner, alla instruktioner. Vi vet alltså inte om det drivs på för ökad jämställdhet någonstans längre. Vi ser helt enkelt inget av det, och effekterna för världens kvinnor och flickor kommer att bli enorma. Regeringen skriver att de vill värna folkrätt, demokrati, rättsstatens principer och mänskliga rättigheter, särskilt för flickor och kvinnor. Samtidigt tar de alltså bort det som skulle kunna leda dit. Nu ska inte politiken riktas in mot kvinnors rättigheter, resurser eller representation. Vad blir då kvar?

Ett annat exempel är att man säger sig vilja stötta rättsstatens principer, och så överger man i Guatemala just de människor som kämpar i hård motvind mot en repressiv stat. Det finns helt enkelt inga andra som är beredda att komma in och stötta den kampen i stället. Resultatet blir att röster tystnar.

Fru talman! FN:s organisationer, andra stora internationella organisationer och civilsamhällen över hela världen har arbetat idogt väldigt länge. Ett biståndsarbete som träffar rätt tar lång tid att bygga upp, men det går tyvärr alltför fort att rasera. De nedskärningar som den här regeringen genomför handlar inte om lite pengar här och där på marginalen. Det handlar om insatser för fred, fattigdomsbekämpning och demokrati som nu sätts på paus. Det som i regeringens talepunkter gärna reduceras till anonyma projekt är ju till syvende och sist skolgång för flickor och stöd till gräsrotsrörelser för frihet och demokrati. Och det är där det nu också minskar.

Jag vill avsluta med att säga några ord om det vedervärdiga krig som Ryssland bedriver mot Ukraina. Det är kanske inte så mycket som jag och regeringen är överens om, men när det gäller Sveriges stöd till Ukraina är vi helt eniga. Ukraina ska få allt det stöd som vi förmår att ge, på alla sätt vi kan - både civilt och militärt, både nu och sedan. Nu för att det är viktigt för oss alla att Ukraina vinner kriget, och sedan, när Ryssland har lämnat Ukraina, behövs vårt stöd fortfarande för att hjälpa till att bygga upp landet igen. Men vårt stöd till Ukraina ska inte gå ut över våra andra samarbeten och stöd till utvecklingen i andra delar av världen. Vi kan, och vi ska, göra både och.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Med det vill jag säga att jag står bakom alla våra reservationer men yrkar bifall bara till reservation 4.

Fru talman! Tack, Katarina Tolgfors, för frågan! Jag ska ge ett rakt och klart besked: Jag kommer alltid att rösta för en bra politik inom biståndsområdet och inom alla andra områden. Om regeringen, mot förmodan måste jag tyvärr säga, lägger fram en väldigt bra produkt kommer vi naturligtvis att stödja den. Vi har gemensamma intressen och vill ofta samma sak. Vi tror bara på olika sätt att komma dit.

Jag tror inte att ett bra sätt att stötta en mer jämställd värld är att dra undan all politik, alla instruktioner och alla planer för att få detta på plats och lyfta ut det i världen. Att dra undan det tror jag inte leder till mer jämställdhet. Men om det kommer en politik från regeringen som tydligt visar hur vi ska stärka jämställdheten och jobba med detta är jag naturligtvis beredd att stödja den vilken dag som helst. Det är politiken som är det viktiga.

Ledamoten tog upp den gemensamma resa som vi precis gjorde till Ecuador och som jag tror lärde oss båda mycket. Den visade hur otroligt viktigt civilsamhället är. Man måste jobba med människor nära marken och med en kapacitet och kunskap att verka just där. Därför är det lite sorgligt att se att regeringen nu lägger fram en ekonomisk biståndspolitik som inte stöder civilsamhället.

Civilsamhället behöver också FN:s organisationer för att kunna hålla ihop och vara ett skelett. Även där skär regeringen ned, så jag skulle vilja bolla över frågan till Katarina Tolgfors: Hur ska regeringen kunna lägga fram en politik som når målen när man drar in på alla ben som skulle kunna bidra till detta?

Fru talman! Tack, Katarina Tolgfors, för svaret!

Det som skiljer oss åt är att jag inte tror att man kan uppnå samma resultat med mindre resurser, speciellt inte med en utveckling som vi nu ser går åt helt fel håll. Om vi inte hade haft klimatförändringarna, om vi inte hade stått på andra sidan av en stor pandemi och om vi inte hade haft Rysslands invasion av Ukraina hade vi möjligtvis kunnat skruva lite på det, för då hade vi haft extremt mycket bättre förutsättningar.

Nu har vi oerhört dåliga förutsättningar, för att tala klarspråk, vilket kräver mer resurser och mer engagemang. Detta behöver inte utesluta att man effektiviserar eller ser över det. Det är klart att man alltid måste se till att man gör rätt saker i den tid man befinner sig i och att man har rätt verktyg på plats.

Vi tror att det är avgörande att vi nu ökar ambitionerna i klimatbiståndet och att vi ökar ambitionerna för kvinnors rättigheter, representation och alla delar, för vi vet att kvinnor är förändringens möjliggörare. Ju mer vi satsar där, desto snabbare når vi de andra målen i agendan. Om vi inte satsar på klimat kommer vi inte att ett enda mål, för då kommer vi att ha otroligt svårt att få någon utveckling alls.

När det kommer till näringslivet och fattigdomsbekämpningen är det helt rätt att vi ökade garantiinstrumentet mycket när vi satt i regeringen. Vi satsade också mer på Swedfund för att de skulle kunna verka. Det är regeringens skrivningar om hur man vill utöka detta och göra på andra sätt som väcker många frågor hos oss. Vi ser där, som flera varit inne på tidigare i dag, att det inte utgår från behoven på marken. Men om detta är tydligt och klart är det klart att bistånd allena inte kan lösa världens utvecklingsproblematik. För detta måste det till ekonomisk utveckling.