Niklas Karlsson (S) om Extra ändringsbudget för 2023 - Tillfällig skatt på vissa elproducenters överintäkter

Fru talman! Svenska hushåll och företag pressas hårt av mycket höga elpriser. Rysslands invasion av Ukraina och landets agerande på energimarknaden har orsakat kraftiga uppgångar i priserna på el över hela Europa. Även om Sverige är ett land som inte är beroende av gas för elproduktion importerar vi de höga elpriserna från Europa. På grund av den prissättningsmekanism som används sätts priset på elmarknaden enligt marginalkostnaden för det dyraste kraftslaget i drift.

Samtidigt som priserna på el har höjts kraftigt har produktionskostnaden för majoriteten av elproduktionen i Sverige varit mer eller mindre oförändrad. Nästan hela prisuppgången har därför genererat ökade vinster i systemet. I praktiken har det inneburit stora förmögenhetsöverföringar från elkonsumenter till aktörer på elmarknaden med stora, oväntade övervinster utan några positiva effekter för den svenska ekonomin.

För att möta detta har EU genom en förordning tagit initiativ till att återföra de stora vinsterna till konsumenterna, i akt och mening att skydda hushåll och löntagargrupper mot de höga elpriserna och underlätta för människor i en ekonomiskt svår tid. Syftet med det av EU beslutade intäktstaket är att övervinsterna genom olika åtgärder ska föras tillbaka till hushåll och företag.

Det har också varit tydligt att det är ett sätt att öka vår uthållighet under det energikrig som Ryssland bedriver mot Europa. Genom att ta gemensamma steg för att göra situationen drägligare för hushållen tillåter vi ingen splittring eller osämja mellan våra länder och inom våra samhällen.

Men regeringen lyckas inte leverera. Det förslag vi i dag har att ta ställning till och som ligger på riksdagens bord för beslut är ärligt talat både för klent och otillräckligt. Det är tandlöst och missar helt sitt syfte.

Fru talman! Den 13 december förra året var ansvarig statssekreterare på Finansdepartementet kallad till riksdagens skatteutskott för att redogöra för ärendet och hur regeringen tänkte hantera det. Men några tydliga besked till utskottet kunde inte lämnas, annat än man, som man sa, hade gjort bästa möjliga. Budskapet från skatteutskottet tillbaka till ansvarigt statsråd var otvetydigt: Om regeringen bara förmår leverera ska vi hantera förslagen skyndsamt.

Resultatet ser vi i dag. Sverige blir sist, och Sverige blir sämst. Priset för detta misslyckande ska redan pressade hushåll och företag bära.

EU-förordningen trädde i kraft den 1 december, för att övervinsterna under de bistra vintermånaderna skulle omfattas. Men för den svenska regeringen har frågan inte varit prioriterad. Därför kommer vårt intäktstak på plats tidigast i mars, långt efter vintermånadernas stora övervinster. Det är anmärkningsvärt svagt agerat.

Av de stora övervinsterna i miljardklassen som gjorts under vintermånaderna räknar regeringen och Sverigedemokraterna med att få in 150 miljoner kronor. Alla andra länder lyckas, men inte Sverige. Vi är klart sämre än Danmark, Finland, Nederländerna och så gott som alla andra medlemsstater i EU. Sverige blir sist, och Sverige blir sämst.

I veckan cirkulerade uppgifter om att Sverige med annan konstruktion hade kunnat få in långt mycket större belopp, mer i linje med vad våra europeiska grannländer lyckats med. Till Dagens Nyheter säger Energimarknadsinspektionen att en grov uppskattning ger vid handen en intäkt på 6 miljarder kronor bara under januari och februari. Det är helt andra storheter än den tummetott som regeringen lyckats prestera. Sverige blir sist, och Sverige blir sämst.

Fru talman! För 200 år sedan skaldade Esaias Tegnér:

Vad du ej klart kan säga, vet du ej;med tanken ordet föds på mannens läppar:det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.

Ett otydligt uttryckssätt röjer ofta okunskap och bristande tankeunderlag.

Tegnérs ord bär syn för sägen. Det vi i dag ser är högerregeringens och Sverigedemokraternas politiska prioriteringar i verkligheten. Särskilt tydligt blir det när vi lyssnar till finansutskottets ordförande Edward Riedl. I replikskiftet kallar han inte ärendet för skatt på elproducenters övervinster utan säger att det är en överbeskattning av elproducenter - "det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta".

Regeringen vill helst slippa beskattningen av övervinster helt och hållet. Förslaget utformas med svagast möjliga regelverk inom ramen för EU:s förordning. Förslaget presenteras först nu, tre månader efter att det är tänkt att börja tillämpas. Förslaget har i huvudsak remitterats till producenterna medan konsumentsidan helt utelämnats. Varken hyresgästernas, villaägarnas eller löntagarorganisationernas åsikter har efterfrågats.

Fru talman! Det är helt omöjligt att vara annat än besviken. Möjligheterna att kompensera konsumenter och företag för rekordhöga priser minskar ju sämre vi är på att beskatta övervinsterna. Att regeringen inte kan eller vill leverera bättre förslag är på ren svenska bedrövligt.

Fru talman! Det står bortom rimligt tvivel att regeringen saknar en plan för hur Sverige ska möta det tuffa ekonomiska läge vi nu befinner oss i. Resultatet ser vi i de halvmesyrer som regeringen och Sverigedemokraterna ändå lyckas producera.

Fru talman! Låt mig ändå understryka att det finns anledning att hysa stor respekt för komplicerat lagstiftningsarbete, inte minst när det gäller skattelagstiftning. Men i just det här sammanhanget är ett sådant argument bara svepskäl. "Om det finns en tydlig politisk styrning så löser man problemet", sa ju en regeringskälla till Dagens Nyheter häromdagen.

Det går inte att vifta bort senfärdigheten med att svensk skattelagstiftning inte tillåter retroaktivitet. EU-förordningen kom redan i oktober. Trots krav på kompletterande svensk lagstiftning hade regeringen kunnat avisera den kommande skatten för riksdagen redan under hösten och därefter utformat detaljerna.

Att förslaget är minimalistiskt och enbart omfattar 150 miljoner kronor visar vems intressen regeringen i första hand företräder. Och det är inte vanliga löntagare eller svenska hårt pressade hushåll.

Fru talman! Regeringen har visat en närmast monumental ovilja att erkänna hur tufft det är för svenska hushåll och företag just nu.

I ilfart avskaffar man elbilsbonusen över en natt. Det är högsta tempo i att lägga fram förslag för att sänka skatten för höginkomsttagare och leverera förslag till riksdagen på att hemligstämpla elåterbäring - då vilar man inte på några lagrar.

När det handlar om förslag om att värna vanliga löntagare och hushåll som pressas av tuffa ekonomiska marginaler, då är tempot och prioriteringarna inte lika höga - elprisstöd, övervinster som ska återbetalas, friskolor som inte ska omfattas av offentlighetsprincipen och så vidare.

Fru talman! Så här lättvindigt får man inte hantera den svåra ekonomiska tid vi befinner oss i. Så här nonchalant får man inte bete sig mot svenska hushåll och svenska löntagare.

Det är åtminstone min uppfattning att svenska folket behöver handlingskraft, rejäla åtgärder och framför allt en regering som företräder deras intressen.

(Applåder)

Fru talman! Nu är ju detta inte riksdagens frågestund, men jag ska ändå ge finansutskottets ordförande en chans att få svar på de frågor han ställer.

Jag är särskilt glad över att Edward Riedl tar denna replik. Vi hade den här diskussionen i replikskiftet efter Riedls anförande. Uppenbarligen har Edward Riedl antingen inte lyssnat eller inte förstått. Och då har vi ju ett par minuter till att försöka reda ut det här.

Svaret på frågan om man hade kunnat göra detta fortare är nej. Den proposition som vi har att ta ställning till i dag skulle vi också med en socialdemokratisk regering ha levererat vid ungefär samma tidpunkt. Det är inte detta som är bekymret. Det är hanteringen. Det är de beslut och de vägval som den borgerliga regeringen har tagit under hösten.

Nu är det viktigt att Riedl lyssnar: Den som kan hantverket vet att regeringen också kan komma till Sveriges riksdag och tala om att det nu finns en EU-förordning som gäller från den 1 december, att det är regeringens ambition att den ska gälla från den tidpunkt som är utsatt men att ärendet är av sådan karaktär att det behövs kompletterande lagstiftning. Detta innebär att den kompletterande lagstiftningen och propositionen kommer under våren men att beslutet gäller från den 1 december. Den möjligheten har Sveriges regering. Det kallas stoppskrivelse. Det beslutet valde den borgerliga regeringen att inte fatta.

Då är min fråga: Beror det på att regeringen är inkompetent och inte förstod detta, eller beror det på att regeringen inte vill beskatta de stora övervinsterna och återföra detta till svenska löntagare och svenska hushåll?