Annika Strandhäll (S) om Rättsväsendet
Annika Strandhäll (S) höll ett anförande om Rättsväsendet i debatten ”Protokoll 2022/23:41 Lördagen den 17 december” den 17 dec 2022.
Fru talman! Inledningsvis kan jag konstatera att Richard Jomshof lade en inte obetydlig del av sitt anförande på attacker på Socialdemokraterna, och till och med på enskilda företrädare. När han nu hade möjlighet att prata om den politik som de vill genomföra väljer han i stället att prata om Socialdemokraterna.
Den organiserade brottsligheten och de kriminella gängen utmanar vårt samhälle och utnyttjar svagheter som finns. Faktum är att när de kriminella gängen sätter skräck i våra bostadsområden och städer är det någonting som hotar tryggheten för oss alla. Det handlar om tilliten i ett samhälle, en tillit som undergrävs när vi dras isär i stället för att komma samman för att tillsammans bygga samhället starkt.
Som socialdemokrater har vi de senaste åren satsat allt på att vända denna utveckling. Det har varit en absolut huvudprioritering för oss under de år som vi nu har regerat Sverige.
Polismyndigheten är väldigt tydlig med att det är otroligt viktigt att vi satsar på alla delar i rättskedjan. Vi behöver naturligtvis fler uniformerade poliser närvarande ute i de områden som är hårt drabbade. Men vi behöver också mer av förebyggande arbete och socialt arbete för att alla de människor med annan etnisk bakgrund, eller för den delen med svensk bakgrund, som bor i dessa områden ska kunna känna trygghet och tillit till att samhället fungerar också för dem. Icke att förglömma när man lyssnar på Richard Jomshof, som naturligtvis som vanligt etnifierar alla samhällsproblem, är att det också är otroligt viktigt att understryka att vi har 2 miljoner människor i Sverige med annan etnisk bakgrund. Den absoluta majoriteten av dem går upp varje morgon, går till sitt arbete, ser till att den svenska välfärden är stark och ser till att vårt samhälle fungerar. Det hör man aldrig någon sverigedemokrat stå och prata om.
Vi socialdemokrater har under vår regeringsperiod haft två huvudsakliga prioriteringar för kriminalpolitiken. Det handlar naturligtvis om att knäcka gängkriminaliteten, och jag kommer snart att säga mer om det. Men det handlar också om arbetet med att stoppa mäns våld mot kvinnor, någonting som lyste med sin frånvaro under Richard Jomshofs anförande.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet
Men kriminalpolitiken kan aldrig bära hela lösningen. Lika viktigt som det är med hårdare straff och fler poliser, lika viktigt är det brottsförebyggande arbetet. Då krävs det en utbildningspolitik för en skola som lyfter alla barn, en arbetsmarknadspolitik med sikte på att alla som kan jobba också ska jobba, en kultur- och idrottspolitik för hela landet, en socialpolitik som bygger trygghet lika för alla och sociala insatser som snabbt fångar upp de barn och ungdomar som är på väg in i kriminalitet.
Denna insikt gjorde att vi socialdemokrater i valrörelsen lovade att för varje krona som vi satsar på polisen ska minst lika mycket satsas på det förebyggande arbetet. Det är satsningar som finns på andra utgiftsområden än det som vi nu diskuterar. Men trots det är detta helt avgörande om vi ska kunna vända utvecklingen och få stopp på kriminaliteten.
För en effektiv kriminalpolitik krävs det naturligtvis också att de rättsvårdande myndigheterna har tillräckliga resurser. Det gäller inte minst Polismyndigheten. I regeringsställning satte vi upp ett mål om 10 000 fler polisanställda till 2024. Det ser nu ut att kunna nås. Därför anser vi också att det är hög tid att ta nästa steg. Vi gick därför till val på att Polismyndigheten till 2032 ska ha 50 000 anställda, varav minst 34 000 poliser.
Det är klart att det är oroande att regeringen inte tycks vara särskilt intresserad av hur Polismyndigheten ska utvecklas efter att målet om 10 000 fler anställda är uppnått. Det behöver bli fler poliser och andra anställda på myndigheten, och de behöver få bättre villkor och fler verktyg. Men satsningarna på Polismyndigheten måste också följas upp med satsningar på andra rättsvårdande myndigheter. Inte minst Kriminalvården står inför stora utmaningar.
Om förslagen i Tidöavtalet ska genomföras kommer det att kraftigt öka behovet av platser på häkten och på anstalter. Det är såklart oroande att regeringen inte verkar ha en klar uppfattning om hur många fler platser som kommer att behövas och hur denna utbyggnad ska gå till. Av erfarenhet vet vi att utbyggnad tar tid, både själva byggandet och i minst lika hög grad rekrytering och utbildning av personal. Regeringen borde ha presenterat en plan för eller åtminstone en tanke om denna utbyggnad som kommer att krävas om Tidöavtalet ska genomföras.
Vi tycker förstås att det är glädjande att regeringen nu fortsätter med de offensiva satsningar för att bryta kriminaliteten som vi genomförde i regeringsställning. Det är väl känt att ett flertal utredningar är tillsatta. Några av dem har nyligen kommit med sina betänkanden. Det handlar om preventiv avlyssning, kriminalisering av psykiskt våld, Gängbrottsutredningen och utredningen om flerfaldig brottslighet. Vi förväntar oss att regeringen håller den höga takt i lagstiftningsarbetet som man inte minst i opposition hänvisade till hela tiden.
Kriminalpolitiken måste naturligtvis vara såväl rättssäker som effektiv. Och som Richard Jomshof nämnde är en del av förslagen i Tidöavtalet minst sagt osäkra när det gäller precis detta. Man kan ta till exempel visitationszonerna. I bästa fall kanske de riskerar att vara rättsosäkra. I sämsta fall kan de vara direkt kontraproduktiva. Om polisen får rätt att visitera människor, inte beroende på att det finns en misstanke mot dem utan bara utifrån var de råkar bo, ser vi hur ett förtroende som behöver stärkas, inte minst bland dessa medborgare i vårt land, i stället riskerar att minska. Det kommer förmodligen att göra att människor i mindre utsträckning än i dag kommer att kunna se till att polisen får den information som behövs för att kunna klara upp brottsligheten.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet
Låt mig dock ta upp någonting mer. Varje dag utsätts flickor och kvinnor för trakasserier, våld och sexualbrott. Detta är våld som orsakar stort lidande. Det kränker och begränsar den våldsutsattas grundläggande fri och rättigheter. Men våldet drabbar också de barn som tvingas bevittna övergreppen. Att som barn falla offer för våld i hemmet kan även leda till att man i vuxen ålder utsätter andra eller själv blir ett offer.
Detta är förövare som finns i alla samhällsgrupper och har alla olika bakgrunder, och det är våld som har förekommit i alla tider. Varje form av våld eller hot om våld mot kvinnor begränsar tryggheten och friheten även för de kvinnor som inte utsätts själva. Så länge en enda kvinna skadas av sin partner eller före detta partner har vi inte gjort tillräckligt. Vi kommer att vända på varenda sten för att få slut på mäns våld mot kvinnor.
Vi ser att samarbetet mellan de inblandade myndigheterna måste bli mycket bättre. Kvinnor som utsätts för brott ska få den hjälp de behöver, och de män som begår brotten ska straffas. Den sociala och fysiska tryggheten för dem som anmäler den här typen av brott måste stärkas, och samhället ska finnas med hela vägen.
I regeringsställning tog vi socialdemokrater fram ett 99-punktsprogram för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Det innehåller förslag på många olika områden, och det måste genomföras i sin helhet samtidigt som nya åtgärder behöver tillkomma.
Trots de allvarliga brott som begås osynliggörs ofta mäns våld mot kvinnor. Som politiker har vi ett ansvar att lyfta upp och synliggöra dessa frågor även när medieförfrågningarna lyser med sin frånvaro. Jag förväntar mig att justitieministern ägnar de här frågorna minst lika mycket uppmärksamhet som han ägnar det gängrelaterade våldet. Sverige behöver ha en nollvision när det gäller mäns våld mot kvinnor.
Att utsättas för brott är en kränkning som sätter djupa spår, och brottsoffer måste kunna känna förtroende för rättsväsendet. Då krävs det att alla aktörer som möter brottsoffer och vittnen har kunskap om deras rättigheter och vilket stöd och skydd samhället kan erbjuda.
Polismyndigheten är ofta den första verksamhet ett brottsoffer kommer i kontakt med, och därför är det extra viktigt att den kontakten fungerar. Men även kommuner och regioner har ett stort ansvar att se till att människor får den hjälp och det stöd som behövs. Vi vet också att de ideella organisationer som gör insatser är mycket värdefulla och måste ges ett fortsatt stöd. Brottsoffermyndigheten ger förutom stöd till ideella organisationer även information till brottsoffer och vittnen om deras rättigheter. Också detta arbete måste fortsätta och utvecklas. Det är dags att utreda en särskild brottsofferlag.
Socialdemokraternas budgetalternativ bör ses som ett sammanhållet paket där någon eller några delar inte kan brytas ut och behandlas isolerat. Därför väljer vi att avstå från ställningstagande och har i stället lagt fram ett särskilt yttrande om den socialdemokratiska politiken på detta utgiftsområde.
(Applåder)
