Riksflödet
Logga in
Talade i kammaren ·

Niklas Karlsson (S) om Statens budget 2023 - Rambeslutet

Niklas Karlsson (S) höll ett anförande om Statens budget 2023 - Rambeslutet i debatten ”Protokoll 2022/23:37 Tisdagen den 13 december” den 13 dec 2022.

Fru talman! Då har vi kommit till det som en del av oss anser vara den viktiga delen i budgetdebatten - men kanske inte alla håller med - nämligen skattepolitiken.

För mig som socialdemokrat tror jag på idén om att definiera gemensamma angelägenheter som är viktiga för oss alla. Dessa gemensamma angelägenheter är vi beredda att finansiera tillsammans. Vi finansierar välfärden och tryggheten tillsammans.

Detta samhällskontrakt, denna idé om det gemensamma, den svenska och skandinaviska välfärdsmodellen, bygger på ett antal principer som har gett människor verktyg att frigöra sig från den ekonomiska underordningens bojor. Det har skapat världens kanske mest jämlika, frihetliga och generösa samhälle.

Detta bygger på en allmännyttig princip, det vill säga att vi avsätter resurser tillsammans, till gemensamma angelägenheter som vi tycker ska användas till det de är tänkta för, och att vi gemensamt bidrar efter förmåga så att välfärden finns där den behövs fördelad efter behov.

Mot denna svenska välfärdsmodell står en borgerlig, konservativ samhällssyn, där marknadslogiken ska styra hur välfärdsresurserna fördelas, där det gemensamma projektet och de gemensamma angelägenheterna är betydligt färre, där den som har mest också får mest. Ytterst är det fråga om ett samhällsbygge som innebär att möjligheten att lyckas i livet beror på ens egen förmåga. Var och en är sin egen lyckas smed.

Det här syns också i skattepolitiken även om de, som jag sa i mitt replikskifte med finansministern, mycket vidlyftiga och omfattande vallöften som ställdes ut i valrörelsen inte klarat av att möta verkligheten. Men ambitionen är tydlig. Skattesänkningar för höginkomsttagare går före barnfamiljerna. Man faller tillbaka till principen att de som redan har mest också ska få mest. Det är en politik som splittrar och backar in i framtiden.

Fru talman! För att bygga Sverige bättre behöver vi en stabil och långsiktig finansiering av våra gemensamma åtaganden. Steg för steg vill därför vi socialdemokrater öka legitimiteten i skattesystemet genom att säkerställa att välfärden och tryggheten finansieras efter bärkraft, samtidigt som vi försvårar skattefusk och skatteundandragande.

För att långsiktigt säkra finansieringen av välfärden och våra gemensamma åtaganden söker vi socialdemokrater en bred politisk skattereform, byggd på principerna om enhetlighet, neutralitet och likformighet med så få undantag och särregler som möjligt. Men den ska också bygga på principen att bördorna bärs efter förmåga där vi beaktar hur de med de högsta inkomsterna och förmögenheterna kan bidra mer till den generella välfärden.

Vi anser till exempel inte att det är rätt prioritering att låta indexeringen av skiktgränsen för höginkomsttagare slå igenom fullt ut, varför vi föreslår att den pausas för 2023. Vi föreslår att skatteklyftan för personer med sjuk och aktivitetsersättning sluts. Funkisskatten ska avskaffas. Vi vill minska möjligheten för utländska aktieägare att genom skatteplanering undvika svensk källskatt på utdelning. Vi vill införa en beredskapsskatt där ett första steg är att titta på de så kallade 3:12-reglerna. Det är en skatt som ska betalas av dem som har störst bärkraft. Den ska vara enkel att betala och administrera och svår att skatteplanera runt samt i första hand bidra till finansieringen av försvarets viktiga tillväxt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2023 - Rambeslutet

Dessutom bör Skatteverket få bättre rättsliga förutsättningar att på ett mer effektivt sätt följa upp dem som har godkänts för så kallad F-skatt. Allt detta för att det är rättvist och för att det upprätthåller principen att vi ska bära bördorna efter förmåga och fördela välfärden efter behov.

Fru talman! När det gäller skattepolitikens fiskala betydelse, det vill säga hur vi väljer att finansiera välfärden - det som vi definierar som gemensamma åtaganden - råder naturligtvis också det omvända förhållandet. Varje skattesänkning som någon politiker lägger på riksdagens bord och vill genomföra måste naturligtvis också betalas. När de som redan har ska få mer är det inte de som har lite mindre som ska avstå det lilla de redan har.

Varje gång vi hör rop på skattesänkningar måste vi också ställa oss frågan: Vem ska betala det? Och den måste besvaras. Blir det mindre resurser till skolan? Blir det färre lärare och större klasser? Är det sjukvården, som redan har stora utmaningar, som ska betala priset? Eller är det de äldre, som har slitit och byggt det här landet och förtjänar en god och trygg äldreomsorg, som ska avstå den där hjälpen på äldreboendet eller inte ska kunna betala för hemtjänsten för att den ska avgiftsbeläggas?

Fru talman! Låt mig avsluta på ett sätt som möjligen kan uppfattas som högtravande men som på ett kärnfullt och näst intill poetiskt sätt sammanfattar det som jag tror på och företräder som socialdemokrat. Det är nämligen så att den svenska välfärdsmodellen har utvecklats i decennier och har utmejslats och kanske bäst gestaltats av den tidigare statsministern och socialdemokraten Per Albin Hansson, som redan 1928 uttryckte sig så här:

Här känner vi icke till några priviligierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ned på den andre, där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ned och plundrar den svage. Här råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet. Om det svenska samhället ska bli det goda medborgarhemmet måste klasskillnaden avlägsnas, den sociala omsorgen utvecklas och en ekonomisk utjämning ske.

Det kan hända att någon höjer på ögonbrynen över det högtravande språket, och det kan hända att någon känner ett styng av stolthet. Men min poäng är att den linje som statsminister Hansson fastslog har blivit vägledande för välfärdsutvecklingen i Sverige. Och den är alltjämt en sinnebild för det som präglar socialdemokratin, i sin teoribildning och i sin praktiska utformning.

Syftet med politiken är att göra livet bättre för det stora flertalet. Och vi slipper därmed ge upp stora delar av vårt liv för att ta hand om närstående som behöver tjänster på en marknad, som de inte har råd att köpa. Välfärden, de gemensamma angelägenheterna, är något vi gör tillsammans. Vård, skola och omsorg är viktiga för människors möjligheter i livet. Livschanserna blir nämligen mindre när de inte finns.

(Applåder)

DebattenHos riksdagen
Replikskiftet · 8 repliker

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2023 - Rambeslutet

Fru talman! Jag blev faktiskt rörd av det citat som Niklas Karlsson läste upp. Jag tycker att det var bättre med de gamla Socialdemokraterna, som tyckte att man ska göra sin plikt för att sedan kräva sin rätt, i stället för det nya system som Niklas Karlsson och många av hans partikamrater har infört: Kräv din rätt - det är din plikt.

Jag och Niklas Karlsson har olika syn på rättvisa. För Niklas Karlsson är rättvisa uppenbarligen att alla har lika mycket i slutändan, oavsett om man har ansträngt sig, jobbat hårt och riskerat saker. Alla ska ha lika mycket i slutändan.

För mig är rättvisa att människor ska ha samma förutsättningar. Det ska finnas en bra skola, och det ska finnas en grundläggande trygghet: När människor skickar sina barn till denna skola blir de inte rånade, misshandlade och förnedrade på vägen. För mig är det viktigt att staten tar hand om det grundläggande ansvar som åligger den: att se till att människor är trygga och att ha ett bra försvar och en bra rättspolitik.

För att återgå till min fråga: I Socialdemokraternas budget vill man beskatta ungefär 1,3 miljoner löntagare - sjuksköterskor, poliser, industriarbetare, lärare. Tycker Niklas Karlsson att detta är moraliskt riktigt?

Fru talman! Att moderaten Boriana Åberg gillade att jag läste upp citatet av Per Albin Hansson från 1928 kanske inte förvånar, för det är inte den förste socialdemokrat som citerats i dagens debatt. Boriana Åberg hade letat upp Olof Palmes gamla tal, och det gläder mig att socialdemokrater kan inspirera borgerliga politiker.

Men det räcker inte att läsa de kritiska tal som socialdemokratiska företrädare har använt mot borgerliga företrädare i olika riksdagsdebatter. Man ska läsa lite till, och helst ska man också förstå vad som står där. Rättvisa för mig som socialdemokrat är inte att alla i slutändan ska ha lika mycket - att livet ska se likadant ut för alla. Då har man, i bästa fall, från borgerlighetens sida läst men långt ifrån förstått.

För mig bygger livet på en princip om jämlikhet. Och jämlikhet handlar om att människor ska ges livschanser för att kunna leva ett gott och meningsfullt liv. Eftersom förutsättningarna för Boriana Åberg, mig Niklas Karlsson och alla andra människor i samhället är rätt så vitt skilda behöver vi också olika stöd för att få ett gott och meningsfullt liv. Den socialdemokratiska idén bygger alltså inte på att allas liv ska se likadana ut. Den bygger på att alla ska få de villkor de behöver för att få ett gott liv.

Detta står inte Boriana Åberg och Moderaterna för. De tycker att var och en ska vara sin egen lyckas smed. Vi ser detta genomgående i politiken. När Moderaterna nu i debatten väljer att lyfta fram exempel att ställa mig inför är fokus på inflationsskyddet för dem som tjänar bäst. Det gestaltar rätt tydligt vad Moderaterna står för. Åt dem som redan har ska varda givet, som det står i Matteusevangeliet. Det är en rätt bra sammanfattning av vad er politik innebär.

(Applåder)

Fru talman! För oss moderater är det viktigt att det ska löna sig att arbeta - att arbete uppskattas och att ansträngning, nit, flit och redlighet belönas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2023 - Rambeslutet

Att jag citerar Olof Palme och känner igen citatet av Per Albin Hansson visar, tycker jag, att jag har ansträngt mig för att lära känna min motståndare. Jag önskar att Niklas Karlsson också hade läst borgerliga politikers tal och kunnat referera till dem på ett positivt sätt.

För oss moderater är det inte viktigt att en - inte så liten - del av befolkningen beskattas så mycket som möjligt. Det är viktigt att ha en bred skattebas, där fler arbetar och bidrar till det gemensamma välståndet. Detta har Socialdemokraterna raserat med de bidrag som gör att det inte är lönt att ta steget från bidrag till arbete. I till exempel Malmö betalar man ut socialbidrag till människor som inte har rätt att stanna i Sverige och håller sig undan utvisning.

Socialdemokraterna har förrått sitt eget arv genom att svika arbetslinjen, som faktiskt var grundläggande för Per Albin Hansson. Men vi har tagit över arbetslinjen, och den försöker vi försvara med alla medel genom att låta människor som arbetar och anstränger sig få behålla en liten del av frukten av sitt arbete.

Fru talman! Ledamoten Åberg tar verkligen ifrån tårna och letar fel. Det finns massor av citat från socialdemokratiska företrädare som ledamoten hade kunnat använda och som hade passat bättre. I stället hittar hon ett anförande om hur man har ätit sig igenom visthusboden och hur åkrarna står i träda som inte kunde vara mer felplacerat.

Sveriges ekonomi är ju urstark. Vi har inte ätit oss igenom någon visthusbod. Vi har en statsskuld på 23 procent och en konsoliderad bruttoskuld på strax över 30 procent. Om denna utveckling får fortsätta har vi infört ett skuldankare i det finanspolitiska ramverket som innebär att staten tvingas låna för att man ska ha en skuld som uppgår till 35 procent plus minus 5 procent. Vi har också en hög sysselsättningsgrad. Vi kan stapla statistiken på varandra, och som vanligt har den borgerliga regeringen fått goda förutsättningar. Vi får väl se hur det ser ut om fyra år.

Jag ska ge ledamoten Åberg rätt i en sak, och det är vikten av breda skattebaser. Det är nog ingen i denna kammare som har en annan uppfattning. Alla ska bidra, men man ska göra det efter förmåga. Men jag får inte ihop det när ledamoten Åberg säger att det är viktigt att arbeta och att det på något sätt ska vara ett argument för att vi inte ska bära bördorna efter förmåga. Varför är det rimligt? Om jag är lite större och starkare, har jag då inte också ett något större ansvar i omsorgen om andra?

Fru talman! Ledamoten Niklas Karlsson pratar om att vårt skattesystem ska vara enhetligt och neutralt och att bördorna ska bäras efter förmåga. Jag tycker att det låter klokt och bra. Ledamoten säger också att skatten ska täcka våra gemensamma angelägenheter. Visst är det så, och för mig är de gemensamma angelägenheterna det yttre och inre försvaret, skolan och omsorgen. Men ledamoten, liksom Socialdemokraterna i sin budgetmotion, föreslår att kostnaden för Sveriges försvar ska betalas av Sveriges småföretagare.

Jag är lika kunnig som ledamoten på gamla citat, men låt mig citera ur Socialdemokraternas budgetmotion: "Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på utformning av en ny beredskapsskatt, där ett första rimligt steg som en del av en sådan lösning vore att titta på regelverket kring 3:12 inför år 2024. Beredskapsskatten ska betalas av dem som har störst bärkraft. Den ska vara enkel att betala och administrera, svår att skatteplanera runt och ska bidra med finansiering till försvaret på 6-8 miljarder kronor."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2023 - Rambeslutet

Jag förstår inte hur Socialdemokraterna och ledamoten har fått det till att landets småföretagare är de med allra störst bärkraft och att man därför ska ge sig på 3:12-reglerna. Hur tänker man när man vill lägga bördan för landets försvar på våra småföretagare?

Fru talman! Finansieringen av försvaret genom en beredskapsskatt har varit känd sedan tidigare. Vi socialdemokrater gick till val på detta, och det är utifrån principen att man ska bära bördorna efter förmåga.

Den värnskatt som Liberalerna slogs så hårt för att avskaffa för att de med höga inkomster skulle få en rejäl skattesänkning vill vi återinföra, just utifrån principen att vi ska bära bördorna efter förmåga.

I sammanhanget har vi också identifierat att 3:12-reglerna kan vara något att titta på, för det är ett väldigt generöst system. Man ska nog vara försiktig med att säga att det är småföretagen som drabbas och först se hur verkligheten faktiskt ser ut.

För någon vecka sedan hade jag ett lunchmöte med en företagare i Landskrona. Vi har haft kontakt under en tid, och han ville höra hur det gick i riksdagen med mina nya arbetsuppgifter i skatteutskottet. Av någon anledning kom vi in på just 3:12-reglerna, som innebär att man kan betala skatt för inkomst av kapital i stället för inkomst av tjänst. Han är ingen småföretagare utan en fåmansföretagare. Han omfattas av 3:12-reglerna, men han omsätter rätt mycket pengar. Dagens skattesystem gjorde att han kunde ta ut en vinst på 10 miljoner i stället för att han kunde ha bidragit med lite mer om vi hade haft mer rättvisa skatteregler. För honom var det inget bekymmer.

Jag tror att det är viktigt att vi vågar lyfta på alla stenar och resonera om hur denna förmåga ska bäras rättvist. Är det så att fåmansföretagare har en mycket generösare skatt än vanliga löntagare är det rimligt att också diskutera det.

Fru talman! Jag häpnar fortfarande över att Socialdemokraterna i sin budgetmotion anser att de med mest bärkraft i Sverige är små- eller fåmansföretag som använder 3:12-reglerna. Ledamoten Karlsson må ha pratat med en fåmansföretagare i Landskrona, och jag är helt säker på att han får betala högre skatt om han vill.

Jag har också pratat med ett antal små- och fåmansföretagare runt om i landet. Fyra av fem jobb skapas i små företag, och det är de som bär upp Sverige både genom att skapa sysselsättning och anställa och genom att betala skatt till vårt gemensamma välfärdssystem.

Ledamoten Karlsson sa i sitt anförande att vi ska ha ett gemensamt, solidariskt skattesystem där vi bär bördorna efter förmåga. Men är inte försvaret av landet något grundläggande som borde bekostas av vårt nuvarande skattesystem? Vi borde inte behöva lägga en extra skatt på små- och fåmansföretagare för att kunna skydda Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2023 - Rambeslutet

Fru talman! Vi kan konstatera att den gamla princip som först Folkpartiet och sedan Liberalerna stått för om att vi ska ha ett skattesystem som är enhetligt och likformigt inte längre gäller för dem. Här försvarar de det undantag och den särregel som 3:12-reglerna är och tycker att det är rimligt att vanliga löntagare betalar mer skatt än fåmansföretagare.

Jag tycker att det är orättvist. Jag tycker att det finns en poäng i att skattesystemet är enhetligt, neutralt och likformigt och att vi därför måste våga diskutera sådana här saker.

Om nu Liberalerna inte är beredda att ta ut ytterligare en liten skatt för att finansiera försvaret undrar alla vi andra i riksdagens kammare nyfiket: Hur ska det då finansieras? Vem ska betala för försvaret? Är det äldreomsorgen? Är det statsbidragen till kommunerna? Är det socialförsäkringarna? Är det a-kassan? Vem ska betala för förstärkningarna av försvaret om vi inte vågar diskutera en skattepolitik och ett skattesystem som bygger på enhetlighet, likformighet och neutralitet?

För mig är detta ingen socialdemokratisk rättvisa, men i dag har jag förstått att det är borgerlig rättvisa.

(Applåder)

0 kommentarer
Kommentarer skrivs under eget namn och stannar på Riksflödet — de skickas aldrig till källan.
Ingen har kommenterat än.
    Här kommenterar ledamöter, statsråd och partier. Är du en av dem, ta över din profil.