Petter Löberg (S) om Utökade polisiära befogenheter i gränsnära områden

Herr talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut i betänkandet.

I dag ska vi debattera liggande förslag till en ny lag med bland annat nya bestämmelser om polisiära befogenheter i gränsnära områden. Detta är ytterligare en i raden av propositioner som landat på riksdagens bord som den rödgröna regeringen tog initiativ till.

Vi kan som ett tidigt stickspår i denna debatt notera att statsministern under torsdagens frågestund uppvisade en anmärkningsvärd inställning när han ifrågasatte uppgiften att huvuddelen av propositionerna som kommit från Justitiedepartementet sedan regeringsskiftet efter valet var initiativ tagna av nuvarande opposition. Faktum är att 15 av 17 propositioner - exklusive två rapporter, ska tilläggas - huvudsakligen mejslats fram av en socialdemokratisk justitieminister som var uppe i talarstolen alldeles nyligen.

Ett tips till dem som vill visa handlingskraft med lånta fjädrar och göra retoriska motanfall i en frågestund är att det alltid är bra om man bygger det på en saklig grund, i synnerhet när det som i detta fall är lättkontrollerat.

Hur som helst bygger det initiativ vi debatterar i dag huvudsakligen på en offentlig utredning från 2021, Åtgärder i gränsnära områden.

I propositionen föreslås lagändringar som ger främst polisen utökade befogenheter vid vissa flygplatser, hamnar och järnvägsstationer och även vid broar för vägtrafik och vid vägar i anslutning till gränsövergångar. Befogenheterna i sig innebär bland annat möjligheter att ingripa för att förebygga brott. Det gäller inte minst den gränsöverskridande brottsligheten, vars verksamhet har många ansikten. Det handlar om stölder av skogsfordon och båtmotorer och om stöld- och inbrottsligor.

Problemet med begränsade förutsättningar att stoppa utförsel av stöldgods har länge påtalats och varit uppe för debatt i den här kammaren tidigare. Vi har tidigare försökt utöka möjligheterna för polisen, men med detta förslag får man än vassare redskap, inte minst när det gäller att använda kamerabevakning i gränsnära områden.

Efter denna lite torra översikt tänker jag försöka mig på en balansakt på slak lina så här inför sommaren. Propositionen är nämligen inte okontroversiell. Här finns förslag som påverkar den personliga integriteten på ett grundligt sätt. Det lyfter flera remissinstanser fram. Även Lagrådet pekar på allvaret i fråga om den här lagstiftningen.

Utökade polisiära befogenheter i gränsnära områden

Här finns risker med att profilering kan slå fel. De rättsvårdande myndigheterna får nya redskap som är så kraftfulla att de måste följas upp och utvärderas oerhört noggrant under resans gång. Jag ska vara tydlig: Vi socialdemokrater ställer oss inte bakom propositionen utan att avväga dessa risker. Vi ser dem, och vi har funderat mycket på det. Men vi står bakom propositionen.

I anslutning till det vill jag göra en principiell reflektion om detta. När det gäller det som vi i grund och botten talar om i dag kan vi socialdemokrater aldrig acceptera att vi har ett skuggsamhälle i vårt land.

Å ena sidan ska vi ha ett öppet och starkt samhälle. Då kan inte tiotusentals människor leva i Sverige i ett parallellt system där livet präglas av odrägliga villkor, utnyttjande och godtycke. Det håller inte. Det tänker vi inte acceptera. Å andra sidan måste vi försöka ha även de andra perspektiven i huvudet, inte minst integritetsfrågorna.

Jag har ofta sagt i den här talarstolen att flyktingkrisen 2015 inte var den systemkollaps som många vill hävda. Den var på många sätt en systemsuccé. Det är i svallvågorna av det som den här propositionen måste ses. Vårt land klarade utmaningen att under en oerhört komprimerad tid ta emot många flyktingar. Faktum är att vi under denna tid tog emot fler flyktingar per capita än någon välfärdsnation någonsin gjort. Folk ställde upp, öppnade sina hem och visade praktisk solidaritet. Men det kostade på. Och det blottlade olika brister i våra system under den perioden.

Vi gjorde det för att det var en historisk nödvändighet utifrån moraliska och praktiska perspektiv. Jag är tämligen övertygad om att framtidens medborgare kommer att se på den tiden och tänka att vi trots allt skötte det ganska bra utifrån förutsättningarna. Kanske kommer till och med några politiker att få en plats i Den goda gärningens rum, som ligger några meter från denna kammare.

Ni som lyssnar nu hör att jag försöker stå på två ben samtidigt. Det måste man faktiskt göra ibland. Man måste vila på båda benen. I grunden handlar det om att vi alla kände en frustration 2015. Personligen tyckte jag att det var oerhört frustrerande att höra att flera hundra människor lämnade mottagningshangarerna i Trelleborg och bara försvann in i samhället utan att någon hade registrerat dem eller hade kontroll på vilka de var. Så kan vi inte ha det. Därför kom de skarpare gränskontrollerna, och det var rätt beslut att ta. Det hade jag inga problem med.

Vi kan inte ha en ordning där tolv människor betalar ockerpriser för att få en sovplats på en bäddmadrass och där skrupelfria hyreskontraktsinnehavare håvar in. Vi ser att otryggheten i våra underprivilegierade områden ökar. Inte ens fastighetsägarna vet längre vilka som bor i husen. I inte minst Södertälje, Borås och Malmö har man gjort ett framgångsrikt arbete för att rensa upp i denna svarta marknad. Det är en marknad som vi inte kan ha i ett socialdemokratiskt Sverige.

Vi tänker aldrig acceptera att svart arbetskraft utnyttjas på våra byggen, transporter eller restauranger. Vi kan inte ha en situation där en människa kan ligga avliden på grund av en arbetsplatsolycka och de andra på arbetsplatsen, varken arbetstagare eller entreprenör, inte har någon aning om vem personen är och inte tar ansvar för någonting. Det kan vi socialdemokrater aldrig acceptera.

Det är i det ljuset vi måste se de förslag vi diskuterar i dag. Detta innebär en utvidgning av statens möjligheter. Ett konkret förslag är att man har möjlighet att utöva tvångsåtgärder i form av kroppsvisitation för att fastställa identiteten hos någon som vägrar att uppvisa pass eller identitetshandling. Det ska då ske på samma sätt som vid inresekontroll enligt EU:s gränskodex. Det anser vi är en proportionerlig åtgärd visavi integritetsaspekten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökade polisiära befogenheter i gränsnära områden

Vardagsrasismen har ökat i vårt samhälle. Därför finns farhågan när det gäller profilering. Vardagsrasismen skapar sår som många gånger aldrig läker. Men svensk polis och tull är världens bäst utbildade och vilar på en stark och trygg värdegrund. Min bild är att man har dragit lärdom av tidigare inre utlänningskontroller och de avarter som stundom uppstod i de sammanhangen. Även här kommer vi att följa utfallet mycket noga.

Herr talman! Avslutningsvis - begreppet ordning och reda må vara daterat språkligt, i viss mån kanske också innehållsmässigt, och uppfattas som lite omodernt. Men vi socialdemokrater tar risken att vara den stränga väktaren av ett perspektiv där samhället ska ha koll på saker och ting. Vi måste ta tuffa beslut, men vi måste ta dem med respekt för de människor som drabbas. Bakom varje hinder, avslag, kontroll och verkställighetsbeslut finns det trots allt en människa vars drömmar kanske krossats.

Herr talman! Jag tror att politiken generellt sett behöver vara lite mer ödmjuk inför de samhällsutmaningar och de problem som finns. Hade det inte förekommit skjutningar och problem med stöldligor eller våld i nära relationer hade vi kunnat ägna oss åt någonting annat än rättspolitik. Men så länge vi ser utmaningarna kommer vi naturligtvis att göra allt vi kan för att tillsammans med den nuvarande regeringen diskutera olika lösningar.

Vi har sträckt ut handen och kommer självklart att fortsätta göra det. Jag tror också att det finns ett stort egenvärde i att man har de här diskussionerna över blockgränserna. Det perspektivet ligger i vårt socialdemokratiska dna. Så gör vi när det gäller alla stora, långsiktiga politikområden.

Vi behöver prata över blockgränserna, hitta lösningar över blockgränserna och hitta gemensamma lösningar på de problem som samhället har.

Det behövs ödmjukhet och en stor portion öppenhet inför den redskapslåda som uppenbarligen behöver öppnas för att klara utmaningarna, och det gäller inte minst det brottsförebyggande arbetet som jag vet att också ni för första gången har börjat diskutera. Det har varit ganska ensamt att prata om förebyggande insatser, men nu ser jag med stor glädje att även den sittande regeringen försöker ha de här perspektiven. Detta kommer nämligen inte att lösas med repressiva åtgärder eller kameror, utan det behöver lösas på andra sätt.