Maj Karlsson (V) om En sänkt åldersgräns för öppna insatser till barn utan vårdnadshavarens samtycke

Fru talman! Det hör faktiskt inte till vanligheterna att vi debatterar eller fattar beslut om frågor som berör skjutningar och gängkriminalitet i socialutskottet. Däremot har frågan debatterats desto flitigare i justitieutskottet, detta helt oberoende av om det har varit en socialdemokratiskt ledd regering eller som nu en regering som leds av Sverigedemokraterna.

Anledningen till att strängare straff och hårdare tag varit politikens enda svar är att det har varit viktigare att det ska se ut som att politiken faktiskt gör något än att få till varaktiga lösningar. För även om det kan finnas skäl att skärpa straff är varje påstående om att det skulle råda bot på problemen helt enkelt inte sant. För detta krävs nämligen ett mycket mer omfattande arbete än så.

Fru talman! Därför är jag mycket glad över att vi nu för en gångs skull faktiskt debatterar det förebyggande arbetet, för det är här som krutet behöver läggas. Det är ett arbete som kommer att ta tid. Men faktum är att det inte finns någon quickfix på så stora och mycket långtgående problem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En sänkt åldersgräns för öppna insatser till barn utan vårdnads-havarens samtycke

I detta förslag föreslår utskottet att man ska sänka åldersgränsen från 15 till 12 år för öppna insatser utan föräldrarnas samtycke. Anledningen till förslaget är att man upplever att föräldrarna kan bli ett hinder när barn behöver stöd från samhället. I ett läge där vi ser att det brutala våldet bland våra barn ökar finns det ett behov av att kunna sätta in insatser så snabbt det bara går. Här håller vi helt med.

Där våra åsikter går något isär, eller åtminstone behöver breddas lite grann, handlar det om varför föräldrar motsätter sig stöd och vilken effekt ett sådant här förslag skulle kunna få i realiteten.

Fru talman! Även om vi ställer oss bakom utskottets förslag vill jag understryka de brister vi ser i detsamma. Vi menar att en av orsakerna till att föräldrar inte alltid vill samarbeta med socialtjänsten kan vara att förtroendet för myndigheten ibland är väldigt lågt. Samtidigt menar vi att det ofta är viktigt just för barnets bästa att bygga bra relationer såväl mellan myndigheten och föräldrarna som mellan barnet och föräldrarna. Vi anser därför att vi faktiskt måste se föräldrarna som en viktig del i arbetet för att hjälpa barnen.

Om ens uppfattning är att föräldrar enbart inte vill hjälpa sina barn och därför inte ska vara delaktiga finns det också en risk att man missar att en upplevd ovilja kan ha sina orsaker. Att föräldrar motsätter sig samarbete kan beror på att socialtjänsten inte har kunnat genomföra förebyggande insatser eller inte upplevts som tillgänglig eller relevant för att ge det stöd som familjer känt att de behövt.

Vi ska absolut inte blunda för att politiken låtit socialtjänsten bli eftersatt under många år och att socialtjänsten därför inte alltid har rätt förutsättningar att utföra sitt uppdrag. Det är också oerhört viktigt att vi tar den bristande tillit många känner inför socialtjänsten på allvar. Att arbeta med att bygga förtroende mellan socialtjänsten och våra medborgare är oerhört viktigt för oss alla. Många av de socialsekreterare som jag har pratat med har stor förståelse för att den myndighetsutövning som de har möjlighet till, det vill säga att i värsta fall omhänderta ett barn, skapar stor oro. Därför arbetar de också aktivt för att möta människors rädsla och för att bygga bra relationer. Det är ett arbete som vi menar är grundläggande för att människor ska känna att de kan be om hjälp själva och inte bara tvingas till socialtjänsten när krisen väl är ett faktum.

Den andra frågan som vi måste ställa oss är om lagändringen kommer att ge någon effekt. Det är mycket riktigt så att det finns tillfällen där föräldrar säger nej till öppna insatser till sina barn. Anledningarna kan vara många och varierande och bero på familjernas olika situation. Om föräldrarna säger nej till insatser för socialtjänsten en dialog med familjen. Och om socialtjänsten bedömer att det är till skada för barnet kan de inleda en utredning. Säger föräldrarna nej många gånger till en insats är det också detta som kommer att ske.

Därför bedömer jag att den nya lagen ensam inte kommer att kunna ge så stor effekt. Vi ser dock inte heller några större risker med att sänka åldersgränsen utan tycker att det är väldigt bra. Men min poäng är att det krävs mycket större krafttag än så här från politikens sida om man vill satsa på det förebyggande arbetet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En sänkt åldersgräns för öppna insatser till barn utan vårdnads-havarens samtycke

Fru talman! Vi i Vänsterpartiet har en lång rad förslag på hur vi ska kunna stärka socialtjänsten för att den ska bli mer närvarande och tillgänglig för den som behöver dess stöd. Vi vill bygga en urstark socialtjänst som ska ha så pass låga trösklar och som vi alla ska kunna ha så stark tillit till att vi kan känna att vi kan använda oss av den och vända oss dit när vi behöver hjälp. Vi menar att det är helt centralt att socialtjänsten ges möjlighet att vara närvarande i ett så tidigt skede som möjligt och att den tillsammans med familjerna ska kunna utforma vilka insatser som behövs för just dem. Det är ett arbetssätt som kommer att kosta och ta tid men som vi menar är den bästa vägen för att arbeta förebyggande.

För att barns bästa verkligen ska stå i fokus måste socialtjänsten få de resurser den behöver för att kunna utföra sitt arbete. Nu tvingar i stället regeringen våra kommuner att gå på knäna. Det spelar inte någon större roll vilka lagändringar man gör om man samtidigt drar undan förutsättningarna att genomföra dem.

Förebyggande arbete tar som sagt tid, fru talman. Men om vi hade börjat med det då för 10-15 år sedan när gängkriminaliteten och skjutningarna fick ordentligt fäste hade vi kanske haft en helt annan situation än den vi har nu. Den hårda doktrinens väg har vi provat under lång tid, och med facit i hand kan vi se att den inte ger så bra resultat. Beaktat den mycket allvarliga situation vi befinner oss i nu, där barn blir utsatta för brutalt våld och till och med är förövare, måste politiken agera med kraft, kunskap och mod. Vi i Vänsterpartiet menar därför att det verkligen är hög tid att prioritera det förebyggande arbetet med de resurser som krävs för att långsiktigt se till att alla medborgare kan leva i trygghet. Då krävs helt enkelt betydligt mer muskler än så här.

Vi ställer oss bakom förslaget men har ett särskilt yttrande där vi klargör våra ståndpunkter.