Riksflödet
Logga in
Talade i kammaren ·

Niels Paarup-Petersen (C) om Övergripande skolfrågor

Niels Paarup-Petersen (C) höll ett anförande om Övergripande skolfrågor i debatten ”Protokoll 2022/23:102 Onsdagen den 3 maj” den 3 maj 2023.

Fru talman! Tack till kollegorna för att vi kan ha en bra debatt om skolans framtid! Det är trevligt att se åhörare i diverse åldrar som är här och lyssnar, och vi vet att det också sitter folk där hemma och lyssnar.

Det kan vara värt att påminna om att syftet med skolan är, och måste vara, eleverna. Ibland är det som att det blir väldigt mycket annat vi diskuterar här. Det är lite sorgligt, för fokus hamnar ganska ofta på fel saker. Jag ska komma in på några av dessa, fru talman, men jag börjar med att yrka bifall till reservation 6, så att jag inte glömmer det.

Om vi nu har fokus på eleverna - vad är det då vi behöver tänka på? Vi behöver se till att vi får ett betygssystem som faktiskt fungerar. Vi behöver få en resursfördelning in i svensk skola som är rimlig. Vi behöver ha valfrihet, men vi behöver också ha rimlighet. Det har vi inte i dag. Vi behöver se över reglerna för konfessionella skolor, vi behöver se över vem som kan vara huvudman och reglerna för det och väldigt mycket annat. Men allt måste alltid vara med eleverna i fokus.

Fru talman! Baserat på detta vill jag ta upp några av de saker som mina kära kollegor har tagit upp i dag.

Den första är statligt huvudmannaskap - Liberalernas eviga tillflykt i skoldebatter. Det finns inget annat. Man gör inte särskilt mycket i regeringen, men man kan alltid säga att det borde vara annorlunda i stället för att fokusera på den verklighet vi har.

Varför har kommunerna det svårt just nu? De har det jättesvårt ekonomiskt, och de har inte råd. Vi ser att man lägger ned skolor över hela landet, också där Liberalerna är med och styr. I Norrköping, till exempel, ska man lägga ned en massa skolor i juni. I Malmö, där Liberalerna styr, sparar man 200 miljoner kronor i budgeten. Så är det också i centerkommuner, för det är omöjligt för kommuner att få sin ekonomi att gå ihop just nu. Och vad väljer då regeringen att göra? Den väljer att fly sitt ansvar.

Men varför har kommunerna det svårt? Det är delvis på grund av migrationen. Det kom jättemånga människor, och de har kommit in i svensk skola. De är där nu, och det är jättemycket jobb med att säkra att så många unga människor får tillgång till svenska språket, att de får lära sig matte etcetera. De kommer från länder där de ofta inte har fått någon skolgång tidigare. Det är inte kommunerna som har bestämt hur stor migrationen ska vara.

Inflationen gör att det blir jättesvårt; den underminerar den kommunala ekonomin. Vem är det som har bestämt om den? Är det kommunerna som har ansvar för penningpolitiken och ekonomin i Sverige? Nej, det är det är det inte. Det är statens ansvar.

När det blir nyetableringar av fristående skolor, som har fri etableringsrätt, påverkas den kommunala ekonomin. Kan kommunerna påverka det? Nej, det kan de inte över huvud taget. Vem bestämmer över detta? Det gör staten.

Vad säger då staten när det här totalt gör att kommunerna har svårt att få ekonomin att gå ihop? Då säger staten - i alla fall under den här regeringen - att kommunerna måste sköta det här själva. Staten säger: Ja, vi har absolut orsakat detta, men det är inte vårt problem. Nu får kommunerna sköta det här!

Det är oseriöst. Det är att fly från sitt ansvar att stå här och säga att det hade varit så mycket bättre om staten hade haft ansvar för skolan. Det är inte ett seriöst svar på den utmaning som vi står med här och nu, där kommuner blöder pengar, lärare sägs upp, skolchefer lämnar sina jobb etcetera. Det är inte att ha Sveriges elevers bästa för ögonen. Det är att sätta talepunkter före elevernas bästa, och det är väldigt synd.

Vi vet att det var kommunerna som under den stora migrationsströmmen var inne och räddade situationen så att det faktiskt funkade trots allt. Staten kom in utan att ge några förutsättningar eller hjälpa till med planeringen. Nu står kommunerna där med alla kostnader, och staten med Liberalerna i spetsen säger: Vi vill inte hjälpa till. Det är inte rimligt.

Men låt oss då prata om finansiering. Vad skulle man ha kunnat göra? Enligt Liberalerna är problemet de enskilda kommunernas prioriteringar. Jag skulle säga att det också är den enskilda regeringens prioriteringar. Man väljer att prioritera noll kronor rakt ut till svensk skola.

I Centerpartiets budget har vi lagt in en behörighetsmiljard där det kommer ut pengar till alla skolor som har tagit ansvar genom att anställa behöriga lärare. Vi har satsat 300 miljoner på de små skolorna, för det är de som läggs ned just nu. När regeringen med Sverigedemokraternas goda minne ser till att en massa små skolor runt om i Sverige måste läggas ned för att kommunerna inte har råd att ha dem kvar ser vi från Centerpartiet, som alltid har värnat landsbygden, till att satsa pengar där de behövs och tar därmed ansvar för att det ska finnas skolor i hela Sverige. Vi lägger också 5 miljoner kronor till kommunerna för att dessa just nu inte har pengar.

Det är så här man måste samarbeta och ta ansvar för svensk skola om man vill se till att elevernas bästa är i fokus.

Men låt oss gå tillbaka och se vad regeringen faktiskt levererar. Det enda vi vet i dagsläget är att man eventuellt kommer att leverera en utredning. Sedan vet vi att man vill införa angiverilagar. I en situation där Sveriges skolor har det jättesvårt, där lärare måste sägas upp och där attraktiviteten i att vara lärare kanske inte är den bästa vill man göra det ännu svårare att vara lärare och stå upp för sina elever. Det är inte att sätta elevernas bästa först.

Fru talman! Jag vill också prata lite om digitaliseringen, som har varit uppe i flera inlägg och som är en fråga som påverkar eleverna väldigt mycket. I dagsläget har svensk skola regler som säger att i lågstadiet, i mellanstadiet och i högstadiet måste eleverna lära sig att läsa och skriva på dator. Det står digitala läroverktyg, men i verkligheten betyder det dator generellt.

Vad gör då regeringen? Jo, man skriver arga debattartiklar. Regeringen har ansvar för hur svensk lag ser ut och har alla möjligheter att göra regelförändringar, men man har inte gjort något. Man skriver arga debattartiklar. Arga debattartiklar förändrar inte någonting i svensk skola. De förändrar eventuellt Liberalernas självbild, vilket kanske kan vara trevligt, men de gör ingen faktisk skillnad.

Centerpartiet har föreslagit att det ska vara frivilligt att använda digitala verktyg i lågstadiet. Det är Centerpartiets politik. Vi anser också att man ska tillsätta en läromedelsnämnd som går igenom vilka läromedel som är bra så att särskilt de obehöriga lärarna, som det finns massor av ute i svensk skola, får stöd i valet av läromedel.

Vi har också sagt att eleverna ska ha lagstadgad rätt att faktiskt ha läromedel. Vi kanske kan tycka att det ibland har varit för mycket digitala läromedel, även om de ibland är perfekta och underbara, men väldigt många har inte ens läromedel alls. Att lagstadga den rätten har vi också lagt fram förslag om. Regeringen har inte lagt fram förslag om någonting över huvud taget. Däremot har man lagt fram debattartikel på debattartikel.

Det enda vi vet som någon i regeringen har gjort när det kommer till digitalisering är att Lotta Edholm, som nu är skolminister, 2012 satsade på att alla Stockholms barn skulle få Ipadar i skolan. Vi vet också att hon har satsat på skolplattformen, som är det största, dyraste och mest misslyckade digitaliseringsprojektet i svensk skola. Det är de två avtrycken som har gjorts av Lotta Edholm när det kommer till digitalisering av skolan och faktiska förändringar. Allt annat är bara debattartiklar och ord.

Det är dags för regeringen att inse att man måste ta ansvar och samla oss övriga partier och säga: Vad kan vi faktiskt göra på den här punkten? Kan vi lite snabbt se till att få igenom i riksdagen att man inte ska behöva skriva och läsa på datorer i lågstadiet, till exempel? Jag är rätt säker på att vi kan få igenom det. Det är reella förändringar. Jag hoppas att vi snart börjar se en regering som tar ansvar och gör faktiska förändringar. Det är generellt dags för oss här i kammaren att höja oss lite och börja ta ansvar.

Det finns ett annat område där detta behöver göras. Oavsett skola och skolform måste vi se till att alla barns rätt till skolgång är uppfylld. För mig gör det ingen skillnad vilken skola man har valt. Vissa här inne vill bara fokusera på de fristående skolorna. Vissa här inne vill bara fokusera på muslimska fristående skolor. För mig är det helt avgörande att säga: Oavsett vilken skola du går på måste den vara bra.

Det är också avgörande att säga: Det kan inte vara så att några skolor får undantag bara för att de tillhör en viss religion, att vi ska låta bli att titta på skolor som är kommunala etcetera - absolut inte! Jag har sett hur illa det kan vara på kommunala skolor i Malmö, till exempel. Det vet jag kollegor i kammaren som också har gjort.

Oavsett skola kan det inte heller vara okej att vi har skolor som delar upp eleverna efter kön och har könsseparerad undervisning. Det har vi skolor i Sverige som gör - helt oacceptabelt! Vi har också skolor där man förnekar vetenskap, fru talman. Det är oacceptabelt. Vi har skolor där man förbjuder relationer mellan eleverna. Det är oacceptabelt.

Detta sker på kristna skolor, och det sker på muslimska skolor. För mig är det fullständigt likgiltigt. Den här typen av religiös hjärntvätt är inte okej, oavsett om den sker på en kristen eller muslimsk konfessionell skola eller om den sker på en kommunal eller fristående skola. Det kan inte vara acceptabelt. Det måste vara elevens rätt som är det avgörande. Därför måste vi skapa regelverk som funkar och som gör skillnad i verkligheten, så att vi inte fortsätter se en massa partier här i kammaren som sätter talepunkter före elever.

Jag hoppas att vi här i kammaren snart kan få fler partier som är med och tar ansvar och gör faktiska förändringar så att Sveriges elever får en bättre skolgång. Jag hoppas också att vi kan få lite spetsigare debatter här i kammaren.

Replikskiftet · 4 repliker

Fru talman! Jag skulle vilja tacka ledamoten Niels Paarup-Petersen för att han tar upp en del viktiga frågor, även om det finns många skiljelinjer i skolpolitiken mellan Centerpartiet och Vänsterpartiet. Till skillnad från hur det brukar vara med det högernationalistiska blocket har Niels Paarup-Petersen och jag haft väldigt många bra debatter och diskussioner gällande svensk utbildningspolitik, och jag är i mångt och mycket överens med Niels Paarup-Petersen angående de punkter som lyftes upp från talarstolen.

Det som däremot skaver handlar om att Centerpartiet samtidigt har röstat nej till i princip samtliga förslag som på något sätt skulle ha förändrat det här marknadsskolesystemet. Jag vill ta upp ett exempel i dag, eftersom vi kommer att rösta om det, och det handlar om offentlighetsprincipen, det vill säga att befolkningen - journalister, forskare, alla - ska kunna ha rätt att ta del av information, all information, om skolenheter runt om i landet.

Så har det varit för kommunala skolor. Där har alla medborgare i landet haft rätt till all information. Man har kunnat begära ut information som är offentlig. Det kan man inte göra med friskolorna i dag, och därför föreslog Vänsterpartiet för ungefär två år sedan att vi skulle införa offentlighetsprincipen inom samtliga skolformer och skolenheter. Men Centerpartiet sa nej.

Jag undrar varför Centerpartiet fortfarande säger nej till att införa en öppenhetsprincip gällande skolorna. Det handlar om vår demokratiska rätt att få veta vart våra pengar tar vägen, vilken skola barnen går i och hur personalens villkor är - det vill säga det som ska vara offentligt i Sverige och som har varit en grundbult i den svenska demokratin.

Fru talman! Jag tror också att vi är överens i många av de frågor som är viktiga. Jag är också helt övertygad om att vi kommer att fortsätta ha rätt många skiljelinjer mellan den liberala synen och den socialistiska synen på både skolgång och mycket annat i livet. Det gläder mig också, för annars skulle jag bli orolig för mig själv.

Jag förstår absolut Daniel Riazats fråga. Vi har röstat nämligen nej här i kammaren till många förslag som hade kunnat göra skillnad. Om vissa sa vi till den tidigare regeringen: Om ni till exempel gör förändringar som innebär att små skolor får förutsättningar att överleva kan vi rösta för en ändrad resursfördelning. Den tidigare regeringen valde ändå att inte lägga fram ett förslag som tog hänsyn till de små skolorna. Det var synd. Vi hade kanske kunnat ta vissa steg.

Vi har röstat nej till många av förslagen. Nu när vi börjar förändra vår syn på ganska mycket och håller på att ta fram en ny skolpolitik ser vi att vi behöver se över några av de saker som vi har sagt nej till. Det kommer jag att vara ärlig med. Jag kan också säga att vi, i motsats till vad andra partier försöker få det att låta som, har hindrat förslag från att läggas fram. Det var en del av januariavtalet.

Jag har inget emot att ta ansvar för att vi har gjort det. Jag tycker att man ska ta ansvar för det man gör om man vill vara i den här kammaren. Vi har gjort saker som jag inte tycker var rätt. Men vi har gjort det, och jag står för det. Men jag tycker att vi ska göra annorlunda framöver. Det är verkligheten.

Jag hoppas att fler partier börjar säga: "Vi är redo att ta ansvar för det vi har gjort. Vi är redo att ta ansvar för svensk skola." Man måste sluta med den ansvarsflykt vi ser gång på gång, både när det gäller vad man har gjort och vad som behöver göras framgent.

Fru talman! Stort tack för svaret, Niels Paarup-Petersen! Jag uppskattar det som jag uppfattar som ett ärligt svar.

Åhörarna och alla som lyssnar på debatten bör ändå ha i bakhuvudet att Centerpartiet möjligtvis tillsammans med Sverigedemokraterna är de två partier som har försvarat marknadens rätt att skövla den svenska skolan under alla dessa år. Centerpartiet är än i dag det parti som kanske mest försvarar marknadens intressen inom skolan. Men jag är glad att Niels Paarup-Petersen antyder att något håller på att förändras. Det gör mig väldigt glad, inte för min skull utan för barnens och personalens skull.

Min fråga återstår dock. Niels Paarup-Petersen valde att inte svara på den. Det handlar om offentlighetsprincipen. Varför ska en miljardär kunna dölja sina intressen i svenska skolan genom att vi inte får begära ut vad som händer i de skolorna? Varje år betalas 50 miljarder kronor ut till dessa privata skolkapitalister. Varför ska det vara okej att vi betalar miljarder men att vi inte har rätt att begära ut handlingar i enlighet med vad jag skulle vilja kalla offentlighetsprincipen? Det beror på att en majoritet i riksdagen tycker att det som händer på dessa skolor inte ska vara offentligt.

Jag undrar helt enkelt om vi kan förvänta oss att Centerpartiet kommer att ändra sig i frågan, så att vi kan börja arbeta för ett skifte. Kan vi ställa in oss på att så småningom, när vi har besegrat den högernationalistiska majoriteten, kunna införa en offentlighetsprincip så att vi vet vad dessa 50 miljarder, som förhoppningsvis inte kommer att vara 50 miljarder framöver, går till? Det förtjänar alla medborgare i landet, skolbarnen och personalen att få veta.

Fru talman! Tack, Daniel Riazat, för en svår men också engagerad fråga!

Ledamoten har rätt i att Centerpartiet har försvarat valfriheten i svensk skola. Det kommer vi såklart att fortsätta göra. Min uppfattning är inte att vi har försvarat rätten att skövla skolorna, eller vad du nu sa. Däremot har vi kanske inte gjort tillräckligt mycket för att stoppa de avarter som finns. Det har vi nog inte gjort. Vi håller på och ser över hur vi kan göra det bättre framöver.

Ordentlig insyn i svensk skola och hur vi kan säkra att information om vad som händer, hur pengar rör sig etcetera måste bli mycket mer offentligt än i dag. Det kan jag lova att vi kommer att vara för.

Regeringen har nu, som en av få saker de har gjort, i ett av sina förslag först tagit bort offentlighetsprincipen ur utredningen och infört insynsprincipen. Men många sa då att man måste få veta vad offentlighetsprincipen innebär i praktiken i det här systemet. Då lade de tillbaka det i utredningen. Det var bra. Vi har alltså varit med om att tvinga tillbaka offentlighetsprincipen in i den utredning som nu pågår.

Jag hoppas på förståelse för att jag vill se vad utredningen som just nu är igång och som tillsattes av den tidigare regeringen kommer fram till. Den tittar på insynsprincipen och offentlighetsprincipen. Jag tycker att det är ganska rimligt att vi väntar på vad den säger innan jag ger ledamoten ett svar på en mycket relevant fråga om hur vi får adekvat insyn i skolan i Sverige.

0 kommentarer
Kommentarer skrivs under eget namn och stannar på Riksflödet — de skickas aldrig till källan.
Ingen har kommenterat än.
    Här kommenterar ledamöter, statsråd och partier. Är du en av dem, ta över din profil.