Mats Persson

Herr talman! Teresa Carvalho har frågat vilka nya initiativ jag avser att vidta inom mitt ansvarsområde för att få ned arbetslösheten.

Regeringen har vidtagit en rad åtgärder och har fokus på att pressa tillbaka arbetslösheten. Den viktigaste åtgärden har varit att prioritera bekämpningen av inflationen genom en återhållsam finanspolitik. Nu är kampen mot inflationen vunnen, och det är tid för att investera.

För att möta den höga arbetslösheten har regeringen lämnat förslag i höstbudgeten om sänkt skatt på arbete och satsningar på utbildning och stöd till personer långt ifrån arbetsmarknaden.

Regeringen föreslår ett nytt jobbskatteavdrag för vanligt folk. Det ska alltid löna sig att arbeta, och många hushåll har pressats hårt av höga kostnader. Men det räcker inte att bara sänka skatten på arbete.

Många arbetslösa står långt ifrån arbetsmarknaden. Därför föreslås en förstärkning av Arbetsförmedlingens eget stöd till arbetssökande med stora stödbehov. I budgetpropositionen för 2025 föreslås ett tillskott på 79 miljoner kronor till Arbetsförmedlingen. Regeringen beräknar att 158 miljoner kronor tillförs verksamheten för 2026 och 238 miljoner kronor från och med 2027.

Den enskilt viktigaste insatsen för att långsiktigt etablera sig på arbetsmarknaden är utbildning. Utbildning av hög kvalitet stärker individers möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden och gör det möjligt att ta till vara allas kompetens.

Satsningarna som gjorts på fler platser inom både yrkeshögskolan och den yrkesinriktade vuxenutbildningen förbättrar tillgången till utbildning, så att fler snabbt kan komma i arbete. I budgetpropositionen för 2025 föreslår regeringen ett tillskott på 900 miljoner kronor, inklusive studiemedel, för cirka 11 000 nya utbildningsplatser inom regional yrkesinriktad vuxenutbildning i komvux. Dessutom dubbleras bidraget till handledare i lärlingsvux.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 2025 även en satsning på 32 miljoner kronor på utökat informationsutbyte mellan Arbetsförmedlingen och kommunerna. Ett förbättrat informationsutbyte kan bidra till att fler arbetslösa kan ta del av utbildning inom komvux som de behöver för att komma i arbete. Det ger också bättre förutsättningar för ett individanpassat stöd. Arbetsförmedlingen får samtidigt verktyg för att följa upp att de arbetssökande följer myndighetens anvisningar och kontrollera deras rätt till ersättning. Förekomsten av felaktiga utbetalningar bedöms därmed minska.

Alla som kan arbeta ska göra det. Höga krav ska ställas på dem som söker jobb kombinerat med att arbetslösa erbjuds rätt stöd och insatser. Dessutom ska det också finnas tydliga aktivitetskrav för att få bidrag.

Arbetsförmedlingen har i årets regleringsbrev fått ett fortsatt uppdrag att öka den geografiska och yrkesmässiga rörligheten bland arbetslösa. Den som står utan arbete måste vara beredd att läsa in en utbildning, omskola sig eller söka jobb i en annan kommun.

Fru talman! Tack, Sofia Amloh, för debatten! Jag välkomnar en debatt om akademisk frihet. Jag tycker att det är viktigt att vi står upp för akademikers rätt att verka fritt, uttrycka åsikter och forska fritt. Det är också därför regeringen nu vidtar en rad olika åtgärder som, om vi ska vara ärliga, borde ha varit på plats tidigare. Det vilar naturligtvis ett tungt ansvar på Socialdemokraterna för att vi inte redan har ett förhöjt straffrättsligt skydd för lärare, rektorer och professorer och för att det är svårt att stänga av studenter som agerar hotfullt.

Nu tar regeringen tag i de frågorna, men det är klart att det hade varit önskvärt att Socialdemokraterna hade tagit sitt ansvar och vidtagit åtgärder och redan genomfört detta under sina långa åtta år vid makten.

Fru talman! Jag vill ta tillfället i akt att säga att det är väldigt viktigt att stå upp för den enskilde forskarens rätt att forska fritt och att få samarbeta med vem man vill. Nu har vi en rad aktivister och demonstranter runt om i Sverige som kräver att enskilda forskare inte ska få ha forskningssamarbeten med en kollega i Tel Aviv eller en kollega i Jerusalem. Det tycker jag är oerhört långtgående krav, som innebär långtgående inskränkningar i den akademiska friheten.

Jag har noterat att Vänsterpartiet, som Socialdemokraterna har ett samarbete med, också tycker att enskilda forskare ska tvingas avbryta sina pågående forskningsprojekt med kollegor i Tel Aviv och Jerusalem. Jag tycker att det är mycket olyckligt. Det är en mycket stor inskränkning i den akademiska friheten. På både vänsterkanten och högerkanten - men i det här fallet vänsterkanten - finns det krafter som vill styra den fria akademin och den fria forskningen. Det är mycket oroväckande.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! När det gäller den sista frågan, hur man ska hantera anonyma konton, har regeringen ingen officiell ståndpunkt. Men jag kan ändå här i talarstolen säga att mitt eget parti, Liberalerna, har uppfattningen att vi ska verka för en lagstiftning som förbjuder anonyma konton, och vi har också lagt fram sådana förslag till en pågående utredning. Jag hoppas att så många partier som möjligt vill stödja detta, även Socialdemokraterna. Men detta säger jag alltså utifrån vad olika partier tycker.

Här i talarstolen står jag som statsråd, och i den rollen ska jag svara på de andra frågorna.

Frågan vad man gör för att motverka hot mot enskilda akademiker är ytterst en fråga om ledarskap på lärosätena. Från regeringens sida för vi löpande dialog om vikten av att stå upp för den akademiska friheten för enskilda forskare. Det gäller både externa hot, som är det som ledamoten tar upp, och också interna hot mot den akademiska friheten.

För att öka kunskapsnivån kring den här typen av frågor tillsatte regeringen en utredning om akademisk frihet som presenterades i mitten av maj. Den pekar på att det finns problem både med externa hot och med intern likriktning, alltså att vissa frågor inte får ställas i det vetenskapliga seminariet eller att vissa perspektiv inte godtas för att det finns ett socialt tryck i gruppen på institutionen.

Båda de yttre hoten och de inre hoten behöver vi på olika sätt hantera och lösa. Men ytterst handlar detta om en ledarskapsfråga. Från regeringens sida har vi varit tydliga med att det är viktigt att akademiska ledare står upp för den akademiska friheten både när det handlar om externa hot och när det handlar om interna hot.

Regeringen tittar också på frågan om att öka möjligheten att stänga av studenter som hotar och trakasserar lärare. I dag är det oerhört begränsat i vilken utsträckning man kan göra det. Regeringen har därför tillsatt en utredning som ska titta på den frågan - om man på fler grunder än vad man kan i dag skulle kunna stänga av elever eller studenter som hotar. Det skulle också öka den akademiska friheten och öka tryggheten för enskilda forskare.

Regeringen arbetar alltså på flera nivåer med att öka tryggheten och stå upp för den akademiska friheten.

Herr talman! Tack, Sofia Amloh, för din interpellation! Jag tror att vi delar engagemanget för den fria forskningen och möjligheten att få forska om det man vill och att som akademiker få sprida kunskap om det man vet.

Vi ser ett antal olika områden - jag ska ta några exempel - där det är väldigt svårt att vara akademiker och fri forskare. Det var människor inom akademin som drabbades under covid-19 när de forskade om vaccin. Individer som inte ville lyssna på vad experterna sa blev aggressiva och attackerade och hotade forskare. I några fall fick det mycket långtgående konsekvenser där man valde att lägga om sin forskning.

Det kan också handla om klimatområdet, där experter och akademiker drabbas av att människor blir hotfulla eller på olika sätt agerar mot dem. Och i närtid har vi sett hur forskare som forskar om Israel-Palestina-konflikten fått se sitt kontor förstört av vad vi får anta är Palestinaaktivister. De hade gått in på ett lärosäte och klottrat och förstört ett arbetsrum.

På område efter område ser vi hur människor utifrån olika ideologiska utgångspunkter kommer samman kring att hota och trakassera akademiker och forskare. Alla dessa är lika allvarliga, men min poäng är att det kommer från väldigt olika håll.

Från regeringens sida tycker vi att detta är väldigt viktigt, och vi går nu fram med ny lagstiftning som innebär att det straffrättsliga skyddet för lektorer och professorer som drabbas av hot stärks. Det får alltså mycket större tyngd i lagstiftningen, vilket innebär att straffen blir högre för dem som hotar.

Det är också viktigt att vi står upp för den fria akademin. Den signalen sänder ju regeringen. Genom att vi tar den här typen av frågor på allvar sänder vi en signal till akademin om att den ska vara fri och kunna sköta sin fria kunskapsspridning som den själv vill. I de här lägena står vi på den enskilda forskarens sida och inte på aktivistens eller vetenskapsförnekarens sida.

Herr talman! Sofia Amloh har frågat mig hur jag arbetar för att freda den fria forskningen från vilseledande information samt hat och hot.

Jag vill tacka riksdagsledamoten, som lyfter en mycket viktig fråga. Universitet och högskolor har en speciell roll i vårt samhälle. Deras oberoende sökande efter ny kunskap är en princip som måste värnas och främjas. Fri och öppen tillgång till forskning och faktabaserad information är viktig för ett demokratiskt och starkt samhälle.

Tyvärr ser vi en ökning av desinformation och påverkanskampanjer. Tendenserna till kunskapsresistens och vetenskapsförnekelse ökar. Vissa delar av samhället accepterar inte faktabaserad kunskap och vetenskapliga resultat. Det gäller även när det råder bred enighet bland forskare. Detta riskerar att påverka allmänhetens förtroende för den vetenskapliga processen och i längden forskningens genomslag och användbarhet i samhället.

Under det svenska ordförandeskapet i EU 2023 bjöd undertecknad därför in mina europeiska ministerkollegor till en diskussion om hur vi kan hantera kunskapsresistens och vetenskapsförnekelse. Bland annat diskuterades vikten av att fortsätta arbeta med att öka kunskapen och medvetenheten om riskerna med vetenskapsförnekelse och att ge medborgarna stöd att kunna skilja mellan desinformation och evidensbaserad kunskap.

En av svenska universitets och högskolors uppgifter är att samverka med det omgivande samhället och verka för att deras forskning kommer samhället till nytta. Detta sker bland annat genom att forskare deltar i samhällsdebatten. Men det offentliga debattklimatet har blivit hårdare och mer polariserat. Personer som deltar i det offentliga samtalet och som engagerar sig i samhällsfrågor är särskilt utsatta för hat, hot och trakasserier. Det gäller inte minst forskare. Detta är inte acceptabelt. Forskare och lärare måste ha möjlighet att utföra sitt arbete utan att behöva oroa sig för att till exempel få hatmeddelanden eller få sitt kontor vandaliserat. Det inkluderar att kunna ställa frågor som kan uppfattas som kontroversiella och presentera resultat som kanske är oväntade eller oönskade. Ett samhälle där forskare inte vågar forska på viktiga områden eller undviker att kommunicera sin forskning är ett samhälle som inte utvecklas.

Skyddet av nationella intressen, kunskap och teknik är en prioriterad fråga för regeringen. Regeringen har bland annat inlett ett arbete med att ta fram en ny nationell informations- och cybersäkerhetsstrategi för att höja informations- och cybersäkerhetsnivån på nationell nivå. Lärosätena har också ett viktigt ansvar för informationssäkerheten inom sin verksamhet. De statliga lärosätena har därför fått i uppdrag att återrapportera sitt arbete med informationssäkerhet, bland annat i fråga om skydd av forskningsdata och vad som görs för att höja medvetenheten och kompetensen inom informationssäkerhetsområdet.

Säkerhetsfrågor har tagits upp med samtliga lärosäten under de årliga dialoger som pågått nu under våren. Utbildningsdepartementet har nyligen haft ett möte med samtliga rektorer för att bland annat diskutera aktuella säkerhetsfrågor som lärosätena behöver hantera. Skyddet för bland annat lärare vid universitet och högskolor har dessutom stärkts genom lagändringar som innebär ett utvidgat straffansvar för våld eller hot mot vissa yrkesgrupper.

Det oberoende sökandet efter kunskap och sanningar, även obekväma sådana, är en princip vi alla har ett ansvar att värna och främja. Arbetet med att motverka påverkanskampanjer, desinformation samt hat och hot mot forskare är en mycket viktig fråga som regeringen följer nära.

Herr talman! Jag tackar Mats Wiking för interpellationsdebatten och välkomnar hans engagemang i frågan. Jag tycker samtidigt att vi ska vara ärliga och säga att det finns en ideologisk skiljelinje i synen på vilken universitets och högskolors roll ska vara. Det är uppenbart att Socialdemokraterna under sina år vid makten såg detta som en del av arbetsmarknadspolitiken och regionalpolitiken. Man ville dölja ungdomsarbetslöshet. Under många år byggde man medvetet och aktivt ut antalet platser. Målet har varit att se till att så många som möjligt läser på högskola i stället för att se till att högskolan håller tillräckligt hög kvalitet.

Priset för detta betalar våra studenter i dag. Det är för få laborationer för den som läser en teknisk utbildning. Det är för få lärarledda timmar och för få lektioner på våra universitet och högskolor i väldigt många ämnen, inte minst bland de tekniska ämnena. Det är priset man just nu betalar för Socialdemokraternas mångåriga politik.

Det är också därför regeringen nu lägger om politiken och ser till att vi får fler laborationer och fler mattetimmar på våra tekniska utbildningar. Många av våra rektorer och många studenter har varnat för den utveckling som skedde under Socialdemokraternas tid. Detta rättar vi nu till. De problem vi har ärvt från den tidigare socialdemokratiska regeringen hanterar vi just nu.

Jag tycker att det är tråkigt att Socialdemokraterna försöker blanda bort korten och inte medger vad som har varit partiets strategi. Men det är välkommet att vi har en debatt i Sverige om huruvida det är rimligt att vi har den här typen av hobbyliknande kurser inom ramen för högskolans verksamhet eller om vi ska göra på ett annat sätt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Det är viktigt att understryka att i det svenska systemet kommer det alltid att finnas möjlighet att läsa fristående kurser. Det är det ju ingen som ifrågasätter. Det är en styrka att man kan läsa historia, litteraturvetenskap eller motsvarande kurser på universitet och högskolor. Det är naturligtvis en styrka och något som kommer att vara möjligt också i framtiden. Det är inte minst viktigt för att man ska kunna bilda sig, utvecklas och växa som människa.

Det är också viktigt att vi har ett system där man kan läsa på universitet och högskolor inom ramen för ett livslångt lärande. Det finns nu en modell där allt fler människor väljer att vidareutbilda sig mitt i livet. Intresset är stort för att läsa till polis, lärare, sjuksköterska och även utbilda sig inom tekniska ämnen. Det sker inom ramen för det som heter omställningsstudiestöd och som många människor just nu tar del av. Det är en mycket spännande reform som jag tror är här för att stanna.

Vad gäller det livslånga lärandet får lärosätena i dag inte ersättning på ett sätt som är fullt ut anpassat efter att vuxna människor pluggar samtidigt som de jobbar. Det är också därför regeringen har tagit initiativ till en utredning för att se om man kan ha en annan typ av ersättningssystem så att lärosätena får bättre incitament och möjligheter att erbjuda den typen av kurser inom ramen för det livslånga lärandet.

Herr talman! Samtidigt handlar politik om att prioritera, och den här regeringen prioriterar utbildning. Vi bygger nu ut utbildningen inom många bristyrken som finns i samhället, som industrin och företagen i den gröna omställningen skriker efter och som människor i välfärdens kärna, inte minst sjukvården, skriker efter. Därför bygger regeringen ut den typen av utbildningar.

Vi tycker också att det är angeläget att föra en diskussion om huruvida det är rimligt att fortsätta den kraftiga expansion av fristående kurser, framför allt på distans, som Socialdemokraterna påbörjade när de satt vid makten. En sådan diskussion välkomnar vi, och en sådan diskussion måste föras.

Herr talman! Tack till Mats Wiking för interpellationen!

De senaste åren har det skett en väldigt stor ökning av fristående kurser på distans. Det är till och med så att majoriteten av de fristående kurserna i systemet i dag ges inom ramen för distansutbildning. Som jag framförde i mitt förra inlägg hoppar många av den typen av utbildningar, och då tycker jag att vi från samhällets sida måste ställa oss frågorna vilken typ av utbildningar vi vill ha och om det är rimligt att ha många utbildningar där antalet avhopp är högt.

En flora av kurser har vuxit fram de senaste åren som av en del människor uppfattas vara av något hobbyartad karaktär; det kan vara kurser i vinkunskap eller ölkunskap eller som handlar om katters beteende. Jag tror att vi gemensamt i samhället behöver ställa oss frågan om det är rimligt att det är akademiska utbildningar. Är det rimligt att få studiemedel för att gå en sådan kurs? Den diskussionen tror jag att vi måste ta.

Vi står i ett läge med stora kompetensbehov i välfärden och den gröna omställningen. När vi nu gör stora utbyggnader och historiska satsningar på ingenjörsutbildningar och fler sjuksköterskor måste det naturligtvis också innebära att om fler ska läsa till ingenjör och sjuksköterska måste färre människor läsa till något annat. Annars går ekvationen inte ihop.

Jag tror att vi i samhället måste ha en diskussion och debatt om vad som är rimligt att ha i utbildningssystemet och om den här typen av hobbyliknande kurser är vad vi vill prioritera i detta läge. En sådan diskussion och debatt välkomnar jag.

Herr talman! Mats Wiking har frågat mig vad jag avser att göra för att kompetensbehovet ska täckas i hela landet när jag vill dra ned på distansutbildning. Mats Wiking har även frågat mig vad jag menar med mina uttalanden om att lärosäten som bedriver fel distansutbildningar ska få lägre statsbidrag och vad fel distansutbildning är.

I en artikel i Svenska Dagbladet har jag argumenterat för att minska floran av fristående kurser och kurser på distans som har byggts upp under Socialdemokraternas tid vid makten. De senaste åren har antalet studenter på svenska högskolor ökat kraftigt. Expansionen har präglats av att fler läser fristående kurser. Denna utveckling drivs av ett ökat utbud av fristående kurser på distans.

Ett grundläggande problem är att utbildning på distans ofta inte fullföljs. Endast 54 procent av studenterna på fristående kurser på distans avslutar sina kurser. Detta är ett kvalitetsproblem. När studenterna inte fullföljer sina kurser lär de sig mindre, och högskolan får inte den ersättning den skulle ha fått om kurserna fullföljts.

En annan utmaning i detta sammanhang är att inte tillräckligt många kurser möter exempelvis industrins, totalförsvarets eller sjukvårdens kompetensbehov. Jag anser att både studenternas och lärosätenas tid och resurser kan användas bättre.

För att vi ska klara den gröna omställningen måste utbildningsväsendet fungera på alla nivåer. Det handlar lika mycket om solcellsinstallatörer som om kärnkraftsingenjörer.

I enlighet med förslag i budgetpropositionen för 2024 (prop. 2023/24:1) har medel tillförts för fler platser inom yrkeshögskolan. Syftet med satsningen är att möta de fortsatt stora kompetensbehoven i hela Sverige, möjliggöra omställningen och främja matchningen på arbetsmarknaden.

Satsningen innebär att fler får möjlighet att studera inom yrkeshögskolan. Myndigheten för yrkeshögskolan beviljade i januari 2024 mer än 40 000 nya utbildningsplatser på drygt 470 yrkeshögskoleutbildningar, varav en fjärdedel inom området teknik och tillverkning. Flera av yrkeshögskoleutbildningarna ges också på distans.

Distansutbildning och decentraliserade utbildningsmiljöer är viktiga för att till exempel möjliggöra vidareutbildning och för att studerande ska kunna kombinera arbete och familjeliv med studier. Samtidigt ställer distansutbildning av hög kvalitet stora krav på både pedagogik och tekniska lösningar. Att nästan hälften av de som går en fristående kurs på distans inte fullföljer kursen är därför en varningssignal som ska tas på allvar.

Regeringen har uttalat sig om hur utbildningsutbudet inom universitet och högskola bör utvecklas framöver. I budgetpropositionen för 2024 anger regeringen att det är viktigt att värna den campusbaserade utbildningen för att upprätthålla en kvalitativ utbildnings- och forskningsmiljö och ett kvalitativt utbildningsutbud.

Vidare anger regeringen att en omfördelning av lärosätenas takbelopp kommer att ske med start från 2025. Syftet med omfördelningen är att stärka drivkrafterna för ett utbildningsutbud av hög kvalitet för att förse arbetsmarknaden med den kompetens som behövs inom bland annat science, technology, engineering och mathematics, så kallade STEM-ämnen. Därför planeras en kommande neddragning att baseras på utbildningar med låg aktivitet och genomströmning samt på omfattningen av fristående kurser inom områden där det inte bedöms råda motsvarande brist på arbetsmarknaden.

Det finns också ett behov av att utveckla kursutbudet. Det nya omställningsstudiestödet innebär att fler yrkesaktiva kommer att studera inom högskolan. För att man ska ha rätt till omställningsstudiestöd måste utbildningen stärka individens ställning på arbetsmarknaden utifrån arbetsmarknadens behov.

Det är därför viktigt att lärosätena både har incitament att utveckla sitt utbildningsutbud och har möjlighet att erbjuda utbildningar över tid. Nyligen gav regeringen därför en utredare i uppdrag att biträda Utbildningsdepartementet med att utreda en särskild ersättningsmodell för utbildning för omställning och vidareutbildning för yrkesverksamma.

Herr talman! Jag tackar Alireza Akhondi för en mycket viktig debatt.

Vi har vidtagit ett antal åtgärder och är beredda att göra mer. Vi följer denna fråga väldigt noga. Jag tar de nya uppgifter med koppling till Iran som har framkommit den senaste tiden på allra största allvar, och jag förutsätter att lärosätena nu går till botten med de uppgifter som finns och agerar om det visar sig att de stämmer. Jag har ingen anledning att inte tro det.

Vi har en löpande dialog med lärosätena, inte minst när det gäller säkerhetspolitik och denna typ av frågor. Vi är beredda att vidta ytterligare åtgärder om det skulle krävas. Vi är beredda att göra det som krävs för att Sverige ska ha tillräcklig beredskap för att kunna stå emot främmande makt som inte vill någonting hellre än att förgöra Sverige. Vi är beredda att göra allt som står i vår makt för att hindra det.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag delar helt ledamotens bedömning. När det gäller balansen mellan å ena sidan fri vetenskap, öppna gränser och internationella samarbeten och å andra sidan säkerhetspolitisk kompetens och säkerhetspolitiskt tänkande har vågskålen varit obalanserad. Medvetenheten har varit för liten om de risker som är förknippade med olika typer av samarbeten generellt, och specifikt när det gäller vissa länder. Det är framför allt tre länder vi pratar om, enligt Säkerhetspolisen och andra myndigheter.

Jag håller alltså helt med om detta. Det är därför regeringen nu vidtar ett antal åtgärder. De är väldigt långtgående. Den reaktion jag som ansvarig minister normalt får är inte att vi tar i för lite utan att vi tar i för mycket och att vi går för långt när det gäller det som kallas inskränkningar av den akademiska friheten. Jag delar inte den uppfattningen, utan jag delar ledamotens uppfattning att vi behöver göra mer.

Vi har på mycket kort tid tagit stora steg i rätt riktning. Det betyder inte att vi är färdiga - långt därifrån. Vi behöver hela tiden vässa våra verktyg.

Fru talman! En reflektion jag gör är att Sverige ligger långt efter andra länder. Om man jämför med Nederländerna och Storbritannien, som är länder som är ganska lika Sverige till sin kultur och struktur och inte minst när det gäller universitetssystemet, ligger Sverige mycket längre bak. Detta tar regeringen på mycket stort allvar. Därför vidtar vi nu ett antal åtgärder, och vi är också beredda att göra mer.

Fru talman! Tack, Alireza Akhondi, för engagemanget och frågan! Jag är mycket imponerad över ledamotens engagemang i frågan. När det gäller den rapport som presenterades nyligen och som pekar på allvarliga uppgifter kring samarbeten där svenska lärosäten är en aktör förutsätter jag att lärosätenas ledningar tar detta på allra största allvar och agerar utifrån den information som har kommit fram och går till botten med giltigheten i uppgifterna.

Regeringen har löpande dialog med våra lärosäten, och säkerhetsfrågorna är ständigt högt upp på agendan. Från dag ett när regeringen tillsattes har vi satt ökat fokus på den här typen av frågor och vidtagit en rad olika åtgärder som handlar om att höja kompetensen.

Precis som ledamoten säger är inte säkerhetsfrågor specifikt ett problem på våra lärosäten, utan det är ett specifikt problem i hela samhället. Min bedömning är ändå att akademin är en arena som kanske har varit något mer naiv i den här typen av frågor än andra arenor i samhället, eftersom det finns en tradition av öppenhet och internationella samarbeten och att forskningen står fri från politiken etcetera. Det är en viktig paroll, men man måste också ha ett säkerhetspolitiskt tänk när man agerar, inte minst när det handlar om Kina, Iran och Ryssland.

Ledamoten har på ett förtjänstfullt sätt framfört de problem som finns. Regeringen har en pågående dialog med lärosätena, och jag förutsätter att man agerar på den nya information som har kommit fram. Vi har vidtagit en rad olika åtgärder, och jag skulle säga att den viktigaste kommer att vara de riktlinjer som myndigheterna nu kommer att ta fram. För den enskilda forskaren kommer dessa riktlinjer att innebära att det finns ett regelverk och en mall för hur man hanterar internationella samarbeten så att man kan ha en ökad medvetenhet kring den här typen av frågor. Jag tror att det kommer att vara en mycket, mycket effektiv åtgärd för att få bukt med problemet.

Allra sist vill undertecknad säga att det här arbetet är man aldrig färdig med. Dessa aktörerna är farliga och ett hot mot Sverige, och vi måste ständigt flytta fram våra positioner för att kunna möta främmande makts intressen i Sverige.

Fru talman! Alireza Akhondi har frågat mig om jag har vidtagit, eller planerar att vidta, åtgärder för att skydda svenska säkerhetsintressen med tanke på de potentiella risker som de strategiska avtalen mellan svenska och iranska universitet medför samt om jag avser att samla rektorer för landets högskolor och universitet och arbeta med frågan systematiskt och formellt. Han har även frågat mig om jag avser att verka för att svenska högskolor och universitet omedelbart ska avsluta sina avtal med sina iranska motsvarigheter samt om jag avser att ta upp frågan med mina europeiska kollegor och arbeta för en enhetlig ståndpunkt inom Europeiska unionen i detta avseende.

Jag vill inledningsvis konstatera att regeringen ser med stort allvar på situationen för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Iran. Europeiska unionen har även under många år agerat kraftfullt mot Iran, bland annat med sanktionsåtgärder mot Islamiska revolutionsgardet (IRGC) i dess helhet och mot individer och enheter inom samma garde. Regeringen kommer att fortsätta att arbeta för ett starkt internationellt tryck mot den iranska regimen. Som utrikesministern framförde i denna kammare den 26 april har regeringen också verkat för enighet inom EU för att terrorlista IRGC.

Internationella samarbeten är viktiga för svensk forskning och konkurrenskraft och är något som vi ska främja. Den svenska hållningen har sedan länge varit att det går att vara kritisk till hur en stat agerar och samtidigt se värdet av internationella samarbeten inom forskning och utbildning. Denna inställning delar vi med andra likasinnade länder. Internationella samarbeten främjar inte bara kunskapen i sig utan också demokratiutvecklingen globalt.

Fru talman! Statliga universitet och högskolor i Sverige har en hög grad av självbestämmande, och det är deras ansvar att avgöra vilka internationella samarbetsprojekt inom utbildning och forskning som de bör ingå. Det är därför lärosätena som ansvarar för att göra nödvändiga bedömningar av vilka samarbeten som är lämpliga utifrån bland annat säkerhetsaspekter. I sin senaste årsrapport klassar Säkerhetspolisen Iran som ett av de största säkerhetshoten mot Sverige. Detta tydliggör vikten av att alla avtal som ingås med lärosäten i Iran noga måste ta hänsyn till vilka risker som samarbetet i fråga kan innebära.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag instämmer i det som riksdagsledamoten framför i sin interpellation om att vi behöver vara vaksamma på de risker som internationella samarbeten innebär. Skyddet av nationella intressen, kunskap och teknik är en prioriterad fråga för regeringen. Det är mycket viktigt att det finns en medvetenhet bland forskare och lärosäten om riskerna med samarbeten med lärosäten i vissa länder samt att de har förutsättningar för att kunna hantera dessa.

Regeringen har tagit initiativ till flera åtgärder inom detta område. Vi har bland annat beslutat om att kompetens i säkerhetsfrågor ska beaktas vid nominering av de ledamöter som utses av regeringen till lärosätenas styrelser samt gett tre myndigheter i uppdrag att ta fram nationella vägledande riktlinjer och stöd för ansvarsfull internationalisering inom högre utbildning och forskning.

Undertecknad och statssekreterare Maria Nilsson har under det senaste året träffat samtliga rektorer för att bland annat diskutera frågor kopplade till säkerhet och de åtgärder som regeringen har vidtagit. Säkerhetsfrågor tas även upp med samtliga lärosäten under de årliga dialoger som pågår nu under våren.

Arbetet med att skydda svenska intressen och att stärka forskningens säkerhet är mycket angeläget, och det är viktigt att lärosätena fortsätter att arbeta aktivt med säkerhetsfrågor kopplade till internationella samarbeten. Regeringen har tagit viktiga steg för att stödja lärosätena i detta arbete. Vi följer frågan noga och är beredda att överväga ytterligare åtgärder.

Fru talman! Jag tackar Gunilla Svantorp för den här utmärkta debatten.

Jag tror att det är viktigt att vi respekterar våra myndigheter och de beslut våra myndigheter tar. Att det här utbildningsföretaget den här gången inte har fått bifall på sin ansökan innebär ju inte att man inte kan få bifall nästa gång.

Jag vill inte föregripa vilka beslut myndigheter tar. Det sker löpande utvärderingar och ansökningsomgångar inom ramen för Myndigheten för yrkeshögskolans verksamhet. Hela konceptet bygger på att utbildningar hela tiden ska uppdateras och att det hela tiden ska finnas en dynamik där nya utbildningar kommer in i systemet så att man på det sättet hela tiden ligger uppdaterad i förhållande till arbetsmarknaden och företagens behov.

Myndigheten för yrkeshögskolan är en av de mest framgångsrika utbildningsformer vi har i vårt land. Den infördes under den tidigare borgerliga regeringen och har ett annat ideologiskt tänk än när det gäller Arbetsförmedlingen. Man utgår från företagens behov. Utbildningar skräddarsys efter företagens behov, och mycket av utbildningen sker på plats ute i praktik och på arbetsplatser. Nio av tio får jobb.

Vi gör nu stora utbyggnader av den här verksamheten de närmaste åren. Inriktningen är inte minst kopplad till den gröna omställningen. Jag ser med tillförsikt fram emot alla de möjliga utbildningsföretag som kan vara en del i att nu stärka kompetensen kopplat till den gröna omställningen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag tackar Gunilla Svantorp för denna debatt.

Jag tror att vi är helt överens om vikten av utbildning och den gröna omställningens betydelse för Sverige, inte minst för att vi är ett långt och avlångt land från Ystad till Haparanda. Det är stora avstånd. Vi behöver ha en politik som funkar både i staden och på glesbygden.

Den här debatten handlar om denna specifika utbildning och detta företag som hos en av våra myndigheter har ansökt om att bedriva utbildning. Jag har väldigt svårt att se en ordning där vi i riksdagen överprövar vilka bedömningar och avvägningar våra myndigheter gör i enskilda fall. Här har myndigheten gjort bedömningen att det också finns andra utbildningar och att dessa gör att det inte - i den här ansökningsomgången - finns skäl att ge bifall till ansökan då det finns andra utbildningar inom det här området. Man väger detta mot behovet av andra kompetenser i samhället som också behövs, inte minst för den gröna omställningen.

Min motfråga till Gunilla Svantorp är - och jag är uppriktig med detta: På vilken grund kan vi i riksdagen överpröva våra myndigheters beslut?

Fru talman! Inledningsvis vill jag säga att den gröna omställningen givetvis är väldigt viktig. Här ligger Sverige långt fram, och vi är ett av få länder som sedan 1990 har minskat sin klimatpåverkan. Vi har i dag i vårt samhälle mindre koldioxidutsläpp än vad vi hade på 90-talet. Många länder har mycket att lära av Sveriges klimatarbete, och jag känner mig väldigt stolt över att Sverige är ett så modernt välfärdsland som ligger långt fram i klimatarbetet.

När det gäller Gunilla Svantorps fråga om den specifika utbildningen och det specifika företaget tror jag på ordningen att riksdagen inte ska bestämma vilka utbildningar som ska få statligt stöd eller bli godkända i en ansökningsomgång, utan jag har fullt förtroende för att ansvarig myndighet, i detta fall Myndigheten för yrkeshögskolan, har hanterat ansökningen rätt och gjort rätt bedömning och avvägning. Myndigheten har till uppgift att ta fram utbildningar och bedöma ansökningar om utbildningar, och här utgår man framför allt från arbetsmarknadens behov och den brist på kompetenser som finns.

När myndigheten nu har motiverat sitt beslut utifrån att man ser att behovet är tillgodosett på andra håll betyder det att andra utbildningsanordnare inom ramen för denna verksamhet har beviljats stöd, och jag har svårt att se att det vore en bra ordning att riksdagen överprövar myndighetens beslut.

Fru talman! Gunilla Svantorp har frågat mig om jag och regeringen avser att vidta nödvändiga beslut så att en flygakademi i Sverige via ändring i bilagan till studiestödsförordningen blir studiemedelsberättigad genom CSN. Frågan ställs mot bakgrund av att Green Flight Academy AB bedriver en pilotutbildning som inte berättigar till studiestöd.

När det gäller utbildningar i Sverige är det generellt sett regeringen som bestämmer vid vilka läroanstalter och utbildningar som studerande kan få studiestöd. Läroanstalterna och utbildningarna anges i bilagan till studiestödsförordningen (2000:655). Regeringens utrymme att lägga till pilotutbildningar är dock begränsat. I propositionen Yrkeshögskolan (prop. 2008/09:68) gjordes bedömningen att den offentligt finansierade grundläggande pilotutbildningen bör bedrivas inom yrkeshögskolan. Riksdagen har delat denna bedömning (bet. 2008/09:UbU6, rskr. 2008/09:178), vilket regeringen är bunden av. Av bilagan till studiestödsförordningen framgår också att studiestöd får lämnas för utbildningar inom yrkeshögskolan.

Mot denna bakgrund anser regeringen att det saknas skäl att särskilt ta upp pilotutbildningar i bilagan till studiestödsförordningen. Frågan om studiestöd får i stället avgöras inom ramen för regelverket för yrkeshögskolan.

Fru talman! Myndigheten för yrkeshögskolan fattar bland annat beslut om vilka utbildningar som ska ingå i yrkeshögskolan. Yrkeshögskoleutbildningar ska svara mot arbetslivets behov av yrkeskompetens och bedrivas i nära samarbete med arbetslivet.

Green Flight Academy AB har under 2023 ansökt hos Myndigheten för yrkeshögskolan om att bland annat utbildningen till trafikflygare ska ingå i yrkeshögskolan och få statsbidrag. Myndigheten har avslagit ansökan, bland annat med motiveringen att myndigheten bedömer att ansökan i kvantitativt hänseende i lägre grad svarar mot arbetslivets behov av kvalificerad arbetskraft. Av motiveringen följer också att myndigheten bedömer att det finns ett tillräckligt utbud av utbildningar inom den aktuella utbildningsinriktningen inom yrkeshögskolan. Myndigheten har därför valt att inte prioritera några utbildningar inom utbildningsinriktningen i den aktuella ansökningsomgången.

Herr talman! Det bygger vi på att antalet platser sedan 2017-2018 har ökat kraftigt efter medvetna politiska beslut från Socialdemokraterna.

I dag är varannan fristående kurs en distanskurs. Det är en ganska kraftig utveckling som vi har sett, vilket innebär att många studenter klagar på att de inte får lärarledd tid. Det innebär att många studenter klagar över att de inte får göra laborationer. Det innebär att många studenter klagar över att de inte får träffa lärare. Allt detta innebär att kvaliteten på utbildningen hela tiden försämras.

Detta är ett medvetet politiskt val som Socialdemokraterna har gjort i en anda av att ständigt vilja dölja sina misslyckanden kring ungdomsarbetslösheten genom att bygga ut högskolan, vilket har varit förödande.

Nu vänder vi den politiken. Vi tror på en annan politik. Jag förstår att det är jobbigt för Socialdemokraterna, men vi tror ändå att vägen framåt handlar om kvalitet. Den som börjar högskolan ska veta att man får en högkvalitativ utbildning. Jag skäms inte för det.

(Applåder)

Frågestunden var härmed avslutad.

Herr talman! Tack, Marie-Louise Hänel Sandström, för din utmärkta fråga! Sverige är en uppfinnarnation. Sverige är ett ingenjörsland. Det är klart att det då är viktigt för Sverige att ha samarbete med länder som är likasinnade - länder som USA, Kanada och Japan och naturligtvis våra kompisar inom ramen för det europeiska samarbetet.

Detta handlar om att ta till vara den kraft som finns i rymdindustrin. Det är en del av det teknologiska skifte som sker i världen. Det här avtalet ger goda förutsättningar för det svenska forskarsamhället att ta del av den information och de data som kommer att komma fram när vi nu i världen med all sannolikhet kommer att ha en permanent besättning på månen och i framtiden kommer att åka till planeten Mars. Detta skapar stora möjligheter för Sverige och inte minst för svenska akademiker.

Herr talman! Detta är helt fel. Vi är inte alls kritiska till lärosätena. Vi är kritiska till Socialdemokraterna, och det är en väldig skillnad.

Vi menar att den politik som Socialdemokraterna under många år har fört har inneburit att man har försökt dölja ungdomsarbetslöshet genom att kraftigt bygga ut högskolan. Man har fokuserat på att så många som möjligt ska börja högskolan i stället för att ge studenterna en utbildning med hög kvalitet. Det har varit förödande.

I samband med detta har vi sett en utveckling där antalet distanskurser har vuxit mycket kraftigt. Jag tror att många svenskar ställer sig frågan: Måste kurser i ölkunskap, vinkunskap och kattens beteende bedrivas som akademiska utbildningar, eller kan den typen av kurser erbjudas av någon annan? Jag tror att många svenskar ställer sig den frågan.

Vi är inte kritiska till lärosätena. Vi är kritiska till Socialdemokraterna. Det är en väldig skillnad.