Herr talman! Tack, finansministern, för svaret!

Vi talar om 200 miljoner som satsades i förgävesinvesteringar när regeringen gav Utbetalningsmyndigheten i uppdrag att införa ett system med ett så kallat transaktionskonto. Man skulle samla alla utbetalningar från de statliga välfärdssystemen till ett ställe för att få bättre kontroll över fusk och annat.

Det var alltså den nuvarande regeringen som fattade beslutet om att införa ett sådant här transaktionskonto på Utbetalningsmyndigheten. Men redan i det underlag som regeringen hade när beslutet fattades fanns det varningar för att införa och samla ett sådant här system till en myndighet. Den så kallade inrättandeutredningen lämnade också i februari synpunkterna att det skulle bli kostnadsdrivande, att det inte skulle ge några nämnvärda effekter och att det saknade ett tydligt mervärde att införa ett sådant konto. Men regeringen lyssnade inte på detta utan gick vidare.

I en artikel i Svenska Dagbladet i september 2023 gav finansministern tillsammans med centrala företrädare för L, SD och KD tydliga besked om att Utbetalningsmyndigheten skulle arbeta med ett system med transaktionskonto. Myndigheten satte därför igång arbetet. Men regeringen ändrade sig plötsligt i höstas och sa att myndigheten ska avbryta detta utvecklingsarbete. På det sättet förlorade skattebetalarna 200 miljoner kronor, som gick i drickat.

Regeringen hänvisar till nya uppgifter om säkerhet och bristande mervärde. Men de farhågorna hade regeringen kännedom om redan 2022. När regeringen gav Utbetalningsmyndigheten uppdraget var det alltså inte någon nyhet att de farhågorna fanns.

Herr talman! För att om möjligt få klarhet i det här kallade vi i finansutskottet till oss finansministern i slutet av förra året. Vi ville helt enkelt veta hur regeringen motiverar att slösa bort 200 miljoner kronor. Finansministern kom inte själv till utskottet utan skickade statssekreteraren, som med förlov sagt kom med mycket knapphändiga och otydliga svar. Därför är det rimligt att finansministern är här i dag och bringar klarhet i regeringens agerande.

Herr talman! I sitt svar hänvisar finansministern till att ett nytt informationsläge uppkommit genom en hemställan från Pensionsmyndigheten och Försäkringskassan i augusti 2025. Deras synpunkter ska enligt finansministern vara allvarligare och delvis nya.

Jag undrar nu vilka dessa synpunkter är, och jag vill att finansministern redogör för dem. Om finansministern inte kan göra det går det nämligen inte att betrakta regeringens hantering av Utbetalningsmyndigheten som något annat än slarv.

Poängen är att myndigheten ska spara pengar till staten genom att förhindra fusk och fel. Men regeringens tveksamma agerande har i stället kostat skattebetalarna 200 miljoner kronor utan att man fått något för pengarna.

Det vi framför allt behöver få veta nu är vilka omständigheter som framkommit efter det att regeringen fattade beslutet att lägga transaktionskontot på Utbetalningsmyndigheten. Vilken är den delvis nya information som framkommit? Utifrån sett verkar det som om regeringen inte tog del av eller rent av bortsåg från den information som fanns redan 2022 och 2023.

Herr talman! Jag tackar för den kompletterande informationen från finansministern.

Jag vill börja med att understryka att finansministern inte kommer att kunna provocera mig med frågan om lokalisering i Södertälje eller inte. Den här interpellationsdebatten handlar inte om det.

Nu är det så – för er som lyssnar – att vi riksdagsledamöter har ett ansvar att ställa kontrollfrågor till regeringsmakten. I det här fallet undrar jag hur regeringen har hanterat det faktum att skattebetalarna förlorat 200 miljoner kronor på grund av ett oskickligt hanterande från regeringen.

Vi är helt överens om att Utbetalningsmyndigheten ska spela en central roll i arbetet med att bekämpa den kriminella ekonomin. Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO, presenterade alldeles nyligen en rapport som redovisade helt nya och skrämmande siffror på den kriminella ekonomins omfattning i Sverige. Enligt deras definition bedöms den kriminella ekonomin i Sverige nu omfatta 352 miljarder kronor i omsättning och 185 miljarder kronor i vinst per år. Det här är betydligt mer än tidigare uppskattningar som har gjorts om ungefär 100 miljarder. Det är otroligt alarmerande.

Mot den här bakgrunden känns det bra att Utbetalningsmyndigheten är på plats nu. Efter att den socialdemokratiska regeringen tagit initiativet till den nya myndigheten och den nuvarande regeringen fullföljt arbetet, precis som finansministern säger, är den i drift sedan 2024. Som finansministern pekat på har den sparat en del pengar i form av återkrav på över 100 miljoner kronor. Det är bra. Det visar på en hög och samlad kompetens hos myndigheten.

Det var dock tråkigt att man fick en så dålig start i och med att regeringen uppvisade sådan ryckighet och krävde att myndigheten skulle sluta arbetet med transaktionskontot. Det är naturligtvis allvarligt att regeringen har slösat bort 200 miljoner kronor genom det här agerandet, som inte kan betraktas som något annat än slarvigt.

Frågan är nu hur regeringen ser på Utbetalningsmyndighetens framtid. Regeringen har sagt att uppdraget ska renodlas till att upptäcka och förhindra felaktiga utbetalningar, men tänker regeringen stanna där?

Vi socialdemokrater vill ge Utbetalningsmyndigheten verktyg att punktmarkera gängkriminella. Genom att kartlägga och punktmarkera dem kan man strypa pengaflödet till deras verksamheter. Utbetalningsmyndigheten själv vill ha ett sådant här brottsförebyggande uppdrag och har stöd för detta av både Polismyndigheten och Ekobrottsmyndigheten, men regeringen säger nej.

Varför inte ta till vara myndighetens kompetens nu? Det är naturligtvis viktigt att myndigheten upptäcker och förhindrar att enskilda medvetet, omedvetet eller på grund av bristande kunskaper tar eller får del av våra gemensamma resurser på ett felaktigt sätt. Men när myndigheten nu ser att man på ett konkret och tydligt sätt på allvar kan göra skillnad i arbetet mot den ekonomiska brottsligheten undrar jag: Har vi råd att avstå?

Under den här debatten upplever jag att jag hittills inte fått svar om regeringens motiv för att avsluta Utbetalningsmyndighetens arbete med ett transaktionskonto. Jag har inte fått något tydligt svar på vilken information ministern har i dag jämfört med den information man hade när beslutet om transaktionskontot togs. Det är svårt att uttyda vad interpellationssvarets formuleringar om ett ändrat informationsläge och allvarligare och delvis nya problem egentligen betyder. Här är finansministern enligt min mening inte tillräckligt transparent. Slutligen är finansministern inte heller tydlig med om regeringen tog del av de synpunkter som Pensionsmyndigheten och Försäkringskassan lämnade redan 2022.

Herr talman! 200 miljoner kronor är rätt mycket pengar. För de flesta är det ett ofattbart stort belopp. I regeringens budget kanske det inte är den största posten. Det finns mycket annat som är mycket dyrare. Men 200 miljoner kronor är ändå 200 miljoner kronor.

Det är precis vad skattebetalarna har förlorat därför att regeringen har hanterat beslutet om att Utbetalningsmyndigheten skulle inrätta transaktionskontot på ett oskickligt och slarvigt sätt.

Jag har inte fått något svar på vilken information ministern har i dag jämfört med när regeringen fattade beslut om transaktionskontot. Det är väldigt svårt att tyda vad finansministern menar med att det har uppkommit ett ändrat informationsläge och allvarligare och delvis nya problem.

Det vore väldigt enkelt för finansministern att här redovisa för parlamentet och svenska folket vad det står för. Vad är det nya informationsläget och de delvis nya problemen som har gjort att regeringen och finansministern tyckt att det var värt att skicka 200 miljoner kronor i drickat?

Slutligen är finansministern inte heller riktigt tydlig med om regeringen verkligen tog del av de synpunkter som Pensionsmyndigheten och Försäkringskassan hade när man remissbehandlade förslaget om att införa ett så kallat transaktionskonto.

Det blir lite märkligt att regeringen via finansministern här i dag i riksdagen inte kan svara på vad det var för konkreta skillnader i informationen från den tidpunkt man fattade beslutet om transaktionskontot fram till hösten 2025.

Det är inte en särskilt lång tidsutdräkt. Det borde vara ganska enkelt för finansministern att räkna upp ett antal allvarliga frågor som gjort att man ändrat sig. Men med tanke på den kritik som finansministern fått den senaste veckan från Finanspolitiska rådet om sin finanspolitik är det väl inte så konstigt att man slarvar också med detta.