Herr talman! Petter Löberg har ställt en rad frågor till mig om användningen av analysplattformen Palantir av de rättsvårdande myndigheterna, däribland Polismyndigheten, för analys- och underrättelsearbete. Sammanfattningsvis handlar Petter Löbergs frågor om hur grundläggande rättssäkerhetsprinciper såsom proportionalitet, förutsägbarhet och möjlighet till efterhandskontroll kan upprätthållas när det gäller Palantir.

I november 2025 besvarade jag en skriftlig fråga från Petter Löberg på delvis samma tema. Som jag då framhöll är det Polismyndigheten som själv avgör vilka it-tjänster som myndigheten upphandlar och använder i sin verksamhet. Som jag också framhöll styrs Polismyndighetens behandling av personuppgifter av ett omfattande och detaljerat regelverk, inte minst genom brottsdatalagen (2018:1177). Polismyndighetens behandling av sådana uppgifter är även föremål för såväl intern som extern tillsyn.

De rättsvårdande myndigheternas behandling av personuppgifter omgärdas av ett omfattande regelverk och en väl utbyggd tillsyn. Precis som när jag besvarade Petter Löbergs tidigare fråga har jag fullt förtroende för att de rättsvårdande myndigheternas behandling av personuppgifter följer gällande regelverk.

Herr talman! Jag tackar för möjligheten att diskutera de här viktiga frågorna i dag, även om det kanske ibland sker lite yvigt och med rätt breda penseldrag.

Det råder väl ingen som helst tvekan om att det finns mycket teknik som kan användas för både goda och dåliga syften. Det gäller inte bara just den här tekniska plattformen eller just det här verktyget. Hemliga tvångsmedel kan överlag användas för goda och dåliga syften. Kameraövervakning kan användas för goda eller dåliga syften.

I den bemärkelsen är tekniken som sådan etiskt neutral. Frågan är vem som använder tekniken, hur den regleras, hur man utövar tillsyn och vad det blir för konsekvenser om det sker några övertramp. I den bemärkelsen skiljer sig inte den här tekniken från andra tekniker och andra verktyg som våra brottsbekämpande myndigheter kan använda sig av.

Min poäng är entydig, nämligen att våra regler, oavsett om det handlar om den sortens verktyg eller andra verktyg, är entydiga. Man får alltså inte använda den typen av verktyg, eller för den delen några andra verktyg, på det sätt som beskrivs i Petter Löbergs anförande. De missförhållanden som pekas ut i andra länder uppkommer därför att de antingen har fått göra så i de länderna eller har gjort så i alla fall. Det är alltså inte tillåtet i Sverige, utan det finns en mycket rigorös tillsyn av all användning av den typen av verktyg i Sverige.

När jag säger att jag har fullt förtroende för tillsynen är jag naturligtvis inte naiv. Jag inser att missförhållanden kan uppstå även i en demokratisk rättsstat som Sverige, men det finns alltså system för att fånga upp missförhållanden, granska dem, utkräva ansvar och säkerställa att sådant inte händer igen. Det är inte ett uttryck för naivitet, utan det är tilltro till de regelverk och de system vi har upprättat med kontroll och tillsyn i efterhand med mera, som vi har som en hörnsten i all vår användning av sådan teknik, hemliga tvångsmedel eller vad det kan vara.

Jag hörde Petter Löberg säga att vi befinner oss på ett sluttande plan när det gäller rättssäkerheten i Sverige. Det skulle vara intressant att höra exakt vad som avses och om det också är Socialdemokraternas linje. Jag tar gärna den diskussionen i sak. För egen del menar jag att vår demokratiska rättsstat utmanas av en mycket allvarlig och grov brottslighet, och det är nödvändigt för oss att flytta fram positionerna rejält, också i användning av ny teknik.

Nu går jag inte in specifikt på det här verktyget, men exempelvis finns förslag på att använda AI och ansiktsigenkänning i realtid. Alla begriper att AI kan användas för dåliga syften, men det är skillnad om vi använder AI i Sverige i brottsbekämpningen än om man exempelvis gör det i Kina. Det är min huvudpoäng här, nämligen att vi har regelverk, uppföljning, tillsyn, kontroll och system för ansvarsutkrävande. Ytterst är det så att lagstiftaren inte alls förhåller sig passiv i frågorna. Allt det jag just beskrev är resultatet av beslutsfattande i kammaren, det vill säga vilka regler som ska gälla och vad som ska hända om någon till äventyrs överträder dem.

Med det sagt menar jag att vår demokratiska rättsstat – våra myndigheter – är väl rustad att använda olika typer av tekniska lösningar för att följa sin helt centrala uppgift, nämligen att skydda medborgarna, skapa trygghet i vårt samhälle och skydda samhället mot allvarlig brottslighet, och att alltid göra det på ett sådant sätt att man lever upp till de högt ställda spelregler som gäller för vår demokratiska rättsstat.

Herr talman! Det här är i och för sig en otroligt viktig fråga, men det är svårt att ta den på allvar när den ramas in på det sätt som Petter Löberg gör med Bilderberggruppen och hemliga möten på Grand Hôtel. Det är en typ av konspirationsteorier som vi känner igen från en lång rad olika sammanhang som vill misstänkliggöra regeringen. Jag är kanske lite förvånad över att få höra detta från en socialdemokratisk riksdagsledamot i kammaren. Men överraskningarnas tid är ändå inte helt förbi.

Vad jag kan säga är att regeringen upphandlar inte tekniklösningar till våra brottsbekämpande myndigheter. Det är våra brottsbekämpande myndigheter som är helt suveräna när det kommer till sådana frågor och avgör vilka typer av tekniska lösningar de ska använda sig av i sin verksamhet.

Däremot är regering och riksdag involverade i ett annat avseende, nämligen att vi ställer upp tydliga regler för hur en sådan verksamhet ska bedrivas, hur den ska kontrolleras och hur ansvar ska utkrävas. Det är inte så att de tekniska verktyg vi nu talar om skiljer sig från andra verktyg i det avseendet. Det skulle i sådana fall vara intressant att höra grunden för det, annat än ett mer allmänt svep i relation till hur verktyget har missbrukats av myndigheter i andra länder.

Jag konstaterar att vi har en robust ordning. Du får gärna kalla den för ”the Swedish Model”, men det är en modell som vi har anledning att vara stolta över i vår demokratiska rättsstat. Om det finns brister i lagstiftningen eller i våra tillsynsmyndigheter som ska rättas till ska jag gärna ta del av en konkretion i den delen så att jag i sådana fall vet vad jag ska gräva efter. I annat fall framstår det mest som en allmän misstro mot både regelverken och organen i vår rättsstat. Det är bekymmersamt att höra sådant från socialdemokrater, som jag ändå uppfattar är normalt sett rätt seriösa i sådana frågor.

Däremot finns det en seriös fråga, om jag ändå ska anstränga mig, som Petter Löberg tar upp, nämligen frågan om vår digitala suveränitet i relation till andra länder. Det råder inget tvivel om att vi har diskuterat frågan i relation till exempelvis Kina och i relation till andra länder, givet hur världen utvecklar sig. Det är inte en fråga som är unik för svenska förhållanden, utan den diskuteras i högsta grad inom hela EU. Det handlar om hur vi över tid kan skapa en ökad grad av digital suveränitet på europeisk basis. Den frågan är seriös, viktig och mycket större än den tekniska lösningen.

Om vi alla tänker på exempelvis vilka molntjänster hela vårt samhälle i praktiken lutar sig mot ser vi stora sårbarheter. Den frågan är seriös och oerhört mycket större än den tekniska lösning vi talar om nu.

Herr talman! Konspirationsteorierna handlar naturligtvis inte om att mötena har ägt rum. Det är ju ett faktum. Vilka som har deltagit i mötena är också ett faktum. Däremot sa eller antydde i varje fall Petter Löberg att vi först hade det mötet, och sedan damp tekniken ned hos polisen. Det var i alla fall så jag uppfattade det som sades tidigare. Det är onekligen att dra det några varv till.

Jag vill understryka, igen, att våra myndigheter är suveräna när det gäller vilka konkreta verktyg de ska använda i sin verksamhet. Däremot har vi alla, som regering och riksdag, ett stort ansvar för att säkerställa att de verktyg de använder, oavsett vilka de är, ska vara omgärdade av de krav, den insyn, den kontroll och det ansvarsutkrävande som anstår en demokratisk rättsstat.

Det var kanske inte konspirationsteoretiskt, men då tycker jag att det bara var ett slarvigt sätt att uttrycka misstro mot the Swedish Model. Den har nämligen vuxit fram väldigt organiskt under många decennier. Jag har hög tillit till vår demokratiska rättsstats olika organ när det gäller att granska eventuella missförhållanden – inte bara i fråga om det här verktyget. Jag tycker också att det finns sakliga skäl att diskutera det. Det är inte det som är min poäng.

Min poäng är att vi inte ska kasta ut hela barngruppen, höll jag på att säga, med badvattnet. Vi har en robust demokratisk rättsstat i Sverige. Skulle det vara så att man vid användning av något tekniskt verktyg kommer i närheten av den typ av förfarande som vi har sett skräckexempel på i andra länder kommer vårt system att slå till. Det är nämligen inte tillåtet, oavsett om man använder det här verktyget eller andra typer av verktyg.

Slutligen vill jag ändå ta fasta på det som är en seriös diskussion när det gäller hela vår kontinent: den digitala suveräniteten. Frågan som vi talar om i dag, det här verktyget, är säkert en del av den diskussionen. Men det är som sagt en väldigt bred fråga. Den omfattar dessutom inte bara brottsbekämpningen utan hela vårt samhälle.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.