Riksflödet
Logga in
D

Debatt i kammaren

15 jan 2026 • interpellationsdebatt

Svar på interpellationerna 2025/26:135 och 172 om åtgärder mot ekonomisk ojämlikhet

Protokoll 2025/26:58 Torsdagen den 15 januari
2 anföranden0 replikerÄrendet

Fru talman! Eva Lindh har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder mot bakgrund av den ökande ekonomiska ojämlikheten. Hon har också frågat om jag avser att vidta några åtgärder för att utveckla kunskapen om hur de ekonomiska skillnaderna har förändrats och hur de har påverkat den ekonomiska utvecklingen i Sverige.

Samuel Gonzalez Westling har frågat mig hur jag ser på Riksbankens bedömning att hushållens konsumtion och reala inkomster har stått still sedan 2022. Han har också frågat vilket ansvar jag och regeringen har för att hushållen – särskilt barnfamiljer och pensionärer – har påverkats i så stor utsträckning av regeringens inflationsbekämpning. Slutligen har han frågat hur jag förklarar att hushållens ekonomiska utveckling i Sverige skiljer sig åt jämfört med USA och flera EU-länder och vilka åtgärder jag vidtagit och avser att vidta framöver för att stärka den ek…

Visa hela anförandet

Fru talman! Eva Lindh har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder mot bakgrund av den ökande ekonomiska ojämlikheten. Hon har också frågat om jag avser att vidta några åtgärder för att utveckla kunskapen om hur de ekonomiska skillnaderna har förändrats och hur de har påverkat den ekonomiska utvecklingen i Sverige.

Samuel Gonzalez Westling har frågat mig hur jag ser på Riksbankens bedömning att hushållens konsumtion och reala inkomster har stått still sedan 2022. Han har också frågat vilket ansvar jag och regeringen har för att hushållen – särskilt barnfamiljer och pensionärer – har påverkats i så stor utsträckning av regeringens inflationsbekämpning. Slutligen har han frågat hur jag förklarar att hushållens ekonomiska utveckling i Sverige skiljer sig åt jämfört med USA och flera EU-länder och vilka åtgärder jag vidtagit och avser att vidta framöver för att stärka den ekonomiska utvecklingen i Sverige.

Regeringen ärvde en inflation på 10 procent som drog ned svensk ekonomi i en utdragen lågkonjunktur. På grund av inflationen minskade hushållens reala disponibla inkomster, vilket drabbade många hårt. Därför gick regeringen in för att bekämpa inflationen från dag ett, samtidigt som vi såg till att stötta hushåll och välfärd i en svår tid. Det har gett resultat. Inflationen har sjunkit och ligger nu stabilt. Under tredje kvartalet 2025 var hushållens reala disponibla inkomster tillbaka på toppnivån från första kvartalet 2022. Många hushåll har det fortfarande tufft och kämpar med höga kostnader, men konsumtionen har ökat, konjunkturåterhämtningen har påbörjats och tillväxten väntas ta fart ytterligare i år.

När regeringen tog över 2022 låg Sverige på plats 22 i EU:s tillväxtliga. Nästa år väntas vi ligga på plats 6, enligt EU-kommissionens prognos från november 2025. Tillväxten väntas drivas av inhemsk efterfrågan, till stor del tack vare en expansiv finanspolitik.

I budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) föreslås och aviseras en rad åtgärder för att sänka matpriserna och öka hushållens disponibla inkomster. En vanlig barnfamilj med en polis och en sjuksköterska får 1 800 kronor mer i plånboken varje månad till följd av reformerna i budgeten.

Om man ser till hela mandatperioden har regeringen gjort ännu mer för att stärka människors ekonomi. Till följd av regeringens budgetar kommer en vanlig barnfamilj att ha 5 000 kronor mer i plånboken varje månad 2026 jämfört med 2022. Ett vanligt pensionärspar kommer att ha 2 200 kronor mer i plånboken varje månad. En vanlig dieseltank är cirka 500 kronor billigare än 2022 till följd av regeringens politik.

För att på längre sikt hjälpa ekonomiskt utsatta hushåll är det viktigt att få fler i arbete. Regeringen genomför därför en rad åtgärder som gemensamt syftar till att stärka arbetslinjen och göra det mer lönsamt att gå från bidrag till arbete.

Regeringens politik, sett över hela mandatperioden, har gett mest till dem som tjänar minst. Effekterna på hushållens ekonomiska standard till följd av regeringens förslag och aviseringar under mandatperioden visar att den ekonomiska standarden ökar procentuellt sett mest i den tiondel av befolkningen som har lägst ekonomisk standard och allra minst i de översta inkomstgrupperna. Det kan man se i den fördelningspolitiska redogörelse som varje år görs i vårpropositionen. De samlade inkomstskillnaderna, mätt med den så kallade Ginikoefficienten, har också sjunkit successivt efter att ha nått en historiskt hög nivå 2021 under den socialdemokratiskt ledda regeringen.

Andelen i Sverige som lever med materiell deprivation är låg i jämförelse med i andra europeiska länder. Enligt andra etablerade mått, till exempel SCB:s mått för låg inkomststandard och andelen som har en ekonomisk standard understigande 60 procent av medianen, har den ekonomiska utsattheten minskat sedan 2021.

Anförande 36

Fru talman! Sverige är ett av världens rikaste länder, och ändå växer klyftorna. Det är inte en naturlag. Det är ett resultat av politiska beslut. Under den här mandatperioden har den SD-styrda regeringens politik konsekvent gått i en riktning som ökar klyftorna i Sverige. Finansinspektionen visar att de rikaste 5 procenten nu äger ungefär hälften av alla finansiella tillgångar i Sverige. Samtidigt vet vi att över 13 procent av befolkningen lever med låg ekonomisk standard. Barn växer upp med trångboddhet, oro och begränsade livschanser – inte på grund av brist på ambition, utan på grund av brist på rättvisa villkor. Det är inte ett samhälle som håller ihop. Det är ett samhälle där möjligheter och trygghet koncentreras till ett fåtal.

Skattesänkningar har varit regeringens främsta prioritet, men det är inte vanliga löntagare som fått mest. Finanspolitiska rådet och Konjunkturins…

Visa hela anförandet

Fru talman! Sverige är ett av världens rikaste länder, och ändå växer klyftorna. Det är inte en naturlag. Det är ett resultat av politiska beslut. Under den här mandatperioden har den SD-styrda regeringens politik konsekvent gått i en riktning som ökar klyftorna i Sverige. Finansinspektionen visar att de rikaste 5 procenten nu äger ungefär hälften av alla finansiella tillgångar i Sverige. Samtidigt vet vi att över 13 procent av befolkningen lever med låg ekonomisk standard. Barn växer upp med trångboddhet, oro och begränsade livschanser – inte på grund av brist på ambition, utan på grund av brist på rättvisa villkor. Det är inte ett samhälle som håller ihop. Det är ett samhälle där möjligheter och trygghet koncentreras till ett fåtal.

Skattesänkningar har varit regeringens främsta prioritet, men det är inte vanliga löntagare som fått mest. Finanspolitiska rådet och Konjunkturinstitutet har visat att de största vinnarna är hushåll med höga inkomster medan låginkomsttagare får små eller inga förbättringar alls. Samtidigt har regeringen valt att inte höja barnbidraget trots kraftigt ökade levnadskostnader. Det är ett tydligt politiskt vägval, för barnbidraget är ett av de mest träffsäkra verktyg vi har för att minska barnfattigdom.

A-kassan har försämrats, och välfärden i kommuner och regioner är underfinansierad. Konsekvensen är att människor med små marginaler pressas hårdare medan de med stora resurser får skattesänkningar. Det är ingen slump. Det är ett mönster. Det är ett politiskt val.

När regeringen väljer att prioritera skattesänkningar framför investeringar i välfärd, när man säger nej till att höja barnbidraget men ja till sänkta skatter för höginkomsttagare och när man accepterar att ersättningar halkar efter medan priserna stiger – då driver politiken aktivt på ojämlikheterna. Konsekvenserna är tydliga. Barn växer upp i ekonomisk otrygghet. Kommuner och regioner tvingas skära i skola, socialt stöd och sjukvård. Människor som blir sjuka eller arbetslösa faller hårdare.

Sverige hade kunnat välja en annan väg. Vi hade kunnat prioritera barnfamiljer. Vi hade kunnat stärka tryggheten för alla. Vi hade kunnat investera i välfärden. Men regeringen har gjort andra val.

Politiken måste ta ansvar. Framför allt måste Sverige få en ny regering. Sverige behöver en ny riktning och en politik som bygger samman landet i stället för att dela upp det. Det är en politik där arbete lönar sig, där fler kommer i arbete, där välfärden håller ihop samhället och där även de starkaste bär sin rättvisa del av ansvaret. Med vår politik och med vår budget hade nio av tio fått det bättre ekonomiskt. Inte den tiondel som har det allra bäst, utan de andra nio av tio i Sverige. Det är det socialdemokratin står för, och det är det Sverige behöver. Det vinner hela samhället på, för all forskning visar att ett mer jämlikt land också går bättre ekonomiskt.

(forts. § 11)