Herr talman! AB Dagens Nyheter har i en anmälan fört fram klagomål till Riksdagens ombudsmän, JO, mot Statsrådsberedningen och Regeringskansliet. Det hela handlar om hur statsministerns kansli har hanterat en journalistisk begäran om utlämnande av handlingar i granskningen av statsministerns barndomsvän Henrik Landerholm. Han var tidigare säkerhetsrådgivare men har som bekant lämnat den posten.

Det har rört sig om mycket långa väntetider för DN för att få del av handlingar enligt offentlighetsprincipen. JO har begärt att Regeringskansliet och Statsrådsberedningen gör en utredning och yttrar sig över det som förs fram i anmälan. JO:s tillsyn omfattar dock inte regeringen eller enskilda statsråd, så JO är förhindrad att granska statsminister Ulf Kristersson och statssekreterare Johan Stuart. Det ankommer i stället på riksdagen i enlighet med regeringsformen.

Herr talman! Det faller således på riksdagen själv att genomföra den granskning som JO finner omöjlig att göra inom ramen för den tillsyn man beslutat att inleda. Därför ställde jag en interpellation till statsministern i hans egenskap av chef för dels Statsrådsberedningen, dels Regeringskansliet. I interpellationen lyftes frågan om statsministern, Statsrådsberedningen eller Regeringskansliet gjort någon utredning av det som förs fram i anmälan till JO men som alltså faller utanför JO:s tillsynsansvar och berör de delar som det ankommer på oss i riksdagen att granska samt, om en sådan utredning gjorts, vad den kom fram till och vilka åtgärder som vidtagits.

Herr talman! Enligt justitieministerns svar har ingen utredning gjorts av det som faller utanför JO:s tillsyn. Frågan blir då: Vem har fattat det beslutet? Är det statsministern eller statssekreteraren?

Herr talman! I justitieministerns svar framkommer dock att utbildningsinsatser för medarbetare genomförs och stödmaterial tas fram eller ses över för att underlätta handläggningen och att detta gäller för ärenden som faller såväl inom som utanför JO:s tillsynsområde.

Justitieministerns svar var väldigt kortfattat, så jag måste be om förtydliganden om vilka som deltar i dessa utbildningsinsatser och vilka som tar fram och får del av dessa stödmaterial. Har statsministern fått del av dem? Har statssekreteraren fått det? Har deras politiskt rekryterade medarbetare tagit del av utbildningsinsatser och stödmaterial?

Herr talman! Jag uppskattar att justitieministern slår fast att offentlighetsprincipen är en grundbult i den svenska demokratin och den offentliga förvaltningen. Insyn i offentlig verksamhet är ägnad att motverka maktmissbruk. En begäran om att ta del av allmänna handlingar ska därför hanteras skyndsamt. Det är bra att justitieministern säger detta, men det gäller att också leva upp till det.

Jag har själv erfarenhet av gott samarbete med Gunnar Strömmer, och jag uppskattar justitieministern. Det har jag framfört tidigare. Eftersom det nu är justitieministerns ansvar att svara utgår jag från att riksdagen kan få svar om det som det ankommer på oss att granska.

Frågorna är alltså:

Vem fattade beslutet att det som rörde statsministerns och statssekreterarens styrning och ledning av statsministerns kansli – det vill säga Statsrådsberedningen – ska undantas utredning?

Vilka har deltagit i utbildningsinsatser och tagit del av det stödmaterial som nämnts?

Vilka tar fram dessa utbildningar och detta stödmaterial?

Har statsministern och hans stab tagit del av detta?

Herr talman! Jag hoppas att vårt utbyte här i dag kan vara konkret och konstruktivt så att vi i riksdagen kan fullfölja vår uppgift att granska regeringen i enlighet med regeringsformen.

Jag hoppas att vi kan undvika de krumbukter som statsministern och hans stab tidigare har visat prov på gentemot både Dagens Nyheter och oss i riksdagen, och jag hoppas att vi kan ha den typ av konstruktivt utbyte som justitieministern och jag har kunnat ha tidigare.

Då dessa frågor faller utanför JO:s granskning och det ankommer på oss riksdagsledamöter att granska dem ber jag justitieministern att svara på de enkla, konkreta fyra frågor jag nu har ställt.

Herr talman! Tack, justitieministern, för de delvisa svaren! Jag noterar att jag inte helt fick svar på frågorna, så jag kommer att upprepa dem här.

Det är besvärande att frågorna inte besvaras helt. Det är dock kanske inte förvånande, för detta har hittills inte varit justitieministerns ansvar. Justitieministern är som bekant chef för Justitiedepartementet. Han är inte chef för Statsrådsberedningen eller statsministerns kansli. Han jobbar inte ens där, herr talman, och har hittills inte varit inblandad i den nationella säkerhetsskandalen, som har många bottnar och parametrar.

Eftersom det är justitieministern som statsministern nu har kallat att svara på frågor här är det här jag måste följa upp frågorna. Det är så ordningen är.

Herr talman! Jag förstår att justitieministern inte ansvarar för beredningsrutinerna på statsministerns kansli eller förvaltningsavdelningen. Jag har själv arbetat på Regeringskansliet, så jag har en relativt god bild av organisationskartan och ansvarsfördelningen. Men nu är det som sagt justitieministern som är här.

Jag vill ha detta sagt: Det här framstår som ännu en av Kristerssons skenmanövrar för att undvika ansvar och granskning i dessa frågor, som i så många andra, och som att någon partistrateg har bestämt att den mer populäre Gunnar Strömmer får hantera detta. Det blir därmed justitieministern som får hantera statsministerns byk.

Herr talman! Kristerssons hantering är besvärande, minst sagt. AB och Dagens Nyheter har i en anmälan till JO fört fram omfattande klagomål mot Statsrådsberedningen och Regeringskansliet.

Det är ett faktum är att statsministerns kansli kraftigt har fördröjt utlämnandet av handlingar till Dagens Nyheter, och detta framstår som medvetet och systematiskt.

Herr talman! Dagens Nyheter har uppgett att deras förfrågningar om ärendena fördröjdes. Det är alltså ärenden som handlar om statsministerns bästa kompis – barndomsvännen och den före detta säkerhetsrådgivaren Henrik Landerholm.

För att citera Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski: ”Allt fördröjdes. Det kunde ta veckor att få ta del av allmänna handlingar, som tidningen med stöd i offentlighetsprincipen begärde ut. Förhalningen var så anmärkningsvärd att det framstod som att granskningen rent av motarbetades. För att testa denna hypotes skickade DN en ny, liknande begäran – men under det fiktiva namnet Simon. Inget sades om Dagens Nyheter. Den här gången kom dokumenten inom två dagar. Och de levererades digitalt. För DN:s journalister tog motsvarande begäran mellan 30 och 46 dagar. Materialet skrevs sedan ut på papper, inte som brukligt digitalt, och behövde hämtas under begränsade öppettider.”

Peter Wolodarski konstaterar att regeringen kastat grus i DN:s granskningsmaskineri när det gäller Henrik Landerholm. Detta, herr talman, är besvärande, minst sagt – jag ska inte ta till överord. Statsrådsberedningen har uppenbart och medvetet haft helt olika rutiner för utlämnande av handlingar till DN respektive den fiktiva personen Simon. Det framstår som uppenbart att statsministern och hans medarbetare har avsett att sabotera DN:s granskning av statsministerns bästa kompis Henrik Landerholm.

Jag upprepar de frågor som vi söker svar på och som det alltså ankommer på riksdagen att granska, eftersom de faller utanför JO:s tillsyn:

Vem fattade beslutet att det som rörde statsministerns och statssekreterarens styrning och ledning av statsministerns kansli – det vill säga Statsrådsberedningen – skulle undantas från utredning?

Vilka har deltagit i de utbildningsinsatser och tagit del av det stödmaterial som tagits fram för att förbättra rutinerna? Där uppfattar jag att jag delvis fick svar. Jag uppfattar även att jag fick svar på den tredje frågan om vilka som tar fram dessa utbildningar och stödmaterial, så den frågan kan utgå.

Har statsministern, hans statssekreterare och hans närmaste stab också tagit del av detta? Där fick jag inget tydligt svar.

(Applåder)

Herr talman! Jag noterar att justitieministern säger att det som framförs i utredningen som har tillsänts JO också gäller statsministern och hans statssekreterare. Jag noterar detta, men jag får väl läsa protokollet ordentligt så att jag uppfattar det korrekt. Justitieministern får annars gärna förtydliga.

Jag är väl medveten om att det här faller utanför det svar som Regeringskansliet har sänt till JO eftersom JO inte granskar statsministern eller statssekreterare. Det var det jag inledde med att säga. Det står i interpellationen. Det är därför vi från riksdagens sida vill veta vilken utredning som har gjorts på Regeringskansliet för att komma till rätta med det som faller utanför JO:s tillsynsområde, det vill säga statsministern, hans statssekreterare och den politiska staben. Jag är väl medveten om detta. Det framgår. Men det är bra om det är så att justitieministern tillstår att den självkritik som Regeringskansliet uttrycker och berättar om för JO också gäller statsministern och hans statssekreterare. Det här ska vi titta vidare på. Jag tror att det är så – jag ska titta noggrant på protokollet och studera det justitieministern säger här – att vi helt enkelt får återkomma med frågor till statsministern om detta.

Vad gäller att detta också bereds i konstitutionsutskottet stämmer det. Men en bred allmänhet kan ha tagit del av det faktum att möjligheten att granska det här blockeras av justitieministerns eget parti. Frågorna om säkerhetsskandalen kring Henrik Landerholm har skjutits på framtiden även om det finns frågor som är möjliga att granska. Det är därför vi nu tar till det här greppet med interpellationer.

Vi får helt enkelt återkomma till det här. Jag håller tummarna för att justitieministern inte ännu en gång lånar sig till den här typen av tillställning, för det är statsministern som borde stå här och svara på frågor om sitt kansli, som han leder. Det är statsministerns ansvar, och svenska befolkningen förtjänar svar.

(Applåder)