Herr talman! Tack till statsrådet Slottner för svaret!

Det är inte första gången som statsrådet och jag ses i den här kammaren för att diskutera frågor kring nedsläckningen av 2G- och 3G-näten. Men beroende på hur nedsläckningen går nu framöver kanske detta blir sista gången. Vi får helt enkelt se.

Jag delar statsrådets bild att nedsläckningen har planerats under lång tid och att det har förekommit informationsinsatser kring nedsläckningen. Vi behöver alltså inte, som i många andra frågor i denna kammare nu för tiden, ödsla tid på att diskutera vad som är sant. Trots detta har det under processen framkommit att informationen inte har nått ut till en hel del människor inom flera olika sektorer. Det hoppas jag att statsrådet är medveten om.

Herr talman! Jag har träffat representanter för flera olika branscher och näringar som har uttryckt oro kring nedsläckningen. Exempelvis kan lantbruket nämnas. Flera lantbrukare har uttryckt stor oro för vad som kommer att hända med deras lantbruksmaskiner vid nedsläckningen av näten.

Det har också funnits en stor oro för vad som kommer att hända med det E-call-system som finns i flera bilar runt om i landet. Kommer det att fortsätta fungera även efter nedsläckning av näten? Det har hittills varit högst oklart, och då har vi inte ens diskuterat problematiken med utländska bilar.

Det har också ställts frågor om hur alarmnumret 112 kommer att fungera vid nedsläckningen av 2G-nätet. European Emergency Number Association, som jag hädanefter kommer att kalla EENA, har varnat för att en alltför tidig nedsläckning av näten riskerar larmnumrets säkerhet. Det svar som ministern lämnar gör att vi bara får hoppas att nedsläckningen inte innebär risker för larmnumrets funktionalitet. Utifrån det svar som lämnats i kammaren går det bara att göra tolkningen att regeringen inte har haft någon kontakt med EENA.

Herr talman! Någonstans här kommer vi till kärnan i problemet. Det är många frågor som hänger i luften kring nedsläckningen av näten, och svaren är få. I andra länder runt om i Europa har det gjorts gedigna konsekvensanalyser och utredningar kring riskerna och farorna med nedsläckningen. I Frankrike, exempelvis, har det gjorts en omfattande konsekvensanalys. Men vi behöver inte gå så långt bort, utan vi kan bara blicka något västerut, mot Norge. Där gjordes, på Stortingets initiativ, en konsekvensanalys av vad en nedsläckning av 2G-nätet skulle kunna innebära för risker. Därefter har en ordnad nedsläckning skett bitvis.

Jag måste i den här debatten, men också efter den förra debatten jag och statsrådet hade om ett liknande ämne, uttrycka min förvåning över att regeringen så hårdnackat väljer att avvisa idéerna om att utreda riskerna innan en nedsläckning görs. I stället väljer man att ge ett uppdrag där Post- och telestyrelsen ska följa nedsläckningen medan den pågår. Såvitt jag har kunnat utläsa sker ingen gradvis nedsläckning, utan allting släcks ned på en gång av alla operatörer förutom en, som efter den tidigare debatt jag och statsrådet hade faktiskt sköt upp nedsläckningen av nätet i några år.

Det här innebär i praktiken att nedsläckningen görs först och eventuella konsekvenser beaktas senare, när själva nedsläckningen redan har ägt rum.

Herr talman! Detta är ett enligt mig ganska märkligt sätt att hantera en sådan här fråga. Det vanliga är väl ändå att man utreder konsekvenserna av något innan man gör det och inte efteråt?

Denna likgiltighet inför riskerna, oavsett om det gäller gräsklippare, trygghetslarm, lantbruksmaskiner eller larmnumret, förvånar mig faktiskt. Vi har en regering som ofta har en hög svansföring i säkerhetsfrågor och ett högt tonläge i beredskapsfrågor, men i slutändan kan man fråga sig om det bara är snack och luft.

Det här blir en axelryckning, trots oron från olika organisationer som är insatta i frågan. Till och med Post- och telestyrelsens generaldirektör har skrivit en text om att kommunerna måste agera, förmodligen för att det finns en utbredd oro. Men den oron verkar i alla fall inte finnas på civilministerns kansli – skönt för honom och hans kansli!

Herr talman! Kärnan i debatten, återigen, är att det inte gjorts någon ordentlig konsekvensanalys av vad detta kommer att innebära innan nedsläckningen görs. Det regeringen säger är: Vi kommer att följa arbetet, och skulle det uppstå några konsekvenser kommer vi att vara medvetna om det i efterhand.

Man hade kunnat göra som i de allra flesta europeiska länder och säga innan: Vi gör en konsekvensanalys. Vi försöker titta på vad som skulle kunna gå fel och var de stora riskerna finns.

Vi vet till exempel att många trygghetslarm är beroende av 2G- och 3G-näten. Man kan ha synpunkter på att kommunerna och regionerna runt om i landet inte gjort en uppdatering av sina trygghetslarm tidigare. Det är fullt möjligt. Man skulle absolut kunna ha den diskussionen och säga: Vi tycker att ni borde ha gjort detta. Men man måste ändå vara medveten om att alla kommuner kanske inte har gjort det. Då kan man inte bara säga att detta är teleoperatörernas ansvar. Vi har äldre människor som är vana vid att deras trygghetslarm fungerar, och när de sedan ramlar i sina bostäder fungerar helt plötsligt inte trygghetslarmet.

Det är något ihåligt, måste jag ändå säga, att säga att detta är operatörernas ansvar. Som folkvald, förtroendevald och minister har man ändå ett ansvar för människors väl och ve i det här landet, och den här nedsläckningen kan få ganska stora konsekvenser. Nu vet vi inte det, som sagt, för det har inte gjorts någon ordentlig analys av konsekvenserna i det här landet. Med det har gjorts exempelvis i Norge.

Man kunde också ha tittat på Norge och sagt att det som Norge just nu gör verkar ganska bra. Den norska konsekvensanalysen kom ju fram till att man inte såg några stora risker med nedsläckningen i Norge. Men som sagt: Vi vet inte hur det ser ut i Sverige, för den här konsekvensanalysen har inte gjorts.

Att det finns en oro även ganska högt upp i myndighetshierarkin och statsförvaltningen tycker jag märks när man läser de olika artiklar och inlagor som finns i ämnet. Den 23 oktober skrev till exempel Post- och telestyrelsens generaldirektör en text i Dagens Samhälle som inleds så här: ”Jag uppmanar alla offentliga aktörer att se över om den egna verksamheten påverkas av avvecklingen av 2G- och 3G-näten.”

Det är värt att notera att en generaldirektör för en myndighet skriver en artikel till landets kommuner, regioner och andra offentliga aktörer där han säger: Ni måste se över detta. Jag är helt övertygad om att generaldirektören för Post- och telestyrelsen inte gjorde detta för att han tyckte att det var kul utan för att han såg att detta kan gå väldigt snett.

I samma artikel uttryckte han sig så här: ”Det är upp till alla som ansvarar för samhällsviktiga system att säkerställa att livsviktig utrustning fortfarande fungerar efter årsskiftet 2025/2026.”

Återigen: Det finns en utbredd oro för att detta kan gå ganska illa.

Det är ändå ett tag sedan statsrådet och jag hade den här debatten. Jag vet att statsrådet och Isak From också har haft sådana här debatter. Man kunde efter den typen av diskussion ha sagt: Vi kanske måste om inte dra i nödbromsen så i alla fall sätta oss ned och ge ett uppdrag att titta på vilka konsekvenserna kan bli om vi gör den här nedsläckningen.

Jag tror att det är ganska bra att Telia har valt att avvakta. Eftersom vi inte har den här konsekvensanalysen är det bra att Telia håller igång sina nät längre så att vi i alla fall har någonting att falla tillbaka på om det skulle gå riktigt illa.

Det finns också tyvärr lite skrämmande statistik som visar att ganska många kommuner inte har analyserat sin verksamhet. I en undersökning som gjordes i mars kom det fram att 20 procent av kommunerna inte hade analyserat sin verksamhet. Det är klart att man kan tycka att det borde ha gjorts. Men nu har det inte gjorts, och då kanske man ändå måste säga att vi måste ta en noggrann titt på de eventuella konsekvenserna.

Herr talman! Det blir ändå lite talande när statsrådet säger, om än inte exakt: Jag tror ändå att operatörerna har gjort en konsekvensanalys. Jag har den bilden.

Återigen: Detta är en uppfattning, en uppskattning och en bedömning av att det har gjorts en konsekvensanalys.

I Norge var det motsvarigheten till Post- och telestyrelsen som gjorde konsekvensanalysen. Man hade kunnat ta ett helhetsgrepp kring den här frågan i stället för att hoppas att Telia, Telenor eller vilka det nu är sitter och gör sin konsekvensanalys på sin kammare. Man hade kunnat säga: Vi gör en risk- och konsekvensanalys – om man nu vill kalla det för det i stället; det kan vi väl göra för sakens skull – från statligt håll där vi tar ett grepp om hela samhället och alla de risker som finns och inte överlåter det till marknaden.

Det har säkert varit känt länge i vissa kretsar att det finns risker med detta, men frågan har blivit alltmer aktuell. Trots att den blivit alltmer aktuell och varit alltmer framträdande i debatten i dessa kretsar har regeringen valt att inte göra någon risk- och konsekvensanalys innan. Man väljer att testköra lite grann och se var det landar, och så får Post- och telestyrelsen hålla uppsikt över det. Det är ju ett tillvägagångssätt, men jag tror att det är ett riskfyllt tillvägagångssätt. Jag hoppas att det kommer att gå bra.

Sedan kan man bara notera att det fortfarande pågår försäljning av denna typ av system, E-callsystem och annat, med den här tekniken som kommer att vara föråldrad inom en inte alltför avlägsen framtid. Det är också ett problem. Vem som har ansvaret för det vet inte jag. Men det är väl också ett problem i den här frågan att regeringen frånsäger sig ansvar och att kanske inte någon annan heller tar ansvar i vissa delar. De som sedan får stå med konsekvenserna riskerar att bli människor som kör och krockar eller äldre i landets kommuner.

Vi får fortsätta att följa frågan och se vart den tar vägen.