Herr talman! Jacob Risberg har frågat mig vilka konkreta åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att svenskt och internationellt bistånd når fram till civilbefolkningen i Gaza samt huruvida jag avser att agera gentemot Israel, bilateralt eller genom EU, för att säkra ett snabbt, säkert, obehindrat och uthålligt humanitärt tillträde till Gaza.

Jacob Risberg har även frågat mig hur regeringen följer upp att de svenska biståndsmedlen inte bara beslutas och betalas ut utan också leder till faktisk hjälp för civila på plats.

Slutligen har Jacob Risberg frågat mig vilka slutsatser jag drar av att en ny Gazaflottilj har stoppats samt hur det påverkar regeringens bedömning av om de ordinarie humanitära kanalerna fungerar tillräckligt väl.

Regeringen ser mycket allvarligt på den humanitära situationen i Gaza. Civilbefolkningens humanitära behov är alltjämt enorma, och tillträdeshinder begränsar möjligheten att leverera livsnödvändig hjälp. Regeringen har sedan krigets början drivit frågan om obehindrat, säkert och varaktigt humanitärt tillträde i sina egna kontakter med Israel, tillsammans med andra EU-länder och genom sina multilaterala partner. Regeringen är mycket tydlig gentemot Israel med att det är Israels folkrättsliga skyldighet att säkerställa obehindrat humanitärt tillträde.

De 800 miljoner kronor som regeringen avsatt till Gaza och regionen för 2025 respektive 2026 förvaltas i nära samarbete med ett antal välrenommerade partner och leder till konkreta resultat. Under våren 2025 säkerställde exempelvis svenskt stöd till FN:s livsmedelsprogram, World Food Programme, att 235 000 människor fick mjöl i en månad under en period när behoven var kritiska. Därtill har Sverige stora kärnstöd till flera av de centrala humanitära aktörerna.

Låt mig understryka att det finns ett upparbetat, beprövat och principiellt system för humanitär hjälp genom FN-organ och humanitära organisationer. Det är detta system som bör användas.

Herr talman! Den svenska regeringen har verkligen gjort allt vi kan. Det handlar bland annat om finansiella stöd till civilbefolkningen i Gaza. De senaste siffror jag såg visade att det i hela världen bara är Förenade Arabemiraten som just nu som land, bilateralt, har skänkt mer till Gaza än Sverige – inte per capita, i relativa termer, utan i absoluta termer. Fler länder borde göra som Sverige och inte bara prata om sitt engagemang för civilbefolkningen i Gaza utan faktiskt öppna plånboken och i handling visa att man menar allvar med det man säger.

Ledamoten undrar också exakt vilka diplomatiska kanaler vi har använt. Jag har själv drivit på för detta gentemot israeliska regeringsföreträdare. Utrikesministern har gjort samma sak, liksom kabinettssekreteraren. Det handlar både om direkta regeringsföreträdare och om ambassadören i Sverige, här i Stockholm. Vi har gjort det genom EU.

Jag är mycket väl medveten om att denna interpellationsdebatt handlar om Gaza, så jag säger inte detta för att blanda bort korten – men bara så att ledamoten förstår: Vi har länge drivit på för sanktioner mot extrema ministrar, mot bosättarorganisationer och mot våldsamma bosättare på Västbanken. Tillsammans med Frankrike har vi nu tagit ett initiativ för att begränsa handeln med illegala bosättningar på Västbanken, till exempel.

Min poäng är att Sverige ligger i absolut framkant. Problemet är att det framför allt är i EU som de riktiga verktygen finns, och det har hittills varit svårt att få igenom detta. För några veckor sedan fick vi igenom vissa sanktioner för att Ungern ändrade position i frågan. Det har inte varit enkelt, men vi gör allt vi bara kan.

Ledamoten får gärna vara lite mer konkret. Exakt vad är det ledamoten efterfrågar, som vi i nuläget inte gör? Alla de verktyg som finns i verktygslådan – det vill säga att gå in med mycket pengar och använda alla de diplomatiska kanaler som finns tillgängliga för oss – använder vi just nu. Ledamoten får alltså gärna vara lite mer konkret.

Jag håller helt med Risberg om att mycket mer stöd behövs – humanitära hjälpleveranser och kommersiella lastbilar. Jag följer i princip varje vecka antalet lastbilar som kommer in till Gaza. Det är uppenbart att Israels regering under vissa veckor eller till och med hela månader inte har följt sin del av avtalet och släppt in tillräckligt mycket stöd, som man faktiskt har lovat.

Jag har precis med egna ögon sett det som Risberg också tar upp, till exempel hur olika produkter kan klassas som dual-use. Jag är inte någon militär expert, men jag har svårt att se hur till exempel skolböcker skulle kunna användas i skarp strid. Det handlar också om hur regelverk kan ändras inte bara från dag till dag utan nästan från halvtimme till halvtimme. Man inför nya klassificeringar när det gäller lastbilars höjd, till exempel, vilket gör att hundratals lastbilar måste packas om med bara någon halvtimmes varsel.

Det är alltså uppenbart att det inte alltid är sjyst spel. Detta innebär att den svårt nödställda befolkningen på andra sidan gränsen kanske får försenade leveranser och i värsta fall inga leveranser över huvud taget.

Jag ska nämna ett ljus i denna mörka tunnel – ett exempel på att vi faktiskt har gjort skillnad. Genom det Ikeakopplade sociala företaget Better Shelter, som gör skydd som är av bättre kvalitet än klassiska tält och mer liknar hem, lyckades vi faktiskt få in svenskt stöd, genom våra diplomatiska kanaler och med hjälp av andra länder. Det handlar om ett svenskfinansierat, svenskt bolag som hjälper civilbefolkningen i Gaza just nu.

Herr talman! Först och främst vänder jag mig mot ledamoten Risbergs beskrivning att det skulle vara stängt. Jag hade instämt om beskrivningen hade varit att det inte är tillräckligt öppet. Det behöver vara öppet för både humanitära hjälpleveranser och kommersiella lastbilar. Men att det skulle vara totalt stängt stämmer helt enkelt inte. Vi vet att svenskfinansierade hjälpleveranser når resultat och skapar förutsättningar för mänsklig värdighet inne i Gaza.

Till exempel bidrog vårt stöd till Unicefs viktiga arbete till att 1,7 miljoner människor fick tillgång till rent vatten och 86 000 undernärda barn kunde behandlas. UNFPA:s arbete resulterade i att 700 000 människor fick tillgång till tjänster inom sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Det svenska stödet till Internationella rödakorskommittén bidrog bland annat till organisationens arbete med hälso- och sjukvård. Genom UNDP har vi bidragit till inköp och uppbyggnad av hundratals tillfälliga nödbostäder.

Sveriges stöd gör alltså skillnad. Vi vill gärna att ännu mer av det stödet kommer in, och det är därför vi använder de verktyg som finns tillgängliga. Vi gör det både bilateralt, inom EU och för den delen inom FN.

Jag vill också uppmärksamma att det stöd vi gav till FN:s livsmedelsprogram, WFP, innebar att 208 000 människor fick kontantstöd för att köpa exempelvis nödvändig mat.

Vi gör allt vi kan för att den hårt nödställda civilbefolkningen i Gaza ska kunna få just mänsklig värdighet och leva ett liv i frihet och tillgodose de mest basala behoven.

Israels regering släpper inte in tillräckligt med lastbilar, men jag vänder mig mot beskrivningen att det skulle vara helt stängt. Det har varit perioder då det har varit i princip helt stängt. Då har vi påpekat det också.

Det är som sagt få länder i hela EU som gör mer än vi, antingen det handlar om att skänka pengar eller om att använda och stå bakom de initiativ som just nu finns. Men de kraftfullaste verktygen – de verktyg som faktiskt skulle kunna bita – finns framför allt på europeisk nivå.

Herr talman! Ledamoten Risberg och regeringen tycks vara överens om ganska mycket, kan jag ändå konstatera. Vi har båda ett stort engagemang för civilbefolkningen i Gaza. Vi är båda generösa med pengar och tycker att det är viktigt. Vi är båda kritiska till hur Israels regering har hanterat frågan om humanitärt tillträde.

Vad gäller frågan om till exempel produkter från illegala bosättningar har jag faktiskt haft flera möten med EU-länder som nu är på väg att ensidigt införa den här typen av begränsningar. Inte ens de själva kan svara på hur det ska implementeras och om det alls kommer att funka. Som jag tolkar det är det snarare en symbolisk gest än något som på riktigt kommer att bita när det gäller att få ned mängden produkter. Det kommer ju att vara ganska enkelt att exportera till ett land som inte har tullar eller sanktioner eller på olika sätt begränsar handeln, och därifrån kan man sedan exportera det till länder som har infört den här typen av restriktioner. Man tycks själv inte kunna svara på frågan om detta kommer att vara verkningsfullt eller inte.

Vi fokuserar på det som faktiskt skapar nytta och kan göra skillnad i praktiken. Det svensk-franska initiativet vinner alltmer stöd. Länder som tidigare har varit skeptiska, tveksamma eller tagit avstånd ansluter sig nu till det svensk-franska initiativet. Jag har därför goda förhoppningar.

Om den här trenden fortsätter – tyvärr av dåliga anledningar, för det handlar om att Israel inte gör tillräckligt för att släppa in humanitär hjälp – kommer allt fler EU-länder att ansluta sig till initiativet. Förhoppningsvis kommer EU-kommissionen också att lägga fram ett skarpt förslag som kan gå till votering om det skulle krävas.

På det stora hela tycks vi alltså vara överens, även om vi inte ser framför oss att vi ska gå in med svenska soldater mot Israel.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.