Herr talman! Jag ska försöka dra mig till minnes vilka frågor vi debatterade precis före ajourneringen.

En fråga som jag fick från interpellanten handlade om hur vi hittade pengarna, det vill säga om vi hittade dem eller om vi ångrade oss och gjorde något annat för att få tag i dem. Där vill jag förtydliga att jag redan i budgetpresentationen, när jag presenterade att vi hade avsatt 8 miljoner kronor för språkcentrumens verksamhet, sa att vi kommer att återkomma med besked om hur hela ramen kommer att se ut.

Redan där fanns alltså en tanke om att vi behöver förstärka språkcentrumens verksamhet med mer medel men att vi kommer att behöva titta på omfördelningar inom ramen för regleringsbrevsprocesserna. Detta går dock inte att säga något om innan riksdagen har fattat beslut om budgeten. Det var därför jag försökte informera så tydligt jag kunde om att ramen kommer att bli större men att vi får återkomma till det senare.

När riksdagen väl hade fattat beslut om budgeten fanns det skäl för oss att titta på hur utfallet blir och hur vi ska stärka en verksamhet som vi tycker är väl fungerande och som på ett bra sätt arbetar med språkvitalisering för minoritetsspråken.

Precis som ledamoten Räihä påpekade i ett tidigare inlägg landade vi då i att vi skulle göra en omfördelning. Vi har omfördelat en del av de pengar - alltså statsbidraget - som har gått till förvaltningskommuner och använt dem till språkcentrumens verksamhet.

Detta kan man naturligtvis ifrågasätta. Det ligger inom ramen för politiken att göra så. Det är en prioritering som vi har gjort, och den gjorde vi mot bakgrund av att det statsbidrag som gick till förvaltningskommunerna inte användes fullt ut under flera år. Det finns lite olika anledningar till detta som det också finns diskussioner om, men av olika skäl har det funnits pengar i det statsbidrag som årligen har gått ut till förvaltningskommunerna, som de inte har gjort av med och som därför har återgått till statskassan vid årets slut.

Så har det sett ut återkommande under flera år. Av det skälet tycker vi att det är bättre att dessa pengar får göra nytta någonstans där vi vet att de behövs snarare än att vi hela tiden ska betala ut dem i form av ett statsbidrag där hela summan inte används.

En del av pengarna från statsbidraget och anslaget använder vi för att täcka språkcentrumens verksamhet. Det är så den totala ramen ser ut, alltså de 28 miljoner som vi talar om. Det var därför vi aviserade 8 ½ av dem i budgeten och fick återkomma senare med hur resterande del skulle se ut.

Det är så vi har gjort prioriteringen, för vi såg att vi skulle behöva prioritera. Vi kunde inte göra på något annat vis, utan vi behövde titta på var vi kunde hitta pengar till det som vi ändå tycker är en väl fungerande verksamhet. Då valde vi att göra omfördelningen och omprioriteringen av medel.

Herr talman! Jag håller helt med ledamoten Lindh om att språk är en alldeles vital del av oss människor och av att kunna upprätthålla både oss själva, vårt arv och vår kultur.

Det vi är oense om det är hur man behöver prioritera och hur man kan välja att investera i språkvitalisering. På bordet låg ett anslag som tillfälligt var 90 miljoner kronor, som den tidigare regeringen anslog under 2022-2024.

Vi har haft ett tufft budgetläge att förhålla oss till. Vi har försökt titta på hur vi på bästa sätt kan hantera budgeten och samtidigt stärka upp där vi ser att språkvitaliseringen gör nytta. Språkcentrumen är en fantastisk verksamhet som infördes under den tidigare regeringen och som vi väljer att värna genom att rikta medel till den på det sätt som jag tidigare har beskrivit.

Vi gör också andra saker. Jag tror på långsiktighet när det kommer till språkvitalisering. Det är en nyckel för att lyckas.

Språkfrämjande insatser måste kunna göras på flera vis. Regeringen gör detta bland annat genom att förbättra förutsättningarna för modersmålsundervisning och ta bort hinder såsom förkunskapskrav på till exempel samiska för att man ska kunna få läsa sitt språk. Det handlar om att man tidigare behövde kunna språket innan man fick läsa det på gymnasiet. Det ändrar vi på nu.

Vi ser till att man inom ramen för Äldreomsorgslyftet på betald arbetstid kan få lära sig samiska för att kunna hantera vård och äldreomsorg.

Vi ser även till att förändra lärarutbildningen för att stärka kompetensförsörjningen på sikt. Så kan man också jobba med språkvitalisering.

Jag tror att allt detta sammantaget kommer att göra att vi kan värna både samiskan och de övriga minoritetsspråken framöver.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.