Fru talman! Samuel Gonzalez Westling har frågat mig om jag anser att kommunallagen behöver utvecklas eller förtydligas för att bättre säkerställa att kommunfullmäktige och nämnder kan fungera på ett demokratiskt sätt. Han undrar också vilka åtgärder som jag menar är nödvändiga för att stärka demokratin på lokal nivå och vad som kan göras för att förhindra att tolkningar av formalia används som ett verktyg för att begränsa debatten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Först vill jag säga att det givetvis är viktigt att de demokratiska principerna respekteras på lokal nivå i kommunerna. Demokrati betyder folkstyre, och med det menas att makten utgår från folket. De folkvalda ska därför kunna säga sin mening, och både den politiska majoriteten och minoriteten bör få möjlighet att lyfta frågor och debattera angelägna ämnen.

Eftersom vi har kommunalt självstyre i Sverige är det kommunerna själva som bestämmer rutiner och arbetssätt, inklusive hur man debatterar i nämnder och fullmäktige. Enligt kommunallagen (2017:725) ska fullmäktige anta en arbetsordning av vilken det framgår vad som ska gälla för fullmäktiges sammanträden och handläggningen av ärenden. Kommunerna kan i arbetsordningen bestämma talartiden och antal inlägg i debatten i syfte att fördela ordet rättvist och för att mötena inte ska bli för långa.

Beredningskravet innebär att en fråga alltid ska vara beredd innan beslut kan fattas. Det finns alltså en viss begränsning också i kommunallagen vad gäller att ta upp "nya" eller spontana frågor på sammanträdena. Med det sagt menar regeringen sammanfattningsvis att det i nuläget inte finns skäl att utveckla eller förtydliga kommunallagen ytterligare i det här avseendet.

Fru talman! Det här är inte alldeles lätt. Man tycker ibland saker som minister och rikspolitiker även om sådant som sker på kommunal nivå. Men vi har ett långtgående kommunalt självstyre, och så är det även med detta. Man ska tolka kommunallagen på kommunal nivå och utifrån det sedan skapa arbetsordningar om vad det är som gäller exempelvis i en debatt i fullmäktige eller i en nämnd.

Kommunerna tolkar detta på lite olika sätt. Jag vet att man gör olika exempelvis med ersättares deltagande i nämnder. Det kan handla om vilken roll man har som ersättare i en nämnd, huruvida man får lämna särskilda yttranden som ersättare etcetera. Det är sådant som också har diskuterats i den här kammaren.

Jag för löpande en dialog med Sveriges Kommuner och Regioner. Där tar vi upp många olika typer av frågor, men den här frågan har faktiskt aldrig kommit upp från SKR:s sida som ett problem. Inte heller i de kommunresor jag gör i rollen som civilminister med ansvar för relationer till kommuner och regioner har frågan kommit upp. Jag känner inte heller igen den från mitt eget parti mer än möjligtvis i något enstaka fall.

Uppenbarligen har interpellanten och jag lite olika referensramar och erfarenheter vad gäller detta. Men jag är inte på något sätt främmande för att ändra i kommunallagen. Vi går nu fram med det efter en hemställan just från SKR som gäller exempelvis att öka skyddet för förtroendevalda från hot och våld. Där gör vi en ändring i kommunallagen liksom när det gäller att stärka den interna kontrollen på utförare av välfärdstjänster.

Om ett behov uppstår och vi i regeringen delar bedömningen är vi inte på något sätt främmande för att göra en förändring i kommunallagen. Men i den här frågan har vi inte kommit till den ståndpunkten. Vi har inte sett att det här skulle vara ett så stort problem att det inte går att lösa inom de ramar som i dag finns.

Jag tycker alltid att det är bra om man gör så breda överenskommelser som möjligt, och i den här frågan tycker jag att det är bra om alla partier som finns representerade i fullmäktige kan vara med på överenskommelsen om hur man ska hantera denna typ av frågor. Det kan handla om vilka ramar man sätter för debatten och yttranderätten. När ska en ordförande i fullmäktige exempelvis gå in och avbryta en debatt för att den har ballat ur helt och hållet eller för att den inte håller sig till ämnet över huvud taget? Det är bra om man kan vara överens om detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om man som ledamot tycker att ett fullmäktigepresidium exempelvis bryter mot sådana överenskommelser avgörs det bäst där och då, i den situationen. Jag menar att vi inte kan börja ändra i kommunallagen varje gång det uppstår problem i enskilda kommuner för att gardera oss mot alla tänkbara situationer som kan uppstå, för det är väldigt svårt. Det tror jag inte heller att interpellanten tycker att vi ska göra, men jag vill ändå få det sagt.

Kommunfullmäktige får inte heller bli alltför mycket av en rikspolitisk arena där man enbart står och diskuterar statsbudgeten. Om man gör det i en budgetdebatt i fullmäktige ska det vara direkt relaterat till den debatt man har i fullmäktige i just den kommunen. Man kan inte kräva av ledamöter i fullmäktige som exempelvis representerar regeringspartierna att de ska kunna svara på frågor om regeringens budget och känna till den utan och innan. Om det blir alltför mycket av rikspolitisk ansats i en kommunal debatt finns det alltid en risk att man ställer orimliga krav på enskilda ledamöter i kommunfullmäktige.

Det här kanske är mer av ett resonemang än direkta svar på interpellantens frågor. Men med det resonemanget kan jag säga att det inte finns någonting nu som föranleder oss att ändra kommunallagen. Med det sagt: Regeringen är inte främmande för att ändra kommunallagen om vi ser ett behov av det. Men då behöver jag få lite mer av en fastställd problembild än den jag har fått av Gonzalez Westling hittills.

Fru talman! Det är i och för sig korrekt att det ofta är majoritetspartierna jag träffar eller kommunstyrelsens ordförande, vilket ofta är en socialdemokrat eller en moderat. Men det händer även att det är en kristdemokrat eller centerpartist. Någon vänsterpartist har jag hittills inte träffat, men jag tror det finns någon sådan. En finns det. Jag träffar gärna den personen också. Jag träffar mina egna partikamrater ganska mycket också. De sitter ibland i majoritet och ibland i opposition.

Jag ska vara ärlig och säga att denna fråga aldrig har kommit upp till mig, men det är inte så att problemet inte finns bara för att jag inte har hört talas om det. Jag ifrågasätter egentligen inte problemet. Men när jag får en interpellation där det påstås att ett problem finns och ingen annan av dem jag talar med riktigt bekräftar den bilden blir det lite svårt för mig att säga: Ja, nu ska vi ut och agera.

Men med detta sagt tar jag gärna upp frågan. Demokratifrågorna är viktiga. Vi pratar inte minst, i förlängningen, om det som hotar demokratin allra mest. Det är just förekomsten av hot, hat och våld gentemot politiker. Vi kan se ett växande antal politiker på kommunsidan som lämnar politiken för att de är för rädda. De orkar inte med det tryck som detta innebär. Det pratar vi ganska ofta om med SKR, exempelvis.

Jag tar gärna upp denna fråga med dem. Jag kan också säga att Vänsterpartiet nu sitter i ledningen i SKR, så Gonzalez Westling får gärna hjälpa till och ta upp denna fråga med sina partikamrater i SKR. Jag ska träffa mina partikamrater i SKR i kväll, exempelvis. Jag får se om jag får anledning att ta upp denna fråga då.

Vi har dessutom Småkom, som är en särskild organisation just för de 70 minsta kommunerna. Där skulle det också kunna vara intressant att ta upp frågan.

Vi får se vad som sägs där och om vi agerar utifrån det.