Fru talman! Tack, Catarina Deremar, för interpellationen!

Jag är glad att Catarina Deremar uppskattar svarets stringens även om jag förstår att det innehållsmässigt inte var det svar som hon hade önskat.

Det är ju så att den här skolan, precis som interpellanten beskriver, grundades för 30 år sedan. Sverige har varit finansiär av den. Vi har inte varit den största. I förhållande till Norge, där skolan ligger, har vi varit en ganska liten finansiär. Men de senaste fem åren har vi ändå gett 35 miljoner kronor sammantaget. Norge har gett flera gånger mer.

Det är klart att biståndspolitiken är förknippad med svåra avvägningar. Vi ser enorma behov i världen. Vi ser väldigt stora behov inte minst i vårt eget närområde, i Ukraina. Vi har en ny situation med det fruktansvärda krig som pågår efter Rysslands försök till fullskalig invasion av Ukraina.

Vi ser också omfattande humanitära behov, delvis på platser som till för några år sedan inte hade den typen av problem.

Det är klart att i den svåra miljön och med det faktum att behoven ökar har vi varit tvungna att fatta beslut som vi kanske hade önskat att vi inte behövt fatta och som var svåra. Men plus och minus måste gå ihop om vi ska kunna möta de prioriteringar vi har. Det är till exempel ett kraftfullt och uthålligt stöd till Ukraina och att kunna öka det humanitära stödet - eller för den delen stödet till demokratikämpar världen över. Också det är en tydlig prioritering för regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill bara bekräfta det jag sa i mitt svar. Detta är inte en värdering av skolans viktiga verksamhet, tvärtom. Vi ser att den har kunnat bidra med väldigt viktiga perspektiv. Den verkar också på ett område där Sverige är aktivt. Det handlar inte enbart om den här skolan, utan tittar man på detta bredare ser man att vi har olika typer av samarbeten och bistånd. Vi kommer att fortsätta vara där.

Men tyvärr, återigen med risk för att inte ge det svar som interpellanten vill ha - ska man få alla dessa prioriteringar att mötas måste man ibland fatta beslut som innebär att man inte kan fortsätta med de saker man har gjort tidigare, även om man har gjort dem i upp till 30 år. Därför kan jag inte säga att det just nu är aktuellt att återuppta stödet. Vi kommer såklart att fortsätta titta på biståndet på det här området, och jag har naturligtvis också kontakt med min norska kollega kring detta. Ungefär där står vi i dag.

Fru talman! Man kan naturligtvis ställa frågan om dessa medel, de 35 miljoner kronor som har lagts de senaste åren, gör så stor skillnad för helheten. Problemet är naturligtvis att det inte handlar om bara just det här området. Det finns många andra saker i biståndet. Det har också i oberoende utredningar framförts kritik för att biståndet är för spretigt med alltför många strategier och att det verkar på för många platser och gör för många saker samtidigt, vilket gör att det blir väldigt svårt att få genomslag för de tydliga prioriteringar vi har, till exempel ett uthålligt stöd till Ukraina.

Det är inte så att dessa medel försvinner, utan de kommer att gå till andra viktiga ändamål; jag har nämnt stödet till Ukraina flera gånger. Men det kan också handla om att öka det humanitära biståndet och se till att fler kvinnor och barn får mat, vatten och mediciner och tillgång till hygienkit och nödbostäder. Också detta är en tydlig prioritering för regeringen i vår reformagenda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Skolan utgör inte någon formell nordisk institution, ska man komma ihåg, även om de nordiska länderna i ganska olika omfattning har valt att bidra till finansieringen. Men det är fortfarande alltid upp till de olika regeringarna att avgöra nivån framåt.

Man kan också notera att det finns andra delar i vårt bistånd som har ett nordiskt namn eller där det impliceras att det handlar om nordisk finansiering men där till exempel Norge inte är med och finansierar. Det ska man också komma ihåg i detta sammanhang.

Jag kan bara säga att en stor del av vårt bistånd fortsätter att gå till utbildningsinsatser, inte minst via ett generöst stöd till Unicef, till exempel. Bara häromåret innebar det att 38 miljoner barn kunde gå i skolan. Unesco är en annan viktig mottagare av svenskt stöd.

Jag önskar naturligtvis att vi hade kunnat fortsätta med svenskt stöd även till denna viktiga verksamhet, men som jag har sagt: I en tid av svåra prioriteringar och större globala behov och större behov i Europa än vi någonsin tidigare har sett måste man ibland fatta denna typ av väldigt svåra beslut.

Vi kommer naturligtvis att fortsätta följa denna fråga. Jag har kontakt med min norska kollega. Men här står vi i dag, helt enkelt.