Fru talman! Lotta Johnsson Fornarve har frågat mig om hur slopandet av enprocentsmålet och det minskade biståndet påverkar jämställdhetsarbetet inom svenskt bistånd och hur jämställdhetsperspektivet i svenskt bistånd påverkas av regeringens omläggning av biståndet i och med den nya reformagendan. Hon har även frågat mig om jag kommer att ta initiativ för en plan för hur jämställdhetsperspektivet ska integreras inom alla delar i bistånds- och utrikespolitiken samt på vilket sätt jag kommer att arbeta för att en ökad andel privatsektorsbistånd inte ska bidra till ett minskat jämställdhetsfokus inom svenskt bistånd.

Svensk biståndspolitik är fortsatt generös. Med en biståndsbudget för 2023-2026 om 56 miljarder kronor per år och ett tak för migrationsavräkningar (högst 8 procent av biståndsbudgeten) har regeringen skapat bättre förutsättningar att kunna planera en förutsägbar och effektiv verksamhet. Denna ökade förutsägbarhet underlättar förstås även för finansieringen av och arbetet med jämställdhet i biståndet.

Jämställdhet är ett svenskt kärnvärde, vilket konstateras i budgetpropositionen liksom i årets utrikesdeklaration. Detta är, i motsats till vad Johnsson Fornarve hävdar, mer än "ord på ett papper".

Regeringen arbetar på flera sätt för att säkerställa att jämställdhetsperspektivet genomgående integreras i utrikes- och biståndspolitiken. Inte minst är Sverige en stark röst för att motverka alla former av sexuellt och könsrelaterat våld, liksom normer och sedvänjor som begränsar flickors och kvinnors frihet och självbestämmande. Vi arbetar aktivt med att stärka kvinnors och flickors självbestämmande, ekonomiska egenmakt och utbildningsmöjligheter och med att öka tillgången till SRHR, inklusive moderna preventivmedel samt säker och laglig abort.

Jämställdhetsperspektivet är också tydligt integrerat i regeringens ambition att öka synergierna mellan utvecklingssamarbetet och näringslivsfrämjandet. Kvinnligt företagande, tillgång till mikrolån och deltagande i det lokala näringslivet är helt avgörande för att öka jämställdheten i utvecklingsländer. Bara genom att låta kvinnor på samma villkor som män delta i ekonomin kan vi långsiktigt öka kvinnors ekonomiska egenmakt. Kvinnligt entreprenörskap är också ett delmål i regeringens nya utrikeshandelsstrategi.

Kvinnors och flickors frihet att bestämma över sina liv och möjlighet att på samma villkor som män och pojkar delta i och forma samhället är inte bara ett mål i sig. Arbetet för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, för ökad ekonomisk egenmakt, mot barnäktenskap och mot könsrelaterat våld, inklusive i konfliktsituationer, är faktorer som även stärker uppfyllandet av utvecklingssamarbetets mål på bredden.

I samhällen där kvinnor får ta större del i den lokala ekonomin ser vi också positiva effekter. Forskning visar att kvinnliga företagare och företag med kvinnor i höga positioner är mindre benägna att ta emot mutor. Dessa frågor är därför av särskild relevans också för att nå målen om minskad korruption i utvecklingsländer.

Fru talman! Jag tackar Lotta Johnsson Fornarve för interpellationen i denna viktiga fråga.

Just jämställdhet och SRHR-frågor är prioriterade för regeringen. Det är i grund och botten ett svenskt kärnvärde. De allra flesta svenskar, nära nog 100 procent, tycker att frågorna är helt avgörande. Det är också därför som Sverige fortsätter att ligga så långt framme i arbetet, och det är något som jag ofta får bekräftat, till exempel så sent som i höstas under öppnandet av generalförsamlingen i FN, där jag själv medverkade på ett seminarium om SRHR-frågor.

Det svenska biståndet är generöst. Sverige är ett av fem länder i världen som når upp till FN:s mål om 0,7 procent av bni. Vi kan också se att Sverige skiljer ut sig mot de flesta andra länder, på så sätt att en mycket större andel av det svenska biståndet går till olika typer av jämställdhetsinsatser än för de flesta andra länder. Snittet för andelen insatser med jämställdhet som en komponent, som huvudmål eller delmål, är 43 procent i OECD-Dac. I Sverige ligger vi på 74 procent, det vill säga en mycket stor skillnad. Sverige skiljer ut sig i positivt hänseende.

Jag kan också konstatera att Sverige ligger i topp även vad gäller andelen insatser med jämställdhet som huvudmål. Den var i fjol 12 procent. Tittar man på snittet bland OECD-Dacs medlemsländer var det 4 procent. Andelen är tre gånger större i Sverige än snittet. I fjol fanns också jämställdhet som tematiskt område i 32 av 46 strategier.

Bilden som Lotta Johnsson Fornarve försöker etablera med den här interpellationen om att frågan inte skulle vara prioriterad, att det skulle vara ett stort skifte mot tidigare, är faktiskt inte riktigt sann, utan den är fel. Sverige fortsätter att vara en ledande aktör på området.

Regeringen har som ambition att lägga större fokus vid innehållet i biståndspolitiken, i insynen i biståndspolitiken och framför allt i resultaten av biståndspolitiken än vid vilka olika typer av etiketter man använder.

Det är helt sant att regeringen inte använder sig av begreppet feministisk utrikespolitik. Vi har behövt ägna tid och kraft åt att förklara vad den feministiska utrikespolitiken egentligen innebär, snarare än att fokusera på det konkreta innehållet. Här är våra grannländers inställning också talande, trots en lika syn på detta. Uppfattningen är egentligen inte svensk, utan man skulle kunna beskriva en nordisk samsyn. Men de har inte anammat konceptet, utan de har fokuserat på innehållet och resultaten snarare än etiketten. Det är en linje som också den svenska regeringen tycker är klok. Därför fokuserar vi på den vägen framåt.

Fru talman! Vi bryter nu ny mark med omläggningen av den svenska biståndspolitiken. Den har ju fått mycket kritik för att den varit för spretig, för att det varit för många mål, för att det varit för lite insyn och för att transparensen har sjunkit.

Vi ska komma ihåg en sak: Ytterst är det här skattepengar från svenska skattebetalare, som varje år lägger 56 miljarder kronor på det här området. De har rätt till insyn och transparens.

Det handlar också om ett ansvar mot mottagarländerna. De ska veta att vårt bistånd alltid används på mest effektiva sätt.

En del i det arbetet är att minska det stora antal mål som har funnits. I ett läge där allting är prioriterat och Sverige ska göra allting med massor av mål i alla länder samtidigt - lite förenklat men ungefär så - kan man ställa sig frågan: Vad är egentligen det svenska mervärdet?

Vi har en annan syn på biståndet. Vi vill att det ska vara någonting där vi kan skapa tydliga mervärden och bidra med någonting som är unikt, som vi är väldigt duktiga på. Ytterst måste vi alltid ställa oss frågan hur vi ser till att använda biståndet mest effektivt.

I det ingår till exempel att om organisationer uppvisar dåliga resultat, inte lyssnar på svenska prioriteringar och inte är intresserade av att arbeta tillsammans med oss, ja, då kan det hända att biståndsmedel kommer att flyttas till andra organisationer som är mer effektiva.

UN Women är ett sådant exempel. Det är en organisation som fått mycket kritik för just ineffektivitet. Hanteringen av terroristorganisationen Hamas attack på Israel och den ovilja att fördöma det som fanns hos UN Women under lång tid talar såklart inte heller till organisationens fördel.

Vi måste hela tiden som en ansvarstagande biståndsgivare - för med ett stort bistånd kommer också stort ansvarstagande - ställa oss frågan hur vi använder medlen på mest effektiva sätt.

Jag vill också bara nämna frågan om vad som ska gynna vem. Jag vill bara uppmana Lotta Johnsson Fornarve att läsa vår reformagenda, för den allra första meningen i den svarar på den fråga som ställdes här och tydliggör att själva idén med att ha ett bistånd är att hjälpa mottagarländerna. Annars hade man aldrig ens kommit på idén att lägga 56 miljarder kronor på bistånd. Hade det bara handlat om att gynna svenska företag hade man väl satsat på någon forskningsproposition eller sänkt skatten eller någonting sådant. Det är tydligt och klart där.

Kanske till skillnad från den politik som Vänsterpartiet står för ser jag att bistånd och handel hänger ihop. Jag ser att vi kan skapa mervärden genom samarbeten. Om det är så att svenska företag kan hjälpa till i till exempel det viktiga hälsoarbetet eller arbetet med grön omställning och det kan gynna också Sverige och svensk innovation, svenskt entreprenörskap och svenska arbetstillfällen, då tänker jag inte be om ursäkt för det.

Jag är förvånad över hur känslig den här frågan är. Sverige har ju arbetat så här under många år kopplat till de multilaterala utvecklingsbankerna. Där har jag aldrig hört någon kritik. Men just när man talar om att kanske också svenska företag ska kunna ta del här blir det väldigt känsligt. Jag har tappat räkningen på hur många frågor jag fått om detta. Det är någonting som skaver här.

Jag kan avslutningsvis berätta att SRHR-frågorna är högt prioriterade av regeringen. De präglade mycket av mitt besök i Liberia förra sommaren. De hade också en stor del i resan till Bangladesh för några veckor sedan. Om några veckor kommer jag också att resa till Demokratiska republiken Kongo i Afrika, där det här kommer att prägla mycket av vårt program.

Fru talman! Ja, Sverige fortsätter att vara världsledande på det här området. Det märks till exempel när man besöker FN. Man får höra mycket uppskattning för Sveriges arbete här. Siffrorna visar också att vi allokerar väldigt mycket mer av vår biståndsbudget till det här viktiga området än egentligen alla andra motsvarande länder.

Jämställdheten fortsätter att vara prioriterad, inte minst när vi nu bryter helt ny mark och lämnar den gamla biståndspolitiken, där bistånd varit bistånd och handel varit handel och i stället försöker hitta synergier. Jag tror att det kommer att få positiva effekter även för jämställdheten.

Vi ser ju att många länder som under många år har fått väldigt stora summor i svenskt bistånd fortsätter att vara fattiga och fortsätter att vara beroende av bistånd. Vi vet tyvärr också att i många av de länderna är det kvinnor som drabbas allra mest.

När vi nu anstränger oss för att satsa mer på företagande, handel, entreprenörskap och marknadsekonomi är det med ambitionen att fler länder ska kunna göra den typ av tillväxtresa som Sverige har gjort. Det kommer att lyfta fler människor ur fattigdom och också inverka positivt på det viktiga jämställdhetsarbetet.

Jag vill med detta tacka Lotta Johnsson Fornarve för en viktig interpellation.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.