Fru talman! har frågat mig om jag och regeringen avser att verka för att häva förbudet mot uranbrytning.

Den 1 augusti 2018 infördes en ny bestämmelse i miljöbalken som innebär att det inte är möjligt att bryta, bearbeta eller fysikaliskt eller kemikaliskt anrika uranhaltiga material vid gruvverksamhet eller genom återvinning av utvinningsavfall om syftet är att utvinna radionukliderna eller använda materialets radioaktivitet. Förbudet gäller även provbrytning. I minerallagen (1991:45) togs uran bort som koncessionsmineral, vilket innebär att det inte är möjligt att bevilja vare sig undersökningstillstånd eller bearbetningskoncession för uran.

Det är angeläget att förbudet mot utvinning av uran utvärderas, något som också framhålls i den proposition (prop. 2017/18:212) som ligger till grund för förbudet. Det är för tidigt att svara på frågan huruvida regeringen avser att verka för att häva förbudet, och jag får därför återkomma med ett tydligt svar vid ett senare tillfälle.

Fru talman! Jag ska återkomma till den mer detaljerade och specifika fråga som ledamoten väckte på slutet, men jag vill börja med att säga att jag är väldigt glad över att vi nu äntligen diskuterar tillgång till råmaterial med ett helt annat tryck än vad vi gjorde för några år sedan. Det beror bland annat på våra fyra samarbetspartiers grundsyn på detta, det vill säga att det finns några saker som har byggt vårt land starkt, bland annat malmen och skogen men också tillgången till mycket och billig el.

Man kan lite krasst sammanfatta det med att vi har stora utmaningar vad gäller alla de tre delarna nu och att det är därför så mycket av de fyra samarbetspartiernas tid och kraft går till att städa och göra grundarbetet för att ändra förutsättningarna.

En viktig del för att vi ska klara vår gröna omställning och konkurrenskraften har att göra med tillgången på råmaterial. Där lägger vi nu om politiken till en mycket mer offensiv gruvpolitik. Det är detta vi driver inom EU och också inom Sverige.

Till detta kommer frågan om uran, som förekommer både i låga halter i jordens inre och i högre halter i jordskorpan. Sveriges berggrund är faktiskt ganska rik på uran, vilket många svenskar inte vet om, men den lokala variationen är stor. Tillgångarna kan egentligen delas in i två huvudgrupper. Den ena är den stora, men låghaltiga tillgångar finns i till exempel alunskiffer och fosforit.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vid tidpunkten för den proposition som vi refererar till - 2017 - bedömdes det inte vara särskilt ekonomiskt lönsamt att bryta, men precis som Eric Palmqvist påpekar kan uranet i sig vara avgörande när det gäller att leda till annat. Oavsett kan jag bjuda på något som jag tror är väl känt, nämligen att min uppfattning som minister och partiledare är att man har haft en ideologisk hållning mot uranbrytning i Sverige som har varit felaktig. Detta är anledningen till att vi var flera partier som motsatte oss det som röstades igenom för ungefär fem år sedan.

Huruvida aktiv uranbrytning i Sverige skulle göra stor skillnad eller inte och hur det skulle kunna användas är för tidigt att säga, bland annat för att det är ett ganska outforskat område, givet hur det har behandlats de senaste åren.

Vi kommer som sagt att återkomma i frågan, men jag vill tydliggöra regeringens svar, som jag redogjorde för och som kommer att publiceras skriftligen efter denna interpellationsdebatt. Vi förhåller oss till propositionen i så måtto att vi påpekar att det markerades i propositionen, som inte var särskilt välvilligt inställd till uran, att en utvärdering skulle göras. Men sedan behöver vi i regeringen inte förhålla oss enbart till detta, vilket vi heller inte kommer att göra.

Fru talman! Jag ska börja med att svara precist och kort på ledamotens fråga och följdfrågor här i den andra omgången.

Jag sitter inte på underlag som gör att jag vågar uttala mig om detta, detta mot bakgrund av att det här inte har prövats. Vår lagstiftning har inte prövats ur de aspekterna på väldigt lång tid. Jag kan heller inte utesluta att det kan behövas ytterligare skärpningar någonstans. Intentionerna i dag är fullkomligt glasklara. Vid en första anblick kan man tänka att det torde räcka, men jag kan inte utesluta att man behöver göra en översyn med dessa glasögon, så att säga.

Jag skulle också kort vilja ta upp frågan om hur uran bryts i gruvor i dag. Sverige är fullkomligt beroende av den kärnkraft som vi har i dag. Det är välkänt att de fyra samarbetspartierna beklagar och många gånger också har pekat på de stora risker som kom med att lägga ned fyra fullt funktionsdugliga kärnkraftsreaktorer, som med det underhåll som krävs hade kunnat ha en längre livslängd. Vi har också pekat på allvaret med att projekteringarna för Ringhals 5 och 6 inte fullföljdes. Då hade vi varit åtta år in i dem. Nu märker framför allt svenska folket av de dramatiska konsekvenserna av att man har plockat bort den kärnkraften.

Men vi är en etablerad kärnkraftsnation. Vi ämnar utöka kärnkraftsinslaget i Sverige för att vi ska kunna möta det förväntade fördubblade elbehovet de kommande åren, och då behöver vi få uran någonstans ifrån. De största producenterna av uranmalm är Australien, Kazakstan, Kanada, Namibia och Niger, som tillsammans står för mer än 50 procent av världsproduktionen.

Inom Euratomsamarbetet finns Euratom Supply Agency, ESA, som hjälper till att koordinera medlemsstaternas inköp av uran, och det är på det sättet Sverige får sin tillgång. Bland de länder som fanns på inköpslistan 2021 återfinns Kanada, Namibia och Kazakstan, som jag nämnde tidigare, och i gruppen övriga länder återfinns främst Australien men även Ryssland, som många stater kraftigt har lyckats minska sin andel ifrån.

Flera av länderna har en helt annan syn på arbetsvillkor och helt andra förutsättningar för sin gruvbrytning och har inte, menar jag, etiskt försvarbart bruten uran. Här har det funnits ett enormt hyckleri från många partier i Sverige - att vi behöver ha kärnkraften och uran till denna kärnkraft men att vi inte vill ta ansvar för vilka länder uranet kommer ifrån.

Den politiken lägger vi långsamt men säkert om. Det är inte gjort i en handvändning. Men mot bakgrund av detta har vi i de fyra samarbetspartierna haft den grundhållning som vi har haft kring uranbrytning i Sverige när det tidigare har röstats om detta i kammaren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ämnar som sagt att återkomma i frågan.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka Eric Palmqvist för att han har lyft fram denna fråga. Jag hör att ledamotens röst klingar av någon av alla våra härliga svenska dialekter, men jag noterar också att Eric Palmqvist sitter på Norrbottensbänken.

Synen på gruvor och på de producerande delarna av Sverige är en viktig del av de fyra samarbetspartiernas omläggning av politiken. Vi behöver ta vara på de naturtillgångar som vi har i vårt land. Vi behöver i mycket större utsträckning ta vara på skogen och på det som går att utvinna ur marken. Det går inte att ha så högt uppsatta klimatmål som Sverige har och samtidigt värna ekonomisk tillväxt, växande välfärd, konkurrenskraft, att fler företag ska växa och gro och att fler svenska mammor och pappor ska ha ett arbete att gå till med mindre än att vi tar vara på det som finns i de producerande delarna av landet.

Där är norra Sverige i allra högsta grad avgörande, och där är också vår syn på gruvnäringen i stort avgörande. Det är också viktigt för att Sverige ska kunna bidra till att minska EU:s totala beroende av Kina, för att tala klarspråk. Kina står för cirka 70 procent av världens produktion av de metaller som behövs för att underlätta den gröna omställningen. Alla förstår och borde ha lärt sig läxan, efter de fatala beslut som fattades om Ryssland, när det gäller vilka konsekvenser det kan få om man lägger så mycket av ett lands eller en kontinents framtid i händerna på ett land. Nu lägger vi om detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I övrigt tror jag att det har blivit tydligt vad regeringspartiernas och de fyra samarbetspartiernas grundhållning är i synen på uran. Längre än så kommer jag inte att gå med att bjuda på information i dag. Vi kommer att återkomma i frågan om uran, förhoppningsvis i närtid.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.