Erik Nygårds (L) om Stärkt konstitutionell beredskap (vilande grundlagsförslag m.m.)

Fru talman! Jag får väl börja med att säga att jag ställer mig bakom Mats Greens påpekande om att det är trevligt med en tjänstgörande talman från Jönköpings valkrets.

I dag ska vi fatta det andra beslutet om en grundlagsändring som handlar om Sveriges konstitutionella beredskap i mycket allvarliga krissituationer. Detta är en reform som vid första anblicken kan framstå som tämligen teknisk, men i grunden handlar den om en enkel fråga: Hur säkerställer vi att Sverige kan fatta nödvändiga beslut när samhället utsätts för mycket svåra påfrestningar samtidigt som vi värnar demokratin, rättssäkerheten och individens frihet?

För krig och krigsfara har Sverige sedan länge särskilda regler i regeringsformen. För allvarliga fredstida kriser som inte är krig men som ändå kan sätta samhällets funktioner under mycket hård press har motsvarande konstitutionella ordning dock saknats. Det är detta glapp som reformen syftar till att fylla.

Fru talman! Sverige har levt i fred i över 200 år. Vår tid har dock lärt oss att skiljelinjen inte bara går mellan fred och krig. Det finns också situationer däremellan – allvarliga fredstida kriser som inte är krig men som ändå kan sätta samhällets grundläggande funktioner under hård press. För just sådana situationer har det funnits ett konstitutionellt tomrum. Detta förslag fyller det tomrummet.

Pandemin är det tydligaste exemplet. Nästa stora kris behöver dock inte vara en pandemi. I förarbetena nämns exempel som omfattande störningar i kritisk infrastruktur, allvarliga terrorattentat och andra händelser som snabbt kan hota viktiga samhällsfunktioner. Sådana situationer kan, om de eskalerar och vi inte agerar klokt och resolut, försätta vårt samhälle i krig eller i en krigsliknande situation. Det är för sådana situationer som det nu föreslås en tydligare konstitutionell beredskap.

Fru talman! Det finns några få lagar där proportionaliteten nästan talar för sig själv. Trafikreglerna är kanske det tydligaste exemplet. Vi accepterar utan större invändningar att någon annan har bestämt vilken sida av vägen vi ska köra på. Nyttan för både individ och samhälle är så uppenbar, och inskränkningen i den personliga friheten är så begränsad. Väldigt få vaknar en morgon med stark indignation över att inte få praktisera vänstertrafik just den dagen.

Men de flesta lagar befinner sig inte i den kategorin. De kräver svårare avvägningar och att olika värden ställs mot varandra: frihet mot säkerhet, integritet mot kontroll, handlingskraft mot maktdelning.

Det är därför politiken finns, och eftersom det inte alltid finns ett självklart svar har vi olika partier och olika ideologier. Demokratins styrka ligger inte i att alla tycker likadant, utan demokratins styrka ligger i att alla lagförslag granskas från olika perspektiv innan de blir lag.

Fru talman! För oss liberaler börjar denna prövning hos individen. Vilka befogenheter ges staten? Hur påverkas den personliga friheten och integriteten? Är eventuella begränsningar proportionerliga i förhållande till det som ska skyddas? Det är frågor som alltid måste ställas när staten ges ökade möjligheter att ingripa, särskilt när det sker i grundlagen.

Men liberalism handlar inte bara om att begränsa makten. Den handlar också om att skapa ett samhälle som faktiskt kan skydda människors frihet när den utsätts för reella hot. Ett samhälle som saknar förmåga att hantera en allvarlig kris får också svårt att skydda människors möjlighet att leva fria och självständiga liv. Därför behöver vi såväl frihet och handlingskraft som starka rättigheter och fungerande institutioner.

Fru talman! Jag tror att det också finns ett värde i att se på detta med lite köksbordsrealism. För de flesta människor handlar det inte om ett kapitel i regeringsformen utan om betydligt mer vardagliga frågor. Fungerar sjukvården? Fungerar betalningssystemen? Finns det el i uttaget? Kan barnen gå till skolan? Kan människor ta sig till jobbet?

När samhället utsätts för en allvarlig kris förväntar sig människor att staten ska agera. Men de förväntar sig också att makten granskas, att det finns spärrar, att det finns kontroll och att extraordinära befogenheter inte används längre eller mer omfattande än situationen kräver. Det är denna balans som detta lagförslag försöker uppnå.

Fru talman! Till sist vill jag säga att det kanske viktigaste skyddet för demokratin inte står skrivet i någon paragraf. Det finns hos medborgarna själva. I ett land med fria medier, stark folkbildning, hög utbildningsnivå och medborgare som är vana att ställa frågor blir det svårare att missbruka makt. Upplysta och engagerade medborgare är i sig en del av vårt konstitutionella skydd. De accepterar ibland nödvändiga åtgärder när situationen kräver det. Men de kräver också att åtgärderna är proportionerliga, tillfälliga och möjliga att granska. Det är en sund inställning, en styrka för demokratin och, skulle jag vilja hävda, en mycket liberal tanke.

Med det, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)