Tomas Kronståhl (S) svarade Rebecka Le Moine i en replik om Jakt och viltvård i debatten ”Protokoll 2025/26:86 Tisdagen den 10 mars” den 10 mars 2026.
Rebecka Le MoineMP· i en replikJaktetik nämndes. Menar ledamoten att det är jaktetik att jaga lodjur under deras mest känsliga period, parningsperioden? Om det är god jaktetik blir jag mörkrädd. Jag tolkar Socialdemokraterna så här: Kan man döda så…Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 7.
Det har varit en ganska intressant och i många delar klargörande debatt. För den som kanske inte har tittat på hela debatten tänkte jag sammanfatta den och därmed också utmana mina kollegor om det är så att jag missförstått något.
Det som hörs från samtliga partier förutom Miljöpartiet och Vänsterpartiet är att man vill uppmuntra till mer jakt. Det ska vara mer kött som kommer ut. Man är positiv till licensjakten på lodjur. Man är kritisk till miljöorganisationers möjlighet att överklaga. Sammantaget är detta en väldigt oroväckande utveckling. Man står också fast vid att politiska mål står över och övertrumfar EU:s lagstiftning – man säger att vi har fattat beslut om att skjuta ned och halvera vargstammen trots att det bryter mot EU:s art- och habitatdirektiv.
På det sättet är det klargörande, och har jag nu missförstått något får ni gärna begära replik.
Herr talman! Det är lätt att få en annan bild när man lyssnar på den här debatten, men lodjur är väldigt populära djur om man frågar svenska folket. I de opinionsundersökningar som kontinuerligt görs av SLU är 80 procent av svenska folket positiva till att det finns lodjur i Sverige. 69 procent är positiva till att det finns varg i Sverige.
Från Kristdemokraternas håll har det nämnts att det inte har varit något beslut i EU-domstolen och liknande. Men EU-kommissionen har skrivit ett kritiskt brev, vilket har fått en del att kanske lite yrvaket se och reagera på att det som vi håller på med när det gäller vargförvaltningen och det politiska målet om att halvera och skjuta ned vargstammen till 170 individer väldigt tydligt strider mot art- och habitatdirektivet. Om gynnsam bevarandestatus betyder någonting måste man helt enkelt dra i något slags nödbroms.
Herr talman! Licensjakt på lodjur har tagits till rätten. Efter att ha följt debatten här och även utanför kan jag inte låta bli att reflektera över min tid i Indien och Kambodja, där vi jobbade väldigt mycket med tigrar. Lodjuret, som vi har i Sverige, är alltså Europas ikoniska rovdjur. Väldigt många svenskar drömmer om att få se det. Kanske har de flesta inte gjort det, men det betyder ändå någonting. Det är ett av de mest älskade djuren i Sverige.
Beroende på hur man ser det är bevarandestatusen gynnsam enligt EU:s art- och habitatdirektiv. Men vi har också rödlistan i Sverige, där lodjurets status är klassad som sårbar. Vi har också i art- och habitatdirektivet olika förpliktelser vad gäller hur och när jakt kan bedrivas, och just nu är det en känslig period för lodjuren eftersom det är deras parningsperiod.
I en debatt mellan mig och Socialdemokraterna sades felaktigt att dräktiga honor inte skjuts, men i obduktioner har man kunnat visa att det händer. År 2022–2024 sköts fem dräktiga honor under lodjursjakten.
Om vi kanske har tappat lite respekt för lodjuren måste vi ändå tänka på att de är vår motsvarighet till tigrar.
Licensjakten sker inte för att lodjuren är farliga för oss. De är väldigt skygga, visar sig sällan och utgör ingen fara för samhället, och det finns ju skyddsjakt för att kunna skjuta bort de individer som har ett eskalerande beteende och som till exempel upprepade gånger river får.
Det nämns ibland att licensjakt finns för att öka acceptansen. För vem? Studier visar att risken för illegal jakt ökar när man inför legal jakt på hotade djur. Detta är otroligt oroväckande. Man skulle kunna önska att illegal jakt var något som alla partier tog upp och som band oss samman, men i stället är en gemensam nämnare att lodjur ska skjutas. Jag hade önskat en större kraftsamling kring illegal jakt. Vänsterpartiet är ett undantag eftersom man värnar lodjuren och är emot licensjakt på dem.
Enligt lagstiftningen ska licensjakt vara det absolut sista verktyget bland en mängd olika verktyg. Men i den svenska förvaltningen går man direkt till licensjakt. Miljöpartiet är starkt kritiskt till detta, och jag kan inte förstå dem som motiverar denna jakt – en jakt som också hundratals utländska jägare både bjuds in till och anmäler sig till. Jag kan inte förstå det på något annat sätt än att det handlar om ren och skär troféjakt.
Herr talman! Det första som sker när lodjur skjuts är att man flår dem och behåller skinnet. Sedan skickas kroppen till Statens veterinärmedicinska anstalt för obduktion, och i vissa fall har man alltså hittat ungar i lodjurets livmoder. Om man som jägare vill behålla kraniet kan man betala en extra slant för det. Jag har frågat, och en majoritet av alla jägare gör det.
Samtidigt står lodjuret på Cites lista över arter som man inte får bedriva handel med. Detta har kommit till för att det inte ska finnas ekonomiska incitament som driver en marknad som leder en art nedför ett brant stup till gränsen för utrotning.
Jag menar att detta är ett kryphål i vår lagstiftning. Vi säger nej till att handla med dessa skinn och kranier, men som utländsk jägare kan man köpa in sig i jakt och därmed också behålla både skinn och kranium.
Herr talman! Illegal jakt är som sagt en fråga jag hade önskat större uppslutning kring, kanske med lika kraftiga fördömanden som vi har hört om de aktivister som saboterar jakt. Jag tycker att vi ska kunna ha två tankar i huvudet samtidigt.
Vi pratar om ett grovt jaktbrott som drabbar våra rovdjur hårt. Vi kan också se att nationalparkerna har tömts på rovdjur på grund av utbredd illegal jakt. Det är chockerande att de områden som man har bestämt ska vara fredade har blivit platser där illegal jakt dominerar så starkt och är så normaliserad att det snart inte finns några rovdjur kvar där.
Det finns oroväckande studier som visar att jägare väljer att inte rapportera felskjutna eller olagligt skjutna djur eftersom de tycker att det är bättre att hantera det internt. Detta behöver samhället ta krafttag mot för att det ska få någon effekt. Om man inte riskerar upptäckt och det inte blir några fällande domar är risken stor att rovdjur och andra djur faller offer för illegal jakt.
Herr talman! Vi i Miljöpartiet vill försöka vara konstruktiva och jobba med förebyggande åtgärder. Enligt Naturvårdsverket är rovdjursavvisande stängsel den mest effektiva åtgärden för att förebygga skador på inhägnade tamdjur. Enligt Viltskadecenter kan korrekt uppförda stängsel minska angrepp med 80–90 procent. Jag kan inte förstå att man väljer att blunda för detta faktum. Om man på riktigt vill värna Sveriges bönder och möjliggöra samexistens är det där åtgärderna ska sättas in.
(Applåder)
I detta anförande instämde Katarina Luhr (MP).
Herr talman! Jag tackar Rebecka Le Moine för hennes åsikter även om jag inte delar dem.
Det märks ganska tydligt när jägare respektive sådana som säger sig värna djuren talar, för det går inte alltid ihop. Du har fel, Rebecka Le Moine, för jag sa aldrig att en jägare inte skjuter ett dräktigt hondjur. Det kan vi nämligen omöjligt se. Jag sa att vi aldrig skjuter ett hondjur som har levande ungar med sig – precis som vi inte skjuter en älgko med kalvar eller ett rådjur med kid. Det är jaktetik.
När det gäller licensjakt på lodjur har det, som jag beskrev tidigare, gjorts mycket noggranna undersökningar. Tyvärr är inventeringen av lodjuren i Sverige väldigt komplicerad, och myndigheterna själva har konstaterat att det troligtvis finns betydligt fler djur än vad inventeringen har visat. Att under dessa omständigheter ha en licensjakt på lo är alltså varken fel eller etiskt tokigt.
Om jägarkåren inte försökte hålla lodjursbeståndet på en rimlig nivå skulle de som i dag protesterar mot dessa jakter protestera mot att Sverige kanske inte längre hade några rådjur. Bara på 14 dagar har jag sett åtta halvuppätna kadaver av rådjur och rådjurskid, och det är ingen vacker syn.
Herr talman! Jaktetik nämndes. Menar ledamoten att det är jaktetik att jaga lodjur under deras mest känsliga period, parningsperioden? Om det är god jaktetik blir jag mörkrädd.
Jag tolkar Socialdemokraterna så här: Kan man döda så ska man döda. Jag kan inte förstå varför man väljer att skapa en så hård värld. Så länge en art inte utrotas ska den få skjutas. Vad är det för syn på djur? Jag delar inte denna syn. Var går gränsen om kriteriet är att de får dödas så länge de inte försvinner helt och hållet?
Det här dödandet av lodjur är så oerhört onödigt och saknar acceptans hos svenska folket. Man bjuder in hundratals utländska jägare som skjuter bort lodjur från den svenska faunan – lodjur som många svenskar drömmer om att få se. Vems intressen värnar man då? Det är inte svenska folkets intressen.
Herr talman! Jag är naturvårdsbiolog. Naturen är liv och död, äta och ätas. Man kan tycka vad man vill som människa om synen på det, men det är så naturen fungerar. Jag tycker inte att vi ska leka Gud och bedöma vad som är ont och gott i detta. Om vi har ekosystem i balans kräver de sina toppredatorer. Där behöver vi egentligen inte vara inne och förvalta, skjuta och döda bara för att vi kan.
Herr talman! Det som ledamoten Rebecka Le Moine säger är egentligen att Miljöpartiet helt och hållet är emot jakt. Det är resultatet av det resonemang som hon nu för.
Vi behöver inte kalla det för att vi dödar djur, utan vi kan säga att vi bevarar andra djurarter. Det är precis det vi gör. Det finns inga rovdjur som inte lever på andra djur. Jag tror inte att de äter dem levande, utan det handlar om att de i sin tur faktiskt dödar djur.
När det gäller att bjuda in eller att det kommer människor utifrån för att jaga måste man ha en särskild licens för att få jaga rovdjur i Sverige. Jag får till exempel inte jaga rovdjur, för jag har ingen sådan licens. Jakträtten tillhör markägaren, och markägaren har rätt att bjuda in jägare, precis som vi blir inbjudna till Danmark, Norge, Tyskland och Finland för att jaga på olika ställen.
Det finns inget oetiskt med att behålla ett skinn efter avslutad jakt, precis lika lite som det är oetiskt att äta upp köttet efter en lyckad jakt. Det är också gammal jakttradition. Skytten behåller hornet och tungan och tidigare även levern. Efter Tjernobyl försvann levern, men tungan och hornet är fortfarande skyttens. Det är jakttradition.
Det är därför, herr talman, jag säger att det märks så tydligt när det är någon utan jaktlig erfarenhet som är med i diskussionen och tror sig värna ett viltslag som skulle få en fullständigt dominerande plats på marknaden om vi inte förvaltade det. Då skulle det i stället bli rådjuren som värnas – jag vet det.
(Applåder)
Herr talman! Låt mig fråga ledamoten: Hur många av lodjuren är det som äts upp? Hur många av vargarna är det som äts upp? Jag hoppas att ledamoten inte tror att jakt på älg och jakt på lodjur är samma sak. Naturligtvis är det skillnad om det finns en anledning, såsom att man kan fylla sin frys och bidra till matproduktionen genom jakt på vildsvin eller älg, vars kött man kan ta till vara som en resurs.
Lodjursjakten är bara en troféjakt. Jag hoppas att det kan sjunka in, för det som Socialdemokraterna ställer sig bakom är en troféjakt som fördöms i Citeskonventionen. Det är ganska stort att Socialdemokraterna sviker den konventionens intention, vilket de nu gör i talarstolen.
Sedan skulle jag vilja uppmuntra ledamoten att se sig om lite grann och titta på hur det ser ut i Spanien, Portugal, Rumänien, Italien och så vidare. Enligt det resonemang som ledamoten för skulle det inte finnas några bytesdjur där – inga alls – därför att det inte finns några rådjur eller bytesdjur om det finns toppredatorer. Men sanningen är att det finns bytesdjur.
Ledamoten hade som argumentation att det inte kommer att finnas några rådjur om vi ska ha lodjur, men så enkelt är det inte. Det finns gott om bytesdjur i alla de länder som har tusentals toppredatorer. Det är inte heller ett argument som går att föra i bevis.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 11 mars.)