Rebecka Le Moine (MP) svarade Tomas Kronståhl i en replik om Jakt och viltvård i debatten ”Protokoll 2025/26:86 Tisdagen den 10 mars” den 10 mars 2026.
Tomas KronståhlS· i sitt anförandeMycket riktigt ska vi i dag debattera jakt och viltvård, vilket alltid är lika spännande i den här kammaren. Jag vill börja med att yrka bifall till vår reservation nummer 2, som handlar om älgförvaltningsområden.…Herr talman! Mycket riktigt ska vi i dag debattera jakt och viltvård, vilket alltid är lika spännande i den här kammaren. Jag vill börja med att yrka bifall till vår reservation nummer 2, som handlar om älgförvaltningsområden.
Behovet av etisk jakt och ansvarsfull viltvård har kanske aldrig varit större än i dag. I ett modernt samhälle där naturen ska både brukas och bevaras krävs kunskap, respekt och långsiktighet. Jakten är inte bara en fritidssysselsättning. Den är en viktig del av vår identitet och kultur, av förvaltningen av våra vilda djur och av balansen mellan människa och natur.
Etisk jakt handlar ytterst om respekten för viltet. Det innebär att jakten bedrivs med god kunskap om arternas biologi, med rätt utrustning och under former som minimerar djurens lidande. Skytten ska vara väl förberedd, kunna avstå när förutsättningarna inte är de rätta och alltid prioritera djurens välfärd framför prestationer och troféer. Ett snabbt och säkert skott, noggrann eftersökshantering och ansvarsfullt omhändertagande av köttet är självklart grundläggande principer för jaktetiken.
Herr talman! Viltvården är samtidigt en förutsättning för hållbar jakt. Det handlar om att skapa livsmiljöer där både jaktbara och icke jaktbara arter kan leva och utvecklas. Genom biotopvård, utfodring när det behövs, anpassad avskjutning och samverkan mellan markägare, jägare och myndigheter kan vi säkerställa livskraftiga stammar i vår natur.
I Sverige har vi en lång tradition av lokal förvaltning genom exempelvis älgskötselområden och viltförvaltningsdelegationer, där ansvar och beslut tas nära naturen med lokal kunskap om både viltet och fodertillgången. Vi socialdemokrater vill förstärka den kunskapen och skapa en mer trovärdig förvaltning för allt klövvilt. Både jaktintresset och skogsvården ska finnas representerade, och det ska vara en opartiskt tillsatt ordförande. Detta är viktigt för att skapa balans och mer lokal kunskap och vetenskap när det gäller vilket klövvilt som finns och vilka eventuella skador som orsakats. Det är även mycket viktigt att se på den fodertillgång som finns för att därigenom skapa större kunskap och förståelse inför beslut om jakt och tilldelning.
Herr talman! Etisk jakt är också en fråga om samhällsansvar. Viltstammar som inte förvaltas riskerar ofta att orsaka stora skador på skog och jordbruk, ökat antal trafikolyckor och obalanser i ekosystemen. En genomtänkt och vetenskapligt grundad licensjakt på allt vilt bidrar därför till både biologisk mångfald och trygghet på landsbygden.
Samtidigt måste jakten ha en stark folklig förankring. Öppenhet, transparens och dialog med allmänheten är avgörande för att upprätthålla förtroendet. Jägarkåren behöver fortsätta att vara en bärare av kunskap, etik och ansvar – och stå upp mot oseriösa aktörer som riskerar att underminera det förtroendet.
Men med det sagt, herr talman, vill jag poängtera att vikten av att förvalta våra rovdjur är en del av samma ansvar som all annan viltförvaltning. Arter som varg, björn, järv och lodjur är naturliga inslag i den svenska faunan och har en viktig roll i ekosystemen. Samtidigt behöver även rovdjursstammar förvaltas på ett ansvarsfullt och långsiktigt sätt – precis som andra viltarter.
En reglerad och etiskt genomförd jakt på rovdjur är ett viktigt verktyg för att minska konflikter. I områden med täta stammar kan angrepp på tamdjur öka, jakthundar skadas och människors upplevda trygghet påverkas. För landsbygdsbor, fäbodbrukare och fårägare är detta redan i dag en konkret vardag.
Om rovdjursförvaltningen upplevs som orättvis eller långt ifrån människors verklighet riskerar förtroendet för hela viltförvaltningen att undergrävas. I grunden handlar det om jakt och viltvård i balans: mellan brukande och bevarande, mellan tradition och modern kunskap och mellan människa och natur. Med respekt för viltet och med långsiktighet som ledstjärna kan jakten fortsätta vara en mycket viktig del av ett hållbart svenskt landskap.
Herr talman! Det vi numera ser allt oftare är att beslutad jakt på våra rovdjursarter, precis som tidigare talare nämnde, blir överklagad. Jakten får därmed ställas in, inte sällan i sista stund eller till och med efter att jakten startat.
Detta är en ordning som inte kan fortsätta. Vi borde i stället vara tacksamma att vi har jägare som år efter år förbereder sig och tränar både sig själva och sina hundar för att genomföra en så bra och effektiv jakt som möjligt för att hålla även våra rovdjursstammar på rimliga nivåer.
Att även få förvalta våra rovdjur är oerhört viktigt för att skapa den nödvändiga balansen. Ska dessa jakter vara överklagningsbara måste våra länsstyrelser besluta om jakt i så pass god tid att eventuella överklaganden hinner behandlas innan jakten startar, så att denna viktiga jakt faktiskt blir genomförd.
Herr talman! Vi kan konstatera att regeringens höga svansföring när det gäller inte minst jakten på våra rovdjur, där den största prioriteringen var att vargstammen kraftigt skulle reduceras till 170 vargar, har blivit väldigt slokande, för att inte säga helt kuperad.
Detta är dessvärre ännu ett utfall av den överklagandehysteri som nu av någon anledning råder i landet bland flera så kallade djurrättsorganisationer som regeringen inte lyckats hantera.
Ska vi både på kort och lång sikt komma till rätta med rovdjurspolitiken i detta land och skapa en förståelse bland både lantbrukare, jordägare och jägare samt boende på landsbygden måste det till en förändring.
Vi socialdemokrater vill se en betydligt mer förebyggande skyddsjaktförordning där skyddsjakten får ske på eget initiativ när tamboskap eller husdjur är direkt hotade. Man ska inte behöva invänta att skador och dödsfall sker – och ofta upprepade gånger.
Min övertygelse är att en skyddsjakt som upplevs som rättvis och skyddande ofta leder till en betydligt mer sansad debatt, inte minst om vargens vara eller inte vara.
Herr talman! Vi ser nu allt tydligare tecken på att klimatförändringarna även påverkar våra viltstammar. Den allt tidigare kommande våren påverkar inte minst våra älgstammar i de södra delarna av landet. Där blir både antalet kalvar och deras vikt allt lägre, vilket leder till att vi ser allt färre tvillingkalvar och att vi allt oftare ser självdöda kalvar i skogen.
Därtill kommer ett ganska kraftigt jakttryck på en stam som redan brottas med flera andra motstånd och svårigheter. Vill vi i framtiden ha en livskraftig älgstam i hela landet måste en större hänsyn tas både till de rent biologiska förutsättningarna och inte minst till hur den totala klövviltsstammen och fodertillgången i de aktuella områdena ser ut. Det är hög tid att vi ser älgen som det viktigaste viltet som det de facto är för både jägarna, medborgarna och inte minst kulturen och turismen i vårt land.
Avslutningsvis, herr talman, vill jag kort bara kommentera jakten och möjligheten och tillgången till naturen i hela vårt land.
Fjälljaktsreformen – som vi genomförde för ett trettiotal år sedan och som möjliggjorde för alla jägare att lösa jaktkort på statens mark ovan odlingsgränsen – ifrågasätts nu allt oftare av olika samebyar, inte minst på grund av Girjasdomen. Vi anser självklart att vi ska behandla alla våra invånare lika oavsett var de bor och lever i vårt land. Samma regler ska gälla. Jakträtten ska därför följa markägaren, vilket i dessa fall är staten.
Herr talman! Tack till ledamoten för ett och annat klargörande om var Socialdemokraterna befinner sig i frågan!
Det nämndes att det var besvärligt och inte särskild välkommet att miljöorganisationer överklagar jakt. Det som hänt vad gäller vargjakten är att Sverige, med Sveriges regering i spetsen, var nära att bryta mot EU-rätt.
När det gäller de organisationer som ser till att påminna om att Sverige är en del av EU även i dessa delar är det väldigt oroväckande att Socialdemokraterna tycker att det är dåligt att överklaganden får ske.
Min första fråga är: Står Socialdemokraterna upp för Århuskonventionen och för att vi ska vara en del av EU, till att börja med? Gör man det landar man också i att vi som nation måste följa de lagar som vi har stiftat gemensamt i EU.
Därför borde vi vara väldigt tacksamma över att miljöorganisationer verkligen tog det den rättsliga vägen när regeringen mot bättre vetande ändå drev på.
Herr talman! Den andra frågan är om Socialdemokraterna tycker att det är bra att vi bedriver licensjakt på lodjuret, som kanske är Sveriges mest omtyckta djur. Jakt under parningsperioden bryter mot EU:s art- och habitatdirektiv.
Är det bra att man skjuter lodjur som inte upprepade gånger eller i eskalerande fall har rivit får? Det är i så fall någon form av kollektiv bestraffning på ett sårbart djur i Sverige. Välkomnar Socialdemokraterna den jakten?
Herr talman! Tack, Rebecka Le Moine, för frågorna!
När det gäller vargen, om vi ska börja där, kan vi konstatera att det i det här fallet finns lite olika myndigheter och uttalanden som har gjorts.
Jag frågade landsbygdsminister Kullgren vilka rådgivare regeringen hade haft eftersom man kunde fatta ett sådant beslut om att ha si eller så många individer i licensjakten. Svaret jag fick var att det var samma expertmyndigheter som även hade rått länsstyrelserna att fatta beslut om licensjakten.
Sedan tolkar man det i domstolen på ett annat sätt än vad Sveriges regering och dess expertmyndigheter har gjort. Då får man ställa sig frågan vem det är som har rätt. Jag vet inte vem som har rätt i det här fallet.
Det jag vet är att det finns en stor majoritet i Sveriges riksdag för att vi ska ha en minskad vargstam. Det står vi bakom. Om den sedan ska vara 170 eller 270 individer låter jag vara osagt. Jag är ingen expert på området. Men att vi ska ha en licensjakt på varg tycker jag är självklart. Det är också en del av det faktum att vi förespråkar en helt annan skyddsjakt, för dagens skyddsjakt är inte tillfredsställande. Det är inte tillfredsställande när man som tamboskapsägare flera gånger om får sina djur rivna och dödade utan möjlighet att skydda dem. Då kan vi lika gärna säga att vi ska minska vår egen livsmedelsberedskap i Sverige, för det går helt enkelt inte att ha nötkreatur och betesdjur när det finns för mycket varg.
I det fallet anser jag att det är bättre att satsa på en betydligt mer human och rättssäker skyddsjakt som gör att vi kan skydda vår tamboskap och våra tamdjur.
(Applåder)
Herr talman! Tack, Tomas Kronståhl, för svaret, som handlade om lite andra saker, nämligen skyddsjakt. Där är vi helt överens, så de delarna är väl egentligen inte så mycket att debattera.
Det vi inte är överens om är att vi politiskt ska sätta referensvärdena. Det är där man bryter mot lagen. Lagen säger att vi ska förlita oss på experter. Ledamoten nämnde något som jag kan instämma i: ”Jag är ingen expert”. Men det finns expertmyndigheter som vi ska använda oss av.
Jag tycker att frågan angående rådgivare på ett sätt är lite gullig, för det här handlar om inte om rådgivare som har berättat något för politiker, utan det handlar om ett vallöfte. Det är ett vallöfte som flera företrädare har gett när de har sagt: Vi ska halvera vargstammen i Sverige. Att det sedan bryter mot EU-rätten har man liksom inte pratat högt om. Det är där vi hamnar, och det blir en vurpa och en ganska pikant situation där vargjakten ställs in trots att vi vet och har vetat under hela processen att detta bryter mot EU:s lagar.
Jag fick inte svar på den fråga som jag tycker är viktig, och det är nog många som vill ha ett tydligt svar: Tycker Socialdemokraterna att det är bra att vi skjuter lodjur, som är en rödlistad art?
Det handlar alltså inte om skyddsjakten, för där finns det egentligen ingen debatt i den här kammaren. Alla partier skriver under på att skyddsjakten kan vara berättigad just av de skäl som ledamoten nämner, det vill säga ett flertal upprepade och eskalerande beteenden som rivningar och så vidare.
Lodjuret är det mest populära djuret i Sverige och ett djur som väldigt många drömmer om att få se men aldrig har sett. Lodjur, som inte innebär någon skada eller fara för samhället eller för fårägare, ska nu ändå på flera håll i Sverige skjutas i stor skala. Det talas om att 10–11 procent av hela lodjurspopulationen ska skjutas. Ställer sig Socialdemokraterna positiva till detta?
Herr talman! Jag sparade faktiskt medvetet lodjursfrågan till detta replikskifte.
Jag har haft förmånen – och ett av de tuffaste uppdrag jag har haft i mitt liv – att sitta i viltvårdsnämnden i Kalmar län och ha ansvar för just rovdjursfrågan. Alla organisationer är representerade i viltvårdsnämnden. Vi skulle då, för 20 år sedan, komma fram till hur många lodjur vi skulle acceptera i vårt län, och faktum är att vi kom fram till ett enigt beslut efter mycket diskussion och väldigt mycket faktainhämtning.
Vi beslutade att antalet skulle överstiga fyra lodjursfamiljer för att man skulle tillåta licensjakt, och det har gällt i länet sedan dess. Nu har vi så pass många fler lodjur i vårt län att vi tillåter licensjakt. Det finns ingen jägare som skjuter en lodjurshona med medföljande unge; det händer i alla fall inte bland etiska jägare. Vi skjuter inte heller älgkon före kalven.
Det är många gånger samma organisationer som värnar dessa lodjur. Men lodjur lever inte av grönsaker, utan de tar andra bytesdjur. Jag råkar bo i ett ganska lodjurstätt område, och jag kan säga att det går åt en hel del rådjur och en hel del rådjurskid för att mätta dessa lodjur. Skulle inte vi jägare vara med och förvalta lodjursstammen skulle vi snart inte ha några rådjur kvar, och då skulle säkert samma organisationer försöka stämma oss för att vi inte har skyddat de djuren.
Det är alltså hela tiden en balans, precis som jag sa i mitt anförande. Det gäller att förvalta allt vilt på ett klokt sätt.
(Applåder)