Tomas Kronståhl (S) om Fiskeripolitik

Herr talman! Sveriges historia är oupplösligt sammanflätad med havet. Långt innan järnvägar och bilvägar band samman landet var havet vår främsta länk till omvärlden och en av de viktigaste källorna till mat, handel, försörjning och utveckling. I generation efter generation har människor längs våra kuster levt av och med havet. Fisket formade samhällen, gav arbete, lade grunden för svensk livsmedelsförsörjning och skapade kulturer som fortfarande präglar våra kusttrakter och mattraditioner.

Havet har burit vår säkerhet och vårt välstånd som handelsväg, som naturresurs och som livsrytm för hela kustbygder. Men med tiden har också påfrestningarna ökat. Östersjön har blivit ett av världens mest belastade hav. Fiskbestånd som en gång var en självklar del av vår mathushållning har pressats tillbaka.

Det småskaliga fisket som i sekler var en central del av kustsamhällets livskraft har fått allt sämre förutsättningar. Samtidigt har den ekologiska krisen fördjupats. Övergödning, miljögifter, klimatförändringar, felaktiga förvaltningsbeslut och decennier av för höga kvoter i EU har tillsammans skapat en situation där både natur och näring hotas.

Herr talman! I det här sammanhanget vill jag också lyfta fram insjöfisket, som ibland hamnar lite i skuggan av diskussionen om haven men som spelar en viktig roll både ekologiskt och kulturellt. Våra sjöar och vattendrag bär en lång tradition av småskaligt fiske – ofta för humankonsumtion – i nära samspel med både natur och lokalsamhällen. Det kustnära fiskets utmaningar känns igen även här. Det handlar om bestånd som behöver förvaltas varsamt och vattenmiljöer som påverkats av övergödning och vandringshinder.

För Moderaterna är det tydligt att även insjöfisket måste värnas som en del av vår livsmedelsberedskap och blå näring. Fiskeripolitiken rör således inte bara kustfrågor. Det är nationella frågor. Det handlar om biologisk mångfald, om livsmedelsberedskap, om ekonomisk utveckling och om vårt ansvar att lämna efter oss friskare hav, sjöar och vattendrag till kommande generationer. När vi talar om fisket i dag talar vi inte bara om en näring utan om ett arv, en identitet och en strategisk framtidsfråga för Sverige.

Herr talman! Under den här mandatperioden har regeringen tagit flera avgörande steg för att vända utvecklingen i världens mest belastade innanhav. Vi har gått från ord till handling med konkreta åtgärder som stärker både havsmiljön och de fiskbestånd som under lång tid varit utsatta för hårt tryck.

När EU:s jordbruks- och fiskeråd förhandlade om fiskemöjligheterna för 2026 valde Sverige återigen att inta den mest restriktiva positionen av alla medlemsstater. Vi verkade konsekvent för att kvoterna skulle pressas ned så lågt som möjligt – igen. Vi stod fast när andra länder drev på för betydligt högre uttag – igen. Resultatet blev även denna gång att kvoterna för sill och strömming blev betydligt lägre än om Sverige inte suttit vid förhandlingsbordet. Vi hade gärna gått längre, men att vi gjorde skillnad och har gjort det under hela den här mandatperioden är det ingen tvekan om. Att vi röstade nej denna gång är också en tydlig markering att vi inte längre accepterar ett fortsatt utarmande av vårt hav.

Under mandatperioden har regeringen också lagt fram en av de mest omfattande havsmiljöpolitiska propositionerna på många år. Propositionen förstärker skyddet av marina områden och utvecklar Sveriges arbete med ekosystembaserad förvaltning med bland annat utökad jakt på säl och skarv. Vi har också flyttat ut trålgränsen i centrala Östersjön, och arbete pågår för en permanent utflyttning längs hela kusten.

Herr talman! Jag och Moderaterna är mycket glada över de framsteg som tagits i fiske- och havsmiljöfrågorna, men vi är inte nöjda. I det här arbetet måste vi också tala klarspråk om det som kanske är den mest absurda delen av dagens situation. Att en så stor del av den fisk som fångas i våra egna vatten inte hamnar på svenska tallrikar eller några tallrikar alls utan mals ned till fiskmjöl är inte bara ett resursslöseri. Det är ett uttryck för ett system som har tappat balansen.

Att uppemot 90 procent av sillen och strömmingen i praktiken går till foderindustrin samtidigt som vi importerar fisk för konsumtion är helt orimligt. Dessutom går stora potentiella värden förlorade, och kustsamhällen får se långlivade traditioner gå i graven. Det är inte förenligt med vare sig livsmedelsberedskap, miljöansvar eller sunt förnuft.

Sverige behöver ett fiske som fiskar för människors livsmedel, för våra egna beredskapsbehov och för att stärka lokala näringar. Vi behöver inte ett fiske som göder en foderindustri på bekostnad av våra ekosystem och våra kustfiskares framtid.

Det handlar om att låta naturen återhämta sig utan att slå undan benen för de fiskare som fiskar för maten på våra tallrikar. Det handlar om att ha modet att säga nej till kortsiktig exploatering och samtidigt bygga långsiktigt hållbara samhällen längs hela vår kust.

Därför vill Moderaterna se ett stopp för storskalig trålning för foderindustrin och att ett nytt kvotsystem för det svenska pelagiska fisket utreds och införs. Målen för kvotsystemet ska vara att skapa förutsättningar för en varierad fiskeflotta, att mer svenskfångad fisk blir till mat och att fiskbestånden får chans till återhämtning. Det behövs för att vi även i framtiden ska kunna dra nytta av de resurser havet har att erbjuda både i fredstider och i kristider.

För Moderaterna är linjen tydlig: Fisk som fångas i svenska vatten ska i första hand användas som mat, inte som foder. Det är en linje som stärker livsmedelsberedskapen. Det är också en linje i takt med vad kustsamhällena efterfrågar.

Herr talman! Mycket återstår att göra. Fler bestånd är ännu långtifrån återhämtade, och havsmiljön är fortsatt hårt pressad. Men för första gången på länge går politiken i rätt riktning. Vi har fått igenom de lägsta kvoterna sedan man började förhandla enligt dagens förfarande. Vi har flyttat ut trålgränsen, stärkt de marina skyddade områdena och visat ledarskap gentemot våra grannländer.

Sverige kan inte ensamt rädda Östersjön, men Sverige kan leda. Det är exakt det den här regeringen har gjort och kommer att fortsätta göra, med vetenskap som grund och med havsmiljön och fiskbestånden i centrum.

(Applåder)

Herr talman! Tack, ledamoten Kronståhl, för en tämligen enkel fråga!

Ja, det är klart att det är rätt väg att gå. Därför fattade Moderaterna också sådana beslut på sin arbetsstämma förra hösten. Vi vill se ett större fiske för humankonsumtion än vad Sverige har i dag. Jag och Moderaterna tror att en bra början vore att se över det vi kan göra på hemmaplan för att få en bättre balans i fiskeflottan och luckra upp den starka koncentrationen vi ser just nu.

Det kustnära fisket spelar en väldigt viktig roll. Något som jag inte nämnde i mitt anförande är att vi vill se över hur vi kan utnyttja och utveckla den regionala kvoten bättre än vad vi gör i dag. Gör vi det kommer vi på sikt kanske att hamna i det som ledamoten fiskar efter. Det kräver att det finns en efterfrågan, vilket också har kommit upp i tidigare replikskiften.

Något som inte har nämnts hittills är att det faktiskt finns en efterfrågan, om än inte av oss svenskar, här på hemmaplan. Men i resten av världen betalar man mycket för sådana produkter som skulle kunna produceras av svenskfångad fisk. Till dess att vi börjar äta mer fisk från Östersjön här i Sverige hoppas jag att vi åtminstone ska kunna utnyttja den marknad som finns på det globala planet.