Helena Gellerman (L) svarade Carina Ödebrink i en replik om Trafiksäkerhet i debatten ”Protokoll 2025/26:68 Onsdagen den 4 februari” den 4 feb 2026.
Carina ÖdebrinkS· i sitt anförandeLåt mig inledningsvis säga att vi socialdemokrater står bakom samtliga våra reservationer i betänkandet, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation 12, som handlar om Atraktorer. Mitt inlägg utgår i…Fru talman! Låt mig inledningsvis säga att vi socialdemokrater står bakom samtliga våra reservationer i betänkandet, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation 12, som handlar om Atraktorer.
Mitt inlägg utgår i allt väsentligt från vad jag och vi socialdemokrater tidigare har fokuserat på när det gäller trafiksäkerhet. Det handlar inte om brist på fantasi, fru talman, utan snarare om att upprepa det vi anser vara väsentligast.
Nollvisionen är en av de mest framgångsrika idéerna i svensk trafikpolitik. Den har förändrat vårt sätt att tänka, från att olyckor sågs som en följd av mänskliga misstag till att transportsystemet ska utformas så att människor överlever även när de gör fel.
Sverige är i dag ett av världens mest trafiksäkra länder. Det ska vi vara stolta över. Det är bra, men det räcker inte. Vi ser att det fortfarande är alltför många som dödas och skadas på grund av sådant som vi skulle kunna åtgärda.
År 2025 miste 208 personer livet i vägtrafiken. Det är en minskning, men det är tyvärr inte tillräckligt för att vi ska ligga i fas med nollvisionens mål. Som vi hörde tidigare har antalet skadade och allvarligt skadade i trafiken ökat på ett oroväckande sätt. Etappmålet till 2030 är högst 133 döda i trafiken, och det innebär en halvering jämfört med mätperioden 2017–2019.
Vi socialdemokrater anser därför att tempot i trafiksäkerhetsarbetet måste öka. Det räcker inte med att hänvisa till pågående arbete, utan det krävs ytterligare konkreta åtgärder och tydligare politiskt ledarskap för att utvecklingen ska gå i den takt som krävs.
Fru talman! Vi har dessutom nya utmaningar. Antalet olyckor med Atraktorer har ökat kraftigt de senaste åren. Det är bra att kraven nu skärpts när det gäller bilbälte, vinterdäck och antal passagerare.
Det är relativt få som omkommer, men varje dödsfall är naturligtvis en tragik. Det är desto fler som skadas allvarligt. Det är ett tydligt tecken på att vi inte har hängt med i utvecklingen när det gäller vad som behöver göras för att säkerheten ska följa med när fordonen blir fler.
Atraktorerna är viktiga för våra unga, både som transportmedel och som ett intresse för unga att samlas kring. Detta är en unik kultur och en unik svensk företeelse, som nu har säkrats i det nya körkortsdirektivet. Det är bra.
Fru talman! Nollvisionen har varit framgångsrik, men den behöver utvecklas. Trafiken orsakar inte bara död och skador vid själva olyckan; den orsakar också död och sjukdom genom luftföroreningar, partiklar och buller. Barn, äldre och människor med hjärt- och lungsjukdomar drabbas hårdast. I dag är det långt fler människor som dör i förtid på grund av dålig luft än människor som dör i trafikolyckor. Om nollvisionen handlar om att rädda liv kan vi inte blunda för dem som dör av trafiken, för det handlar alltså inte bara om dem som dör i trafiken.
Trafiksäkerhet är ett delat ansvar. Det är ett ansvar för oss som individer, för civilsamhället, för kommuner, för regioner, för staten, för oss lagstiftare och för myndigheter på statlig nivå. Det är vidare ett ansvar för näringslivet när det handlar om att utforma mer trafiksäkra fordon.
Trafiksäkerhet skapas inte bara genom regler och kontroller. Den skapas i hur vi bygger, underhåller och utformar våra trafikmiljöer, utvecklar säkrare fordon och förändrar normer och beteenden. Det är därför systemansvaret är så avgörande.
Uppemot hälften av de trafikolyckor som sker handlar inte om beteende utan om brister i väg- och gatumiljön, till exempel dåligt skottade gång och cykelbanor eller vägbanor.
Det handlar om att resurser måste finnas till drift och underhåll men också om att vi ska få ut mesta möjliga av de resurser vi avsätter. Det kan många gånger vara tufft för kommuner som med knappa resurser ska prioritera mellan å ena sidan vård, skola och omsorg och å andra sidan snöskottning och trafiksäkra gatumiljöer.
Fru talman! Svenskt trafiksäkerhetsarbete har varit framgångsrikt eftersom vi har gjort det tillsammans: myndigheter, forskning, näringsliv och civilsamhälle.
Ideella trafiksäkerhetsorganisationer når barn i skolor, unga i föreningar och lokala aktörer i hela landet på ett sätt som myndigheterna inte kan ersätta. Deras möjligheter att arbeta kunskapsbaserat har dock försvagats. De behöver åter få tillgång till anonymiserade data ur olycksfallsdatabasen Strada. Det är svårt att rädda liv utan fakta om var riskerna finns.
Som jag sa i ett tidigare replikskifte: När riksdagen behandlade propositionen om Transportstyrelsens olycksdatabas var vi i utskottet tydliga med att detta var en bra utveckling och att det inte skulle påverka de företag och intresseorganisationer för vilka tillgången till olycksfallsstatistik är viktig. Så har det inte blivit. Regeringen måste säkerställa att dessa organisationer kan ta del av relevanta data för att kunna bidra till ökad trafiksäkerhet.
Det är ett underbetyg till regeringen att inget hänt under mandatperioden. Det behöver inte handla om ny lagstiftning. Det behöver handla om hur man säkerställer direktiven kring detta.
Regeringen minskar nu Trafikverkets anslag till bidrag för ideella organisationer med 8 miljoner kronor från och med 2026. Det innebär i praktiken en halvering jämfört med tidigare. Vi har i dag en regering som talar om en historisk satsning på infrastrukturen samtidigt som man tar bort drygt hälften av resurserna – som i sammanhanget får anses vara småpengar, fru talman – till våra viktiga civilsamhällesorganisationer som jobbar med trafiksäkerhet. Detta gör man i ett läge där vi ser att vi inte kommer att nå trafiksäkerhetsmålen med nuvarande arbete.
Det är svårt att förstå hur trafiksäkerhetsarbetet ska stärkas när stödet till de organisationer som arbetar närmast människor minskar så kraftigt. Vill man att civilsamhället ska vara en partner måste man ge dem både data och resurser.
En av de faktorer som är mest avgörande för trafiksäkerheten är nykterhet. Drograttfylleri är ett växande problem, och polisen måste ha reella möjligheter att upptäcka det i vardagen. Den försöksverksamhet som nu pågår med rutinmässiga ögonundersökningar för att upptäcka drograttfylla är bra. Den behöver tas vidare och användas mer systematiskt och frekvent, på samma självklara sätt som drogtester när det gäller alkohol. Det handlar om att upptäcka påverkan i tid, innan olyckan sker.
Fru talman! Nollvisionen kräver tempo. Den kräver systemansvar. Den kräver att vi använder alla krafter i samhället. Därför behöver vi en breddad nollvision. Därför behöver civilsamhället få tillbaka både tillgång till Strada och rimliga resurser. Därför behöver polisens möjligheter att upptäcka drograttfylleri stärkas. Det är så vi räddar liv – både i trafiken och av trafiken.
(Applåder)
Fru talman! Vi har nu hört flera, bland andra Centerpartiet och Socialdemokraterna, ta upp frivilligorganisationerna. Jag välkomnar det stora intresse som finns för det frivilligorganisationerna gör. Vi har haft både MHF och NTF på besök i trafikutskottet där de berättat om sitt viktiga arbete. Vi har till exempel fått höra om NTF:s arbete i skolorna. Vi tittar ju mycket på olyckorna, men de jobbar förebyggande – för att det inte ska bli några olyckor.
Jag delar helt synen att frivilligorganisationernas arbete med att öka kunskapen är otroligt viktigt för att få ned antalet olyckor. Jag anser inte heller att det var rätt att dra ned dessa pengar. Jag blev uppmärksammad lite sent på att man hade halverat budgeten.
I ett tidigare replikskifte sa socialdemokraten att detta är en väldigt central del i hela Sveriges arbete för trafiksäkerhet. Jag gjorde en liten snabb koll, och jag kunde inte se att något av oppositionspartierna hade återställt dessa 8 miljoner kronor. Jag kunde inte se att man i sitt eget budgetförslag hade sagt: De här 8 miljonerna till frivilligorganisationerna – eller eventuellt ännu mer pengar eftersom Socialdemokraterna säger att detta är en så central del – återställer vi.
Det blir min fråga: Varför har man inte gjort det?
Fru talman! Jag tackar ledamoten Gellerman för hennes ärlighet när det gäller att inte riktigt vara uppmärksam på bollen i fråga om dessa viktiga bidrag till civilsamhället.
Om vi hade suttit i majoritet hade vi gjort andra prioriteringar. Det är jag helt övertygad om. Sitter man i opposition har man inte samma förutsättningar som regeringspartierna har.
Det jag sa i det tidigare replikskiftet handlade om att granska regeringen och stödpartiet, i det här fallet, och ställa frågor. Det är mitt ansvar som ledamot i Sveriges riksdag. Om vi hade varit i regeringsställning är jag övertygad om att det hade sett helt annorlunda ut.
Fru talman! Men Socialdemokraterna lade ju fram en egen budget. Man lade fram vad man ville göra inom området Kommunikationer, utgiftsområde 22. Där återställde man aldrig de här pengarna. Det handlar ju inte om att man i sin budget ska granska regeringens budget. Detta är faktiskt Socialdemokraternas budget som ni har lagt fram, och där har ni inte vare sig återställt pengarna eller lagt mer. Det har inte heller Centerpartiet gjort. Jag har inte sett att något av oppositionspartierna har gjort det. Därför faller lite grann den här kritiken platt, även om jag själv också gärna hade sett detta.
När det gäller budgetdiskussioner är det ge och ta. Som den moderata ledamoten tidigare tog upp gör vi väldigt mycket för trafiksäkerheten, men de här pengarna behövs för att dessa organisationer ska ha en grundstruktur, kunna söka projektpengar och så vidare. Jag har själv jobbat i de här strukturerna tidigare. Man kan inte framföra den här kritiken, tycker jag, om man inte själv har drivit frågan. Här tycker jag inte att jag har fått ett tillräckligt bra svar från socialdemokraten.
Jag vill också kort ta upp frågan om Strada. När vi gjorde förändringen var jag också rädd för att olika organisationer inte skulle få tillgång till tillräckligt mycket data. Problemet är inte att de inte kan få tillgång till anonymiserade data, utan problemet är att datan är för odetaljerad. Vi jobbar med frågan för att se vad vi kan förändra.
Framför allt vill jag veta varför ni inte lade in pengarna i er egen budget.
Fru talman! Jag tror att Helena Gellerman är väl medveten om att när man sitter i opposition har man inte förutsättningarna eller möjligheterna att gå in i varje budgetpost. Det handlar i stället om att se till helheten och skapa ett alternativ som vi tycker stämmer överens med vår uppfattning. Det kan inte ha undgått Helena Gellerman att det är så.
Det är olyckligt att pengarna har försvunnit. Det inte bara försvårar för civilsamhällesorganisationerna, utan det riskerar faktiskt att omöjliggöra för dem att vara spelare i det viktiga arbetet som vi gör tillsammans. Jag välkomnar Helena Gellermans ärlighet. Vi kanske kan titta på frågan efter valet när vi åter samlas i kammaren och lägger fram förslag till budget.
Sedan var det frågan om Strada. Jag vet inte hur mycket regeringen jobbar med frågan, men det är inte raketforskning att säkerställa att civilsamhällesorganisationer kan få åtkomst till olycksfallsstatistik som är säkrad på ett sätt som gör att man inte avslöjar fakta om individer. Att det inte har hänt något på det området är lite magert.