Jacob Risberg (MP) om Internationellt bistånd
Jacob Risberg (MP) höll ett anförande om Internationellt bistånd i debatten ”Protokoll 2025/26:52 Måndagen den 15 december” den 15 dec 2025.
Fru talman! Vi befinner oss i en tid när konflikter, klimatkriser och ökande ojämlikhet präglar hela världen och när demokratiska rättigheter inskränks, barn svälter och miljontals människor tvingas på flykt. Det är viktigare än någonsin att Sverige är engagerat i att bryta den negativa utvecklingen och ge fler människor möjlighet att lämna fattigdom och förtryck.
Tyvärr är det inte så regeringen ser på det, men det gör vi i Miljöpartiet. Vi vill se en annan politik, en politik där enprocentsmålet uppnås och där det internationella utvecklingssamarbetet är effektivt och transparent och både mer ansvarsfullt och mer framtidsinriktat än regeringens.
Fru talman! Miljöpartiet vill att Sverige återgår till det mål politiken var överens om i många år: att biståndet ska uppgå till minst 1 procent av bni. Det är inte en siffra tagen ur tomma luften, utan det är ett politiskt åtagande som har gjort Sverige till en moralisk och konkret kraft i världen.
Att återställa biståndet till 1 procent är en solidaritetshandling och betalning för en historisk skuld. Men det är inte bara det. Det är också en investering i global stabilitet, i sänkta utsläpp och mer klimatanpassning, i konfliktförebyggande arbete och i människors demokratiska rättigheter. Det är helt enkelt en investering i vår egen och kommande generationers säkerhet.
Regeringen vill i stället fortsätta skära ned. Men nedskärningarna är bara halva problemet. Den andra halvan är att regeringen nu systematiskt styr om biståndet till helt andra syften än fattigdomsbekämpning. Resurser som ska gå till flickors skolgång, till klimatanpassning och till att bygga fredliga och motståndskraftiga samhällen – allt detta – pressas tillbaka när regeringen gör utvecklingspolitiken till ett slags plånbok för andra politikområden.
Låt mig vara tydlig. Stöd till Ukraina är nödvändigt och helt avgörande, och Miljöpartiet står helhjärtat bakom det. Men hjälpen till Ukraina får inte ske genom att man samtidigt monterar ned utvecklingssamarbetet i världens fattigaste och mest utsatta länder. Det är en falsk motsättning. Det är möjligt att hjälpa Ukraina och att upprätthålla ett solidariskt och effektivt bistånd. Det är ett politiskt val av regeringen, inte ett ekonomiskt.
Fru talman! När regeringen lägger biståndsmedel på sådant som inte är bistånd, som migrationskostnader, suspekta fonder till korrupta regimer och svenska företag, skapas en illusion av satsningar. Men ute i världen märks varje krona som försvinner. Varje neddragning innebär färre barn i skolan, färre kvinnor som kan lämna våldsamma relationer och färre möjligheter att stoppa nästa svältkatastrof. Det innebär även ett försvagat internationellt FN-system.
Sverige har historiskt varit en av de mest pålitliga givarna av flexibelt kärnstöd till FN:s organisationer. Det är det stödet som gör att FN kan arbeta långsiktigt med institutioner, med fredsbyggande, med hälsa, med utbildning och med klimatanpassning och samtidigt snabbt mobilisera när kriser och katastrofer slår till.
De senaste årens nedskärningar har dock raserat mycket av det förtroendet. Vi ser hur FN-organ skär ned sin verksamhet. Vi ser hur UNRWA, som bär ett avgörande humanitärt ansvar för palestinska flyktingar, nu saknar svensk finansiering i ett läge där behoven är större än på decennier.
Det här är inte bara olyckligt. Det är också farligt. När FN försvagas försvagas nämligen också världens förmåga att hantera konflikter, epidemier och humanitära katastrofer. Att återupprätta och stärka det svenska kärnstödet är därför en av de mest säkerhetsskapande åtgärderna Sverige kan göra i dag.
Vi måste också fortsätta värna det humanitära biståndet och humanitär rätt. Världens länder rustar i dag mer för krig och konflikt än de har engagemang i internationellt samarbete för en fredlig utveckling. I en värld där de humanitära behoven växer och de geopolitiska spänningarna tilltar är det viktigare än någonsin att Sverige och EU slår vakt om det humanitära utrymmet och om principstyrt humanitärt arbete.
Fru talman! Bistånd är inte välgörenhet. Det är utrikes- och säkerhetspolitik. Varje krona som förebygger konflikter är en krona som minskar risken för att människor ska tvingas fly, för växande extremism eller för ökade globala spänningar. Varje satsning på kvinnors rättigheter stärker samhällen och ekonomi. Varje investering i klimatomställning i det globala syd är också en investering i vår egen förmåga att begränsa klimatkrisens konsekvenser.
Därför prioriterar Miljöpartiet också ett starkt och tydligt klimatbistånd. Världen står mitt i en accelererande klimatkris där de fattigaste drabbas hårdast, trots att de har stått för minst utsläpp. Genom klimatbiståndet bidrar Sverige såväl till ekonomisk utveckling som till minskade utsläpp och till att länder kan genomföra Parisavtalet.
Det är också helt avgörande för att nå globala mål om att skydda minst 30 procent av jordens land- och havsområden. Den typen av natur- och klimatsatsningar fungerar inte med kortsiktiga ryck. De kräver långsiktiga partnerskap och rättvis finansiering.
Fru talman! Det internationella forskningssamarbetet är en annan hörnsten som regeringen har monterat ned. Svensk utvecklingsforskning har i decennier varit världsledande och skapat kunskap som räddat liv, stärkt institutioner och utvecklat demokratier. Att skära i detta är inte att spara; det är att avveckla vår egen förmåga att förstå och påverka den värld vi är en del av.
Sammantaget innebär vårt budgetförslag att nästan 20 miljarder kronor mer än regeringens förslag avsätts till utgiftsområde 7. Det är en investering i global stabilitet, i klimatlösningar, i mänskliga rättigheter och i ett starkare FN-system. Det är resurser som gör skillnad och som ger avkastning i form av en tryggare och mer hållbar värld.
Sverige har länge varit en föregångare, inte för att vi varit störst utan för att vi varit konsekventa. Vi har stått upp när andra tvekat, och vi har förstått att solidaritet och säkerhet är två sidor av samma mynt. Men de senaste åren har Sverige gått från att vara ett föredöme till att vara ett frågetecken. Länder som tidigare såg oss som en moralisk kompass frågar sig nu vad som hänt. Varför vänder Sverige bort blicken just när världen behöver mer av internationellt ledarskap, inte mindre? Det skulle vi i Miljöpartiet också vilja veta. Men regeringen svarar inte.
Vi i Miljöpartiet vill att Sverige ska vara den kraften igen. Sverige ska vara den som står upp för demokrati och mänskliga rättigheter, den partner som FN kan lita på och den aktör som förstår att ett starkt bistånd inte bara handlar om andra länders framtid utan också om vår egen.
Miljöpartiets förslag är därför både ett återställande och ett vägval. Vi väljer solidaritet framför kortsiktighet, stabilitet framför risker och mänskliga rättigheter framför politisk symbolik. Och vi väljer att se världen som den är: sammanlänkad, komplex och fullständigt beroende av att länder tar ansvar tillsammans.
Fru talman! I en tid av kris behövs inte mindre bistånd. Det behövs mer. Det behövs tydlighet, långsiktighet och politiskt ledarskap. Det är vad vi i Miljöpartiet vill och presenterar med vårt budgetförslag. Vi har hoppet om och lösningarna för en bättre värld – för 1 procents bistånd, för ett starkare FN och för klimatet, demokratin och kvinnors rättigheter.
