Joanna Lewerentz (M) om Livsmedelspolitik

Fru talman! Svenskproducerade livsmedel har många fördelar. De kännetecknas av god djurhälsa, lågt antibiotikaanvändande, restriktivt nyttjande av växtskyddsmedel för att skydda natur och människors hälsa och hållbar produktion av mat med låga utsläpp sett till världssnittet. Svensk livsmedelsindustri skapar också arbetstillfällen i hela landet och bidrar till en levande landsbygd.

I dessa oroliga tider med väpnade konflikter i vårt direkta närområde, oförutsägbara världsledare och handelskrig fyller den svenska livsmedelsindustrin en annan viktig uppgift: att i krig eller kris förse befolkningen med mat för dagen.

I dag har Sverige en självförsörjningsgrad på cirka 50 procent. Vi har under lång tid blivit alltmer beroende av import för att säkra vår försörjning – import av livsmedel men också av insatsvaror som drivmedel och mineralgödsel.

I en osäker värld där klimatförändringar, pandemier och geopolitiska konflikter kan störa handeln och tillgången på mat måste vi ta ett större ansvar för vår egen självförsörjning. Vikten av en robust och långsiktig livsmedelsförsörjning som stärker svensk produktion och gör oss mindre sårbara i kristider är mer kännbar nu än på mycket länge.

Ökad inhemsk livsmedelsförsörjning kräver lönsamma och konkurrenskraftiga jordbruk och livsmedelsföretag. I dag har svenska lantbrukare betydligt högre produktionskostnader än sina europeiska konkurrenter, bland annat på grund av höga diesel- och elpriser och krångliga regelverk. Det gör att lönsamheten försämras och att färre vill investera i svensk matproduktion. Så kan vi inte ha det.

Vi måste underlätta för lantbruket genom att minska byråkratin och skapa bättre förutsättningar för svenska bönder att konkurrera på lika villkor. Våra lantbrukare tar ett enormt ansvar för att producera och leverera mat, naturvärden, biologisk mångfald och beredskap till Sverige. Vi måste från politikens håll se till att underlätta för dem som dag och natt jobbar för att sätta mat på våra bord.

Med ett ökat fokus på beredskap och med möjligheter och incitament för lantbrukare och företagare att växa kan vi dessutom slå två flugor i en smäll. Vi kan få en tryggare och robustare livsmedelsförsörjning och lukrativa växande företag som skapar jobb i hela Sverige.

Om vi dessutom skulle öka produktionen till den grad att vi både kan sätta svenska produkter på svenska matbord och samtidigt exportera mer skulle Sverige också kunna bidra till att mer hållbart producerad mat konsumeras i världen.

Fru talman! När vi talar om livsmedelsberedskap fokuserar vi ofta på jordbruket, men vi får inte glömma de resurser vi har i våra hav, sjöar och vattendrag. Sverige har en lång kustlinje och stora fiskevatten, men i dag importerar vi mer fisk och skaldjur för konsumtion än vi producerar själva. Så lite som 5 procent av den svenskfångade Östersjöfisken blir till mat. Ur ett beredskapsperspektiv, där det krävs en produktionskedja som håller ihop hela vägen, är detta alldeles för lite.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

För att vi ska behålla en fiskeflotta som fiskar för att mat ska hamna på tallriken, beredningshamnar som tar emot råvaran och fabriker som producerar och levererar färdiga produkter behöver fisket för humankonsumtion öka. Förutsatt att hela kedjan hänger ihop är fisket den näring som kan växla upp allra snabbast i en kris.

Den svenska fiskeindustrin har dock minskat kraftigt de senaste decennierna. Antalet svenska yrkesfiskare har halverats sedan 90talet, och uttaget av fisk har stadigt minskat sedan 80talet. Den kanske viktigaste förutsättningen för att den blå näringen ska kunna stå för en del av beredskapen är att det finns fisk i havet. Där har vi gemensamt ett jobb att göra, både på hemmaplan och i EU.

Ytterligare en förutsättning för att mer fisk ska bli mat är att någon ska vilja äta fisken och att efterfrågan på blå livsmedel ökar. Fisk från Östersjön har med årtionden av föroreningar i ryggen minst sagt dåligt rykte. Vi har i dag ganska stränga rekommendationer för hur mycket fisk från Östersjön som är lämpligt att äta. Det kan kanske finnas en poäng med att titta på dessa och till exempel börja väga hälsofördelarna med att äta fisk mot de nackdelar som halter av oönskade ämnen innebär.

Fru talman! Omvärlden ser i nuläget inte ut att bli en tryggare plats, och Sverige kan inte fortsätta att vara så sårbart som det är i dag. Vi måste stärka vår livsmedelsberedskap genom att öka produktionen och bättre ta till vara de resurser vi har, både på land och i havet.

Det är därför glädjande att regeringen initierat arbetet med livsmedelsstrategin 2.0, som jag vet att många väntar på. Den syftar till att stärka konkurrenskraften och robustheten i livsmedelskedjan. Det är också positivt att regeringen tillfört medel just för att stärka livsmedelsberedskapen.

Det är också viktigt att nämna det arbete med regelförenklingar som regeringen påbörjat. Det syftar bland annat till att göra svensk livsmedelsproduktion mer konkurrenskraftig. Ett implementeringsråd ska också inrättas, som ska se till att direktiv från EU tillämpas på ett sätt som inte missgynnar svenska företag och intressen – något som alltför länge belastat det svenska jordbruket.

Vi i Moderaterna vill fortsatt se en politik som gynnar svenska lantbrukare och svensk livsmedelsproduktion, som minskar vårt importberoende och som ser till att vi har en trygg och stabil livsmedelsförsörjning i både freds- och kristider.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

(forts. § 16)