Riksflödet
Logga in
Talade i kammaren ·

Katarina Luhr (MP) om Mineralpolitik

Katarina Luhr (MP) höll ett anförande om Mineralpolitik i debatten ”Protokoll 2023/24:72 Torsdagen den 15 februari” den 15 feb 2024.

Herr talman! Sverige är en gruvnation sedan hundratals år, och den mineralbrytning som i dag pågår i Sveriges gruvor är viktig inte bara för Sverige utan för hela Europa. Sverige står till exempel för mer än 90 procent av all järnmalm som produceras i Europa, och vi har bland annat viktiga fyndigheter av koppar, guld och silver.

Gruvnäringen kommer dock ofrånkomligen alltid att ha en betydande miljöpåverkan som också behöver hanteras. I dag är gruvnäringen den största avfallsproducenten i vårt land, och gruvbolagen är i dag några av Sveriges största utsläppare av koldioxid. Därutöver påverkar gruvbrytning ofta både vatten och närmiljöer för lokalbefolkningen.

I dag handlar diskussionen ofta om behovet av både mer el och mer mineral för den gröna omställningen. Den gröna omställningen innebär troligen att en del nya gruvor kommer att behöva öppnas, medan alla kolgruvor, brunkolsdagbrott, skifferoljefält och oljeplattformar ska fasas ut och stängas.

Varje ny gruva innebär dock en miljöpåverkan. Gruv- och mineralnäringen har själva tagit fram klimatmål i sin färdplan inom ramen för Fossilfritt Sverige. Näringarna kommer att behöva arbeta aktivt för att nå dessa mål. Det är också viktigt att politiken stöttar den omställning som måste ske.

Herr talman! För Miljöpartiet är det helt centralt att hela den gröna omställningen blir just grön, det vill säga att den blir både miljömässigt och socialt hållbar. Detta kräver att vi tar frågan på allvar och att vi gör en plan för hur en omställning ska kunna ske på ett sätt som är bra för de flesta av oss, och att vi gemensamt planerar en omställning som genomförs på ett ansvarsfullt sätt.

Om Sveriges gruvnäring på allvar ska bli en del av den gröna omställningen måste omställningen även omfatta själva gruvdriften. Därför anser vi i Miljöpartiet att Sverige behöver ta fram en ny strategi för en hållbar mineral- och metallförsörjning. Vi tycker att den ska innehålla fyra olika fokusområden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Fokusområde ett handlar om resurseffektivitet och ökad cirkularitet. Vi behöver på ett mycket bättre sätt använda de material som vi har, dela mer, tillverka smartare produkter med mindre metall och återvinna den metall som redan har plockats upp. Metaller kan återvinnas från befintliga skrothögar och från återvunna produkter. Men det finns också, som vi har hört i dag, möjlighet att ta fram värdefulla resurser ur gammalt gruvavfall. Det kan gälla mineral som sågs som ointressanta eller svårtillgängliga i en helt annan tid.

Vi behöver göra det möjligt, både ekonomiskt och tekniskt, att använda alla dessa olika resurser från olika delar av vår miljö. Fokusområde två handlar därför om att vi behöver säkerställa forskning och utveckling av alternativa material. Vi behöver utveckla de produkter som behövs för den gröna omställningen för att kunna använda fler typer av material där det är möjligt. Ett exempel är bilbatterier som inte innehåller litium.

Här har det också blivit tydligt att Sverige kan bli mycket bättre på att stötta forskning, utveckling och kompetensförsörjning kring alla delar av mineral- och metallområdet.

Fokusområde tre handlar om att vi anser att Sverige ska ha världens mest hållbara gruvnäring när vi bedriver gruvverksamhet. När gruvbrytning och mineralanrikning sker måste det ske så hållbart som det bara går, ur både social och ekologisk hållbarhetssynpunkt. Vi kan inte bedriva viktiga och strategiska verksamheter utan en stark hållbarhetsaspekt.

Fokusområde fyra handlar om att vi behöver säkerställa hållbara värdekedjor globalt. Det är inte bara den svenska gruvnäringen som ska vara socialt och ekologiskt hållbar. När vi handlar med mineral behöver vi samarbeta, ha gemensamma riktlinjer och ställa krav både inom och utanför EU för att undvika allt från barnarbete till miljökatastrofer i andra delar av världen.

Vi anser att alla dessa våra fyra fokusområden behöver finnas med i en ny nationell strategi för en hållbar mineral- och metallförsörjning.

Herr talman! Många stora målkonflikter uppstår om nya gruvor ska tas i bruk. Det kan gälla markkonflikter och negativa konsekvenser för miljö, påverkan på samers liv och deras rättigheter, rennäringen och effekter för lokalbefolkningen.

När vi nu ser ett ökat tryck på Sverige att leverera mineral till Europas gemensamma omställningsarbete behöver den svenska staten få i uppgift att trygga den svenska miljön, den svenska befolkningen, Sveriges lokalmiljöer, våra vatten, våra marker och lokalbefolkningens rättigheter. För vad ska vi med mineral till om vi förstör vårt vatten, vår mat och vår mark? Här borde inte målkonflikterna vara speciellt svåra.

Miljöpartiet anser att det behövs ett förstärkt arbete framåt för att vi ska kunna möta den gröna omställningen på ett hållbart sätt och för att säkra att vi kan göra omställningen och hejda klimatkrisen utan att i det arbetet köra i diket inom andra områden och därmed utarma till exempel den biologiska mångfalden, människors livsmiljö eller människors hälsa.

Herr talman! För att stärka och säkerställa ett hållbart och ansvarsfullt gruvdriftssystem anser vi att ett större helhetsgrepp även behöver tas vid planering av nya gruvor där planering från prospektering till stängning av en gruva behöver finnas med. Exempelvis skulle man redan från början behöva planera och finansiera en framtida restaurering av de områden som påverkats av gruvbrytning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Då lokalsamhället ofta påverkas mest medan vinsterna med mer metall främst finns nationellt eller internationellt anser vi att en del av vinsterna bör gå tillbaka till lokalsamhället. Detta skulle kunna stöttas av en mineralfond till del bekostad av en höjd mineralavgift, en avgift som i dag är avsevärt lägre i Sverige än i andra europeiska länder.

I dagens situation, där vi inom många områden ser ackumulerade negativa effekter för till exempel lokalbefolkningen eller rennäringen, har vi flera stora samhällsinvesteringar - det kan handla om vindkraft, transportinfrastruktur, energiinfrastruktur eller mineralbrytning - där summan av de olika effekterna måste beaktas i beslutsprocesserna. Därför behöver vi tillsammans planera både långsiktigt och klokt.

Vi måste hejda klimatkrisen, men vi måste samtidigt säkra att vi får ett socialt hållbart samhälle och att vi tryggar den biologiska mångfalden, våra vatten och våra livsmiljöer. Den gröna omställningen måste bli just grön.

Med detta sagt vill jag yrka bifall till Miljöpartiets reservation 16 i betänkandet.

(Applåder)

DebattenHos riksdagen
Replikskiftet · 4 repliker

Herr talman! Tack, Katarina Luhr, för klargörandet att Miljöpartiet i grund och botten är ett parti som i alla fall är positivt inställt till gruvnäring! Det är glädjande att höra.

Under den förra mandatperioden hände dock ingenting så länge Miljöpartiet satt i regeringsställning. När näringen gång efter annan konstaterade att det fanns problem och hade tydliga önskemål på politiken hände ingenting. Vi rasade i rankning, och man pratade om det cirkulära. Faktum är att det cirkulära bara är en liten del av lösningen.

Vi har en befolkning i världen som ökar, och dessutom ett välstånd som ökar. I väldigt många länder kommer man ur fattigdomen, vilket vi ska vara tacksamma för. De vill ha samma standard som vi, vilket gör att behovet av jungfruligt material de facto ökar, även om vi är duktiga på att återvinna.

Vi kan inte gärna återvinna exempelvis Frihetsgudinnan eller Eiffeltornet. Det finns en massa metall och mineral som är använt i dag i applikationer och konstruktioner som vi inte rår på. Hur tänker sig Miljöpartiet en framtid där det cirkulära så tydligt understryks som en del av lösningen?

Det är klart att vi ska använda det som vi tidigare har använt ännu en gång eller så många gånger som möjligt - detta har vi ett moraliskt ansvar för att göra. Men är det inte lite att slå blå dunster i ögonen på folk att hävda att det är lösningen? Industrin själv säger ju att det inte är lösningen. Det är nästan gratis för dem att återvinna det som redan finns ovan jord, så det är inte så att industrin motsätter sig återvinning. Men det är inte hela lösningen. Hur tänker Miljöpartiet kring detta?

Fru talman! Jag tackar för frågan. När det gäller återvinning har vi faktiskt kommit en ganska kort bit på vägen. Det finns väldigt mycket saker som inte återvinns i dag, och det finns dessutom väldigt dåligt med statistik över vart de metaller som kastas tar vägen och vad som händer med de metaller som återvinns.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Jag var själv lite naiv när jag började gräva och grotta i frågorna om att cirkulera metaller. Jag tänkte att metaller är det absolut enklaste att återvinna från produkter då de ofta består av grundämnen, har olika smältpunkter och är ganska lätta att separera, men det är faktiskt så att man inte alls återvinner det som man skulle behöva på grund av gamla strukturer och att det ofta kostar mer att återvinna än att ta upp nytt.

Jag vill, precis som jag framförde i mitt anförande, vara tydlig med att vi när vi ska försörja samhället med metaller och nya material behöver ha alla de olika benen. Det kommer inte att räcka med att till exempel bara återvinna elektronik, men det är ett bra steg på vägen att börja jobba med det.

Vi var på samma debatt i går och diskuterade kompetensutveckling, och jag tror att det krävs en ganska stor kompetensutveckling också när det gäller återvinning av material och ny design av produkter. Det kommer till exempel nya direktiv från EU om att man ska designa produkter så att de lättare kan skruvas isär. Det finns alltså massor att göra även på det området. Detta tycker jag vi ska ta vara på, för det är en superviktig del att återvinna det som vi redan har plockat upp.

Fru talman! Tack, Katarina Luhr, för svaret på frågan!

Återigen hävdar jag att industrin inte motsätter sig återvinning. Industrin motsätter sig inte att använda det som redan är upptaget ur jorden. Det är ju jättebilligt i förhållande till att driva ort i en gruva. Det är flera år sedan jag jobbade i gruvan, men då pratade man om att det kostade 100 000 kronor för varje 5 meter man drev under jord - då driver man väldigt många meter innan man är inne i malmkroppen. Det är alltså en no-brainer att använda det som finns ovan jord. Men man kan inte slå blå dunster i ögonen på folk och säga att detta är den stora lösningen, för det är det inte.

Jag hörde också gamla platser nämnas, alltså tidigare gruvsajter där det finns gamla försyndelser och fyndigheter som ligger kvar. Att förtydliga regelverket kring detta var något som Sverigedemokraterna motionerade om under i princip hela den förra mandatperioden.

I dag innebär det en jättestor risk för företag att ge sig på ett gammalt område som staten ansvarar för. Risken för företagen är att de övertar hela risken för allt avfall som finns begravt där, och det är ingen som är villig att överta den risken från staten.

Vi hade förslag om att se över regelverket och göra det enklare för företag att ge sig på gamla nedlagda gruvsajter. Det avlastar kommunen, det blir säkrare för allmänheten då gamla schakt och liknande kanske inhägnas och det är en vinst för SGU och för gruvföretagen, som vet att det finns åtminstone någon form av fyndigheter. Men med nuvarande lagstiftning är det ingen som vågar.

Är Miljöpartiet beredda att stödja eventuella förslag som syftar till att undanröja denna problematik?

Fru talman! Jag vill åter tacka Eric Palmqvist, som jag tycker sätter fingret på en jätteviktig fråga. Han säger att det är en no-brainer att återvinna därför att det kostar mindre pengar. Problemet är att det inte är så i dag, och detta gör att det ibland faktiskt är lättare för företag att ta upp ny metall än att återvinna gammal.

Den debatt som vi har haft handlar egentligen bara om att vi behöver utöka gruvnäringen kraftigt och öppna nya gruvor, men vi missar mycket av det stora område som handlar om hur vi ska kunna minska avfallsbergen och också få ut nya metaller från både gruvanfall, produkter som vi redan har och gamla skrothögar.

Mineralpolitik

Det finns många frukter som man tycker är lågt hängande, men precis som Eric Palmqvist säger behövs ett helt nytt regelverk här. Detta måste vi fokusera på. Om vi ska ha en ny mineralstrategi behöver vi också lägga stor vikt vid hur vi ska göra för att få fram de metaller som vi redan har tagit upp och undvika att behöva öppna nya gruvor och lägga på hög någon annanstans.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 28 februari.)

0 kommentarer
Kommentarer skrivs under eget namn och stannar på Riksflödet — de skickas aldrig till källan.
Ingen har kommenterat än.
    Här kommenterar ledamöter, statsråd och partier. Är du en av dem, ta över din profil.