Fredrik Malm (L) svarade Jacob Risberg i en replik om Internationellt bistånd i debatten ”Protokoll 2023/24:50 Fredagen den 15 december” den 15 dec 2023.
Jacob RisbergMP· i en replikTack, Fredrik Malm, för frågan! Som ledamoten är väl medveten om sker en sådan granskning ständigt i det biståndsarbete som finns. Sida har ett mycket väl ingående arbete vad gäller att granska allt bistånd. När det…Fru talman! Vi debatterar i dag det internationella biståndet i budgeten för 2024. Jag skulle vilja lyfta fram en specifik del av budgeten, nämligen biståndet till Palestina.
När Hamas genomförde sina fruktansvärda terrordåd mot Israel den 7 oktober i år var vi många som reagerade mycket kraftfullt. Det bestialiska tillvägagångssättet, det hänsynslösa dödandet och tagandet av över 240 personer som gisslan lämnade få oberörda.
En kraftig reaktion från omvärlden var väntad, men i den reaktionen ligger också ett stort ansvar. Från representanter i den svenska regeringen blev den omedelbara reaktionen att allt bistånd till Palestina måste stoppas. Man skulle kunna tro att de likställer alla palestinier med Hamas. Visserligen är det en väntad reaktion från några som är vana att bunta ihop människor i ett vi och ett dom.
Nästa reaktion blev att försäkra sig om att inget svenskt bistånd hade gått till Hamas. Sida var snabba med att på sin hemsida publicera vilka organisationer i Palestina som tar emot svenskt bistånd. Hamas fanns inte med på den listan, ej heller någon organisation med kopplingar till Hamas.
Inom biståndsvärlden finns den viktiga principen do no harm - orsaka ingen skada. Principen är framtagen för att bistånd i konfliktområden ska ta hänsyn till den lokala kontexten och de lokala behoven för att biståndet ska ha önskad effekt och framför allt inte orsaka någon skada. Principen har gällt i svenskt bistånd i många år och ingår även i OECD:s rekommendationer om stöd till civilsamhället. Jag säger "har gällt", för tydligen gäller inte principen längre. Vid två tillfällen sedan den 7 oktober har regeringen fattat beslut som på ett flagrant och skadligt sätt frångått principen do no harm.
Först gäller det beslutet om att pausa allt utvecklingsbistånd till Palestina just när behovet är som allra störst. När samhället slås sönder på grund av krig behövs civilsamhället mer än någonsin. Utbildning och sjukvård måste fungera. Organisationer som arbetar med rättshjälp, som utbildar poliser och som arbetar med kultur måste fungera. Organisationer som gräver brunnar och säkrar vattentillgången måste fungera. Det gäller både på Västbanken och i Gaza. Men när behoven är som störst stoppar regeringen utbetalningarna.
Ryggmärgsreflexen att man måste säkerställa att Hamas inte tar del av svenska biståndspengar, trots att Sida tydligt sagt att så inte är fallet, gör att regeringen helt enkelt fattar beslut som går helt mot principen do no harm. Besluten gör helt enkelt skada.
Herr talman! När regeringen sedan fattar det efterlängtade och välbehövliga beslutet om att utöka det humanitära biståndet till Gaza tar man pengar som redan var planerade att gå till FN:s flyktingorgan UNRWA. Och vad gör då UNRWA i just Gaza? Förutom skolor och sjukvård är en av de primära uppgifterna för UNRWA att distribuera mat. Den organisation som främst arbetar för att fördela humanitära insatser ska alltså få mindre resurser för sitt arbete när det arbetet är viktigare än någonsin. Hur rimmar det med principen om att inte göra skada?
När väl Sida gjort sin genomlysning av utvecklingsbiståndet och återigen kommit fram till att Hamas inte tagit del av svenska biståndsmedel är regeringen ändå inte nöjd. Nu sätter man upp helt nya krav för biståndet. Mottagarna av biståndet måste aktivt och offentligt ha tagit avstånd från Hamas.
Det är nu det är uppenbart att regeringen inte förstår principen do no harm. Biståndet måste alltid förstås i den kontext mottagaren befinner sig i, särskilt i en konfliktsituation. Ett villkorande av biståndet kan helt enkelt utsätta mottagarna för direkt fara. Att offentligt ta avstånd från Hamas, vare sig det är på Västbanken eller i Gaza, kan utsätta samarbetsorganisationer och familjemedlemmar för stora risker.
Herr talman! I stället för att prata om allt negativt som skett gällande biståndet sedan regeringen tillträdde vill jag så här i juletider lyfta fram positiva exempel på vad som görs av några av de organisationer i Palestina som Sverige och svenska biståndsorganisationer har stött.
Gaza Community Mental Health Programme arbetar sedan många år tillbaka med psykisk hälsa. Programmet har haft stor betydelse under och efter de krig som ägt rum de senaste åren. Verksamheten är särskilt betydelsefull för traumatiserade barn. En studie av Rädda Barnen 2022 pekade på att 80 procent av barnen i Gaza visade symtom på posttraumatisk stress. Det var alltså före det fruktansvärda krig som nu pågår.
Augusta Victoria-sjukhuset i östra Jerusalem bedriver högspecialiserad vård inom bland annat barn- och vuxenonkologi, palliativ vård och sjukdomar som kräver dialys. Hit kommer patienter från hela Västbanken och Gaza. Just nu är patienter från Gaza strandade på sjukhuset, samtidigt som fler än 500 Gazabor missat livsviktiga behandlingar eftersom de inte kan lämna Gaza. De flesta små barn från Gaza som vårdas på Augusta Victoria-sjukhuset får på grund av Israels restriktioner inte åtföljas av sina egna föräldrar.
Kvinnorättsorganisationen The Palestinian Working Woman Society for Development arbetar för att stärka kvinnors ekonomiska egenmakt, minska könsbaserat våld och öka kvinnors politiska deltagande och inflytande. Det israelisk-palestinska fredsnätverket Geneva Initiative utbildar framför allt unga i dialog och konfliktlösning.
En av Kvinna till Kvinnas samarbetsorganisationer i Gaza genomförde det första initiativet någonsin kring våld i hemmet som vände sig direkt till män. Utfallet har varit mycket positivt, och de deltagande männens attityder och beteenden har ändrats. Flera män utbildades för att även bland andra män förändra attityder till att lösa konflikter utan våld. De blev ambassadörer för att stoppa mäns våld mot kvinnor och anlitades flitigt för att utbilda tonårspojkar. Den attitydförändring de gick igenom, och att de även lyckades påverka andra män, förbättrade också deras egen mentala hälsa.
Två palestinska MR-organisationer som fått del av svenskt utvecklingsbistånd är al-Mezan och al-Haq. al-Mezan arbetar med att dokumentera och förebygga brott mot internationell rätt i Gaza. Man driver frågor som rättsväsendets oberoende samt dokumentation och ansvarsutkrävande när misshandel och tortyr begås av palestinska myndigheter. Man dokumenterar och överklagar domar mot oskyldiga och kritiserar Hamasregimens flitiga användande av dödsstraff. Vid flera tillfällen har man påtalat att raketattackerna från Gaza riktade mot civila i Israel är krigsbrott. Det är ett arbete som är både svårt och mycket farligt.
al-Haq i sin tur arbetar systematiskt med att dokumentera brott mot mänskliga rättigheter begångna av alla parter i konflikten. Det gäller även den palestinska myndigheten och dess godtyckliga arresteringar och tortyr.
Förutom dessa exempel finns det flera organisationer som arbetar med skola och utbildning eller jordbruk och matsäkerhet och som tagit del av svenskt utvecklingsbistånd men vars verksamhet nu äventyras av regeringens villkorande av svenska biståndspengar.
Herr talman! Jag vet att visuell rekvisita inte är tillåten i talarstolen. Men jag såg att statsrådet Forssell stod här i går och hänvisade till och viftade med den så kallade reformagendan under frågestunden utan att bli tillsagd, så jag tänkte passa på att hänvisa till den rapport som jag håller i min hand.
Det är rapporten Vad gör svenskt bistånd i Palestina?, från vilken jag tagit mina exempel i dag. Den är framtagen av de fantastiska biståndsorganisationerna We Effect, Olof Palmes Internationella Center, Kvinna till Kvinna, Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel, Centerpartiets Internationella Stiftelse, Act Svenska kyrkan samt Diakonia.
Med dessa goda exempel på fantastiskt bistånd i Palestina vill jag passa på att önska mina kollegor i utskottet, talmannen, kammarkansliet, utskottspersonalen samt statsrådet Forssell, som nu har gått, en god jul!
(Applåder)
Herr talman! Jag lyssnade på Jacob Risbergs anförande. Det är klädsamt att han i början så där lite i förbifarten nämnde att det skedde någonting den 7 oktober. Vad var det egentligen som skedde den 7 oktober?
Det som skedde var att Hamas tog sig in på israeliskt territorium. Det var inte på något sätt omtvistat territorium och inte inne på Västbanken. Man tog sin in i en rad kibbutzer runt gränsen till Gazaremsan och begick en fullständig slakt. Man hackade ihjäl människor. Man sköt ihjäl människor. Man lemlästade 250 personer - ungdomar - som var på en rejvfest. Man kidnappade 200 personer och tog in dem på Gazaremsan.
Herr talman! När jag lyssnade på Jacob Risbergs anförande känns det som att Miljöpartiet resonerar lite som att det inte förändrar någonting. Nu pågår allting som förut efter det. Det är inte riktigt så.
Biståndet till Palestina är mycket omfattande från svensk sida. Det har varit kritiserat under årtionden. Det har varit kritik även mot FN-organet UNRWA för antisemitism i läroböcker och lärare som på olika sätt uttrycker sådana sympatier. Häromdagen tvingades UNRWA att säga upp sex personer, tror jag det var, för att de hyllat Adolf Hitler på Facebook och sådana saker.
Det finns biståndsorganisationer, bland annat dem som Jacob Risberg själv nämnde i sitt anförande, där det finns kopplingar till PFLP, som är en annan terrorstämplad organisation.
Vad vi säger från regeringen är att man måste klara av att ta avstånd från terrorism om man ska få svenskt bistånd. Jag kan inte förstå varför det skulle vara så kontroversiellt. Jag kan inte förstå det.
Det är dessutom omöjligt att garantera att biståndet inte läcker till Hamas. Vi har nu sett hur man har plundrat förnödenheter, bränslen och så vidare som ska gå till folket på Gazaremsan. Varför är Miljöpartiet emot att man granskar detta?
Herr talman! Tack, Fredrik Malm, för frågan!
Som ledamoten är väl medveten om sker en sådan granskning ständigt i det biståndsarbete som finns. Sida har ett mycket väl ingående arbete vad gäller att granska allt bistånd.
När det gäller avståndstagandet är det just för den typen av frågor som principen om do no harm har tagits fram. Man vet hur pass svårt det kan vara att i den här typen av konflikter offentligt uttala vissa saker.
Vi har inte någonsin ställt krav på att till exempel biståndsmottagare i Colombia ska ha tagit avstånd från Farc för att vi ska ge dem biståndsmedel. Vi har inte ställt krav på biståndsorganisationer i Filippinerna att de ska ta anstånd från Abu Sayyaf. Vi har inte i våra bilaterala handelsförbindelser med Israel ställt krav på att Ben-Gvir ska ta avstånd från Kach, en organisation som han tidigare var med i.
Varför ska det gälla i just den här konflikten? Varför inte i allt bistånd i så fall? Det fungerar inte på det viset. Människor utsätter sig för en extrem fara om de i vissa lägen ska gå ut och uttala sig emot just Hamas, särskilt på Gaza.
Herr talman! Det är givetvis jättemärkligt om man inte ställer krav på eventuella biståndsmottagare i Filippinerna att de ska ta avstånd från Abu Sayyaf. Det är en al-Qaida-kopplad salafistisk gerilla på Filippinerna. Varför har de som styrde de senaste åtta åren inte adresserat det problemet till exempel till Sida?
Sanningen är den att det svenskt bistånd till Palestina ska sträva efter att uppnå måste vara en tvåstatslösning. Det tror jag att vi alla kan vara överens om. Om vi inte gör det blir Sverige en del av en cirkel av våld där palestinska attacker leder till att israeliskt självförsvar raserar det som det svenska biståndet ska vara med att bygga upp eller har byggt upp.
Om vi inte får vårt bistånd att sträva efter en tvåstatslösning blir vi en del av den onda spiralen. Man måste försäkra sig om att de som får svenskt bistånd och inte minst de aktörer som finns i det palestinska samhället är glasklara och tydliga med att det är en tvåstatslösning man vill ha.
År efter år, i årtionden, har den här kritiken funnits. Det är ingen slump att det har varit så. Det har att göra med att det finns en sorts motståndskultur i det palestinska samhället som innebär att hela samhället är mobiliserat kring hela idén att Israel inte ska existera.
Hamas har använt biståndsmedel. Hur tror man annars att de har kunnat bygga upp hela infrastrukturen för att starta ytterligare ett krig? Det har skett med pengar som man har fått på olika sätt. De har antingen kommit från Gulfstater eller från andra aktörer men också via internationellt bistånd.
Herr talman! Jag kan inte förstå varför Miljöpartiet är så otroligt negativt till att man ska kontrollera biståndet så att pengarna kommer till folket och inte till terroristerna.
Herr talman! Det arbetet görs dagligen på Sida, och det vet ledamoten mycket väl om. Det svenska biståndet kontrolleras dessutom både av internationella organisationer och av våra egna kontrollmyndigheter. Arbetet görs dagligen. Vi behöver inte göra det om och om igen genom att stoppa biståndet för att kontrollera det. Vi gör redan de här kontrollerna dagligen.
Internationellt bistånd
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 19 december.)