Tomas Kronståhl (S) om Jakt och viltvård
Tomas Kronståhl (S) höll ett anförande om Jakt och viltvård i debatten ”Protokoll 2023/24:109 Torsdagen den 2 maj” den 2 maj 2024.
Fru talman! Mycket av det föregående talare har diskuterat kommer även jag att diskutera. Det är väl så när vi sitter i ett utskott där det är väldigt mycket fokus på jakt, och många är också väldigt intresserade av just den formen av att vara ute i vår natur.
Jag vill börja med att konstatera att det nu blir ett tillkännagivande om bland annat vårt förslag om en samlad klövviltsförvaltning, vilket jag tycker är mycket bra. Då kan vi få ett betydligt bättre helhetsgrepp över viltet som finns, om den fodertillgång som finns och även betesskador som blir både på skog och på betesmarker. Det är positivt. Jag vill även yrka bifall till vår reservation nummer 2 om älgförvaltning.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård
Fru talman! Jag vill ta detta tillfälle i akt att diskutera lite kring den oro jag och många med mig känner när det gäller den pågående, på vissa ställen nästan akuta, minskningen av älgstammen.
Allting startade med att skogsbolagen och skogsägarna påvisade ganska stora skador på skogen, framför allt på tallungskogen. Man drog igång ett omfattande arbete med att använda Äbin, Älgbetesinventeringen, för att se hur mycket skador som fanns. Man satte ett mått på att endast 5 procent av tallungskogen vid en viss ålder fick ha betesskador. Detta påbörjades redan 2015.
Fokus har alltsedan dess varit på att minska älgstammen på grund av dessa betesskador på tallen. Vi kan nu, efter tio års ensidig fokusering på älg, konstatera att det har gått alldeles för långt. Samtidigt som vi ser att älgstammen minskar kraftigt, med 35-40 procent över hela landet och inom vissa områden med 50-60 procent, hävdar man fortsatt stora betesskador på tall.
Fru talman! Ingen, förutom de stora skogsbolagen, tror längre på den ensidiga kopplingen mellan betesskador och älgpopulation. Självklart är det flera viltarter som påverkar och betar i vår skog; vi har både rådjur och kronhjort som är aktiva skogsätare. Frågan är vad som egentligen är rimliga betesskador och skogsskador. Är det 5 procent, eller är det betydligt mer?
Det finns andra åtgärder for att minska dessa skador, exempelvis att spara viktiga trädslag för viltet vid röjning. Man kan också fokusera på flera olika åtgärder samtidigt och inte bara ensidigt på avskjutning av älg.
Fru talman! Det är chockerande att ta del av den insamlade statistiken när det gäller årets älgavskjutning. Vi kan, som jag sa tidigare, konstatera att det är flera stora skogsbolag som totalt ignorerar länsstyrelsernas beslut om antalet älgar som ska få fällas. Avvikelserna är inte heller några enstaka eller få, utan här handlar det om riktigt kraftiga överträdelser på 25 till över 55 procent. Det innebär att det är hundratals älgar som har fällts utöver det antal som finns i länsstyrelsernas beslut. Om detta hade varit en enskild ägare på små marker hade det varit en fullständig katastrof.
Vi kan definitivt inte ha en situation där de stora skogsbolagen och skogsägarna gör som de vill och ensidigt beslutar om hur mycket och vilka arter som ska finnas i just deras skogar. Detta är en utveckling som helt avviker från det som var själva poängen med lokala älgskötselområden och som faktiskt legitimerar att alla, stora som små, följer de beslut som vi har fattat.
Fru talman! Vi måste därför enligt min mening seriöst utreda dessa exempel på vad jag betraktar som avarter på älgskötselområden där man både medvetet och utan påföljder så kraftigt har avvikit från och brutit mot den beslutade tilldelningen.
Fru talman! Nog sagt om älgen. Det handlar också om jakten på och kontrollen av de olika invasiva djurarter som kan komma in i landet på olika vägar, till exempel genom att sprida sig själva från grannländer. Det gäller exempelvis mårdhunden, som finns i stora mängder i Ryssland och som kommer till oss genom Finland och skapar mycket stora problem för många andra arter, inte minst för fågellivet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård
Vi har även ett annat aktuellt exempel. Det är stenmården, som kan komma in i landet på flera olika sätt, troligtvis oftast genom olika godstransporter som den lätt kan gömma sig i och därigenom ta sig in i landet. Denna för vårt land nya art är ökänd för att orsaka enorma skador på samhället - dels genom att påverka den biologiska mångfalden, dels genom skadegörelse som ytterst drabbar människor. För arter som häckar i våtmarksliknande områden, som sydlig kärrsnäppa och rödspov, är det inte välkommet med ännu fler markbundna rovdäggdjur. Livsmålet för stenmården verkar vara att ta sig in i bilar och fastigheter och gnaga sönder allt som går att gnaga sönder, oftast elkablar. I övriga Europa, där den förekommer mer frekvent, är detta någonting som kostar miljardbelopp.
Fru talman! Naturvårdsverket satsade 2023 cirka 2,4 miljoner på att utrota stenmården. Det räckte för att ge i uppdrag till Svenska Jägareförbundet att anställa två jägare på heltid för att försöka få grepp om spridningen och utrota arten innan det är för sent. Nu är tyvärr dessa pengar slut, och regeringen har ålagt Naturvårdsverket stora besparingar. Det innebär i princip fritt fram för en snabb spridning av denna troligtvis invasiva art, som kan komma att kosta samhället enorma summor i skadegörelse och negativ påverkan på andra viktiga arter.
Fru talman! I Sverige har vi Svenska Jägareförbundet, som får i uppdrag av Naturvårdsverket att sköta och bevaka samt åtgärda förekomsten av alla invasiva arter på land. Detta uppdrag har genomförts och varit mycket framgångsrikt tack vara Jägareförbundets stora kontaktnät med jägare och jaktlag runt om i hela vårt land.
Därför har bekämpningen kunnat ske till en mycket låg och rimlig kostnad jämfört med i andra, både nordiska och europeiska, länder. Ändå väljer regeringen att skära i dessa så viktiga anslag för att kortsiktigt spara några miljoner på något som kan komma att innebära miljardkostnader i framtiden.
Fru talman! När det gäller jakt och skyddsjakt på våra rovdjur är det även framgent en viktig balansgång mellan de olika arternas bevarandestatus och människors rättighet att försvara sin tamboskap och kunna bedriva lantbruk med djurhållning och betande klövdjur, vilket är viktigt inte minst för den biologiska mångfalden.
Det är glädjande att regeringen har fortsatt arbetet med att försöka få till en förflyttning av skyddsstatusen för varg från bilaga 4 till bilaga 5 i EU:s art- och habitatdirektiv. Det innebär att vi själva i större utsträckning kan förvalta detta vilt. Det borde även underlätta en mer generös skyddsjakt, inte minst för att freda tamdjuren.
Avslutningsvis, fru talman, skulle jag bara vilja nämna den frustration som finns bland våra jägare och fiskare när det gäller tillståndsgivning vid önskan om skyddsjakt på både skarv och säl. Detta kan lokalt vara ett gigantiskt problem, inte minst för det småskaliga yrkesfisket som både får sin fångst uppäten och sina redskap förstörda. Detta måste vi omedelbart se över och åtgärda.
I detta anförande instämde Joakim Järrebring och Sofia Skönnbrink (båda S).
