Herr talman! I dag är det internationella kvinnodagen, den 8 mars. Därför har jag valt att lyfta fram ett av de förslag som behandlas i dagens betänkande och som gäller skuldsanering av vissa skulder.
I en enskild motion, herr talman, föreslår min liberala kollega Robert Hannah att regeringen ska överväga att se över skuldsaneringen för att göra det lättare för dem som är utsatta för mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck - det som i dag betecknas som ekonomiskt våld. Ekonomiskt våld handlar, precis som allt annat våld, om maktutövning och kontroll. Det kan leda till långvarig skuldsättning och skulder. Ekonomiskt våld kan även göra det svårare att lämna en våldsam relation.
Nu avstyrks denna enskilda motion i betänkandet. Det är i sin ordning då utskottet anser att den nuvarande skuldsaneringslagen från 2016 ger möjligheter att starta om på nytt, med hänsyn till den skuldsattes personliga och ekonomiska förhållanden. För tydlighetens skull, herr talman, vill jag betona att vi yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Men, herr talman, jag vill i dag ta tillfället i akt att tillägna detta anförande till Eva, som egentligen heter något annat. Eva var en vän till mig och dem som finns runt mig, och jag fick tillfälle att lära känna Eva och hennes familj. Det var just våld i en nära relation som ledde till att Eva, när hon väl kunde lämna sitt destruktiva förhållande, bar med sig skulderna därifrån - lån som var tagna i hennes namn och som hon tvingats ta, just på grund av den destruktiva relation hon levde i.
I dag finns inte Eva bland oss längre. Hon drabbades av cancer för något år sedan och fick flytta hem till sin himmel. Men den sista tiden kunde hon leva och överleva ekonomiskt tack vare att vänner i hennes närhet stöttade henne och hennes ekonomi. Även de är värda en guldstjärna denna kvinnodag. De gjorde det som var naturligt för dem, att hjälpa den som behöver hjälp.
Eva fick aldrig någon skuldsanering, som hon hade behövt. Det fysiska våldet kunde hon lämna, men det ekonomiska våldet bar hon alltid med sig.
Det finns tyvärr alltför många Eva i vårt land i dag. Av dem som utsätts för våld i nära relationer utsätts 75 procent även för ekonomiskt våld.
Därför är jag stolt över att vår regering, med den liberala jämställdhetsministern Paulina Brandberg, den 1 februari i år, inom ramen för det svenska ordförandeskapet, ungefär hundra dagar efter att regeringen tillträtt bjöd in till en konferens kring just det ekonomiska våldet och vilka konsekvenser det får för enskilda individer som blir satta i skuld. Ekonomiskt våld är en prioriterad fråga för den här regeringen och för Liberalerna.
Det är, herr talman, min fasta övertygelse att vår regering inte kommer att slå sig till ro när det gäller de ekonomiska bojor som förövarna sätter på sina offer. Det borde självklart egentligen vara förövarna själva som blir satta i dessa bojor och kedjor, på ett eller annat sätt. Detta kommer vi som parti och regering att jobba för - för varje utsatt kvinnas skull, för varje Evas skull.
(Applåder)