Fru talman! Tobias Andersson har frågat mig vilka åtgärder som jag avser att vidta mot bakgrund av de radikala klimataktivisternas vägblockader och andra samhällsskadliga aktiviteter samt om regeringen och jag avser att vidta några åtgärder för att skärpa straffen för vägblockader.

Att blockera en väg riskerar inte bara att orsaka förseningar och frustration utan kan även störa utryckningar och brådskande transporter. Om den allmänna ordningen störs har polisen enligt polislagen en skyldighet att ingripa och kan till exempel avlägsna en person från vägbanan. Enligt ordningslagen får polisen också upplösa en allmän sammankomst som medför allvarlig störning av trafiken. Om en deltagare i en folksamling som stör allmän ordning inte lyder polisens befallning kan denna dömas för ohörsamhet mot ordningsmakten.

Den som blockerar en väg på ett sätt som orsakar allvarliga störningar av trafiken kan också dömas för sabotage. Det finns flera exempel på sådana domar i praxis. Straffskalan för sabotage sträcker sig till fyra års fängelse. I värsta fall kan störningarna hindra viktig utryckningsverksamhet. Om en vägblockad hindrar polis, ambulans eller någon annan form av räddningsinsats från att komma fram kan det bedömas som sabotage mot blåljusverksamhet. Straffet för det brottet är också fängelse i högst fyra år. För grovt sabotage mot blåljusverksamhet är straffskalan fängelse på viss tid, lägst två och högst 18 år, eller på livstid.

Interpellanten berör även att klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari fått ställa in sin medverkan hos Fossilfritt Sverige. I anslutning till det exemplet kan jag konstatera att det är av största vikt att samhällsviktiga aktiviteter av olika slag, i detta fall ett möte om klimatfrågan, kan äga rum på ett säkert sätt. Den typen av sammankomster utgör en grundbult i vår demokrati och måste värnas. Hot, våld och ofredanden är aldrig acceptabelt, och sådana ageranden är straffbara, oavsett om de sker i syfte att få uppmärksamhet för en politisk synpunkt eller i något annat syfte. Därutöver har bland annat statliga förrättningar och allmänna sammankomster, genom ett särskilt straffstadgande, ett extra skydd mot störningar i form av oljud eller liknande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det bör framhållas att rätten att demonstrera är central i en demokrati, och alla begränsningar i den rätten måste möta krav på legalitet, nödvändighet och proportionalitet. Med det sagt kan vägblockader och störande av möten om viktiga samhällsfrågor ha ytterst samhällsskadliga eller farliga konsekvenser. Exempelvis kan metoden att blockera vägar innebära fara för liv och hälsa. Regeringen ser därför med största allvar på denna fråga.

Konsekvenserna för dem som stör blåljusverksamhet måste vara direkta och kännbara. Regeringen har därför gett en utredare i uppdrag att överväga om straffskalan för sabotage mot blåljusverksamhet bör skärpas. Uppdraget ska redovisas senast den 1 januari nästa år.

Fru talman! Tack, Tobias Andersson, för möjligheten att diskutera denna angelägna fråga i kammaren!

Låt mig först understryka det jag sa inledningsvis som bekräftar mycket av det Tobias Andersson tar upp. Vi talar om aktiviteter som är både farliga för människor som vill ta sig fram i trafiken och potentiellt oerhört farliga om det dessutom är så att det är verksamhet som skulle hindra exempelvis ambulanser eller brandbilar att ta sig fram i trafiken.

Det potentiella allvaret i konsekvenserna av den typen av aktiviteter återspeglas också i strafflagstiftningen. Det gäller i synnerhet om man begår grova brott. Om det får konsekvenser i förhållande till blåljusverksamhet är det till och med så att man kan få livstids fängelse enligt dagens straffskalor. Det återspeglar som sagt allvaret i den typ av brott som vi nu talar om.

Det finns ett problem utöver de problem detta innebär för trafikanter, hederliga människor som vill ta sig till jobbet eller lämna barn på förskolan eller skolan - vilket är skäl nog att se allvarligt på denna brottslighet - och utöver de konsekvenser detta kan få för blåljuspersonal. Det är den problembeskrivning som Tobias Andersson tar upp och som jag gärna vill instämma i: Närbesläktade aktiviteter och opinionsyttringar har också handlat om att ge sig på andra människors yttrandefrihet.

Oavsett om det handlar om att genom aktiviteter i samband med ett offentligt möte i praktiken hindra andra från att komma till tals och ge uttryck för sin uppfattning eller om det handlar om att ge sig på konstverk som man av olika skäl inte uppskattar är detta aktiviteter som är ägnade att begränsa det demokratiska samtalet och begränsa de fri- och rättigheter som var och en har. Det understryker också den demokratiska dimensionen och den demokratiska problematiken i den typ av aktiviteter som vi nu talar om.

När vi blickar framåt har vi som sagt en översyn igång av just regelverken när det gäller blåljussabotagen. Dessutom gör vi en generell översyn av straffrätten som har ett bredare grepp och som omfattar straffrätten i stort. När man nu talar om straffskalor i de här fallen kan man konstatera att de, inte minst för de grova brotten men även för de lindrigare brotten, redan i dag innehåller väldigt ingripande frihetsberövandepåföljder. Det är upp till fyra års fängelse för normalbrotten och till och med upp till livstids fängelse för de grova brotten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det handlar i hög grad om tillämpning av den nedre delen av straffskalan, alltså vad man i normalfallet ska kunna påräkna för påföljd om man ägnar sig åt den här typen av aktiviteter. Jag menar att det är en viktig del av ingångsvärdet för översynen.

Om man sätter in det i ett perspektiv av hur vi nu arbetar med straffrätten handlar det generellt sett om att få till stånd en rättstillämpning som dels använder hela straffskalan på ett annat sätt än vad som ibland är fallet i dag, dels riktar sökljuset mot den nedre delen av straffskalan. Den här typen av fall, men också andra fall, hamnar ju ofta där.

Sammanfattningsvis är det ett utomordentligt angeläget ämne som lyfts i interpellationen. Det är redan i dag så att brottens allvar speglas i straffrätten, men den översyn vi gör är ägnad att ytterligare inskärpa allvaret i brottsligheten och se till att konsekvenserna blir ännu mer kännbara än vad som i dag är fallet.

Fru talman! Jag vill gärna bekräfta att Moderaterna under många år har belyst allvaret i den brottslighet som vi nu talar om.

Jag tycker att det räcker väldigt långt att se på de konsekvenser detta får för vanliga hederliga medborgare på väg till jobbet eller för att lämna barnen på förskolan eller skolan. Det gäller för den delen också varuleveranser eller annan näringsverksamhet som hindras i sin helt fredliga framfart på grund av att andra tycker sig ha rätten att sätta sig i vägen för ett väl fungerande vardagsliv. Redan detta är mycket allvarligt. Om det dessutom äventyrar liv och hälsa på ett mycket mer bokstavligt plan genom att exempelvis förhindra brandbilar eller ambulanser att ta sig fram är det utomordentligt allvarligt.

Jag tycker att man ska ha en erkänsla för den lagstiftning vi har som, i alla fall om vi ser till straffskalorna som de är utformade, erkänner allvaret i detta.

När det gäller det som nu lyfts av Tobias Andersson och som Moderaterna har lyft i många år och lyfte inför valet är det inte bara straffskalorna på papperet utan också den konkreta tillämpningen som är det allra mest avgörande. Därför har det varit viktigt för oss att både sätta ljuset på sabotage mot blåljusverksamhet och göra en särskild översyn av dessa regler och föra in de grundläggande perspektiven även i den breda översynen av straffrätten.

Jag kan peka på en fråga av betydelse som vi sätter ljuset på i den breda översynen och som också omfattar den här brottsligheten. Det är den så kallade presumtionen mot fängelse, alltså att en domstol enligt de regler som lagstiftaren har satt upp i dag ska välja en mindre ingripande påföljd än fängelse om det finns skäl för det eller alternativ till det.

Det är inte ett uttryck för något slags allmän repression att säga att det är en rimligare utgångspunkt att straff ska spegla brottens allvar. Om det är så att brottets allvar motsvaras av ett fängelsestraff är det rimligt att utgångspunkten också är att människor ska sitta i fängelse. Det är som sagt inte specifikt riktat just mot sabotageverksamhet, men sabotagebrotten omfattas förstås av den generella översynen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Avslutningsvis vill jag säga att det, utöver de praktiska konsekvenser vi har pratat om som utomordentligt allvarliga, också finns en djupare demokratisk aspekt. En aktivism ägnad att hindra och begränsa andra människors yttrandefrihet är någonting som vi inte kan acceptera i ett fritt och öppet demokratiskt samhälle. Detta betonar ytterligare betydelsen av reformer på det här området.

Fru talman! Jag har av lätt insedda skäl inte möjlighet att gå in och bedöma varje enskild polisinsats i varje enskilt fall. Jag bör dessutom avhålla mig från det av andra och principiella skäl.

Däremot kan jag på ett övergripande plan säga att polisen har skyldighet att ingripa när människor begår brott. Det är en generell utgångspunkt för polisens verksamhet, och detta är naturligtvis inget undantag. Hur man sedan väljer att hantera det i det konkreta fallet är upp till polisen. Naturligtvis är dock den enda rimliga principiella utgångspunkten att polisen i händelse av pågående brottsverksamhet ska ingripa och avbryta den brottsliga verksamheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller utfallet noterar jag att det på senare tid kommit en dom som inte var fällande i något enskilt fall. Å andra sidan finns det också väldigt många exempel på fällande domar. Som helhet är mitt intryck att rättsväsendet tar denna brottslighet på stort allvar och tillämpar de lagar och regler som gäller i dag.

Om det finns ett värde i att understryka denna brottslighets allvar - och jag ansluter mig till den uppfattningen - genom att från lagstiftarens sida se till att det finns förutsättningar att få domar som på ett bättre sätt än i dag återspeglar detta allvar är det naturligtvis klokt att, som vi nu gör, se över regelverket för att ge dessa förutsättningar för rättstillämpningen att döma ut ännu mer ingripande straff.

Och som sagt, för att avsluta med det grundackordet: Det motiveras alltså inte bara av de långtgående praktiska konsekvenser och risker som denna brottslighet har utan också av de djupare demokratiska och principiella skälen. Det omgivande samhället ska markera med utomordentligt stor tydlighet när denna typ av brottslighet äger rum.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.