Herr talman! Lena Hallengren har frågat statsministern hur han avser att agera för att säkerställa att Regeringskansliets politiska personal inte sprider hat, hot eller desinformation på sociala medier.

Interpellationen har överlämnats till mig.

Regeringskansliet verkar utifrån statsförvaltningens grundläggande värden om demokrati, rättssäkerhet och effektivitet. Precis som vid övriga förvaltningsmyndigheter ska saklighet och opartiskhet iakttas i verksamheten. Det gäller såväl politisk som opolitisk personal.

Regeringskansliets verksamhet ska genomsyras av de principer som också framgår av policyer och etiska riktlinjer i myndigheten. De anger krav och förväntningar på alla medarbetare. De etiska riktlinjerna för Regeringskansliet utgår från att det finns berättigade förväntningar på att Regeringskansliets medarbetare ska agera och uppträda så att allmänheten känner förtroende för dem och det arbete de utför. En annan utgångspunkt är att det är självklart att medarbetarna, som anställda i en ledande, normgivande myndighet, ska svara mot högt ställda etiska krav. Regeringskansliets medarbetare förväntas visa integritet och gott omdöme och ha ett etiskt förhållningssätt som väcker respekt. Samtidigt har de naturligtvis yttrandefrihet, precis som alla andra.

Sociala medier är ett användbart verktyg för kommunikation kring regeringens arbete. Regeringskansliet har ett antal konton i sociala medier som används för statsrådens och regeringens kommunikation. De kontona följer tydliga riktlinjer om transparens kring avsändare och saklighet vad gäller innehållet.

Regeringskansliets medarbetare, såväl politisk som opolitisk personal, ska enligt gällande riktlinjer inte arbeta med några andra konton i sociala medier i tjänsten.

Den granskning som vi också har diskuterat här tidigare i dag ger inte skäl att misstänka att någon medarbetare i Regeringskansliet ägnar sig åt att sprida hat, hot eller desinformation på sociala medier.

Jag vill hur som helst även i det här sammanhanget passa på att understryka att alla som arbetar politiskt har ett stort ansvar att med utgångspunkt i vår vidsträckta och grundlagsskyddade yttrande- och informationsfrihet bidra till saklighet och tydlighet om såväl budskap som avsändare. Det gäller oavsett i vilka forum debatten förs, inklusive sociala medier.

Herr talman! Låt mig börja med den konkreta frågan angående medarbetare i Regeringskansliet och sedan gå över till den bredare bild som Lena Hallengren redogör för!

Jag vill inledningsvis upprepa att det inte har framkommit någonting som tyder på att Regeringskansliets personal ägnat sig åt att sprida hat, hot eller desinformation i sociala medier. Det är viktigt att säga det. Jag har inga invändningar mot att frågan ställs, men jag tycker att det är viktigt att det raka svaret på frågan formuleras här i kammaren. Det finns heller inget utrymme att ägna sig åt sådant inom ramen för arbetet i Regeringskansliet. Om någonting sådant mot förmodan skulle framkomma skulle det få hanteras i vanlig arbetsrättslig ordning.

I sammanhanget vill jag gärna upprepa att alla medarbetare i Regeringskansliet, oavsett om de är anställda politiskt eller opolitiskt, förväntas uppfylla högt ställda krav på saklighet och opartiskhet i sin tjänsteutövning. Det implicerar förstås ett uppträdande som väcker respekt och är etiskt försvarbart.

Jag vill förstås också understryka att statligt anställd personal har samma möjlighet som andra att använda sin yttrandefrihet. Yttrandefriheten kan användas i stor utsträckning utan att för den skull få arbetsrättsliga konsekvenser. Det ser jag som ett omistligt värde i vår demokrati.

När det sedan gäller den bredare bilden instämmer jag i att vi har problem runt vårt fria och öppna samhälle i form av olika aktörer som med otillbörliga metoder och otillbörliga informationer vill destabilisera vårt land eller vårt samhälle eller på olika sätt främja sina intressen, inte sällan fientliga mot vårt land.

En av de mest förfärliga kampanjerna i den skolan är desinformationskampanjen rörande svensk socialtjänst. Den får förödande konsekvenser för sammanhållningen i vårt samhälle. Men det visade sig också under förra året att den var påeldad av olika aktörer med intresse av att destabilisera Sverige. Detta bidrog till ett tryck mot Sverige som ytterst fick väldigt våldsamma konsekvenser, exempelvis genom de våldsamheter som riktades mot vår beskickning i Iran.

Detta är någonting som är helt centralt i den strategi mot våldsbejakande extremism och terrorism som regeringen fattade beslut om så sent som i januari förra året. Vi ser också ett bekymmersamt snitt mellan våldsbejakande extremism, statliga aktörer och organiserad brottslighet i och med att statliga aktörer verkar vara villiga att rekrytera utförare för sina våldsdåd i Sverige i den kriminella miljön. Allt detta är ägnat att hota vårt fria och öppna samhälle och är någonting som regeringen och alla relevanta myndigheter tar på allra största allvar.

Vad gäller den organiserade och etablerade politikens ansvar för detta är det min bestämda uppfattning - och den har som sagt artikulerats av statsministern i många sammanhang - att partier som sitter i Sveriges riksdag har ett särskilt stort ansvar för att värna öppenheten, tydligheten och sakligheten i den allmänna debatten. Det gör att det enligt vår uppfattning inte finns någon plats för anonyma konton i den svenska politiska debatten. Det är någonting som alla partier bör besinna. Jag är övertygad om att de partier som till äventyrs ägnar sig åt detta kommer att straffas hårt av svenska folket.

Herr talman! Jag för väldigt gärna en diskussion om hur vi kan föra ett anständigare politiskt samtal i det här landet. Det råder inget tvivel om att fejkkonton och anonyma konton som ägnar sig åt att sprida budskap som antingen bara är osakliga eller är hatiska bidrar till att dra ned nivån på det politiska samtalet och i förlängningen förstås också äventyra tilliten till de politiska partierna.

Om vi nu ändå pratar om de här frågorna vill jag för sakens skull föra fram att bilden vad gäller samtalsklimatet i Sverige onekligen är bredare. Det är inte så att ideellt arbetande krafter till höger i svensk politik på något sätt skulle vara fredade från hot, hat eller aggressiva kampanjer som riktas mot person eller karaktär. Det är dessvärre ett inslag som vi numera ser i våra demokratier, också i Sverige. Hatet och hoten blir inte godare eller värre baserat på avsändare, utan jag vänder mig starkt mot detta oavsett från vilket håll det kommer.

Jag håller med om att anonymitet på konton är en särskilt allvarlig del i detta, men även sådant som sägs i offentligheten under transparens kan vara av sådant slag att vi rätteligen bör diskutera det om vi verkligen vill värna ett politiskt samtal där många vågar delta och där medborgarna över tid orkar lyssna och vara med. Sträcker vi ut tidsperspektiven är det som sagt flera partier som har gjort sig skyldiga till väldigt grova övertramp på den skala som vi nu diskuterar. Jag var emot det då, och jag är av precis samma skäl emot det som vi nu diskuterar.

Anonymitet är ett viktigt inslag i vår demokrati. Det gäller till exempel valhemligheten och att man kan skriva en insändare i Örnsköldsviks Allehanda utan att behöva skriva under med eget namn. Jag tror att alla förstår varför det är betydelsefullt. Anonymiteten är också ett värn för den som kan vara utsatt eller tar risker i det offentliga samtalet. Däremot är det en annan sak att resursstarka politiska partier i Sveriges riksdag använder sig av anonymitet för att påverka debatten i en viss riktning. På den punkten är jag lika tydlig nu som jag var när vi diskuterade de här frågorna under våren.

Om jag avslutningsvis får lägga ihop de två interpellationer som vi har diskuterat på det här ämnet vill jag återkomma till att det svenska valsystemet är robust. Det finns ingen rapportering från våra myndigheter vare sig nationellt eller på Europanivå som grumlar bilden vad gäller det val som ligger bakom oss.

Våra myndigheter bedriver en utomordentligt precis aktivitet på det här området när det gäller att identifiera verkliga hot mot vår inre säkerhet och mot vårt öppna och fria samhälle. Jag känner mig mycket trygg med de insatserna. Jag diskuterar gärna framåt hur vi kan vidta ytterligare åtgärder ägnade att trycka tillbaka de hot som är verkliga, oavsett om de kommer från våldsbejakande extremism, terrorism, statliga aktörer eller organiserad brottslighet - allt i syfte att värna vårt fria och öppna samhälle.

Herr talman! Tack, Lena Hallengren, för möjligheten att diskutera de här frågorna i dag!

Jag ser ett antal frågor som har aktualiserats under det här året och som jag tror är av stor betydelse för att diskutera robustheten i inte i första hand valsystemet utan kanske mer den demokratiska debatten och det demokratiska samtalet framöver. En av dem har vi diskuterat här. Jag har varit mycket tydlig med vad jag tycker om anonyma konton. Och jag återger en hållning som delas av exempelvis statsministern, som frågan var ställd till.

Under året har vi också sett exempel på att våld har drabbat politiska möten. Vi har sett att politiska möten har avbrutits genom aktivism som bygger på att människor ska vara tysta och inte få föra ett öppet, rakt och kritiskt meningsutbyte mellan varandra.

Jag noterar att många åker till USA för att följa amerikanska debatter. Jag tycker att det är bra. Men låt oss kanske också enas om att en hel del av det som kommer därifrån inte är befrämjande för den svenska politiska debatten. Polariseringen i den politiska debatten drivs trots allt inte bara från ett håll.

För egen del ser jag gärna en lägre grad av polarisering och en högre grad av saklig och rak politisk debatt om sakfrågor. Det tror jag är det som över tid kommer att upprätthålla medborgarnas intresse för det demokratiska politiska samtalet och som därmed kommer att vårda det fria, öppna och demokratiska samhället.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.