Fru talman! Ardalan Shekarabi har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att stoppa exkluderingen av svenska medborgare med ursprung i Iran i samband med säkerhetsprövningar samt om regeringen avser att ge utredningen om en förbättrad process för säkerhetsprövningar uppdraget att utreda frågan om hur en sådan exkludering ska motverkas. Jag uppfattar också att denna interpellation har ställts i ljuset av en granskning som har gjorts i Dagens Nyheter där ett antal konkreta fall som aktualiserar dessa problem har lyfts fram.

Låt mig börja med att konstatera att skyddet av Sverige är en av statens kärnuppgifter. I det allvarliga säkerhetsläge som råder är ett väl fungerande säkerhetsskyddsarbete helt centralt. Att säkerhetspröva personer som ska arbeta eller delta i säkerhetskänslig verksamhet är en viktig del av detta. Det är helt naturligt att utländskt medborgarskap och annan anknytning till andra länder är faktorer att bedöma inom ramen för en sådan prövning, eftersom de kan utgöra sårbarheter som främmande makt kan utnyttja. Den enskilde, eller dennes anhöriga, kan befinna sig i ett utsatt läge i förhållande till främmande makt.

Samtidigt måste lagstiftningen om säkerhetsprövningar vara utformad så att enskildas integritet tryggas. En säkerhetsprövning ska alltid innebära en allsidig bedömning och bestå av ett brett beslutsunderlag. Syftet med en säkerhetsprövning är att verksamhetsutövaren ska ha en så god personkännedom som möjligt. Det är verksamhetsutövaren som ansvarar för säkerhetsprövningarna och de bedömningar som görs där. Det får däremot aldrig vara tal om någon automatisk bortsortering av sökande baserat på medborgarskap.

Frågor om säkerhetsprövning är viktiga och kräver noggranna överväganden. Det är just därför som regeringen har tillsatt en utredning som ska överväga vilka uppgifter som ska ingå i underlaget vid sådana säkerhetsprövningar (Dir. 2023:91). Av direktiven till denna utredning som tillsattes förra året framgår att frågor om medborgarskap och regler som kan påverka den inbördes relationen mellan enskilda kräver en grundlig genomlysning. Utöver frågan om vad som ska ingå i underlaget vid en säkerhetsprövning ska utredaren även bedöma om det bör finnas en möjlighet att överklaga ett säkerhetsprövningsbeslut. Med hänsyn till frågornas vikt har regeringen också knutit en parlamentarisk referensgrupp till utredningen.

Den pågående utredningen kan redan överväga de frågor som Ardalan Shekarabi lyfter. Jag vill inte föregripa utredningens arbete annat än genom att framhålla att själva syftet med utredningen är att stärka regleringen på personalsäkerhetsområdet, ge verksamhetsutövare tydliga förutsättningar för sitt säkerhetsskyddsarbete och att öka rättssäkerheten och förutsebarheten för enskilda och för verksamhetsutövare.

Fru talman! Tack, Ardalan Shekarabi, för att du lyfter upp de här frågorna i dag! Det har du gjort många gånger tidigare, och på goda grunder.

Jag vill gärna börja i änden med svensk-iranier i Sverige. Det är helt riktigt att det är en av de grupper med rötter i andra länder som verkligen har tagit sig in i vårt samhälle. Som sades tidigare har man en hög utbildningsnivå, stark förankring på arbetsmarknaden, stark närvaro i stora delar av samhällslivet och hög grad av delaktighet. På det sättet är man ett väldigt lyckat exempel på när integration fungerar väl i vårt samhälle.

Jag är också medveten om att inte alla stater accepterar att man säger upp sina medborgarskap. Det blir såklart särskilt problematiskt för den som har sina rötter i Iran, eftersom Iran är ett av de länder som vi vet utgör ett konkret hot mot vår inre säkerhet. Vi brukar ofta nämna Ryssland, Kina och Iran. Det är ingen tillfällighet. Och då uppstår en problematik.

När vi klev in i Regeringskansliet i oktober 2022 låg denna hemställan från Säkerhetspolisen där. Den hade riktats till den tidigare regeringen. Frågan blev: Vad ska vi göra med den? Det var uppenbart att Säkerhetspolisen pekade på en realitet som inte är isolerad till personer med bakgrund i Iran, utan det finns allmänt sett ett ökat hot mot vår inre säkerhet.

Det finns ett ökat tryck mot tjänster som är säkerhetsklassade och där det ska ske säkerhetsprövningar, och de här säkerhetsprövningarna är av väldigt varierad kvalitet. De bedöms i alla fall inte lika. Exempelvis kan de frågor som vi nu talar om, när det gäller medborgarskap, sannolikt hanteras på olika sätt av olika verksamhetsutövare. Det vill säga att det finns ett starkt intresse också av rättssäkerhetsskäl för den enskilde att ta ett grepp om frågorna.

Däremot var det uppenbart att regeringen inte bara enkelt kunde diska av hemställan, utan det krävdes en bredare utredning, bland annat på grund av frågorna i sig. Men det finns också ett antal anknytande frågor som man behöver ta sig an, till exempel om den här typen av beslut ska kunna överklagas, hur man ska göra som statlig arbetsgivare, vilken möjlighet man har att stänga av personer som utgör säkerhetshot och så vidare. Det skulle in i utredningen.

Den problematik som nu aktualiserats, exempelvis genom Dagens Nyheters granskning, är att arbetsgivare tycks ha tagit själva utredningen till intäkt för att man nu ska exkludera svensk-iranier från säkerhetsprövningar. Vi talar inte ens om den säkerhetsklassade tjänsten utan om att över huvud taget vara med och konkurrera och bli säkerhetsprövad för en aktuell tjänst.

Det är inte syftet med utredningen. Det är inte den signal som har skickats. Tvärtom har den signal som skickats varit entydig: Vi vill ha rättssäkra förfaranden där lika fall behandlas lika. Medborgarskap kan vara en sårbarhet som ska övervägas närmare, men det i sig ska inte automatiskt leda till att man inte ska kunna komma i fråga för olika tjänster. Det är själva syftet med utredningen.

För att understryka vikten av att hamna rätt i balansgångarna har vi på Ardalan Shekarabis efterfrågan - det ger jag gärna Ardalan Shekarabi - kvitterat med en parlamentarisk referensgrupp, för att verkligen betona att det ska bli rätt i alla tänkbara avseenden.

Jag ser det som att utredningen har alla möjligheter att adressera de frågor som vi diskuterar här i dag, och den behöver inga särskilda, nya direktiv för det. Jag hoppas och tror att detta ska kunna landa på ett bra sätt i sak. Sedan ska vi se till att signalerna också går fram där ute.

Fru talman! Ja, låt oss verkligen samarbeta och diskutera lösningar, Ardalan Shekarabi! Vi kan väl ägna oss åt idéutveckling där vi står, som det heter.

Då skulle jag ändå säga - eftersom det här också är ett sätt att sända signaler till medborgarna - att det först och främst inte är så att personer som har sin bakgrund i Iran är uteslutna från stora delar av den svenska arbetsmarknaden. Det finns inga regler som exkluderar iranier, eller för den delen andra personer med dubbla medborgarskap, ens från säkerhetsklassade tjänster. Jag tycker att det är jätteviktigt att säga. Det är alltså inte på det sättet.

Det är inte bara i Storbritannien, USA och andra länder som personer med iransk bakgrund har nått ledande positioner i vårt samhälle. Ardalan Shekarabi nämnde exempelvis två statsråd i den sittande regeringen som har sin bakgrund i Iran, och Ardalan Shekarabi är själv ett sådant exempel. Jag ser också flera här i kammaren som har en bakgrund som så att säga manifesterar motsatsen. Det är alltså inte så att det för två år sedan hände någonting magiskt som har gjort att vi i dag har en helt annan ordning.

Jag vågar ändå påstå - eller i alla fall hoppas på - att det vi har sett Dagens Nyheter rapportera om trots allt är undantag som bekräftar regeln, för alla arbetsgivare som ägnar sig åt säkerhetsprövning här i landet ska veta att det inte är tillåtet att automatiskt sortera bort folk baserat på medborgarskap eller andra faktorer, såsom etnisk bakgrund. Poängen med säkerhetsprövningar är i stället att göra en individuell bedömning av om det finns sårbarheter i det enskilda fallet.

Regelverken har uppenbarligen inte varit tillräckligt tydliga i den delen. Det kan ha varit till gagn för den som vill ta sig in och som faktiskt har sårbarheter, det vill säga att säkerhetsprövningen inte varit tillräckligt robust. Men det kan också ha haft motsatt effekt, det vill säga att personer som i grund och botten inte sitter på sårbarheter blir bortsorterade utifrån faktorer som de själva inte kan påverka. Det innebär alltså olikbehandling och diskriminering, vilket inte är tillåtet - inte heller på säkerhetsprövningarnas område.

När det gäller lösningarna måste jag säga att min utgångspunkt inte är att människor ska behöva säga upp sina utländska medborgarskap för att komma i fråga för tjänster i den svenska staten. Det är så att säga inte min förstahandsefterfrågan. Man kan, föreställer jag mig, ha en lång rad skäl till att vilja behålla ett utländskt medborgarskap och kombinera det med ett svenskt medborgarskap. Det har i alla fall inte slagit mig som den första vägen att komma åt det här problemet.

Ardalan Shekarabi har några gånger tidigare lyft frågan om det går att hitta något slags format, det vill säga ett formaliserat förfarande, där man så att säga avsäger sig - i alla fall i något slags praktisk bemärkelse - sitt medborgarskap. Jag känner inte att personer som har svensk-iransk bakgrund ska behöva utge någon lojalitetsförklaring mot Sverige som inte andra personer som kommer till Sverige behöver ge uttryck för. Även där måste det finnas en likabehandling.

Jag tycker att det är värt att diskutera detta vidare, men jag har en liten varning, nämligen att även den som avsäger sig ett medborgarskap kan ha en sårbarhet. Det är ju detta det handlar om: Har man exempelvis relationer i sitt ursprungliga hemland som gör att personer kan bli utsatta för trakasserier eller repressalier? Det är ju det som ligger bakom själva det formella som utgör den möjliga sårbarheten, och det kommer vi så att säga inte runt med bara formella beslut.

Jag är väldigt öppen för att diskutera frågorna framåt och hitta lösningar som gör att alla människor i det här landet både känner sig inkluderade och de facto är det. Sedan får vi se lite vad som är rätt väg framåt.

Fru talman! Ardalan Shekarabi lyfter de 100 000-130 000 personer med rötter i Iran som finns i vårt land, många av dem i ledande befattningar runt om i vårt samhälle - flera av dem också i roller som är säkerhetsklassade, vilket förutsätter en säkerhetsprövning.

Dessa människor ska känna sig helt och hållet förvissade om att den grundläggande principen i vårt land - även framåt och med beaktande av ett säkerhetsläge som är allvarligare och mer komplicerat, där många av målkonflikterna ställs på sin spets och där behovet av marginaler möjligtvis blir större - är att deras dubbla medborgarskap och det faktum att de själva är födda i eller har föräldrar som har fötts i Iran inte utgör en omständighet som gör att de automatiskt ska sorteras bort från några tjänster där det sker säkerhetsprövning.

Därför är signalen till de verksamhetsutövare som ägnar sig åt säkerhetsprövningar just denna: Det är inte lagligt att sortera bort folk baserat på medborgarskap. Hela poängen med säkerhetsprövningar är i stället att man ska leta efter sårbarheter. Då är det också viktigt att säga att dubbla medborgarskap kan vara en sårbarhet men att det är en i en lång rad andra sårbarheter som över huvud taget inte har med medborgarskap och bakgrund i ett annat land att göra.

Det vi vill åstadkomma är alltså säkerhetsprövningar som är robusta, så att vi tar in de realiteter vi lever med i ett allvarligare säkerhetsläge där länder som Ryssland, Kina och Iran är väldigt offensiva i sina sätt att främja sina intressen i vårt land. Samtidigt tycker jag att utredningen i sig tvärtom är en signal om att detta måste ske på ett rättssäkert sätt som inte innebär diskriminering utan bygger på att lika fall ska behandlas lika och att bedömningarna ska vara just individuella.

Det finns stora samhälleliga värden som riskerar att gå förlorade om vi inte lyckas med den här operationen; det håller jag med om. Däremot är jag väldigt förvissad om att vi kommer att klara av det - gärna i brett samarbete med varandra.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.