STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Sanna Backeskog har frågat mig vilka åtgärder regeringen ämnar vidta för att säkerställa att barn som blivit utsatta för allvarliga brott får sina rättigheter tillgodosedda, i synnerhet när det gäller den lagstadgade utredningstiden. Hon har även frågat vilka åtgärder regeringen ämnar vidta för att motverka de regionala skillnader som finns när det gäller rättstillämpningen för barn som blivit utsatta för brott.

Regeringen lägger nu om rättspolitiken och stärker brottsofferperspektivet i hela rättsväsendet. Den som har utsatts för brott ska alltid kunna räkna med stöd från samhället. Detta är såklart särskilt viktigt när det handlar om barn. När brott mot barn utreds måste det ske med särskild hänsyn till barns utsatta situation. Därför är det som huvudregel åklagare med särskild kompetens som hanterar dessa utredningar. En nära samverkan med bland andra polisen, sjukvården och socialtjänsten sker också i de barnahus som numera finns på de flesta orter i landet där åklagarkammare finns.

Självklart ska lagstadgade utredningstider hållas, och barn som har blivit utsatta för brott ska möta en enhetlig rättstillämpning och få stöd av samhället, oavsett var i landet barnet bor eller brottet begås. Att den lagstadgade utredningstiden ändå överskrids kan ha olika orsaker. Det kan ligga ett intresse i att försöka belysa dem, så att man kan hitta rätt väg framåt när det gäller att lösa problemen.

En orsak kan vara att de brott som barn utsätts för i flera avseenden har blivit mer komplexa att utreda. Det gäller inte minst internetrelaterade sexualbrott. Inflödet av brottsmisstankar om brott mot barn har också ökat stadigt under de senaste åren. Bara mellan 2021 och 2022 ökade inflödet med 10 procent. Den 1 juli 2021 infördes också ett helt nytt brott, barnfridsbrott. Under 2022 kom det in drygt 40 000 brottsmisstankar som avsåg brott mot barn. Av dessa avsåg närmare en fjärdedel det nya brottet barnfridsbrott.

En annan orsak till att den lagstadgade utredningstiden överskrids kan vara att de brottsutredande myndigheterna har bristfälliga resurser och verktyg i förhållande till sitt uppdrag. Som en del i den stora omläggningen av svensk rättspolitik genomför regeringen just nu ett mycket omfattande arbete med att stärka såväl Polismyndigheten som Åklagarmyndigheten. Förstärkningarna handlar både om stora ekonomiska resurstillskott och om nya och viktiga verktyg. Satsningen på att öka antalet anställda inom Polismyndigheten med sammantaget 10 000 personer till och med 2024 löper vidare som en grund för den stärkta och utvecklade polisverksamheten. Vidare har Åklagarmyndigheten tack vare ökade anslag kunnat rekrytera och utbilda fler åklagare. Antalet åklagare har ökat kraftigt, från cirka 990 åklagare år 2019 till dagens cirka 1 200 åklagare.

Jag delar frågeställarens uppfattning att de regionala skillnaderna i fråga om utredningar av brott mot barn är mycket bekymmersamma. En särskild utredare har nyligen lämnat förslag på en nationell strategi som bland annat tar sikte på att säkerställa en enhetlig tillämpning över landet i fråga om bemötande och skydd för barn men också tillgång till barnahus och barnförhörsledare. Förslagen är nu ute på remiss, och svaren ska vara inne i början av augusti.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har lagt och kommer fortsatt att lägga stort fokus på brottsofferfrågor under de kommande åren. Det gäller inte minst barn som blivit utsatta för allvarlig brottslighet.

Fru talman! Låt mig återigen bekräfta vikten av den frågeställning som Sanna Backeskog tar upp. Vi har i dag diskuterat olika aspekter av brottsoffers ställning i rättsprocessen. Det här är en utomordentligt viktig del av det. Vi har tidigare i dag diskuterat barns möjligheter att komma till tals eller att få sina rättigheter tillgodosedda i olika tvister. Då har det handlat om vårdnadstvister och andra sådana frågor. Men nu handlar det om när barn har blivit utsatta för brott.

Låt mig nämna några saker som jag tror är väldigt betydelsefulla för att komma till rätta med problematiken. Först handlar det om att förstå varför skillnader uppstår mellan olika delar av landet och för den delen också generellt. Jag kan se en svårighet att leva upp till de tidsgränser som vi har satt upp när det gäller barn i ljuset av att de är särskilt utsatta.

En sådan faktor är som sagt brottslighetens karaktär. Jag tycker att införandet av det nya barnfridsbrottet var välkommet. Det är i sin tur kopplat till ett annat brott, nämligen att man exempelvis ser en pappa slå en mamma eller något liknande. Då kan vi se att utredningstiderna för barnfridsbrottet hänger ihop med hur lång tid det tar att utreda det brott som så att säga sker vuxna emellan.

Det finns en rad sådana faktorer som möjligtvis kan förklara en del av problemen, även om det inte förklara hela problematiken. Då får man nog titta på hur man rent praktiskt arbetar med de här frågorna.

När jag fördjupar mig i detta kan jag hitta åtminstone ett par tre konkreta frågor som vi från regeringens sida måste följa upp med polis och åklagare. En sådan gäller att brottsbekämpande myndigheter har utvecklat metoder för att arbeta med brottsutsatta barn i utredningar. Även om detta är resultatet av en metodutveckling som har skett brett och gemensamt inom myndigheterna har den sannolikt fått genomslag i olika grad i olika delar av landet. Det är en sådan fråga som vi måste följa upp.

En annan är naturligtvis detta med resurser, inte minst i regioner där till exempel gängskjutningar och annan grov våldsbrottslighet tar mycket resurser i anspråk. Där kan det vara så att det tar resurser som skulle kunna ha använts för att utreda brott där barn är offer. Det finns också i vissa delar av landet brist på barnförhörsledare, vilket skulle kunna vara en sådan faktor.

Detta handlar om metodologi, hur man arbetar med dessa frågor i olika delar av landet, men det handlar naturligtvis också om resurssättning. Där vill jag från regeringens sida säger två saker.

Det ena är att resurssättningen, resurstillväxten, när det gäller hela rättsväsendet kommer att behöva fortsätta under kommande år, inte bara för att möta utmaningarna från den grova organiserade brottsligheten utan också för att man ska ha resurser för att ta hand om annan viktig brottslighet, inte minst den som vi talar om i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det andra är att vi från regeringens sida i myndighetsdialog med relevanta myndigheter och på andra sätt kan följa upp de frågor som jag nu lyft fram. Det handlar om metodfrågor, resursfrågor, tillgången på barnförhörsledare och hur man arbetar metodiskt för att komma åt de regionala skillnader som uppenbarligen finns och som inte är acceptabla.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Låt mig först säga något om frågan som reses i interpellationen, frågan om barns ställning i rättsprocessen när de har utsatts för allvarliga brott. Där vill jag ändå peka på två tydliga saker som regeringen kan göra.

Det ena är att säkerställa att resurssättningen av hela rättsväsendet - polis, åklagare och även i övrigt - fortsätter och att tillväxten resursmässigt kommer att säkras även under kommande år.

Det andra är att följa upp de mer konkreta aspekter som vi har varit inne på här i direkt dialog med inte minst polismyndighet och åklagarmyndighet. Det gäller metodfrågor, bristen på barnförhörsledare och andra frågor som mer handlar om hur man arbetar med dessa frågor inom ramen för myndigheterna.

Jag vill också peka på en utredning som vi nu har tagit del av. Det är ett betänkande som tar sikte just på en nationell strategi för att förebygga och bekämpa våld mot barn. Den tar upp många av dessa frågor. Det gäller inte minst vilka åtgärder som måste till för att det ska bli en bättre likvärdighet i fråga om hur barn bemöts som brottsoffer i olika delar av landet. Vi arbetar nu med detta underlag och ska återkomma med konkreta slutsatser.

Sedan ska jag bredda diskussionen till det brottsförebyggande arbetet. Det är klart att det är en lite tacksam, ska vi säga, debattvist att ställa det straffrättsliga mot det brottsförebyggande. Till att börja med menar jag att straff har en väldigt viktig brottspreventiv effekt, det vill säga tillräckligt tydliga straff har en brottspreventiv effekt. De har inte nödvändigtvis en återfallsförebyggande effekt men absolut en preventiv effekt.

Brottsuppklaring är kanske inte något som normalt sett finns under paraplyet brottsförebyggande, men vi vet att risken att bli upptäckt när man begår brott har en väldigt brottsförebyggande effekt. Väldigt mycket av det som ibland lite ensidigt beskrivs som den repressiva sidan av politiken har alltså också en utomordentligt viktig brottsförebyggande funktion.

Men med det sagt vågar jag också påstå att snittet mellan sociala och rättsliga insatser alltid är betydelsefullt. Det har nog aldrig varit så betydelsefullt som det är i dag. Det gäller i synnerhet om vi talar om den grova organiserade brottslighetens insocialisering av barn och unga i kriminella gäng. Jag tror att det kommer att krävas en väldig omprövning över hela linjen, där de sociala insatserna och de rättsliga insatserna måste integreras på ett helt annat sätt än i dag.

Jag har till exempel lyft 15-årsgränsen, som genomsyrar vår lagstiftning och som är väldigt problematisk både för socialtjänsten och för de brottsbekämpande myndigheterna. De brottsbekämpande myndigheterna kan inte ge en tillräckligt tydlig konsekvens för barn under 15 år som begår allvarliga brott. Man får inte använda hemliga tvångsmedel på det sätt som är nödvändigt om man ska klara upp brott. Socialtjänsten får inte sätta in öppna insatser mot barn under 15 år om inte föräldrarna är med på noterna. Det är något som vi nu förändrar från den 1 juli. Det är utomordentligt viktigt.

Det är en rad olika lagstiftningsfrågor. Det handlar om sekretessfrågorna, som i grund och botten handlar om att riva sekretesshinder mellan polis, socialtjänst och skola för att de ska kunna lägga upp den information de sitter på och gemensamt tackla problemen. Det finns en rad olika frågor där det är helt nödvändigt att integrera det traditionellt brottsbekämpande med det traditionellt brottsförebyggande, inte minst för att vi ska kunna både skydda barn och rädda barn från allvarlig brottslighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min talartid har precis runnit ut, men jag lovar att starta nästa inlägg med att kommentera de ekonomiska resurserna.

Fru talman! Jag tackar Sanna Backeskog för möjligheten att diskutera dessa viktiga frågor i dag.

Jag bekräftar att det gjordes viktiga saker under förra mandatperioden och att det finns mycket kvar att göra innan vi har kommit till ett läge där vi med gott samvete kan säga att vi har gjort allt som krävs för att värna brottsoffer i stort och inte minst barn som har utsatts för brottslighet.

Låt mig säga något om den konkreta fråga som Sanna Backeskog har lyft upp i dag. Jag kommer tillbaka till vikten av att barn som utsätts för brott ska bemötas med särskilda resurser, särskilt kunnande, särskilt stor erfarenhet och med respekt för tiden. Tiden är en särskilt betydelsefull faktor när det gäller barn som på olika sätt är föremål för rättsprocesser. Det är utomordentligt viktigt att arbets- och resurssätta brottsbekämpande myndigheter på ett sådant sätt att de kan prioritera barnen och följa upp de viktiga aspekter vi har diskuterat i dag.

Här handlar det om alltifrån metodfrågor till bristen på barnförhörsledare och annan specialistkompetens och om att i konkurrensen mellan olika slags angelägen brottslighet säkerställa att den brottslighet som drabbar barn prioriteras på ett lämpligt och nödvändigt sätt. Det arbetet är utomordentligt viktigt att fortsätta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Dagens utbyte är en fin startpunkt - om inte en startpunkt så åtminstone en hållplats på vägen - för det arbetet. Jag ser fram emot att samspela med alla partier i riksdagen i det viktiga arbetet framåt.

Jag får kvittera hälsningen om en fin sommar.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.