Herr talman! Rasmus Ling har frågat mig om jag har för avsikt att försöka sluta en bred parlamentarisk överenskommelse för att arbetet mot våldet ska bli en gemensam uppgift för alla oss som är folkvalda och för alla samhällets aktörer samt om regeringen kommer att hörsamma Polisförbundet och tillsätta en parlamentarisk kriskommission mot våldet, med syfte att ta fram en långsiktig handlingsplan som kan löpa över flera mandatperioder.

Låt mig först bara konstatera att Sverige befinner sig i ett exceptionellt allvarligt läge, och jag delar den bild som bland andra Polisförbundet har gett uttryck för. Den organiserade brottsligheten är systemhotande och måste tryckas tillbaka med hela samhällets samlade kraft.

Utvecklingen kommer att ta tid att vända och det krävs en ordentlig kursomläggning. Jag delar därför också uppfattningen att vi har ett stort behov av nationell samling och att ta ett långsiktigt grepp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En parlamentarisk kommission med alla partier i riksdagen riskerar dock bara att bromsa och skapa nya låsningar. En stor del av det reformarbete som regeringen nu genomför består av helt nödvändiga åtgärder och lagförändringar som sorterades bort i de så kallade gängsamtal som fördes under den förra mandatperioden.

Nu krävs konkret handling och en konsekvent politik som kan bryta gamla mönster. Det förutsätter samarbete mellan många aktörer, men det måste ske i effektiva och ändamålsenliga former.

Regeringen arbetar intensivt med att ta fram en nationell strategi mot organiserad brottslighet. En sådan samlad strategi har inte funnits tidigare. Regeringen tar även fram en skrivelse som anger inriktningen för det socialpreventiva brottsförebyggande arbetet. Detta sker parallellt med arbetet att slå samman och uppdatera de nationella strategierna mot terrorism och våldsbejakande extremism.

I detta strategiarbete involveras kommuner, regioner, myndigheter, företrädare för civilsamhället, forskare, andra experter och så vidare.

Regeringen har också inrättat ett råd mot organiserad brottslighet som består av cheferna för de centrala brottsbekämpande myndigheterna. Det är navet för ett samarbete som under en 18-månadersperiod syftar till att få precision och kraft i den omläggning av politiken som nu görs.

Och det viktiga arbetet med partierna i riksdagen sker löpande, lämpligast i etablerade strukturer inom ramen för justitieutskottets arbete. Veckan före midsommar bjöd jag också in förstanamnen i justitieutskottet från samtliga riksdagspartiet till ett möte i Farsta här i Stockholm där polisen gav en lägesbild mot bakgrund av den senaste tidens tragiska skjutningar och sprängningar. Också företrädare för lokalsamhället, stadsdel, civilsamhälle och så vidare var med på detta viktiga möte.

Jag ser fram emot ett brett stöd i riksdagen för de åtgärder vi nu vidtar, och jag välkomnar alla förslag som ytterligare kan stärka insatserna mot de kriminella gängen.

Ingen uppgift är viktigare än att återupprätta människors trygghet och värna vårt fria och öppna samhälle.

Herr talman! Tack, Rasmus Ling, för en viktig fråga!

Vi har ett starkt gemensamt intresse av att mobilisera hela samhället kring den helt avgörande uppgiften för vårt land, nämligen att återupprätta tryggheten för medborgarna, för brottsoffer och för deras anhöriga, att förebygga att brott över huvud taget äger rum och i förlängningen att värna det fria och öppna samhället för alla medborgare. Det är det som i grund och botten äventyras, och det är i grund och botten det som gör det berättigat att tala om den här brottsligheten som systemhotande.

Jag är också för effektiva och ändamålsenliga sätt att samarbeta mellan olika politiska aktörer och andra. Det är därför jag nu pekar på framtagandet av den nya nationella strategin mot den grova organiserade brottsligheten, där det som sagt finns ett stort antal aktörer som är med i processen.

Så sent som före midsommar hade jag ett möte med SKR och ett representativt urval av landets kommuner för att få input i strategiarbetet. De kommer att fortsätta vara involverade i arbetet under hösten, men inte bara de. Även regionerna har en väsentlig roll. Även andra aktörer har en viktig roll - civilsamhället, forskarsamhället, expertis och annat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Även riksdagen kommer på olika sätt att involveras i arbetet, och jag tycker att det finns upparbetade arbetsformer för det, nämligen samspel mellan regering och riksdag, utbyten av det här slaget, det konkreta arbetet med lagstiftningsfrågor i utskotten och så vidare.

När det gäller just kommissionsformatet har vi dessvärre en beprövad erfarenhet, och det är de samtal som fördes under förra mandatperioden i ett liknande format. Till att börja med var inte alla partier inbjudna, och när det kom till kritan gick det inte att komma överens på bredden därför att väldigt mycket av det som var nödvändigt och som hade bitit på den här brottsligheten om det genomförts tidigare sorterades bort i de samtalen.

Jag ska lista några frågor som var viktiga för oss att få med men som sorterades bort av bland annat S och MP och andra som utgjorde majoriteten då: en riktad lönesatsning på polisen, betald polisutbildning, en särskild satsning för att rekrytera administrativ stödpersonal för att frigöra polisiära resurser, dubbla straff för gängkriminella, visitationszoner, vistelseförbud som en särskild och egen påföljd, sänkt gräns för obligatorisk häktning så att alla brott med straffminimum om fängelse i ett år omfattas, en särskild satsning på övervakningskameror, ett kronvittnessystem, ett system med anonyma vittnen, slopad straffrabatt för vuxna mellan 18 och 21 generellt, inte bara för grova brott, och så vidare.

Mycket av detta utgör stommen i det program som vi nu genomför. Jag säger egentligen inte det här i överdrivet polemiska syften, utan jag säger det därför att det gäller att hitta format som är effektiva. Jag menar att väldigt mycket av det som sorterades bort under förra mandatperioden i kommissionsliknande format är sådant som är alldeles nödvändigt i den omläggning som nu sker om vi ska ha en chans att vända den här utvecklingen. Det är därför jag välkomnar samspel om strategier och välkomnar samspel och utbyte mellan regering och riksdag i etablerade former. Men jag värnar också det handlingsutrymme som regeringen måste ha för att kunna göra det som nu måste göras för att vi ska kunna vända utvecklingen.

Allra sist ett svar på den raka frågan om det brottsförebyggande arbetet: Den 1 juli kommer lagstiftningen på plats. Då tillförs 25 miljoner i öronmärkta medel. Sedan blir det 50 miljoner i öronmärkta medel årligen för kommunernas del och ett särskilt uppdrag till Brå att vara understödjande för kommunerna i det arbetet.

Långsiktigt kan vi bara säkra resurser till kommunerna genom att fler kommer i arbete och vi knäcker inflationen. Det arbetet pågår för fullt.

Herr talman! Jag får först bekräfta det som Rasmus Ling säger. De pengar som är öronmärkta just för det lagstadgade ansvaret och Brås uppdrag i förhållande till kommunerna när det gäller det brottsförebyggande arbetet är naturligtvis inte svaret på de breda välfärdsutmaningarna eller de breda brottsförebyggande uppgifter som kommunerna ägnar sig åt. Likafullt är detta naturligtvis också viktigt, kopplat till just den konkreta lagstiftning som Rasmus Ling tog upp.

Med detta sagt har regeringen varit tydlig med att kommunerna inför höstens budget kommer att få klara och tydliga besked från regeringen om hur regeringen kommer att använda statsbidragen i förhållande till kommunerna.

Jag tror också att var och en ser att det som nu också händer är att även kommunernas pengar tappar i värde. Man får kort sagt mindre för pengarna, på grund av inflationen. Det är klart att det är en mycket tydlig svensk erfarenhet historiskt att om man inte lyckas knäcka inflationen spelar det ingen roll hur mycket pengar man öser in, för dessa pengar kommer att bli allt mindre värda. Regeringens fokus ligger nu helt och hållet på att knäcka inflationen och på att återupprätta en tydlig arbetslinje så att fler människor kommer i arbete och den gemensamma kakan därigenom kan växa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En viktig del av uppgiften lokalt kommer naturligtvis att vara att ytterligare förstärka det brottsförebyggande arbetet på bredden. Då talar vi inte uteslutande om enskilda projekt, utan det handlar om skola och socialtjänst - de breda välfärdsverksamheterna.

Jag vill också när det gäller samspelet i riksdagen säga att jag som sagt verkligen välkomnar ett utbyte. Jag kan försäkra att varje god idé som lyfts fram om hur vi ska kunna vända utvecklingen, oavsett vilket parti den kommer från, kommer att värderas på ett seriöst och konstruktivt sätt av den här regeringen.

Jag välkomnar ett ännu närmare utbyte mellan regeringen och, i mitt fall, justitieutskottet som den naturliga arenan för detta utbyte. Jag pekar återigen på det breda strategiarbetet, som involverar våra politiska partier i kommunerna, på bredden - redan nu men i ännu högre grad under hösten som kommer.

Sedan vill jag ändå, av belysande skäl, säga att jag tror att det är oerhört viktigt att en regering i detta läge har ett handlingsutrymme att göra det som är nödvändigt, även om det inte betyder att man är överens om allt. Man måste ju ha en majoritet för sina förslag.

Vi har under våren kommit med några konkreta lagstiftningsförslag som Miljöpartiet inte har ställt sig odelat positivt till. Det har gällt ordningsvakterna, som jag tror är utomordentligt viktiga för kommunernas eget brottsförebyggande arbete. Det har gällt utökade befogenheter för polis och tull i gränsnära områden - utomordentligt viktigt brottspreventivt, det vill säga för att kunna förebygga att brottslighet äger rum. Där har Miljöpartiet satt sig på tvären.

Vi har flera viktiga förslag som kommer. Det handlar om anonyma vittnen, som jag tror kommer att vara ett bland flera verktyg för att bryta upp en helt förlamande tystnadskultur, som utöver att den ofta omöjliggör brottsuppklaring också är en röta som angriper hela vårt rättssamhälle, när människor inte vågar tala med våra rättsvårdande myndigheter. Det handlar om visitationszoner och andra konkreta verktyg som vi vet har varit centrala i strategier i andra länder som har lyckats vända utvecklingen, som exempelvis Danmark.

Det handlar alltså som sagt om utbyte och samspel, gärna med bibehållet handlingsutrymme att också göra sådant som är nödvändigt även om det inte går att få med sig alla åtta partier i Sveriges riksdag på det. Vi måste sätta samhällsproblemen främst och hitta effektiva, ändamålsenliga arbetsformer i det syftet.

Herr talman! Tack till Rasmus Ling för att han lyft den viktiga frågan om både samhällsproblemet med den organiserade brottsligheten och vad som är effektiva former för samspel mellan olika viktiga aktörer.

Jag vill gärna ta fasta på det möte ute i Farsta som vi båda bevistade före midsommar, där vi träffade företrädare för den lokala politiken - som jag helt delar Rasmus Lings uppfattning om. Man bör ha ett kommunalrådsperspektiv på det mesta här i livet; då kommer utfallet i praktiken ofta att bli ännu bättre.

Jag tar också fasta på hela det civila samhället, som var på plats - alltifrån idrottsföreningar till kyrkor och andra, som spelar en utomordentligt väsentlig brottspreventiv roll men också, som i fallet Farsta, har en viktig roll i krishantering och krisstöd till det omgivande samhället i samband med fruktansvärda händelser som den som skedde där för några veckor sedan.

Jag vill alltså på ett allmänt plan verkligen bejaka både samspel och ett respektfullt utbyte. Jag vill gärna upprepa vad jag sa tidigare: Alla som har konstruktiva förslag på hur man kan vända utvecklingen när det gäller den organiserade brottsligheten, med skjutningarna och sprängningarna som de mest brutala uttrycken - upp med dem på bordet bara! Väck initiativ i riksdagen och dra mig till utskottet! Jag är säker på att vi kan hitta ett mycket konstruktivt utbyte där.

Min erfarenhet säger dock att vi ska våga vila på våra etablerade arbetsformer och att breda kriskommissioner kan innebära en byråkratisk belastning som kostar mer än den smakar. Men detta förtar inte på något sätt det som också min instinkt säger mig: Ju bredare stöd det går att få, här i kammaren och på andra håll, för olika åtgärder ägnade att bryta den destruktiva utveckling vi är inne i sedan många år tillbaka, desto bättre för Sverige. Vi låter detta bli den avslutande noten för i dag.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.