Statsministern Ulf Kristersson (M) om Återrapportering från informellt möte mellan EU:s stats- och regeringschefer den 13 november
Statsministern Ulf Kristersson (M) höll ett anförande om Återrapportering från informellt möte mellan EU:s stats- och regeringschefer den 13 november i debatten ”Protokoll 2026/27:18 Tisdagen den 17 november” den 17 nov 2026.
Fru talman! Som jag tror att jag sa: Det här är ingen perfekt lösning, men vi kan leva med den. Det finns ingen perfekt lösning.
Det första är det uppenbara: Det finns ett antal rena EU-frågor, som verkligen bara är EU:s och som bland mina kollegor dessutom kräver enighet. Där är det bara Europeiska rådets ordförande som kan tala för hela EU efter EU-beslut. Det gäller allt som har med frysta tillgångar att göra, allt som inkluderar medlemskapsfrågor för till exempel Ukraina och finansiering. Detta är EU-frågor, och det är bara Europeiska rådets ordförande som ytterst kan tala för dem.
Sedan finns det ett antal saker där de största länderna i praktiken måste vara överens om vi ska ha en chans att få enighet. Frankrike och Tyskland kommer aldrig att lägga ut på entreprenad till någon annan att tala för dem i stora geopolitiska frågor. Man kan ha synpunkter på det, men så är det.
Det är oerhört viktigt att några större länder som också är starkt bidragande till Ukraina och närliggande, det vill säga Polen, är med. Att få med Polen utan att få med Italien hade inte varit möjligt. Att behålla Italien i den breda enigheten är strategiskt viktigt. Till detta kommer Storbritannien. Storbritannien är inte det enda europeiska icke-EU-landet. Fråga Norge!
Som ni hör finns det ingen självklar lösning. E5 var nog det bästa vi kunde få i ett läge där fler länder kände ett behov av att i någon mån formalisera de här sakerna. Jag misstror inte ett ögonblick Jonas Gahr Støres och Alexander Stubbs samtal med Putin, men jag är allvarligt rädd för att många vill framföra just sin ståndpunkt till Putin i en kakofoni av röster. Det skulle bara gynna Ryssland.
Lägg därtill Coalition of the Willing, där varje land inklusive Sverige nationellt bestämmer vad man vill bidra med i en möjlig säkerhetsgaranti.
Detta är en väv av olika åtaganden.
