Minister för civilt försvar CARL-OSKAR BOHLIN (M) (M) om Svar på interpellation 2024/25:752 om kommuners arbete med civilförsvar och beredskap

Fru talman! Jag uppfattar kanske inte någon jättetydlig fråga i interpellantens inlägg. Men jag ska passa på att säga några ord.

Låt mig återkomma till det jag började med att säga: Jag är den första att hålla med om att en del av formuleringarna i de här debattartiklarna är onödigt hårda, och det är naturligtvis en fråga som vi tar med oss tillbaka. Vi har, precis som interpellanten säger, ett ansvar för att driva det här arbetet gemensamt.

Med det sagt får man tyvärr säga att frågan inte är tillräckligt prioriterad på kommunal nivå på många håll i landet. Jag tycker bättre om att lyfta fram goda exempel än att peka ut mindre goda exempel, men med det sagt får man konstatera att väldigt många kommuner – jag tror att det i det här fallet rör sig om tre av fyra kommuner i Gästrikland – var bland de drabbade i den senaste cyberattacken som drabbade Miljödata, där data och personuppgifter hamnade i orätta händer.

Det här sätter fingret på att vi generellt måste höja garden, och i förrgår presenterade regeringen en historisk satsning också på kommunerna för arbetet med det civila försvaret. Vi går fram med mer pengar till kommunerna, och vi har också presenterat en särskild cybersäkerhetssatsning som kommer att ge kommunerna bättre förutsättningar att arbeta med de här frågorna.

Detta kräver dock politiska prioriteringar på den lokala nivån. Vi har ett mycket vidsträckt kommunalt självstyre i det här landet, och som jag brukar säga ställer det ett högt anspråk på kommunpolitiker att också prioritera det här – ibland i konflikt med andra legitima intressen.

Precis det gör regeringen nu på nationell nivå: Vi prioriterar försvar och säkerhet och är naturligtvis medvetna om att det finns andra intresseavvägningar som ibland kanske får stå tillbaka. Läget är ändå sådant att de här frågorna behöver prioriteras, och de behöver hållas mot en högre standard.

Det här är inte bara fritt valt arbete, utan regeringen kommer också att gå fram med skärpt lagstiftning där vi ställer högre krav på kommunerna när det kommer till exempelvis arbetet med cybersäkerhet. Vi ger mer pengar, men vi ställer också upp kraven. Jag tror att det är så vi måste fortsätta att jobba.

Tillsammans behöver vi inom våra respektive partier också opinionsbilda gentemot kommunpolitiker och säga att de här frågorna måste prioriteras – ibland i konflikt med andra saker.

Det är jättebra, som interpellanten nämnde, att man i Gävle tar frågan om översvämningar på stort allvar. Men det räcker inte. Man måste även dimensionera för krigets krav. Gör man det kommer man också att kunna gå baklänges i hotskalan och hantera fredstida kriser på ett annat sätt.

Parallellt med det här försöker staten göra sin del när vi aktiverar till exempel civilplikten inom räddningstjänsten. Vi bygger en krigsorganisation för räddningstjänsten som blir ett tillskott till den kommunala räddningstjänsten i händelse av höjd beredskap eller i värsta fall väpnat angrepp. Så kommer vi naturligtvis att fortsätta.

Jag kan inte låta bli att notera att interpellanten Patrik Lundqvist ändå väljer att ägna sig åt fingerpekande när han pratar om hur historien har sett ut på det här området. Låt mig bara konstatera att från 2015, när det civila försvaret skulle återuppstå, hände nästan ingenting fram till 2022. Nu ser vi på bara några år hur anslagen till det civila försvaret sjudubblas. Det är naturligtvis bra på den nationella nivån, men det ger också kommunerna bättre förutsättningar att arbeta med de här frågorna.