Tobias Andersson (SD) svarade DANIEL VENCU VELASQUEZ CASTRO i en replik om Regelförenkling för företag i debatten ”Protokoll 2025/26:102 Onsdagen den 1 april” den 1 april 2026.
DANIEL VENCU VELASQUEZ CASTROS· i en replikTack, Tobias Andersson, för anförandet! Det är alltid väldigt speciellt att lyssna på ledamoten. Ledamoten nämnde mot slutet hur regeringen har jobbat med förenklingsarbetet. Jag konstaterar att det ändå har skett en del…Fru talman! Det är dags att debattera näringsutskottets betänkande 15 Regelförenkling för företag. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.
Ambitionsnivån för regelförenklingsarbetet varierar mellan olika partier, men vi låter ofta ganska samstämmiga. Med tanke på hur det låter när vi gemensamt sitter med en branschorganisation, i diskussionerna i utskottet eller i retoriken i medierna kan man tro att de flesta partier tycker ungefär likadant, alltså att regelkrångel är onödigt och bör minskas samt att vi bör underlätta för företagen.
Det finns naturligtvis inget parti som i år öppet går till val på att öka byråkratin och regelkrånglet. Inget parti säger att man har nya idéer för ytterligare byråkratisering av det svenska näringslivet. Ännu har inga sådana valsloganer kommunicerats, och jag tror inte heller att några kommer att dyka upp.
Det hade onekligen varit anmärkningsvärt om så hade varit fallet, givet att kostnaden för regelbördan för företag enligt Svenskt Näringsliv uppgår till nästan 400 miljarder kronor per år. Att som politiker veta om det och efterfråga mer av samma sak vore rent ut sagt galet. Vi pratar ändå om 400 miljarder som hade kunnat investeras i verksamheten – i nya maskiner, höjda löner, forskning och innovation eller talangrekrytering – eller utgöra riskkapital för andra företag.
Kortfattat är det pengar som hade kunnat stärka svensk konkurrenskraft och skapa arbetstillfällen, tillväxt, välstånd och välfärd. I stället tvingas företagen lägga nästan 400 miljarder på att tolka och följa lagar och regler, hantera tillsynsärenden, sitta fast i tillståndsprocesser, ta in dyra konsulter för miljöprövningar, efterleva obegripliga EU-regelverk och så vidare.
Svensk konkurrenskraft och tillväxt hämmas av detta. Vinnarna är de nya, artificiellt skapade yrkesgrupper som jobbar med compliance av olika slag. De skulle aldrig ifrågasätta ett missriktat eller svårbegripligt regelverk, då detta utgör en kassako för alla konsulter i olika verksamheter som inte fanns för 50 år sedan men som i dag utgör en allt större del av tjänstemannasektorn runt om i Sverige.
Nu kanske ni undrar vad denna lilla utsvävning ska landa i. Jag ska försöka att väva ihop det hela.
Jag inledde med att konstatera att politiker man träffar och lyssnar till ofta säger att de håller med om vikten av regelförenklingar och minskad byråkrati. Det betyder dock inte att alla politiker och partier är redo för vad som krävs om vi ska vidta adekvata åtgärder och säkerställa faktiska resultat på området.
Detta hör ihop med min utsvävning om complianceindustrin, eftersom alla de som i dag livnär sig på krånglig och stundvis onödig byråkrati naturligtvis vill låta det förbli så. Hela yrkeskårer har ju tillkommit för att Sverige och svenska företag ska försöka efterleva EU-lagstiftning, för att myndigheter har vuxit i takt med regelkrånglet, för att företag har slösat pengar på greenwashing och så vidare. I dag har de en egen röst och lobbar hårt för sitt eget existensberättigande.
Om du är en konsult vars roll är att förklara EU-lagstiftning för svenska företag eller svenska politiker vill du ju inte minska EU-lagstiftningen. Om du är lobbyist och har i uppdrag att uppvakta politiker i dessa frågor vill du ju inte bli arbetslös på grund av att hanteringen på området underlättas. När du och dina konsultkompisar uppvaktar politiken kommer du därför till exempel att tala om behovet av mer snarare än mindre EU-reglering på miljöområdet.
Det är en av anledningarna till att politiker säger att de vill minska byråkratin men inte förmår leverera på området. De lyssnar för mycket på dem som lever av byråkratin. Oaktat om det är tjänstemän på myndigheter eller anställda inom statliga bolag, privata bolag, NGO:er, multilaterala organisationer, EU eller någon annan är det i dag en ansenlig mängd människor i Sverige och i vår omvärld som lever på de krångliga regelverk som våra företag tvingas anpassa sig efter och som hämmar deras konkurrenskraft på den globala marknaden.
Den andra anledningen – extra synlig hos oppositionen – till att politiker kan säga att de vill minska regelkrånglet men ändå misslyckas är att de förvisso principiellt förstår problemen med regelkrångel men att de ändå anser att det är motiverat med lite extra regler om saken är god.
Det är väldigt lätt att som miljöpartist eller något annat säga att vi behöver minska byråkratin för svenska företag men samtidigt säga att vi också måste säkerställa att varenda svamp, fågel och ödla och allt annat kan leva i frid. Sedan hamnar företagen i en intressekonflikt mellan kanske 3 000 arbetstillfällen och en eventuell ödla i en vattenpöl, där Miljöpartiet säger att man ska underlätta men samtidigt väljer ödlan framför arbetstillfällena.
Det är klart: Där har vi ju kollegorna i byråkratisfären och i konsultsfären som gärna vill ha den typen av intressekonflikter, som gärna vill lägga år på domstolsförhandlingar och som vill att myndigheter och privata bolag ska spendera miljoner på miljöutredningar och utdragna rättsprocesser för att i slutändan landa i att intresset av ödlan eller intresset av arbetstillfällena ska väga tyngst. Det, fru talman, är också en anledning till att alla politiker vill minska byråkratin men att få politiker lyckas.
Den tredje anledningen, vill jag hävda, är att många partier från höger till vänster – inte längst till vänster men därifrån – ofta tycker att EU är bra. Historiskt sett har man inte vågat säga att en sak från EU är dålig. I stället har man, inte minst från borgerligt håll, hamnat i ett läge där man, åtminstone fram till nyligen, nästan slentrianmässigt välkomnar allt från EU, oaktat konsekvenserna för svenska företag här hemma.
Man har varit rädd för att säga att just den saken från EU kanske skapar onödig byråkrati, gör det svårare för våra företag eller kostar mer pengar än nödvändigt. Risken har varit att man blir beskylld för att vara EU-skeptiker eller för att vara emot frihandel eller marknadsekonomi. Kanske någon kastar in Putin och Ryssland i diskussionen också när man har riktat adekvat kritik mot hittepå från EU och dess konsekvenser för svenska företag.
Det finns alltså olika anledningar till att politiker från höger till vänster alltid vill minska byråkratin men ibland hämmas utifrån olika skäl till att man inte kan göra det. Men nog med denna exposé, fru talman.
Jag tänker också tala lite snabbt om vad vi har gjort under den här mandatperioden. Vi har hanterat processerna för att underlätta för regelförenkling. Vi har ett nytt förenklingsråd på plats. Vi har ett implementeringsråd på plats. Vi har ett myndighetsöverskridande arbete. Vi har länsstyrelser som arbetar mer aktivt. Vi har statssekreterare som samarbetar mellan departement. Vi har på många sätt och vis skapat förutsättningar för ett systematiskt förenklingsarbete över tid i den svenska statsförvaltningen. Det resultatet kommer vi att behöva utvärdera framöver för att säkerställa att det får önskad effekt.
Vi har tagit oss an några av den hämmande byråkratins kändaste exempel, såsom gårdsförsäljning, danstillstånd, hotelltillstånd, fysiska kvitton och nu snart även matkravet. Detta innebär – det får bli en uppmaning och det sista jag säger – att den som vill kunna servera ett gott glas vin, en härlig drink eller en whisky utan att för den sakens skull vara proffs i köket – som jag – kommer att kunna göra det. Och jag och andra kommer att kunna gå dit och njuta av det utan att det behövs ett kök, en kock eller annat som medför höga kostnader.
Ett steg i taget fortsätter vi att försöka underlätta för det svenska näringslivet och samtidigt begränsa de olika regler och den byråkrati som i dag hämmar det. Vi är inte färdiga, men arbetet är påbörjat.
(Applåder)
Fru talman! Tack, Tobias Andersson, för anförandet! Det är alltid väldigt speciellt att lyssna på ledamoten.
Ledamoten nämnde mot slutet hur regeringen har jobbat med förenklingsarbetet. Jag konstaterar att det ändå har skett en del på området. Man har arbetat med regelförenkling, framför allt Förenklingsrådet och Implementeringsrådet.
Jag kan konstatera att Tobias Andersson är ganska nöjd med arbetet, men något som vi har debatterat här tidigare och som jag fortfarande inte har fått svar på är de många konkurser som vi har i Sverige och som tyvärr fortsätter. Vi har hört finansministern säga många gånger att ekonomin kommer att vända, men sedan behöver hon justera prognoserna nedåt, tyvärr, vad gäller arbetslösheten men också tillväxten i Sverige.
Fru talman! Tidöpartierna har haft ganska hög svansföring när det kommer till regelförenklingar och de under som dessa skulle leda till. Jag är inte emot förenklingsarbetet, tvärtom. Jag värnar att vi har ett strömlinjeformat regelverk som är förutsägbart, långsiktigt och robust men som också funkar för det svenska näringslivet. Det som är uppenbart, fru talman, är att regeringens näringspolitik inte har fungerat för det svenska näringslivet. Då hade man inte haft 35 000 konkurser under den här mandatperioden.
Jag vill därför fråga Tobias Andersson: På vilket sätt har regelförenklingsarbetet bidragit till fler företag och fler jobb i Sverige?
Fru talman! Jag tackar för frågan och kommentarerna från Daniel Vencu Velasquez Castro. Jag noterar att han tycker att det är speciellt att lyssna på mig. Det påminner mig om mormor, som alltid sa att jag var en speciell pojke när jag växte upp. Men nog om det!
Jag tycker att det är viktiga frågor som lyfts upp, men man bör kanske också kunna navigera lite. Nu pratar vi om regelförenkling. Ledamoten lyckades väva ihop det på slutet.
Att bolag går i konkurs beror inte i första hand på att det finns byråkrati där. Det är snarare så att det startas färre bolag därför att byråkratin och regelkrånglet är omfattande. Man vet inte vart man ska vända sig. Man vet inte hur man ska gå till väga. Man tycker att det är krångligt och överväldigande och avstår från att starta ett bolag. Om ledamoten hade börjat där hade jag hållit med honom.
Är det så att den befintliga regelbördan har hämmat uppkomsten av nya företag? Det tror jag, och så tror jag att det har varit under väldigt lång tid i Sverige. Blivande entreprenörer avstår därför att de tycker att det verkar svårt och krångligt att starta och driva företag.
Att det kommer till en konkurs beror i slutändan på att ekonomin inte går ihop. Det är klart att det kan finnas bolag som har haft utgifter och kostnader för regelkrångel och att detta har bidragit till konkursen, men i slutet av dagen handlar det snarare om att man inte lyckas sälja tillräckligt av den tjänst eller produkt man har eller att man har för höga kostnader i relation till sina intäkter.
Det kan man till exempel ha om man är ett socialdemokratiskt prestigeprojekt som Northvolt, som var upplyft av statliga subventioner och politisk gunst men som sedan, när verkligheten kom i kapp, gick i konkurs. Att socialdemokratiska prestigeprojekt inte håller när de prövas på den globala marknaden är inte något som jag tänker ta ansvar för. Det är snarare något som Socialdemokraterna borde ta ansvar för.
Men om det är till någon nytta kan jag tala om för ledamoten att jag naturligtvis är emot konkurser. Det är klart att vi ska hjälpa så många företag som möjligt att överleva.
Fru talman! När vi har debatter om regelförenkling är det viktigt att komma ihåg att det som är svårt för företag framför allt är kostnaderna men också de politiska spelregler som vi i den här kammaren sätter upp.
När det kommer till det svenska näringslivet visade Tobias Andersson precis att han vill plocka ut vilka företag som är bra, som han och Sverigedemokraterna tycker om och som man ska värna. När det kommer till företag som sysslar med till exempel batteriproduktion kanske man inte tycker att de ska överleva, utan man vill snarare försvåra. Det var inte många som missade att Tobias Andersson var väldigt skadeglad när nämnda företag gick i konkurs förra året.
När vi pratar om regelförenklingar, fru talman, förstår jag verkligen inte hur man som politiker, framför allt inte som ordförande i näringsutskottet, inte kan se hur ens uttalanden försvårar investeringar, förutsägbarhet och tron på att politiken faktiskt vill investera i det svenska näringslivet.
Tobias Andersson har gjort det uppenbart för alla att den gröna omställningen inte är något som SD tror på, och det är mycket beklagligt i de här tiderna.
Min fråga, fru talman, handlade inte om en konkurs utan om 35 000 konkurser under den här mandatperioden. Och jag fick inte ett enda svar på vilka regelförenklingar som ska göra det enklare att starta företag och göra att fler företag överlever och vilka konkreta reformer under den här mandatperioden Tobias Andersson kan peka på som har skapat fler jobb.
Jag antar att regelförenklingsarbetet syftar till att skapa jobb och tillväxt i Sverige och se till att hela landet kan leva. Men det vi ser är att framför allt i våra lands- och glesbygder har företag gått i konkurs, och det är tyvärr under den här regeringens ledarskap. Man har inte fört en aktiv näringspolitik. Man har snarare försvårat för det svenska näringslivet, och nu står vi här med 35 000 konkurser.
Kan inte Tobias Andersson bara peka ut en regelförändring som har skapat fler jobb i Sverige?
Fru talman! Daniel Vencu Velasquez Castro kunde ha lyssnat på mitt anförande i stället för att läsa upp sitt. Han kommer alltid in på detta tema: Vad har man gjort tidigare? Har vi haft en aktiv näringspolitik eller inte? Givet detta skulle man nästan kunna tro att den förra näringsministern Ibrahim Baylan har skrivit anförandet, för han är ju i dag lobbyist för en av de tidigare ägarna i det bolag som Daniel Vencu Velasquez Castro alltid ska komma och dryfta här med mig. Det är nästan som att tidigare näringsministrar får sin röst hörd här i kammaren kopplat till sina egna, privata intressen och till socialdemokraters ägande och anställningar för att lyfta enskilda bolag.
Näringspolitiken är ju bredare än de prestigeprojekt som Socialdemokraterna har lanserat, där partikollegor har inflytande. Men ärligt talat, fru talman, är jag inte säker på att jag någonsin har hört ledamoten Daniel Vencu Velasquez Castro prata om andra företag än dem med socialdemokratiska kopplingar.
För att vara ärlig och svara på frågan: Det är naturligtvis bekymmersamt att företag har gått i konkurs. Det är inte ju så att det har blivit krångligare eller dyrare att driva företag i dag än vad det var när vi kom till makten. Det är faktiskt så att Socialdemokraterna under sin tid vid makten gjorde absolut ingenting för att minska den byråkrati som vi nu har angripit, vilket jag redogjorde för i talarstolen.
Den främsta framgången Ibrahim Baylan hade på området var att han var ute på en förenklingsresa där han hälsade på företagare runt om i landet och lyssnade på vad de ville. Det var hans framgång.
Sedan dess har vi vidtagit åtgärder på området som över tid minskar den totala kostnaden för att driva företag i Sverige och som över tid skapar förutsättningar för nya företag, för existerande företag att anställa, för mer välstånd och tillväxt med mera. Men det tar tid. Det är synd att vi behövde börja från noll när vi kom till makten, och det är intressant att Socialdemokraterna först i dag bryr sig om regelförenkling.