AMALIA RUD PEDERSEN (S) (S) om Allmänpolitisk debatt

Fru talman! Sverige är ett tudelat land, där skiljelinjen går mellan dem som äger sin bostad och dem som får allt svårare att betala hyran - mellan dem som har ärvt en plats i Villasverige och dem som har ärvt sina föräldrars fattigdom i miljonprogrammen. Den går mellan dem som har vuxit upp med dyra vanor, akademiskt självförtroende och en självbild om att allt är möjligt och dem som trängs i överbefolkade lägenheter, underbemannade klassrum och nedgångna fritidsgårdar.

Hur och var man bor avgör barns möjligheter att gå ut grundskolan med betyg som gör att de kan komma in på gymnasiet och skapa sig en framtid. Bristen på bostäder tvingar kvinnor att bo kvar med sina män till förövare - de har inte råd och därmed inte heller möjlighet att flytta till en säker plats. Höjda boendekostnader får studenter på universiteten att hoppa av, för det har blivit för dyrt att studera.

Fru talman! Man skulle kunna tänka sig att den nytillträdda regeringens främsta fokus borde vara att lösa detta - att bryta den bostadssegregation som spär på såväl skillnader i livsvillkor som känslan av vi och dom. Men i stället kommer den nya regeringens politik att driva på skillnaderna i Sverige.

De högerkonservativa partierna har varit tydliga. De bygger sin politik i frågor där de tycker lika. Och det de tycker lika om är att belysa människors olikheter. Det tycker lika om att de som arbetar och de som tvingas gå arbetslösa ska behandlas mer olika. De tycker lika om att de som är födda i Sverige och de som har kommit hit ska behandlas mer olika. De tycker lika om att barn från olika delar av stan ska gå i olika bra skolor, ska bo i olika trygga stadsdelar och ska få olika villkor i arbetslivet.

Fru talman! Detta är en debatt om bostadspolitik. Trots att de konservativa partierna har presenterat ett över 60 sidor långt dokument om sina gemensamma prioriteringar finns det ingen bostadspolitik att diskutera. Ulf Kristersson nämnde inte heller i sin regeringsförklaring någonting om bostadspolitik. Det var inga förslag om hur unga ska få möjlighet att flytta hemifrån, inga förslag om hur man bygger mer billigt och mer blandat och inga förslag om hur vi bryter den bostadssegregation som vi ser i vårt land i dag.

Fru talman! Avsaknad av politiska förslag är också ett politiskt val. Och genom just avsaknad visar de konservativa tydligt att de inte bryr sig om att bryta segregationen. Det går inte att tolka det på något annat sätt.

Som socialdemokrat tror jag inte att man kan lösa strukturella problem genom att skuldbelägga enskilda individer. Därför tror jag inte heller att populistiska åtgärder som visitationszoner i särskilda områden skulle få fler unga att känna mer trygghet och känna sig som en del av samhället eller för den delen att det skulle skapa nya bostäder att bo i.

Sänkt skatt för dem som tjänar allra mest kommer inte heller att bidra till att fler bostäder byggs.

Allmänpolitisk debattBostadspolitik

Bostadssegregationen är inte en naturlag. Det är ett tillstånd som med politisk kraft och vilja går att ändra på. Att det konservativa blocket egentligen inte vill bryta bostadssegregationen har aldrig varit mer tydligt än nu när de har presenterat en gemensam politik.

(Applåder)

(forts. prot. 12)