Effektivare samverkan för djur- och folkhälsa

• analysera hur berörda aktörer ska få del av nödvändiga uppgifter ur Statens jordbruksverks djurregister och djurdatabaser, samtidigt som skyddet för enskildas integritet och uppgifter om enskildas affärs- och driftförhållanden värnas.

Delning av uppgifter mellan myndigheterna i smittskyddsarbetet

Tillämpliga sekretessbestämmelser vid utlämnande av uppgifter

Vi har undersökt vilka uppgifter som behöver delas med andra myndigheter i smittskyddsarbetet mot djursjukdomar och zoonoser och har kommit fram till att det finns uppgifter som behöver delas som omfattas av sekretess. Det är framför allt tre olika sekretessbestämmelser som kan bli aktuella; hälso- och sjukvårdssekretess enligt 25 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) (OSL), sekretess avseende affärs- eller driftförhållanden enligt 30 kap. 23 § OSL samt uppdragssekretess enligt 31 kap. 12 § OSL.

Hälso- och sjukvårdssekretessen i 25 kap. 1 § OSL är i ett fåtal fall tillämplig på uppgifter som Folkhälsomyndigheten behöver lämna ut till andra myndigheter i smittskyddsarbetet och är ofta tillämplig på uppgifter som smittskyddsläkarna behöver lämna ut till andra myndigheter i smittskyddsarbetet. När det gäller sekretess avseende affärs- eller driftförhållanden enligt 30 kap. 23 § OSL är denna typ av sekretess mycket ofta tillämplig på uppgifter som Jordbruksverket och länsstyrelserna behöver lämna ut till andra myndigheter i smittskyddsarbetet och ofta tillämplig på uppgifter som Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), Läkemedelsverket och Livsmedelsverket behöver lämna ut till andra myndigheter i smittskyddsarbetet. Slutligen är uppdragssekretessen i 31 kap. 12 § OSL mycket ofta tillämplig på uppgifter som SVA behöver lämna ut till andra myndigheter i smittskyddsarbetet.

Nya sekretessbrytande bestämmelser och bestämmelser om överföring av sekretess

I de situationer myndigheterna behöver dela en sekretessreglerad uppgift med andra myndigheter i smittskyddsarbetet gör den utlämnade myndigheten vanligtvis bedömningen att uppgifterna kan lämnas ut med stöd av allmänna sekretessbrytande bestämmelser i form av bestämmelsen om att uppgift kan lämnas ut vid samtycke från den enskilde enligt 10 kap. 1 § OSL, bestämmelsen om nödvändigt utlämnande i 10 kap. 2 § OSL, den så kallade generalklausulen i

10 kap. 27 § OSL eller bestämmelser om uppgiftsskyldighet med stöd av 10 kap. 28 § OSL. Vår bedömning är att myndigheterna i vissa fall använder sig av dessa bestämmelser på ett sätt som inte är helt förenligt med gällande rätt, vilket också är något som myndigheterna själva har gett uttryck för. Vidare upplever myndigheterna många gånger att hanteringen vid utlämnande av uppgifter är komplex, svårtillämpad och tidskrävande. Vi har kommit fram till att det finns ett behov av att införa nya sekretessbrytande bestämmelser i OSL för att myndigheterna på ett enklare, effektivare och korrekt sätt ska kunna dela uppgifter med varandra i smittskyddsarbetet. Vi föreslår därför att det ska införas en ny sekretessbrytande bestämmelse i OSL för sekretess avseende affärs- eller driftförhållanden enligt 30 kap. 23 § första stycket 1 OSL. Bestämmelsen innebär att sekretessen inte hindrar att Jordbruksverket, en länsstyrelse, Läkemedelsverket, SVA eller Livsmedelsverket lämnar ut en uppgift till vissa andra myndigheter, om den mottagande myndigheten kan antas behöva uppgiften vid övervakning, förebyggande eller bekämpning av djursjukdomar eller zoonoser. Vi föreslår även att det ska införas en ny sekretessbrytande bestämmelse för uppdragssekretess enligt 31 kap. 12 § OSL. Bestämmelsen innebär att sekretessen inte hindrar att SVA lämnar ut en uppgift till vissa andra myndigheter om den mottagande myndigheten kan antas behöva uppgiften vid övervakning, förebyggande eller bekämpning av djursjukdomar eller zoonoser.

För att uppgifterna ska ha ett ändamålsenligt skydd hos den mottagande myndigheten föreslår vi även att det ska införas bestämmelser om överföring av sekretess. Bestämmelserna innebär att om Folkhälsomyndigheten eller en smittskyddsläkare får en uppgift som omfattas av sekretess avseende affärs- eller driftförhållanden från Jordbruksverket, en länsstyrelse, SVA eller Livsmedelsverket, blir sekretessen tillämplig på uppgiften också hos den mottagande myndigheten. Om Folkhälsomyndigheten, Livsmedelsverket, Jordbruksverket eller en länsstyrelse får en uppgift som omfattas av uppdragssekretess från SVA blir sekretessen tillämplig på uppgiften också hos den mottagande myndigheten.

När det gäller hälso- och sjukvårdssekretessen i 25 kap. 1 § OSL är vår bedömning att det inte finns något behov av att införa en sekretessbrytande bestämmelse som tar sikte på smittskyddsläkarnas utlämnade av uppgifter. Detta eftersom det finns andra bestämmelser som möjliggör ett utlämnande i form av bestämmelsen om samtycke från den enskilde i 10 kap. 1 § OSL, om nödvändigt utlämnande i 10 kap. 2 § OSL och i 6 kap. 7 § smittskyddslagen. Vi gör bedömningen att det inte heller för Folkhälsomyndighetens uppgiftsutlämnande ska införas någon ny sekretessbrytande bestämmelse för hälso- och sjukvårdssekretessen, sett till det starka intresse som denna typ av sekretess avser att skydda och i kombination med att behovet av en sekretessbrytande bestämmelse för Folkhälsomyndigheten är förhållandevis litet.

En integration av myndigheternas system för att dela och jämföra typningsresultat och tillhörande metadata

SVA, Folkhälsomyndigheten och Livsmedelsverket har egna laboratorieverksamheter där mikrobiologiska laboratorieanalyser utförs. SVA utför analyser på djur och foder, Livsmedelsverket analyserar sjukdomsframkallande bakterier i mat och vatten samt livsmedelsburna virus och Folkhälsomyndigheten analyserar smittämnen kopplat till människor. Därtill tar både SVA och Livsmedelsverket emot isolat av bakterier från livsmedel från kommersiella laboratorier för typning (karaktärisering av smittämnet). Genom epidemiologisk typning såsom helgenomsekvensering görs en karaktärisering av smittämnet. Därefter kan en analys av släktskap göras, vilket utgör en viktig del i smittspårningsarbetet i samband med utbrott. Släktskapsanalysen innebär att två eller flera isolat jämförs, i syfte att utreda om det rör sig om samma smittkälla.

SVA, Folkhälsomyndigheten och Livsmedelsverket har ett behov av att löpande dela uppgifter om typningsresultat för att jämföra om det smittämne som en myndighet har funnit i sina analyser också finns hos någon annan myndighet. Myndigheterna har också ett behov av att dela viss information kopplat till typningsresultatet, så kallad metadata, i form av uppgift om vilken region som är aktuell, datum för när provet är taget, provnummer, typ av smittämne och vilken typ av prov som isolatet kommer ifrån. I dag går detta informationsutbyte till på så sätt att den myndighet som vill ha uppgifter om typningsresultat får göra en begäran om utlämnande av uppgifterna, som sedan rutinmässigt lämnas ut. Ett sådant informationsutbyte mellan myndigheterna sker flera gånger per vecka. Detta förfarande är i viss mån tidskrävande och resursineffektivt och det finns en risk att missa samband mellan olika smittkällor eftersom det saknas möjlighet att få en helhetsbild. Vi bedömer att det i smittskyddsarbetet finns ett behov hos SVA, Folkhälsomyndigheten och Livsmedelsverket av att på ett enklare, effektivare och mer överskådligt sätt dela och jämföra denna information. Med en integration av systemen skulle myndigheterna på ett snabbare och enklare sätt kunna få del av den information som behövs, utan att behöva skicka en förfrågan och invänta utlämnandet.

En sådan integration skulle tekniskt kunna genomföras på olika sätt och innan ett sådant system införs krävs flera förberedande ställningstaganden och förberedande åtgärder. Med undantag för uppdragssekretess enligt 31 kap. 12 § OSL är vår bedömning att de uppgifter som myndigheterna behöver dela med varandra inte är sådana som det finns en bestämmelse om sekretess för. Genom vårt förslag om att det ska införas en sekretessbrytande bestämmelse beträffande uppgifter hos SVA som omfattas av uppdragssekretessen finns det därmed inte någon sekretess i OSL som hindrar en integration av de aktuella systemen. Delningen av uppgifterna innebär enligt vår bedömning en behandling av personuppgifter, både för utlämnande och mottagande myndighet. Det integrerade systemet innebär dessutom en behandling av känsliga personuppgifter eftersom det rör uppgifter om hälsa, vilket myndigheterna behöver ta hänsyn till vid sina förberedande åtgärder inför en integration.

Utlämnande av uppgifter från Jordbruksverkets djurregister och djurdatabaser

Jordbruksverkets djurregister och djurdatabaser

Jordbruksverket för ett antal register/databaser som innehåller information om djur och anläggningar med djur, så kallade djurregister och djurdatabaser. Dessa register och databaser har upprättats i enlighet med EU-rättsliga bestämmelser som finns i EU:s djurhälsoförordning 1 och i EU:s kontrollförordning 2 . Jordbruksverket har upprättat ett register över anläggningar där det hålls landlevande djur, ett register över förflyttningar av får, getter och grisar, ett register över nötkreatur, ett register över hästar, ett register över slakt, ett register över vattenbruksanläggningar och ett register över djuridentiteter för nötkreatur, får, getter och grisar.

Jordbruksverket för även ett register över inrapporteringar av anmälningspliktiga djursjukdomar. Det registret omfattas inte av någon uttrycklig bestämmelse i EU:s djurhälsoförordning men däremot finns en bestämmelse om själva anmälningsplikten.

Vi föreslår att det ska införas bestämmelser om att Jordbruksverket är personuppgiftsansvarig för behandlingen av personuppgifter i djurregistren och djurdatabaserna.

SVA, Livsmedelsverket, länsstyrelserna, kommunerna, slakterier, de husdjursföreningar som utför rättning av uppgifter i registret över nötkreatur samt organisationer på jordbruksnäringens område eller andra sammanslutningar som driver frivilliga kontrollprogram med stöd av 3 § 2 lagen (2006:807) om kontroll av husdjur, m.m. (djurhälsoorganisationer) behöver uppgifter från registren och databaserna för olika ändamål i sin verksamhet.

Sekretess enligt 30 kap. 23 § OSL jämförd med 9 § offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) (OSF) och punkt 30 i bilagan till OSF för uppgifter om enskildas affärs- eller driftförhållanden är mycket ofta tillämplig på uppgifter i Jordbruksverkets djurregister och djurdatabaser. Det kan till exempel handla om uppgifter om antalet djur i en besättning eller köp och försäljning av djur, där skada kan uppstå om uppgifterna exempelvis lämnas ut till kontrollmyndigheter eller konkurrenter.

Nya sekretessbrytande bestämmelser och bestämmelser om tystnadsplikt

Jordbruksverket har gjort bedömningen att de uppgifter som omfattas av sekretess avseende affärs- eller driftförhållanden kan lämnas ut med stöd av allmänna sekretessbrytande bestämmelser, nämligen bestämmelsen om att uppgift kan lämnas ut vid samtycke från den enskilde enligt 10 kap. 1 § OSL, bestämmelsen om nödvändigt utlämnande i 10 kap. 2 § OSL eller generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL, beroende på vilken aktör som är mottagare av uppgiften. Vår bedömning är att dessa bestämmelser i vissa fall används på ett sätt som inte är helt förenligt med gällande rätt och att det finns ett behov av sekretessbrytande bestämmelser för att Jordbruksverket på ett enklare, effektivare och korrekt sätt ska kunna lämna ut nödvändiga uppgifter ur djurdatabaserna och djurregistren. Vi föreslår att det ska införas bestämmelser om uppgiftsskyldighet i förordningen (2006:816) om kontroll av husdjur, m.m. och förordningen (2006:815) om provtagning på djur, m.m. som innebär att Jordbruksverket ska lämna ut uppgifter ur djurregistren och djurdatabaserna till SVA, Livsmedelsverket, länsstyrelser, kommuner, slakterier, husdjursföreningar och djurhälsoorganisationer om uppgifterna behövs i viss angiven verksamhet hos mottagaren.

För att uppgifterna ska ha ett ändamålsenligt skydd hos mottagaren föreslår vi att det ska införas bestämmelser om tystnadsplikt som innebär att den som deltar eller har deltagit i verksamhet hos en husdjursförening, ett slakteri eller en djurhälsoorganisation inte får obehörigen röja eller utnyttja uppgifter ur de djurregister eller djurdatabaser som han eller hon har tagit del av.

Direktåtkomst

I utredningen har det framkommit att SVA, Livsmedelsverket, länsstyrelserna, slakterier, husdjursföreningar och djurhälsoorganisationer har behov av att få ha direktåtkomst till uppgifter ur djurregistren och djurdatabaserna. Den som har direktåtkomst till någon annans register eller databas kan på egen hand söka efter uppgifter men kan inte påverka innehållet. Vi föreslår att det ska införas bestämmelser som klargör att Jordbruksverket får ge dessa aktörer direktåtkomst till uppgifter ur Jordbruksverkets djurregister och djurdatabaser i den utsträckning det behövs för specifika ändamål. Direktåtkomsten ska vara förbehållen de personkategorier som på grund av sina arbetsuppgifter behöver ha tillgång till uppgifterna.

Skyddet för den personliga integriteten och för uppgifter om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden

Vi har genomfört en integritetsanalys av de förslag som vi har lagt fram för att analysera om förslagen är förenliga med bestämmelserna om skyddet för den personliga integriteten. Vi har gjort en proportionalitets- och nödvändighetsbedömning som har tagit sikte på både skyddet för den personliga integriteten och de intressen som sekretessen avser att skydda utifrån våra föreslagna sekretessbrytande bestämmelser.

Vår bedömning är att våra föreslagna bestämmelser innebär ett förhållandevis litet intrång i den personliga integriteten och i de intressen som sekretessbestämmelserna avser att skydda. Med beaktande av de viktiga allmänna intressen som aktualiseras och övriga fördelar med införandet av våra föreslagna sekretessbrytande bestämmelser, i form av att myndigheterna på ett enklare, effektivare och korrekt sätt kan dela uppgifter, är vår bedömning att införandet av sådana bestämmelser är proportionerliga ur integritetshänseende och utifrån de övriga intressen som sekretessbestämmelserna avser att skydda.

Behovet av att justera eller förtydliga myndigheternas arbetsuppgifter

Ansvar för smittor vid misstanke om smittsam sjukdom hos sällskapsdjur som innehas av privatperson

Vi föreslår att kommunernas ansvar enligt 9 kap. 15 § miljöbalken för att vidta behövliga åtgärder för att spåra smittan och undanröja risken för smittspridning vid misstanke om smittsam sjukdom hos sällskapsdjur ska flyttas över till länsstyrelserna. De nya bestämmelserna om länsstyrelsernas ansvar föreslår vi ska placeras i lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m. (provtagningslagen).

Från både kommunerna och länsstyrelserna har det framkommit önskemål om en överflyttning av ansvaret. Kommunerna saknar i regel de kunskaper som krävs i dessa frågor medan länsstyrelserna har en större kompetens genom exempelvis länsveterinärerna och genom att de i större utsträckning hanterar liknande frågor. Vi bedömer att en överflyttning innebär en mer effektiv, enhetlig och likvärdig hantering av dessa ärenden.

Den typ av tillsyn som misstanke om smitta hos sällskapsdjur innebär aktualiseras i normalfallet endast efter anmälan eller då kommunen i något annat sammanhang får kännedom om att det finns problem. I mindre kommuner kan det gå flera år utan att ett sådant ärende blir aktuellt inom kommunen. Redan i dag lägger länsstyrelserna många gånger arbetstid på att vägleda och informera kommunerna i dessa frågor och i vissa fall även vidta åtgärder såsom att skicka ut informationsbrev till ägaren till sällskapsdjuret i fråga. Vår bedömning är därför att en överflyttning av tillsynen avseende sällskapsdjuren från kommunerna till länsstyrelserna inte kommer att medföra ett behov av utökade resurser hos länsstyrelserna.

Länsstyrelsernas arbete för att motverka antimikrobiell resistens

Länsstyrelserna arbetar för att motverka antimikrobiell resistens genom att delta i nätverk som berör denna fråga samt i samband med kontroll av veterinärer och kontroll av djurhållare avseende bestämmelserna i Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd (2013:14) om förebyggande och särskilda åtgärder avseende hygien m.m. för att förhindra spridning av zoonoser och andra smittämnen. Vi föreslår att dessa arbetsuppgifter ska tydliggöras genom att det i förordningen (2017:868) med länsstyrelseinstruktion anges att länsstyrelserna ska arbeta för att motverka uppkomst och spridning av antimikrobiell resistens bland mikroorganismer hos djur och i livsmedel samt verka för en rationell användning av antimikrobiella läkemedel till djur.

I de instruktioner som gäller för Jordbruksverket och SVA, som också har ett uppdrag i smittskyddsarbetet, finns redan sådana typer av bestämmelser.

Förtydligande av Arbetsmiljöverkets roll i samband med zoonoser

Vi föreslår att det ska förtydligas i förordningen (2005:422) om övervakning av zoonoser och zoonotiska smittämnen hos djur och i livsmedel att Arbetsmiljöverket är en av de myndigheter som Jordbruksverket, Livsmedelsverket, SVA och kommunerna i den utsträckning som behövs ska samråda med.

Arbetsmiljöverket har uppgett att myndigheten ofta får behövlig information om zoonotiska smittor sent och uppgett att det behöver förtydligas att Arbetsmiljöverket är en av de utpekade myndigheterna som det vid behov ska samrådas med vid ett zoonosutbrott, exempelvis i vissa fall när arbetstagare på en arbetsplats är inblandade. Vid misstänkt eller konstaterad smitta från djur eller livsmedel på en arbetsplats kan Arbetsmiljöverket utföra tillsyn av arbetsplatsen och utreda eventuella brister i arbetsmiljön. För att minska risken för smittspridning mellan djur/livsmedel och människa där arbetstagare riskerar att smittas kan det i vissa fall vara av vikt att andra myndigheter samråder med Arbetsmiljöverket. Detsamma gäller vid brister i arbetsmiljön hos en djurhållare kopplat till en smittorisk som en annan myndighet uppmärksammar. Vi föreslår därför att Arbetsmiljöverket uttryckligen ska anges i 2 § andra stycket förordningen om övervakning av zoonoser och zoonotiska smittämnen hos djur och i livsmedel, förutom Folkhälsomyndigheten som i dag anges.