Riksflödet
Logga in
Socialdepartementet · S 2024:02 · Offentlig utredning

Förstärkt uppföljning och utvärdering av folkhälsopolitiken

Redovisad
  1. Tillsatt?Regeringens beställning av en utredning: vad som ska utredas, av vem och när det ska vara klart.8 feb 2024
  2. Utreds
  3. Betänkande?Utredningens slutrapport, med analys och förslag. Publiceras i serien Statens offentliga utredningar (SOU).5 feb 2026
  4. Remiss?Regeringen skickar betänkandet till myndigheter, kommuner och organisationer för synpunkter innan den bestämmer sig.
  5. Proposition?Regeringens lagförslag till riksdagen. Bygger ofta på ett betänkande och remissvaren.
  6. Riksdagen

En särskild utredare ska lämna ändamålsenliga förslag på hur nuvarande uppföljningssystem av folkhälsopolitiken kan vidareutvecklas genom att kompletteras med hälsoekonomiska analyser.

Ansvarigt statsrådJakob Forssmed (KD)
Uppdraget ?Regeringens beställning av en utredning: vad som ska utredas, av vem och när det ska vara klart.
Ur kommittédirektivet Dir. 2024:21, beslutat 8 feb 2024

En särskild utredare ska lämna ändamålsenliga förslag på hur nuvarande uppföljningssystem av folkhälsopolitiken kan vidareutvecklas genom att kompletteras med hälsoekonomiska analyser. Syftet är att kunna följa utvecklingen av samhällets kostnader för påverkbara riskfaktorer för ohälsa samt att kunna utvärdera större satsningar inom folkhälsopolitiken och kunna påvisa nyttan av dessa för både den enskilde och samhället. Vidare omfattar uppdraget att utvärdera alkoholpolitikens olika styrmedel i förhållande till det folkhälsopolitiska målet om att minska alkoholens medicinska och sociala skadeverkningar.

Utredaren ska bl.a.

  • analysera och föreslå ett ändamålsenligt komplement till folkhälsopolitikens uppföljningssystem genom hälsoekonomiska analyser,
  • analysera behovet av och, om det bedöms lämpligt, föreslå hur förutsättningar kan skapas för en långsiktig och jämförbar uppföljning av och prognoser över samhällskostnader för påverkbara riskfaktorer för ohälsa och hälsoekonomiska utvärderingar, och
  • utvärdera effekterna av alkoholpolitikens olika styrmedel och bedöma hur väl dessa har uppfyllt sitt syfte.

Vad utredningen ska göra

Uppdraget att föreslå ett komplement till folkhälsopolitikens uppföljningssystem genom hälsoekonomiska analyser

Utredaren ska därför

  • analysera och lämna förslag på hur nuvarande system för uppföljning av folkhälsopolitiken kan kompletteras med ett hälsoekonomiskt ramverk för att kunna beskriva och analysera samhällskostnaderna för olika påverkbara riskfaktorer för ohälsa samt genomföra hälsoekonomiska utvärderingar av folkhälsopolitiska insatser,
  • analysera och redogöra för vilka data som behövs för att kunna genomföra analyserna,
  • kartlägga och redogöra för om och hur de data som behövs samlas in på nationell nivå i dag, och om de inte samlas in föreslå hur de skulle kunna samlas in på ett ändamålsenligt och kostnadseffektivt sätt med hänsyn tagen till myndigheters och regioners administrativa börda,
  • om det bedöms lämpligt, genomföra en så kallad nollmätning av de samhällsekonomiska kostnaderna inom ett eller flera områden som kan vara en utgångspunkt för jämförelse med kommande analyser, och
  • kartlägga vilka hälsoekonomiska utvärderingar som kan behövas framgent för att kunna utvärdera olika folkhälsopolitiska insatser och redovisa förslag på en vägledande inriktning för kommande studier.

I uppdraget ingår inte att analysera frågor om offentlighet och sekretess och personuppgiftsbehandling eller att lämna författningsförslag.

Bakgrund i direktivet (8 stycken)

Hälsan i befolkningen kan förbättras och bli mer jämlik genom insatser som främjar hälsa och förebygger ohälsa. Samtidigt är samhällets resurser begränsade. Det innebär att prioriteringar behöver göras mellan olika insatser. En förutsättning för att kunna prioritera mellan olika insatser när resurserna är begränsade är kunskap om vilka insatser som ger störst samhällsnytta. För att kunna genomföra ändamålsenliga och kostnadseffektiva insatser inom folkhälsoområdet bedömer regeringen att systemet för uppföljning av folkhälsopolitiken behöver kompletteras med ett hälsoekonomiskt ramverk. Hälsoekonomiska analyser kan indikera var man får störst måluppfyllelse per satsad krona.

Folkhälsomyndigheten är nationell kunskapsmyndighet med uppdraget att verka för en förbättrad folkhälsa, och myndigheten tillhandahåller en stödstruktur för att stödja det statliga folkhälsoarbetet. Vidare har myndigheten identifierat kärnindikatorer: trettio indikatorer för att följa de åtta folkhälsopolitiska målområdena och fem indikatorer som sammanfattar de fysiska och psykiska hälsotillstånden. Dessa indikatorer belyser förutsättningarna för en god och jämlik hälsa i befolkningen och olika hälsoutfall samt möjliggör att hälsotillståndet i befolkningen kan sammanfattas och arbetet mot det övergripande folkhälsopolitiska målet kan följas upp. Uppföljningen presenteras årligen i en rapport av myndigheten.

Det hälsoekonomiska ramverket är avsett att komplettera det befintliga folkhälsopolitiska ramverket med underlag för prioriteringar genom olika typer av analyser:

- deskriptiva analyser som ger en nulägesbild av de övergripande samhällskostnaderna för olika påverkbara riskfaktorer för ohälsa,

- hälsoekonomiska utvärderingar av genomförda folkhälsoinsatser, och

- prognoser över utvecklingen av de övergripande samhällskostnaderna för olika påverkbara riskfaktorer för ohälsa.

I dessa analyser bör skillnader mellan samhällsgrupper baserade på exempelvis kön, ålder, socioekonomisk position, boendeort och härkomst beaktas. Vidare bör det i analyserna beaktas att förbättrad hälsa i befolkningen generellt och minskad ojämlikhet i hälsa inte alltid uppnås genom samma insats.

Sammantaget bedömer regeringen att ett hälsoekonomiskt ramverk kan leda till mer kostnadseffektiva och träffsäkra folkhälsoinsatser som bidrar till att förbättra befolkningens hälsa och till att hälsoklyftorna i samhället på sikt minskar. För att kunna göra sådana analyser krävs även tillgång till relevanta och högkvalitativa data. Beräkningar av samhällskostnader för olika påverkbara riskfaktorer förutsätter tillgång till olika typer av uppgifter, exempelvis uppgifter om förekomsten av en viss riskfaktor i befolkningen, uppgifter om vilka sjukdomar som orsakas av riskfaktorn och om de totala samhällskostnaderna för dessa sjukdomar. Om skillnader mellan samhällsgrupper ska kunna redovisas, behövs dessutom data som kan särredovisas för grupperna, t.ex. olika förekomst av riskfaktorn, olika behandlingskostnader och olika kostnader för produktionsbortfall. För att göra det möjligt att utvärdera specifika folkhälsoinsatser krävs ytterligare uppgifter om t.ex. insatsernas kostnad och uppskattade hälsoeffekt.

Uppdraget att föreslå uppföljning av samhällskostnader för påverkbara riskfaktorer för ohälsa samt hälsoekonomiska utvärderingar

Utredaren ska därför

  • analysera behovet av och, om det bedöms lämpligt, föreslå hur förutsättningar kan skapas för en långsiktig och jämförbar uppföljning av och prognoser över samhällskostnader för påverkbara riskfaktorer för ohälsa samt hälsoekonomiska utvärderingar,
  • analysera och föreslå vilken eller vilka myndigheter som är lämpliga för en sådan uppgift,
  • analysera och föreslå hur samordning och samverkan ska ske med berörda myndigheter och övriga aktörer, och
  • analysera och föreslå hur hälsoekonomisk utvärdering av folkhälsoinsatser samt långsiktig och jämförbar uppföljning av och prognoser över samhällskostnader för påverkbara riskfaktorer för ohälsa löpande kan kommuniceras till olika samhällsaktörer på ett lättillgängligt och målgruppsanpassat sätt.

Vid bedömningen av vilken eller vilka myndigheter som är lämpliga för dessa uppgifter ska följande särskilt beaktas: behovet av kunskap om hälsoekonomiska analyser, att uppgiften ska vara förenlig med befintliga uppgifter och uppdrag och att det ska finnas förutsättningar för att arbeta långsiktigt och uthålligt med uppgiften. Vidare ska förslagen ha sin utgångspunkt i regeringens förvaltningspolitiska inriktning. Det innebär bl.a. att myndighetsformen bör vara huvudregel för statlig verksamhet och att nya uppgifter i första hand ska utföras av befintliga myndigheter.

Bakgrund i direktivet (4 stycken)

Folkhälsomyndigheten ansvarar för den samlade uppföljningen av befolkningens hälsa och faktorer som påverkar denna samt för sektorsövergripande uppföljning av utvecklingen av folkhälsans bestämningsfaktorer med utgångspunkt i folkhälsopolitikens målområden. Vidare ska myndigheten bidra till utvecklingen av hälsoekonomisk metodik inom folkhälsoområdet.

Vissa analyser av samhällets kostnader för ohälsa genomförs i dagsläget av olika aktörer. På grund av skillnader i bl.a. genomförande förekommer det ofta stora skillnader mellan analysernas utfall. Att olika metoder kan medföra olika resultat är en grundläggande del av vetenskapliga processen och inte nödvändigtvis ett problem. Men analyser som i så hög grad som möjligt är jämförbara gör både tolkningen av nulägesbilden enklare och är en förutsättning för att kunna analysera hur utvecklingen sett ut över tid och varför. Ett exempel gäller fetma, där Folkhälsomyndigheten och Livsmedelsverket 2017 rapporterade att den totala årliga kostnaden för fetma uppgår till 70 miljarder kronor. Uppgiften baserades på beräkningar i en rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) från 2011 samt på en justering av prevalensen av fetma för 2017 till drygt en miljon personer i åldrarna 16-84 år. IHE beräknade dock samhällskostnaderna för fetma i en rapport 2018 och estimerade i stället dessa till 25 miljarder kronor per år. Exemplet tydliggör behovet av förutsättningar för en långsiktighet i valet av analysmetoder och ett aktivt deltagande i det mer övergripande vetenskapliga samtalet om olika perspektiv på och metoder för att studera samhällets kostnader för ohälsa och riskfaktorer för ohälsa.

Hälsoekonomiska utvärderingar av olika folkhälsopolitiska insatser genomförs i dagsläget framför allt vid universitet och högskolor och i viss mån av Folkhälsomyndigheten. Folkhälsomyndighetens publicerade utvärderingar är huvudsakligen inriktade på olika typer av vaccinationsinsatser. Myndigheten publicerade dock en litteraturöversikt över hälsoekonomiska utvärderingar av svenska och utländska insatser inom ANDTS-området (alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel om pengar) 2020. I rapporten konstateras att det behövs "fler hälsoekonomiska utvärderingar som är utförda i Sverige, för att beslutsfattare, samordnare och andra aktörer inom ANDTS-området ska få mer konkret vägledning om kostnadseffektiviteten i det förebyggande arbetet".

Sammantaget ser regeringen att det kan finnas ett behov av en samlad kompetens för långsiktig uppföljning av och prognoser över samhällskostnader för påverkbara riskfaktorer för ohälsa, samt hälsoekonomisk utvärdering av insatser på folkhälsoområdet.

Uppdraget att utvärdera alkoholpolitikens olika styrmedel

Utredaren ska därför

  • undersöka och utvärdera effekterna av alkoholpolitikens olika styrmedel ur ett folkhälsopolitiskt och samhällsekonomiskt perspektiv, och
  • bedöma hur effektiva dessa styrmedel är samt hur väl de har uppfyllt sitt syfte, som är att uppnå det alkoholpolitiska målet om att främja folkhälsan genom att minska alkoholens medicinska och sociala skadeverkningar.
Bakgrund i direktivet (3 stycken)

Alkoholkonsumtionens skadlighet, om vilken kunskapen ökar i takt med ökad forskning på området, har i Sverige ansetts vara en samhällsfråga och är en anledning till att Sveriges riksdag har antagit det alkoholpolitiska målet att främja folkhälsan genom att minska alkoholens medicinska och sociala skador. I praktiken har detta omsatts till bl.a. ett mål om att minska totalkonsumtionen av alkohol. Vidare har den svenska alkoholpolitiken som utgångspunkt att tillgängligheten till alkohol har betydelse för utvecklingen av totalkonsumtionen och för alkoholskadornas omfattning. Ett centralt instrument i alkoholpolitiken är således detaljhandelsmonopolet för alkoholdrycker, som bl.a. innebär att staten genom Systembolaget AB kan begränsa tillgängligheten till alkohol genom butiksetableringar, öppettider och ålderskontroller. Den ekonomiska tillgängligheten begränsas genom skatter och Systembolagets prissättningsmodeller. Sverige har också valt att införa särskilda regler för restauranger och barer om hur och när samt till vilka personer alkoholdrycker får serveras samt restriktioner för hur alkoholdrycker får marknadsföras.

Under 2021 var den totala alkoholkonsumtionen i Sverige 8,67 liter ren alkohol per invånare 15 år och äldre. Det motsvarar en minskning om cirka 18 procent sedan år 2004, då konsumtionen var som högst (CAN rapport 212). Nedgången kan förklaras av att alkoholvanorna ändrats under de senaste åren så att volymen alkohol per tillfälle minskat (CAN rapport 186). Samtidigt har, enligt Folkhälsomyndigheten, antalet stadigvarande serveringstillstånd ökat under samma period, både i absoluta tal och per capita, och den ekonomiska tillgängligheten till alkohol har i stort sett varit oförändrad. Även Systembolagets tillgänglighetsbegränsningar i form av öppettider och åldersgränser har varit oförändrade under den aktuella perioden.

Riksdagen har tillkännagett för regeringen att en bred och gedigen utvärdering av alkoholpolitiken behövs för att söka svar på hur effektiva politikens olika styrmedel är och hur dessa sammantaget fungerar samt i vilken utsträckning de alkoholpolitiska målen nås (bet. 2021/22:SoU10 punkt 2, rskr. 2021/22:150). En sådan utvärdering bör ske bl.a. mot bakgrund av att alkoholkonsumtionen minskat sedan 2004, utan att tillgängligheten till alkohol har begränsats och att forskningen om alkoholens skadeverkningar utvecklas. I fokus för en sådan utvärdering bör dels olika aspekter av detaljhandelsmonopolet, dels alkoholskatten stå, eftersom dessa är två helt centrala verktyg i nuvarande politik. En sådan utvärdering är grundläggande för möjligheten att utveckla alkoholpolitiken utifrån flera perspektiv.

Övrigt i direktivet: Hälsa går att främja och ohälsa kan förebyggas, Hälsan är ojämlikt fördelad men hälsofrämjande insatser kan minska ojämlikheten, Konsekvensbeskrivningar, Kontakter och redovisning av uppdraget

Hälsa går att främja och ohälsa kan förebyggas

Målet för folkhälsopolitiken är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen och sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation (dvs. till år 2048). Av Folkhälsomyndighetens rapport Folkhälsan i Sverige 2023 framgår att hälsan i befolkningen generellt sett är god, men att den inte är jämlik och att den skiljer sig åt både inom och mellan olika grupper. Om hälsan i befolkningen fortsätter att utvecklas i nuvarande takt, kommer det folkhälsopolitiska målet inte att uppnås. Ohälsa kan orsaka lidande för den enskilda personen och i värsta fall bidra till förtida död. Omfattande ohälsa i befolkningen kan bidra till ökade samhällskostnader, t.ex. till följd av minskat arbetsutbud och ett större behov av hälso- och sjukvård eller ekonomisk ersättning vid sjukskrivning. Av en rapport från Forska Sverige framgår att år 2020 uppgick de offentliga kostnaderna för hälso- och sjukvård till cirka 573 miljarder kronor, vilket motsvarade 11 procent av bruttonationalprodukten (BNP). Enligt en rapport från Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi (IHE) var de indirekta kostnaderna för sjukdom i Sverige (produktionsbortfall till följd av sjukfrånvaro och förtida död) 367 miljarder 2017.

Enligt Myndigheten för vård- och omsorgsanalys står personer med kronisk sjukdom för 80-85 procent av hälso- och sjukvårdskostnaderna (rapport 2018:3). Det är en stor del av de totala kostnaderna för hälso- och sjukvård, och kroniska sjukdomar kan påverka livet i stor utsträckning för dem som berörs. Många av vanligt förekommande kroniska sjukdomar påverkas av våra levnadsvanor. Hälften av alla kvinnor och två tredjedelar av alla män har minst en ohälsosam levnadsvana. Ohälsosamma levnadsvanor är bl.a. tobaksbruk, riskbruk av alkohol, ohälsosamma matvanor eller otillräcklig fysisk aktivitet. Denna typ av ohälsosamma levnadsvanor utgör riskfaktorer för flera av vår tids stora folksjukdomar, t.ex. hjärt-kärlsjukdom, cancer och typ 2-diabetes. Ohälsosamma levnadsvanor bidrar till cirka en femtedel av den samlade sjukdomsbördan i Sverige. Dessa levnadsvanor och hälsobeteenden påverkas i hög grad av de levnadsförhållanden, livsvillkor och miljöer som människor lever i.

Att hälsa påverkas av såväl levnadsvanor som de livsvillkor och miljöer som människor lever i tydliggörs bl.a. genom de åtta målområden som finns inom det folkhälsopolitiska ramverket. Målområdena är: det tidiga livets villkor; kunskaper, kompetenser och utbildning; arbete, arbetsförhållanden och arbetsmiljö; inkomster och försörjningsmöjligheter; boende och närmiljö; levnadsvanor; kontroll, inflytande och delaktighet samt en jämlik och hälsofrämjande hälso- och sjukvård. Det finns ett starkt samband mellan t.ex. sysselsättning och hälsa. Ohälsa påverkar en persons arbetsförmåga och kan leda till arbetslöshet eller långvarig sjukskrivning, samtidigt som en person som inte har en sysselsättning riskerar ohälsa. Utöver levnadsvanor finns det således andra faktorer som påverkar hälsa och ohälsa i befolkningen och som kan antas vara påverkbara. Tillsammans utgör de hälsans bestämningsfaktorer.

Vidare tydliggör målområdena att tvärsektoriell samverkan krävs mellan aktörer på bl.a. nationell, regional och lokal nivå. Regionerna ansvarar bl.a. för hälso- och sjukvården, som har en viktig förebyggande och hälsofrämjande roll. En stor del av folkhälsoarbetet sker också inom kommunerna där utformningen av exempelvis socialtjänst, skola, förskola och boende- och fritidsmiljöer har stor betydelse för hälsan och möjligheten att utjämna de påverkbara hälsoklyftorna i befolkningen. Därtill har ett stort antal andra aktörer, utöver de offentliga aktörerna, viktiga roller inom ramen för folkhälsopolitiken såsom privata aktörer, ideella organisationer och föreningar samt enskilda personer.

Hälsan är ojämlikt fördelad men hälsofrämjande insatser kan minska ojämlikheten

I dag förekommer det systematiska skillnader i hälsa mellan olika socioekonomiska grupper (dvs. skillnader mellan yrkeskategorier, utbildningsnivåer och inkomstnivåer). Men det finns också ojämlikhet i hälsa mellan andra grupper, t.ex. män och kvinnor, inrikes födda och utrikes födda, åldersgrupper och mellan personer som bor i olika delar av landet. Det finns därutöver vissa samhällsgrupper som på grund av särskild utsatthet kan ha ett sämre hälsoutfall, det gäller t.ex. etniska grupper, personer med funktionsnedsättningar, nationella minoritetsgrupper och grupper av hbtqi-personer.

Ojämlikhet i hälsa kan betraktas som ett samhällsproblem. Ojämlikhet i hälsa kan mätas på en mängd olika sätt. Absolut ojämlikhet handlar om skillnader mellan grupper i fråga om hur många personer som är drabbade och ger en bild av hälsan och ohälsans omfattning i olika grupper. Relativ ojämlikhet beskriver hur många gånger större förekomsten av hälsa och ohälsa är i en grupp jämfört med i en annan och ger en bild av ojämlikheten mellan grupper utan att ta hänsyn till det faktiska antalet individer med olika tillstånd. När den totala sjukdomsbördan minskar i samhället, minskar ofta även den absoluta ojämlikheten, medan den relativa ojämlikheten kan minska, vara konstant eller öka. Enligt Folkhälsomyndighetens rapport "Folkhälsan i Sverige 2023" finns det inga tecken på en minskad relativ ojämlikhet i hälsa.

Skattemedel ska användas på ett effektivt sätt som ger största möjliga värde för medborgarna. Insatser för att främja hälsa och att förebygga ohälsa kan bidra till både minskad ojämlikhet i hälsa och att ohälsa och sjukdom i hela befolkningen minskar. Det skulle kunna innebära att kostnader för samhället till följd av ohälsa kan minska, t.ex. inom hälso- och sjukvården eller socialförsäkringssystemet. I delbetänkandet Det handlar om jämlik hälsa (SOU 2016:55) förs det fram att systematiska hälsoskillnader mellan olika sociala grupper i princip är påverkbara. Enligt utredningen kan det tolkas som att flera av de faktorer som bidrar till hälsoskillnaderna i samhället i någon mån är påverkbara. De insatser som vidtas för att påverka hälsa i positiv riktning behöver vara både ändamålsenliga och kostnadseffektiva.

Konsekvensbeskrivningar

Utredaren ska utöver vad som följer av kommittéförordningen (1998:1474) belysa de kortsiktiga och långsiktiga konsekvenserna av de förslag som lämnas samt bedöma förslagens konsekvenser för barn och unga, män och kvinnor. Utredaren ska göra en samhällsekonomisk analys av problem och syfte samt analysera de samhällsekonomiska effekterna av olika alternativ, och beakta detta i de förslag som läggs. Omfattningen av dessa analyser ska anpassas efter förslagens karaktär och de bör kvantifieras i den mån och i de delar det är möjligt. Om förslagen kan förväntas leda till kostnadsökningar för det allmänna, ska utredaren föreslå hur dessa ska finansieras.

Kontakter och redovisning av uppdraget

Vid genomförandet av uppdraget ska utredaren samverka med berörda myndigheter. Utredaren ska vidare föra dialog med Sveriges Kommuner och Regioner, kommuner och regioner samt med andra aktörer som är relevanta för uppdragets genomförande. Utredaren ska hålla sig informerad om och beakta relevant arbete som bedrivs inom utredningsväsendet och på berörda myndigheter. Utredaren ska också hålla sig informerad om och ta hänsyn till relevant arbete som pågår inom Regeringskansliet, myndigheter och kommittéväsendet samt till Sveriges internationella åtaganden, bl.a. inom ramen för Världshälsoorganisationen (WHO).

Uppdraget ska slutredovisas senast den 31 oktober 2025.

(Socialdepartementet)

Ändringar i uppdraget ?Ett senare beslut som ändrar uppdraget — oftast mer tid, ibland nya eller färre frågor.

  1. 10 april 2025
    Dir. 2025:38 Utredningstiden förlängs. Uppdraget ska i stället redovisas senast den 30 januari 2026.
Betänkandet ?Utredningens slutrapport, med analys och förslag. Publiceras i serien Statens offentliga utredningar (SOU).
Förstärkt uppföljning och utvärdering av folkhälsopolitiken
SOU 2026:7 · 5 feb 2026
Regeringens beskrivning

Utredningen om förstärkt uppföljning och utvärdering av folkhälsopolitiken har lämnat förslag på förutsättningar för ett hälsoekonomiskt ramverk som stärker uppföljning och utvärdering av folkhälsopolitiken. Utredningen har även utvärderat alkoholpolitikens styrmedel med fokus på alkoholskatten och detaljhandelsmonopolet.

Utredningens förslag, slutsatser och bedömningar som lämnas ska förbättra uppföljningen och utvärderingen av folkhälsopolitiken. Detta genom hälsoekonomiska analyser och utvärdering av alkoholpolitiska styrmedel i förhållande till det alkoholpolitiska målet om att minska alkoholens medicinska och sociala skadeverkningar.

  • att Folkhälsomyndigheten får ett samlat uppdrag att vidareutveckla och förvalta det föreslagna hälsoekonomiska ramverket som presenterats i betänkandet. Förslagen omfattar en översyn av indikatorsystemet, metodstöd till stat, region och kommun, vidareutveckling av simuleringsmodeller, användning av registerdata och kvasiexperimentella metoder för att följa folkhälsan och skatta samhällets kostnader för ohälsa, samt att genomföra effektutvärderingar och hälsoekonomiska utvärderingar inom hela folkhälsopolitiken. Dessutom föreslås ett utökat forskningsuppdrag för att stärka kompetensen inom hälsoekonomiska metoder,
  • inrättandet av ett hälsoekonomiskt sekretariat för att utveckla och förvalta myndighetsgemensamma riktlinjer för ekonomiska analyser inom folkhälsoområdet samt inrättandet av en nationell metodhubb för att stärka kompetens och driva metodutveckling inom urvalsundersökningar och annan uppgiftsinhämtning,
  • att tillgången till data på folkhälsoområdet stärks. Utredningen presenterar en kartläggning av befintliga data samt en analys som tydliggör brister och behov av rikstäckande och individbaserade data samt hur dessa data kan samlas in,
  • att det framgent genomförs ekonomiska utvärderingar av både generella och riktade insatser. Särskilt prioriterat är insatser som rör barn och ungas livsvillkor och levnadsvanor samt insatser som främjar äldres hälsa.
  • att detaljhandelsmonopolet och alkoholskatten är effektiva styrmedel för att begränsa alkoholkonsumtionen och därmed minska både de alkoholrelaterade skadorna i befolkningen och de relaterade samhällskostnaderna,
  • att även om vissa konsumtionstrender inte entydigt kan relateras till förändringar i dessa styrmedel har de en fortsatt viktig roll för att minska konsumtionen och relaterade skador. I avsaknad av detaljhandelsmonopolet och alkoholskatten skulle alkoholkonsumtionen och dess medicinska och sociala skador öka, detta skulle även innebära ökade samhällskostnader i termer av sjukdom, skador, förtida död, vård- och omsorgsbehov samt betydande produktionsbortfall,
  • att alkoholskatten och detaljhandelsmonopolet bör ses i samspel med andra åtgärder, som hälsoinformation, begränsningar i marknadsföring, tillgång till vård, tillståndsprövning och reglering av alkoholservering, nykterhetskrav i trafiken samt förebyggande arbete på lokal och regional nivå och inom civilsamhället.

Förslagen, som utredningen rubricerar dem

  1. Utredningens förslag om ett samlat uppdrag att vidareutveckla och förvalta det hälsoekonomiska ramverket
  2. Metodhub för förbättrad datakvalitet, svarsfrekvenser och extrapolering
  3. Utredningens förslag om sektorsövergripande samordning
  4. Utredningens förslag för att öka tillgången till data
  5. Utredningens förslag på framtida inriktning

Utredningens sammanfattning

Effektivare folkhälsoinsatser genom hälsoekonomiska analyser

God hälsa är grundläggande för individers välfärd och för samhällets ekonomi och motståndskraft

God hälsa är av grundläggande betydelse både för individers välbefinnande och för samhället som helhet. Ohälsa medför personligt lidande och kan även leda till betydande samhällsekonomiska konsekvenser, bland annat i form av ökade kostnader för vård och läkemedel, samt produktionsbortfall på arbetsmarknaden. God hälsa i befolkningen är även viktigt ur beredskapssynpunkt, där en befolkning med god hälsa är mer motståndskraftig.

Hälsa är ett brett begrepp som enligt Världshälsoorganisationen (WHO) innefattar både frånvaro av sjukdom samt närvaro av fysiskt, mentalt och socialt välbefinnande. WHO:s konstitution från 1948 fastslår att hälsa är en grundläggande mänsklig rättighet, vilket också betonas i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Folkhälsa avser hela befolkningens samlade hälsotillstånd, med fokus på jämlikhet och de påverkbara bestämningsfaktorer som formar möjligheterna till god hälsa.

Det folkhälsopolitiska ramverket

Sverige har ett folkhälsopolitiskt ramverk med det övergripande målet att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa och att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation (dvs. till år 2048). Ramverket omfattar även åtta målområden som speglar centrala påverkbara bestämningsfaktorer för hälsa:

Läs hela sammanfattningen

• det tidiga livets villkor

• kunskaper, kompetenser och utbildning

• arbete, arbetsförhållanden och arbetsmiljö

• inkomster och försörjningsmöjligheter

• boende och närmiljö

• levnadsvanor

• kontroll, inflytande och delaktighet

• en jämlik och hälsofrämjande hälso- och sjukvård.

Betydelsen av hälsoekonomiska analyser på folkhälsoområdet

Även om hälsan i den svenska befolkningen generellt sett är god, finns det betydande skillnader i hälsa mellan olika grupper. Med den nuvarande utvecklingstakten bedöms det folkhälsopolitiska målet inte kunna uppnås. För att nå målet om en god och jämlik hälsa krävs träffsäkra insatser som stärker hälsan i hela befolkningen. Hälsoekonomiska analyser kan stödja prioriteringar av åtgärder genom att effekter och kostnadseffektivitet utvärderas på ett jämförbart och transparent sätt.

Hälsoekonomi är ett kunskapsområde inom nationalekonomin som analyserar frågor om hälsa, sjukvård och resursfördelning med hjälp av nationalekonomiska teorier och metoder. Hälsoekonomi handlar inte om att spara pengar, utan om att använda samhällets resurser på ett så effektivt sätt som möjligt. Prioriteringar är nödvändiga eftersom resurserna är begränsade.

Trots att hälsa är en av de högst värderade aspekterna av livet, får förebyggande och hälsofrämjande insatser ofta stå tillbaka för andra investeringar med mer omedelbar avkastning. En viktig förklaring är att nyttan av förebyggande arbete ofta ligger långt fram i tiden och därför kan vara svår att synliggöra och mäta. Det gör att värdet av folkhälsopolitiska insatser riskerar att underskattas i beslutsprocesser.

Trots utmaningarna finns det goda möjligheter att utvärdera både effekter och kostnadseffektivitet av folkhälsoinsatser. Hälsoekonomiska metoder erbjuder goda möjligheter att på ett systematiskt och transparent sätt analysera insatser inom alla delar av folkhälsoområdet. Hälsoekonomiska analyser kan bidra till bättre underlag för kunskapsbaserade beslut som främjar en jämlik och kostnadseffektiv folkhälsopolitik.

Utredningens uppdrag, syfte och arbetssätt

Uppdraget i korthet

Den 13 februari 2024 beslutade regeringen att tillsätta utredningen Effektivare folkhälsoinsatser genom hälsoekonomiska analyser (dir. 2024:21). Utredningens syfte var att ge förslag på förutsättningar för ett hälsoekonomiskt ramverk som ska stärka uppföljning och utvärdering av folkhälsopolitiken. Uppdraget omfattade även att utvärdera alkoholpolitikens olika styrmedel. Den delen av uppdraget redovisas i betänkandets andra del.

I uppdraget ingick att analysera hur det befintliga uppföljningssystemet kan kompletteras med ett hälsoekonomiskt ramverk för att möjliggöra beskrivning och analys av samhällskostnader för olika påverkbara riskfaktorer för ohälsa, samt att genomföra hälsoekonomiska utvärderingar av folkhälsopolitiska insatser. Utredningen skulle också redogöra för vilka data som krävs för sådana analyser och identifiera områden där datatillgången behöver stärkas på nationell nivå. Om det bedömdes som lämpligt skulle utredningen även genomföra en så kallad nollmätning av de samhällsekonomiska kostnaderna inom ett eller flera områden.

Det ingick också i uppdraget att kartlägga vilka hälsoekonomiska utvärderingar som kan behövas framöver och att lämna förslag på en vägledande inriktning för kommande studier. Utredningen fick till uppgift att föreslå förutsättningar för att ekonomiska analyser löpande kan kommuniceras till olika samhällsaktörer på ett lättillgängligt och målgruppsanpassat sätt.

Slutligen skulle utredningen föreslå vilka aktörer som bör ansvara för att utveckla och förvalta det hälsoekonomiska ramverket, samt hur insamling av relevanta uppgifter kan organiseras på ett ändamålsenligt sätt.

Uppdragets utgångspunkter och målgrupper

Utredningen utgår från det nationella folkhälsopolitiska ramverket, där det föreslagna hälsoekonomiska ramverket syftar till att skapa förutsättningar för att följa hälsan och dess påverkbara bestämningsfaktorer samt att utvärdera politiken inom hela det breda folkhälsoområdet. Eftersom folkhälsoarbetet är sektorsövergripande, behöver även det hälsoekonomiska ramverket utformas så att det speglar dessa förutsättningar. Ramverket ska fungera som ett stöd både för beslutsfattare och för de aktörer som använder eller genomför ekonomiska analyser på statlig, regional och lokal nivå.

Tillvägagångsätt, kvalitetssäkring, förankringsprocess

Utredningen har använt flera metoder för att analysera behov och förutsättningar för ett hälsoekonomiskt ramverk inom folkhälsoområdet. Som en del av uppdraget har olika typer av underlag tagits fram. Där ingår bland annat en antologi där forskare och experter belyser metodologiska utmaningar och överväganden vid ekonomiska analyser och utvärderingar av folkhälsoinsatser. Utredningen har också gett Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) i uppdrag att kartlägga befintliga ekonomiska utvärderingar av insatser inom de åtta folkhälsopolitiska målområdena.

Med stöd av forskare och berörda myndigheter har utredningen genomfört en så kallad nollmätning, det vill säga en skattning av samhällskostnaderna för en vanligt förekommande riskfaktor för ohälsa samt tagit fram exempel på hur samhällskostnader kan skattas med hjälp av registerdata och kvasi-experimentella metoder.

Utredningen har även analyserat befintliga rapporter, riktlinjer och utredningar från bland annat Regeringskansliet, Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU), Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV), samt internationella underlag från exempelvis norska myndigheter och departement samt underlag från den statliga organisationen NICE i Storbritannien.

Utredningen har genomfört två riktade enkätundersökningar för att kartlägga behovet av datatillgång och identifiera aktörer som arbetar med ekonomiska analyser och effektutvärderingar. Syftet har bland annat varit att kartlägga vilka aktörer som ansvarar för olika typer av hälsoekonomiska analyser, samt att identifiera inom vilka delar av folkhälsoområdet dessa analyser utförs. Undersökningarna har haft en kvalitativ inriktning och riktats till myndigheter och andra aktörer med särskild betydelse för uppföljning och utvärdering av folkhälsopolitiken.

Utredningen har även haft omfattande dialoger med myndigheter, forskare, experter, regioner, kommuner, civilsamhället och internationella aktörer. Utredningen har deltagit i konferenser, seminarier samt anordnat en hälsoekonomisk workshop våren 2025 och ett rundabordssamtal hösten 2025. För att identifiera behovet av hälsoekonomiska underlag bland regioner och kommuner har utredningen medverkat vid flera möten med SKR och dess medlemmar samt med Rådet för styrning med kunskap (RSK).

Utredningen har haft löpande dialoger med den myndighetsgemensamma arbetsgrupp som arbetar med att stärka det hälsofrämjande och förebyggande arbetet inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten (under RSK). Utredningen har också haft dialoger med relevanta pågående uppdrag, som regeringsuppdraget om utfallsfokuserade arbetssätt.

Utredningens analyser och kartläggningar

I betänkandet redogör utredningen för nuläget och behovet av ett systematiskt arbete med hälsoekonomiska metoder inom folkhälsoområdet. Utredningen går igenom befintliga ramverk hos myndigheter, som Folkhälsomyndigheten, TLV, Socialstyrelsen, SBU, Trafikverket och Trafikanalys samt utvalda så kallade Health Technology Assessment (HTA)-enheter och även akademiska forskningsmiljöer. Både likheter och skillnader i tillämpning av metoder och antaganden analyseras inom ramen för kartläggningen. Utredningen ger också en internationell utblick mot Norge och landets arbete med hälsoekonomi på folkhälsoområdet.

Utredningen redogör för centrala datakällor som behövs för att följa hälsans utveckling i befolkningen och för att utvärdera folkhälsoinsatser. Där ingår bland annat hälsodataregister, andra nationella register (över dödsorsaker, arbetsmarknadsutfall, användande av sociala trygghetssystem och sociala insatser), kvalitetsregister samt flera större enkätundersökningar.

I betänkandet beskrivs data om hälsorelaterad livskvalitet samt kostnadsdata, som uppgifter om kostnad per patient, regionernas prislistor, kostnadsuppgifter från läkemedelsregistret och nyckeltal i databasen Kolada. Slutligen redogörs översiktligt för EHDS (European Health Data Space) och arbetet med en nationell digital infrastruktur, som bedöms kunna förbättra tillgång, kvalitet och användning av hälsodata för uppföljning, forskning och hälsoekonomiska analyser inom folkhälsoområdet.

Utredningen kartlägger vilka data som saknas eller behöver stärkas på nationell nivå för att möjliggöra uppföljning, effektutvärderingar och hälsoekonomiska analyser inom folkhälsoområdet. Genom dialoger med kommuner och regioner samt en enkät till berörda myndigheter och organisationer framkommer att datatillgången i Sverige visserligen bedöms som generellt god, men att det finns betydande luckor. Särskilt finns ett behov av rikstäckande individbaserade uppgifter om primärvård, elevhälsa, företagshälsovård, statliga vårdinsatser (till exempel Statens institutionsstyrelse SiS), socialtjänst, skolfrånvaro samt korttidssjukfrånvaro och deltagande i arbetsmarknadsinsatser.

Utredningen redogör för olika metodologiska utmaningar och överväganden som präglar ekonomiska analyser på folkhälsoområdet.

För att konkretisera hur ekonomiska analyser kan användas för att skatta samhällskostnader förknippade med ohälsa och dess riskfaktorer presenteras två exempel. Det första gäller beräkningar av samhällskostnader relaterade till fetma med hjälp av simuleringsmodellen NCDsim för icke-smittsamma sjukdomar. Det andra bygger på registerdata i kombination med kvasi-experimentella metoder och illustrerar hur samhällskostnader kan skattas för ett specifikt tillstånd, i det här fallet depression.

Utredningen har även analyserat vilka hälsoekonomiska utvärderingar som framöver kan behövas för att utvärdera folkhälsopolitiska insatser samt vilken inriktning kommande studier bör ha. Bedömningen grundas på tillgängliga data om centrala folkhälsoutmaningar, som sjukdomsbörda, sjuktal och utvecklingen av hälsans bestämningsfaktorer, samt på SBU:s kartläggning av befintliga ekonomiska utvärderingar och de dialoger och rundabordssamtal som förts med berörda aktörer.

Utredningens förslag och slutsatser i korta drag

Utredningens förslag om ett samlat uppdrag att vidareutveckla och förvalta det hälsoekonomiska ramverket

Utredningen föreslår att Folkhälsomyndigheten får ett samlat uppdrag att vidareutveckla och förvalta det föreslagna hälsoekonomiska ramverket. Ramverket ska omfatta både ex-post- och ex-ante-utvärderingar av folkhälsoinsatser inom hela det breda folkhälsoområdet.

Folkhälsomyndigheten ska även utveckla och förvalta simuleringsmodeller, främja användningen av registerdata och kvasi-experimentella metoder samt stärka sin egen forskningskapacitet inom hälsoekonomisk metodik genom ett utökat forskningsuppdrag om hälsoekonomi.

Utredningen föreslår också att Folkhälsomyndigheten, tillsammans med SBU och Socialstyrelsen, och andra berörda aktörer, bygger upp en kunskapsbank om effektiva folkhälsoinsatser samt att Folkhälsomyndigheten ska erbjuda stöd till regeringen, regionerna och kommunerna för att utforma insatser som möjliggör efterföljande utvärderingar. Folkhälsomyndigheten ska också skapa en samlad förteckning över relevanta datakällor.

Metodhub för förbättrad datakvalitet, svarsfrekvenser och extrapolering

För att stödja det pågående arbetet med att utveckla metoder för att hantera bortfall i urvalsundersökningar, höja svarsfrekvenser och samordna undersökningar på folkhälsoområdet föreslås ett förstärkt stöd för metodutveckling och samordning på området. Aktörer med särskild kompetens inom urvalsundersökningar bör få uppdraget att vidareutveckla och samordna arbetet med urvalsundersökningar i samverkan med berörda myndigheter och organisationer.

Utredningens förslag om sektorsövergripande samordning

Utredningen föreslår att regeringen inrättar en myndighetsövergripande samverkansfunktion för metodval och överväganden vid ekonomiska analyser på folkhälsoområdet. Funktionen bör ta fram gemensamma riktlinjer, som bör använda betänkandet som utgångspunkt för att harmonisera terminologi, metodval, diskonteringsränta, etiska överväganden, hantering av osäkerhet, indirekta kostnader och tröskelvärden för kostnadseffektivitet. Ekonomistyrningsverket (ESV) föreslås leda den funktionen.

Utredningens förslag för att öka tillgången till data

Utredningen bedömer att datatillgången behöver stärkas på flera identifierade områden. Prioriterade områden är bland annat primärvårdsdata, elevhälsodata, data om skolfrånvaro och vaccinationer samt utökade uppgifter i befintliga dataregister.

Utredningen föreslår att EQ-5D bör inkluderas i den nationella folkhälsoenkäten. Det finns också ett stort behov av att samla in individbaserade och rikstäckande uppgifter om kostnad per patient. En annan viktig slutsats är att det i dag saknas uppgifter från statliga vårdinsatser som SiS, samt data från företagshälsovården och data om korttidssjukfrånvaro och arbetade timmar. Dessa data är viktiga för att ge en heltäckande bild av folkhälsan i Sverige samt för att kunna följa folkhälsans utveckling och utvärdera folkhälsopolitiska insatser.

Förslagen om stärkt datatillgång är inte bara viktigt för en förstärkt uppföljning och utvärdering av folkhälsopolitiken, utan gynnar också verksamhetsutvecklingen inom kommuner, regioner och forskning samt främjar Sveriges konkurrenskraft som life sciencenation.

Utredningens förslag på framtida inriktning

En förutsättning för att främja investeringar i förebyggande och hälsofrämjande insatser är kunskap om det förväntade värdet av sådana investeringar. I dagsläget finns det stora behov av fler effektutvärderingar av folkhälsoinsatser inom hela det breda folkhälsoområdet. Utvärderingarna behövs för att kunna bedöma kostnadseffektiviteten i olika folkhälsopolitiska insatser. Det behövs även fördjupade studier om metodologiska och etiska överväganden vid ekonomiska analyser inom folkhälsoområdet.

Utredningen har kartlagt ett stort behov av fler ekonomiska utvärderingar av folkhälsoinsatser inom områden som rör barns och ungas livsvillkor, äldres hälsa, övervikt och fetma, psykisk ohälsa och effekter av sociala medier. Utredningen föreslår att Folkhälsomyndigheten, tillsammans med SBU, får i uppdrag att sammanställa och kvalitetsgranska vetenskaplig litteratur och grå litteratur om effekter av och kostnadseffektivitet i folkhälsoinsatser.

Vägen framåt

Det fortsatta arbetet för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen handlar ytterst om att främja människors livsvillkor, levnadsförhållanden och goda levnadsvanor. God hälsa i befolkningen är inte enbart viktigt ur ett individperspektiv utan även från ett bredare samhällsekonomiskt perspektiv genom att det bidrar till en stark och konkurrenskraftig ekonomi. En god hälsa i befolkningen är avgörande för att Sverige ska ha en stark motståndskraft vid sociala, ekonomiska och hälsorelaterade påfrestningar.

För att nå det nationella folkhälsomålet krävs att folkhälsoarbetet i högre utsträckning baseras på kunskap om vad som faktiskt fungerar, för vem och till vilken kostnad. Här kan hälsoekonomiska metoder bidra till att identifiera effektiva insatser.

Utredningens samlade bedömning är att Sverige har goda förutsättningar att stärka uppföljningen och utvärderingen av folkhälsan, men att det kräver strukturella satsningar.

För det första behöver uppföljningen och utvärderingen av folkhälsopolitiken bli mer systematisk, samordnad och kunskapsbaserad. Det innebär att det föreslagna hälsoekonomiska ramverket vidareutvecklas och används brett inom hela folkhälsoområdet. Ett tydligare nationellt uppdrag, metodstöd till staten, regionerna och kommunerna samt vidareutveckling av simuleringsmodeller och kvasi-experimentella metoder är viktigt för att beslutsfattare ska kunna väga effekter mot kostnader på ett transparent och jämförbart sätt.

För det andra behövs riktlinjer som är gemensamma för alla berörda myndigheter och en förbättrad datainfrastruktur. För att ekonomiska analyser och effektutvärderingar ska hålla hög kvalitet behövs gemensamma riktlinjer för metodval, terminologi, hantering av osäkerhet och etiska överväganden. Dessutom måste datakvalitet, svarsfrekvenser och uppgiftsinhämtning stärkas, bland annat genom förbättrade urvalsundersökningar och samordning mellan berörda aktörer. En långsiktig förstärkning av datatillgången, från elevhälsa, företagshälsovård, statlig hälso- och sjukvård, primärvårdsrelaterade verksamheter samt data över kostnader per patient, är en grundförutsättning för att genomföra tillförlitliga analyser.

Förslagen i betänkandet lägger grunden för ett kompletterande hälsoekonomiskt ramverk som kan stärka det kunskapsbaserade folkhälsoarbetet och bidra till att samhällets resurser används på ett mer effektivt sätt. Genom att synliggöra vilka insatser som ger störst nytta i förhållande till kostnaderna, skapas bättre förutsättningar att nå målet om att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation. Det är ett viktigt steg för att långsiktigt stärka både folkhälsan och Sveriges samhällsutveckling.

Tack till …

Utredningen vill rikta ett varmt tack till alla som bidragit med kunskap och erfarenhet under arbetets gång. Ett särskilt tack till Folkhälsomyndigheten, SBU och Socialstyrelsen samt till alla antologiförfattarna: Martin Henriksson, Mikael Svensson, Anders Forslund, Inna Feldman, Egill Johnsson Bachman, Ellen Wolff, Lars Sandman, Gawain Heckley och Ulf Gerdtham. Tack också till författarna till övriga underlag; Tzu-Hsi Chen, Kristian Bolin, Federico Benzi, Frida Kasteng, Martin Berlin och Lisa Brouwers. Ett särskilt tack vill utredningen även rikta till Evelina Björkegren, Douglas Lundin, Bo Burström, Anna Ringborg, Linus Jönsson, Lisa Brouwers och Olle Lundberg. Vi vill även tacka alla som medverkade på utredningens workshop om ett hälsoekonomiskt ramverk och rundabordssamtalen.

Utredningen vill även uttrycka sin tacksamhet för det stöd från andra kommitté- och utredningssekretariat: ESO, EBA, Delmi, Vårdansvarskommittén samt Utredningen om bättre styrning för en tillgänglig och jämlik hälso- och sjukvård med god kontinuitet.

Slutligen är vi oerhört tacksamma för Klara Brikes insatser och värdefulla bidrag.

Innehåll — 22 kapitel, 567 sidor
  1. Sammanfattnings. 17
  2. 1 Inlednings. 27
  3. 1.1 Utredningens uppdrags. 27
  4. 1.2 Utredningens metoder och arbetes. 28
  5. 1.3 Betänkandets strukturs. 30
  6. 2 Hur kan hälsoekonomi bidra till mer effektiv folkhälsopolitik?s. 33
  7. 2.1 Vad är hälsoekonomi och varför behövs det?s. 34
  8. 2.2 Utredningens syn på nyttan med hälsoekonomiska analyser på folkhälsoområdets. 37
  9. 2.3 Behovet av ekonomiska analyser på folkhälsoområdet har uppmärksammats alltmers. 38
  10. 2.4 Utmaningar med att tillämpa hälsoekonomiska analyser på folkhälsoområdets. 40
  11. 2.5 Exempel på metodologiska utmaningar vid utvärdering av folkhälsoinsatsers. 45
  12. 3 Utredningens perspektiv, tolkning av begrepp och val av terminologis. 47
  13. 3.1 Utredningens tolkning av begreppen hälsa, folkhälsa, folkhälsoarbete och folkhälsoinsatss. 47
  14. 3.2 Utredningens syn på begreppen utvärdering, analys och uppföljnings. 53
  15. 3.3 Vårt val av terminologi avseende utvärderings- och analysmetoder inom folkhälsoområdets. 54
  16. 4 Utgångspunkter, angreppssätt och avgränsningar för utredningens arbetes. 57
  17. 4.1 Utredningens angreppssätt är brett – i likhet med folkhälsopolitikens. 57
  18. 4.2 Hälsoekonomiskt ramverk på folkhälsoområdet: syfte, innehåll och målgrupps. 58
  19. 4.3 Samhällsperspektivet som utgångspunkt i de ekonomiska analysernas. 59
  20. 4.4 Utredningens syn på vad som bör utvärderas och närs. 60
  21. 4.5 Utredningens kartläggning av kommuners och regioners behov av ekonomiska analyser och metodstöds. 63
  22. 4.6 Övriga avgränsningars. 67
  23. 5 Den svenska folkhälsopolitiken: åtaganden och viktiga aktörers. 69
  24. 5.1 Internationella åtagandens. 69
  25. 5.2 Utveckling av folkhälsopolitiken i Sverige från 1970-talet tills i dags. 72
  26. 5.3 Viktiga aktörer för det svenska folkhälsoarbetets. 78
  27. 6 Hälsa ur ett nationalekonomiskt perspektivs. 87
  28. 6.1 Hälsa som humankapitals. 87
  29. 6.2 Hur kan effekter på hälsa mätas och varför är det viktigt?s. 88
  30. 6.3 Nationalekonomiska metoder tillämpade på hälsoområdets. 90
  31. 6.4 Hur mycket är samhället villigt att betala för liv och hälsa?s. 94
  32. 7 Ekonomiska analyser i folkhälsoarbetet – aktörer på olika nivåer och internationell utblicks. 97
  33. 7.1 Kartläggning av ekonomiska analyser inom folkhälsoområdets. 97
  34. 7.2 Internationell utblick – exempel från Norges. 117
  35. 8 Vilka data behövs för att genomföra och utveckla hälsoekonomiska analyser?s. 125
  36. 9 Behov av rikstäckande datas. 153
  37. 9.1 Kartläggning av databehov bland kommuner, regioner, myndigheter och andra berörda aktörers. 153
  38. 9.2 Indikatorsystemet för att följa utvecklingen av folkhälsans. 160
  39. 9.3 Hälsodataregisters. 161
  40. 9.4 Elevhälsans. 166
  41. 9.5 Företagshälsovårdens. 169
  42. 9.6 Statliga vårdinsatsers. 170
  43. 9.7 Skolfrånvaros. 171
  44. 9.8 Kostnader för insatser inom hälso- och sjukvårdens. 171
  45. 9.9 Uppgifter om insatser inom socialtjänstens. 172
  46. 9.10 Uppgifter om sjukfrånvaro, arbetade timmar, arbetslöshetsförsäkringar och arbetsmarknadsinsatsers. 173
  47. 9.11 Livsvillkor och levnadsvanors. 174
  48. 9.12 Patientrapporterade utfallsmåtts. 175
  49. 9.13 Behov av nationella förteckningar över tillgängliga data som förvaltas av myndigheters. 176
  50. 10 Ett dynamiskt ramverk för ekonomiska analyser och effektutvärderingar på folkhälsoområdets. 179
  51. 10.1 Ett enhetligt ramverk för utvärderingar inom folkhälsa: Utmaningar och metodologiska övervägandens. 180
  52. 10.2 Hur kan vi mäta effekter och kostnader från folkhälsoinsatser?s. 187
  53. 10.3 Diskontering vid ekonomiska utvärderingar av folkhälsoinsatsers. 198
  54. 10.4 Etiska principer för folkhälsoprioriteringars. 205
  55. 10.5 Ekonomiska utvärderingar med fördelningsfokuss. 215
  56. 10.6 Hantering av osäkerhet, riktlinjer för transparanta analyser samt målgruppsanpassad kommunikations. 218
  57. 11 Exempel på hur samhällskostnader för ohälsa kan mätas och följass. 229
  58. 11.1 Nollmätning – samhällskostnader förknippade med obesitass. 229
  59. 11.2 Real-world data för att följa samhällskostnadernas. 237
  60. 11.3 Utredningens slutsatser och bedömningars. 243
  61. 12 Vilka ekonomiska analyser behövs för att stärka folkhälsan i Sverige?s. 245
  62. 12.1 Det aktuella folkhälsoläget – sjukdomsbörda, riskfaktorer och sjukfalls. 245
  63. 12.2 Vad finns det för ekonomiska utvärderingar av folkhälsoinsatser i Sverige?s. 249
  64. 12.3 Identifierade behov av ekonomiska analyser utifrån utredningens dialoger, enkäter och workshopss. 252
  65. 13 Utredningens förslag och bedömningars. 261
  66. 13.1 Utredningens förslag i korthets. 261
  67. 13.2 Ett samlat uppdrag till Folkhälsomyndigheten om stärkt uppföljning och utvärdering av folkhälsan och folkhälsopolitikens. 265
  68. 13.3 Myndighetsövergripande samverkan gällande metodval för ekonomiska analysers. 285
  69. 13.4 Metodhubb för bättre datakvalitet, svarsfrekvenser och extrapolerings. 289
  70. 13.5 Stärkt tillgång till data för ekonomiska analyser och utvärderingars. 292
  71. 13.6 Förslag på en vägledande inriktning för kommande studiers. 305
  72. 14 Konsekvensbeskrivningars. 311
  73. 14.1 Ekonomiska konsekvenser av ett stärkt uppdrag till Folkhälsomyndighetens. 313
  74. 14.2 Ekonomiska konsekvenser av inrättande av ett hälsoekonomiskt sekretariats. 317
  75. 14.3 Ekonomiska konsekvenser av inrättande av metodhubbs. 317
  76. 14.4 Ekonomiska konsekvenser av att stärka tillgången på datas. 318
  77. 14.5 Konsekvenser för den kommunala självstyrelsens. 322
  78. 14.6 Konsekvenser för barn och unga, män och kvinnors. 323
  79. Referenslistas. 325
  80. Bilaga 1 Kommittédirektiv 2024:21s. 347
  81. Bilaga 2 Kommittédirektiv 2025:38s. 357
  82. Bilaga 3 Hälsoekonomisk antologis. 359
  83. Bilaga 4 Nollmätning – betydelsen av hälsorelaterade riskfaktorers. 537
  84. Bilaga 5 The Effects of Depression on Labor Market and Health Outcomess. 563
  85. Bilaga 6 Hälsoekonomiska utvärderingar av folkhälsoinsatsers. 567
Dokument och källor
  1. 8 feb 2024Kommittédirektiv Dir. 2024:21 Effektivare folkhälsoinsatser genom hälsoekonomiska analyser
  2. 10 april 2025Tilläggsdirektiv Dir. 2025:38 Tilläggsdirektiv till Utredningen om förstärkt uppföljning och utvärdering av folkhälsopolitiken (S 2024:02)
  3. 5 feb 2026Betänkande SOU 2026:7 Förstärkt uppföljning och utvärdering av folkhälsopolitiken (del 1)
  4. 5 feb 2026Betänkande SOU 2026:7 Förstärkt uppföljning och utvärdering av folkhälsopolitiken (del 2)

Texterna på sidan är ordagranna utdrag ur direktiven och betänkandena hos riksdagen och ur regeringen.se. Riksflödet skriver inte om dem.

Diskussion på Riksflödet
Det här är inte remissvar. Kommentarerna skrivs av Riksflödets användare och skickas inte till regeringen.
0 kommentarer
Kommentarer skrivs under eget namn och stannar på Riksflödet — de skickas aldrig till källan.
Ingen har kommenterat än.
    Här kommenterar ledamöter, statsråd och partier. Är du en av dem, ta över din profil.