Hem för barn och unga För en trygg, säker och meningsfull vård

Det har inte ingått i uppdraget att lämna förslag för HVB som bedrivs med vuxna som målgrupp. Utredningen har inte heller haft i uppdrag att lämna förslag om insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).

Genomförande av utredningen

Utöver den särskilde utredaren och utredningens sekretariat har utredningen biträtts av en brett sammansatt grupp med sakkunniga från olika departement och experter från myndigheter och organisationer såsom bland annat Barnets Rätt i Samhället (Bris), Inspektionen för vård och omsorg (IVO), Socialstyrelsen, Sveriges kommuner och Regioner (SKR), Vårdföretagarna och forskare. Utredningen har även haft en referensgrupp bestående av nio barnrättsorganisationer.

Utredningen har haft ett särskilt fokus på att inhämta barns och ungas egna erfarenheter och synpunkter på HVB-vården. Detta har gjorts genom en enkät till de barn och unga som vårdades vid HVB hösten 2024 och som drygt 300 svarade på. Utredningen har även haft djupintervjuer med ett tjugotal barn och unga med erfarenhet av HVB-vård.

Utredningen har inhämtat information genom möten med relevanta aktörer såsom myndigheter, kommuner, regioner och verksamhetsföreträdare. Utredningen har även besökt och samtalat med ett drygt tjugotal olika HVB-verksamheter och två SiS-institutioner, samt skickat ut en enkät till samtliga HVB för barn och unga i landet. Samtliga kommuner i landet har också fått svara på en enkät angående vårdbehoven hos de barn och unga som vårdas vid HVB.

David Pålsson som är docent och expert i utredningen har sammanställt den relevanta forskning som finns om institutionsvård för barn och unga, detta redogörs för i bilaga 5.

Några utgångspunkter för utredningens förslag

Positiva förväntningar och tydliga krav på vården

Enigheten är stor bland forskare, beslutsfattare och professionella om att barn och unga i första hand ska få vård i en familj och att familjehem oftast bör vara förstahandsalternativet vid vård av barn och unga utanför det egna hemmet. Oklarheten är större om institutionsvårdens plats i samhällets vård av barn och unga. Lagstiftaren har beskrivit institutionsvården för barn och unga som en viktig resurs inom socialtjänsten. Ändå framstår institutionsvården ofta som något som bör undvikas i det längsta, bara användas när alla andra möjligheter är uttömda och då så kortvarigt som möjlig.

Utredningen har dock funnit att institutionsvård är en oumbärlig del av socialtjänstens samlade insatser för barn och unga med stora och ofta sammansatta vård- och stödbehov. Samhällets förväntningar och krav på institutionsvården måste utgå från att den på bästa sätt ska kunna tillgodose behoven hos en grupp barn och unga som har få eller inga andra alternativ.

Utredningen anser att institutionsvården behöver rustas för att vara en plats för socialt arbete, där kärnan utgörs av möten för motivation och positiv förändring mellan barnet eller den unge och institutionens personal. Det mötet bör präglas av omtanke och en grundläggande strävan att se och stärka barnets eller den unges egna resurser. Samtidigt ska riskerna vid institutionsvård tas på stort allvar så att de kan förebyggas och hanteras med respekt för barns och ungas rättigheter. Enligt utredningens bedömning är tillgången till en god institutionsvård avgörande för barn och unga som behöver behandling, utredning eller annan vård som inte kan ges i anslutning till boende i en familj, ett stödboende eller ett eget boende. Detta beskrivs närmare i kapitel 6.

Institutionsvård i Sverige och övriga Norden

Av kapitel 5 framgår att det finns många gemensamma utgångspunkter, men också stora variationer mellan institutionsvården i Danmark, Finland och Norge. När det gäller differentieringen bygger den i Danmark till stor del på säkerhetsnivåer, i Norge görs i dag en uppdelning mellan omsorgs- eller beteenderelaterade behov, men som nu ska göras om för att utgå mer från individuella behov, och i Finland är den inte reglerad alls. När det gäller vårdens innehåll och förutsättningar finns detaljerade regler om verksamheternas storlek och bemanning i Finland, ett övergripande socialpedagogiskt mål i Danmark och en utveckling mot tydligare mål och reglerad samverkan mellan den sociala vården och hälso- och sjukvården i Norge. Trots dessa och andra skillnader är det övergripande intrycket att institutionsvården för barn och unga är en tydligare reglerad verksamhet i våra grannländer och inte som i Sverige en del av en mer generellt utformad placeringsform för barn och vuxna.

Ett annat övergripande intryck är att befogenheter är en del av den vanliga institutionsvården för barn och unga i våra grannländer oavsett vem som utför vården och till stor del oavsett om vården ges med eller utan samtycke. I grannländerna är dessa befogenheter på flera punkter likartade och relativt ingående reglerade, även om det finns vissa skillnader. En reformering av institutionsvården för barn och unga i Sverige behöver utgå från behov och förutsättningar här i landet, men också ta in relevanta tankar och erfarenheter från våra grannländer. Det gäller särskilt vikten av att tydliggöra institutionsvården för barn och unga som ett eget verksamhetsområde med de förutsättningar som krävs just för den verksamheten. Det gäller också åtgärder för trygghet och säkerhet som en del av institutionsvårdens grundläggande uppdrag utifrån tydliga regler som både skapar öppenhet om de åtgärder som vidtas och ett professionellt arbete för att förebygga behovet av sådana åtgärder och genomföra dem på ett sätt som är försvarbart i förhållande till barns och ungas rättigheter.

Samtidigt anser utredningen att det är viktigt att slå vakt om grunderna för den svenska institutionsvården och utveckla verksamheten utifrån dem. Det gäller särskilt barnets och den unges bästa, syftet med vården och behovet av samhällsskydd, att låsbara miljöer bara ska finnas vid SiS särskilda ungdomshem och att vården så långt möjligt ska främja och utgå från samtycke och delaktighet för barn och unga.

Kunskap om god institutionsvård är en nyckelfråga

Utredningen vill särskilt framhålla vikten av ett långsiktigt och systematiskt arbete för att utveckla och använda kunskap som bidrar till att institutionsvården för barn och unga motsvarar de positiva förväntningar som beskrivs ovan. Institutionsvården behöver bedrivas och utvecklas som en professionell verksamhet inom de ramar som lagstiftaren och myndigheter anger. I dag saknas överlag enighet om vad en god vård innebär och det är till stora delar okänt vilken vård som ges i dagens HVB för barn och unga. På nationell nivå saknas mål och krav på vårdens innehåll och indikatorer som kan användas för att följa och förbättra kvaliteten. Medan ”marknadsstyrningen” och olika kvalitets- och säkerhetsbrister i vården har mötts med utökad tillsyn har mycket lite gjorts för att ta fram kunskap om hur vården från början kan bli god och göra den kunskapen tillgänglig för verksamheter och personal. Den här utredningen föreslår ytterligare satsningar på tillsyn i kapitel 10, men vill samtidigt understryka vikten av statliga insatser för att kunskap om god institutionsvård för barn och unga tas fram och görs tillgänglig. Utan sådana statliga insatser är risken stor för att institutionsvården inte kommer att vara tillräckligt god för varje barn och ung person som behöver den och varje gång vården behövs.

Behov av en reform av HVB för barn och unga

Utredningens bedömning är att en omfattande reform av den privata och kommunala institutionsvården för barn och unga krävs i syfte att säkerställa en ändamålsenlig och meningsfull vård i en trygg och säker vårdmiljö. Reformen behövs även för att motverka instabilitet i vårdkedjan och stärka arbetet med att förebygga brott och andra sociala problem.

Barnets och den unges bästa är tillsammans med delaktighet för barn och unga grundläggande för en reformerad institutionsvård. För att uppnå proportionalitet, förutsebarhet och legalitet i institutionsvården för barn och unga behövs tydliga regler med enhetliga begrepp.

Från HVB till hem för barn och unga

Utredningen föreslår att en ny placeringsform: hem för barn och unga ska införas i socialtjänstlagen.

Med hem för barn och unga ska avses ett hem inom socialtjänsten som tar emot barn och unga för boende i förening med vård genom omvårdnad och behandling och som för barn även ger uppfostran.

Om ett hem för barn och unga drivs av ett privaträttsligt organ eller en fysisk person, krävs dessutom att verksamheten bedrivs yrkesmässigt. Som ett hem för barn och unga räknas inte sådana särskilda boendeformer för personer med funktionsnedsättning som avses i 8 kap. 11 § socialtjänstlagen.

Utredningen föreslår därmed också en förändring av definitionen av hem för vård eller boende (HVB) så att dessa hem inte längre ska få ta emot barn, utan endast personer som fyllt 18 år.

Liksom HVB ska verksamheten på ett hem för barn och unga bygga på förtroende och samarbete med den enskilde, samt utformas så att vistelsen i hemmet upplevs som meningsfull för den enskilde. Den enskildes integritet ska respekteras. De insatser som görs ska anpassas till den enskildes individuella behov och förutsättningar.

För att kunna analysera och bedöma resultatet av reformen och eventuella förändringsbehov anser utredningen att regeringen bör ge Socialstyrelsen i uppdrag att under en period på tre år samordna de nationella insatserna för att stödja genomförandet av reformen, följa upp resultat och erfarenheter av reformen. Detta beskrivs närmare i kapitel 6.

Behov av differentiering av vården

Utredningen gör bedömningen att staten behöver ange hur vården i hem för barn och unga ska vara utformad genom bestämmelser om differentiering samt vårdens ramar och innehåll. Syftet med dessa bestämmelser är att säkerställa att vården motsvarar barns och unga individuella vårdbehov och är ändamålsenlig, meningsfull, trygg och säker för dem, se vidare förslag i kapitel sju.

Utredningen föreslår att hem för barn och unga ska finnas i tre kategorier:

1. Hem för barn och föräldrar.

2. Generella hem för barn och unga.

3. Specialiserade hem för barn och unga.

Därutöver finns hem för barn och unga som drivs av Statens institutionsstyrelse enligt 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (särskilda ungdomshem). Den här utredningen har dock inte haft i uppdrag att lämna förslag angående dessa hem.

Med hem för barn och föräldrar ska avses hem där barn vårdas tillsammans med minst en förälder.

Med generella hem för barn och unga ska avses hem med inriktning på enskilda eller sammansatta vård- och stödbehov som inte ställer krav på specialisering eller vård vid särskilda ungdomshem.

Med specialiserade hem för barn och unga ska avses hem med specialisering på vissa vård- och stödbehov som ställer särskilda krav på verksamheten och på sammansättningen av den grupp barn och unga som vårdas där.

Generella hem för barn och unga

Utredningen föreslår en reglering av att ett generellt hem för barn och unga ska erbjuda vård med en eller flera av följande inriktningar:

– begynnande missbruk,

– begynnande kriminalitet,

– utagerande beteende,

– annat socialt normbrytande eller nedbrytande beteende, och

– brister i omsorgen.

Specialiserade hem för barn och unga

När det gäller specialiserade hem för barn och unga så ska de erbjuda vård med endast en av följande inriktningar:

– utredning,

– särskilda skyddsbehov,

– integrerad vård,

– skadligt bruk eller beroende,

– sexuell beteendeproblematik, eller

– kriminalitet.

Utformandet av vården

För att säkerställa en trygg, säker och ändamålsenlig vård, samt minimera riskerna för negativa smittoeffekter föreslår utredningen ett antal bestämmelser om bland annat vårdmiljön, föreståndare och reglering av storlek och åldersindelning på enheter vid hem för barn och unga i kapitel 7.

Vårdmiljön och utformandet av hem och enheter

Vårdmiljön vid en enhet vid ett hem för barn och unga ska vara utformad och lämplig för de barn och unga som vårdas där utifrån vårdbehov och ålder.

Hem för barn och unga kan vara utformade som en enskild enhet, enskilda enheter med gemensamma utrymmen eller enskilda enheter med personalutrymmen i anslutning.

Ett hem för barn och unga får bestå av högst tre enheter.

En föreståndare får förestå högst tre enheter vid hem för barn och unga samtidigt. Detsamma gäller för den som utses att utföra arbetsuppgifter i föreståndarens ställe.

När det gäller skyddsanordningar föreslår utredningen att hemmet får ha tekniska skyddsanordningar för att förhindra att obehöriga tar sig in i hemmet. Ett specialiserat hem för barn och unga med inriktning särskilt skyddsbehov ska dessutom ha tillräckliga skyddsanordningar för att kunna ge en trygg och säker vård.

Högst 6 barn eller unga på en enhet

Utredningen föreslår en reglering av att en enhet på ett generellt eller specialiserat hem för barn och unga högst får vårda 6 barn eller unga samtidigt. Om det finns särskilda skäl får högst 7 barn eller unga vårdas samtidigt under en kortare tid.

Åldersgräns och åldersindelning

Ett generellt eller specialiserat hem för barn och unga ska endast få ta emot barn som är under 7 år om det inte finns synnerliga skäl. En enhet på hem i dessa kategorier får endast vårda barn och unga som är inom ett åldersintervall om högst 3 år samtidigt. Barn och unga ska dock få vårdas vid en enhet på ett generellt eller specialiserat hem för barn och unga med en annan åldersindelning än den de tillhör i upp till 6 månader innan eller efter den dag de har fyllt år. Detta gäller endast om det bedöms vara för barnets eller den unges bästa.

Vid ett specialiserat hem för barn och unga med inriktning integrerad vård kan barn eller unga med ett annat åldersintervall vårdas om socialnämnden bedömer att detta är för barnets eller den unges bästa utifrån dennes mognadsnivå.

Ett tillstånd att bedriva verksamhet med hem för barn och unga ska ange vilket åldersintervall tillståndet omfattar.

Innehållet i vården

Utredningen anser att den nya placeringsformen hem för barn och unga ska ställa krav på att hela den tid som barnet eller den unge vårdas i hemmet används för en genomtänkt och professionell vård och stöd efter barnets eller den unges individuella behov – dygnet runt, alla dagar i veckan, med krav på delaktighet för barnet eller den unge, god kvalitet och insatser i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Barnet eller den unge ska också ha tillgång till utbildning och hälso- och sjukvård på samma sätt som andra barn och unga och få stöd för skolgång och kontakter med hälso- och sjukvården.

För att uppnå detta föreslår utredningen en reglering av vad vården ska innehålla. Ett hem för barn och unga ska behandla sociala vårdbehov hos barn och unga. Hemmet får också utreda sociala vårdbehov och ge stöd vid psykisk ohälsa och psykosocial problematik hos barn och unga. Hemmet ska utifrån barns och ungas individuella behov ge barnet eller den unge:

– stöd för att bearbeta omsorgssvikt, övergrepp och andra negativa upplevelser,

– stöd för att förbättra färdigheter och funktionsförmågor,

– träning i sociala relationer,

– stöd i kontakt, umgänge och relationer med föräldrar, syskon och andra närstående,

– stöd i kontakt med hälso- och sjukvård och tandvård,

– stöd för skolgång, och

– tillgång till fritidsaktiviteter.

Kompetens och bemanning

Utredningen anser att rätt kompetens och bemanning är fundamentalt för att bedriva en god vård och föreslår ett antal bestämmelser för att reglera både kompetensen hos personal och föreståndare, men även omfattningen av bemanningen.

Utredningen föreslår att det regleras att all personal i hem för barn eller unga ska ha personlig lämplighet för anställningen. Den som är anställd för att ge vård, omsorg och uppfostran eller behandling i ett hem för barn och unga ska ha minst en tvåårig eftergymnasial utbildning, eller en utbildning som motsvarar detta, om det inte finns särskilda skäl. Utbildningen ska vara inriktad mot socialt arbete, socialpedagogik, beteendevetenskap eller annat relevant ämnesområde.

Föreståndaren vid ett hem för barn och unga ska ha den sammantagna kompetens som behövs för att kunna leda, utveckla och följa upp verksamheten. Föreståndaren ska även ha erfarenhet av liknande verksamhet och en högskoleutbildning vars innehåll är relevant för verksamheten.

Vidare ska den som bedriver verksamhet i form av hem för barn och unga se till att personalen får den introduktion och kompetensutveckling som de behöver för att kunna utföra sina arbetsuppgifter. Den som bedriver verksamhet i form av hem för barn och unga ska även se till att personalen får kontinuerlig handledning och att den som ger handledning till personalen ska ha relevant examen på minst grundnivå i högskolan och personlig lämplighet.

Utredningen föreslår även att hem för barn och unga ska ha tillgång till psykolog.

En enhet vid ett hem för barn och unga ska ha tillräcklig bemanning för att tillgodose behoven av vård hos de barn och unga som vårdas där och säkerställa en trygg och säker vård. En enhet vid ett hem för barn och unga ska vara bemannad dygnet runt och det ska finnas ytterligare personal tillgänglig som kan infinna sig utan oskäligt dröjsmål.

Underrättelse om avvikningar

I dag saknas reglering av hur verksamheter och socialnämnder ska agera när barn eller unga avviker från vården. Utredningen föreslår därför att det regleras att hemmet ska underrätta socialnämnden om någon som vårdas vid ett hem för barn och unga avviker från hemmet.

När socialnämnden får kännedom om att någon som vårdas vid ett hem för barn och unga har avvikit ska nämnden följa upp detta med ett samtal med barnet eller den unge.

Regeringen bör ge lämplig myndighet i uppdrag att ta fram föreskrifter och kunskapsstöd för till exempel olika kategorier av avvikningar och hur verksamheterna och socialnämnden bör arbeta med dessa.

Behov av befogenheter

Utredningen bedömer att det finns behov av befogenheter att kunna besluta om inskränkande åtgärder vid hem för barn och unga för att säkerställa en trygg och säker vårdmiljö. Detta gäller både kommunala och privata hem för barn och unga och både för barn och unga som vårdas enligt socialtjänstlagen (2025:400), SoL, och enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Vissa befogenheter ska få beslutas av socialnämnden och vissa av föreståndaren. Utredningen gör bedömningen att det finns olika behov av befogenheter för olika kategorier av hem för barn och unga. På hem i kategorin, barn och föräldrar finns inte behov av befogenheter att besluta om inskränkande åtgärder i form av rumsvisitation, kroppsvisitation, provtagning eller begränsning av elektronisk kommunikation.

Behov av en ny lag om befogenheter

Utredningen ser ett behov av att reglera särskilda bestämmelser kring vården vid den nya placeringsformen i en ny lag då den omfattar barn och unga som vårdas både enligt SoL och LVU. Den nya lagen, lagen med särskilda bestämmelser för vård vid hem för barn och unga ska bland annat innehålla bestämmelser om det förebyggande arbetet för en trygg och säker vårdmiljö och befogenheter.

En bestämmelse ska föras in i den nya lagen om att vid beslut eller åtgärder ska vad som är bäst för barnet eller den unge vara avgörande. Vid bedömningen av barnets eller den unges bästa ska hänsyn tas till barnets eller den unges åsikter.

Det ska även finnas en bestämmelse om proportionalitet i den nya lagen. Av bestämmelsen ska det uttryckligen framgå att åtgärder enligt lagen endast får användas om de står i rimlig proportion till syftet med åtgärderna. Om mindre ingripande åtgärder är tillräckliga, ska de användas.

Förebyggande arbete

Trygg och säker vårdmiljö

Det ska finnas flera bestämmelser om det förebyggande arbetet för en trygg och säker vårdmiljö i den nya lagen med särskilda bestämmelser för vård vid hem för barn och unga:

• Barn och unga som vårdas vid hem för barn och unga ska tillförsäkras en trygg och säker vårdmiljö.

• Huvudmannen för hem för barn och unga ska säkerställa att verksamheten har rätt förutsättningar för en trygg och säker vårdmiljö och att det bedrivs ett systematiskt arbete med att förebygga användandet av inskränkande åtgärder och andra ingrepp i barns och ungas personliga integritet.

• Föreståndaren för hem för barn och unga ska säkerställa att tryggheten och säkerheten i hemmet upprätthålls.

• Personal vid hem för barn och unga ska aktivt uppmärksamma och agera för att förebygga och hantera situationer som kan äventyra tryggheten och säkerheten i hemmet.

Fysiska ingripanden

Utredningen har övervägt om det bör införas befogenheter i form av fysiska ingripanden för att stärka tryggheten och säkerheten för barn och unga, men har valt att inte föreslå det både på grund av de risker som finns med det, och för att SiS inte har sådana befogenheter. Utredningen gör bedömningen att personalen vid hem för barn och unga, precis som HVB-personal i dag, kommer att ha viss möjlighet att agera eller ingripa fysiskt inom ramen för det dagliga omsorgs- och tillsynsansvaret enligt föräldrabalken och i särskilt allvarliga situationer med stöd av nödrätten och nödvärnsrätten. För att stärka rättssäkerheten för barn och unga föreslår utredningen att om personal på ett hem för barn och unga ingriper fysiskt mot någon som vårdas där, ska föreståndaren utan dröjsmål underrätta den placerande socialnämnden och Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Föreståndaren ska även erbjuda barnet eller den unge ett uppföljande samtal. Åtgärden ska även dokumenteras i den enskildes journal.

Allmänna besökstider

Utredningen föreslår att det regleras i den nya lagen att huvudmannen för hem för barn och unga ska få besluta om allmänna besökstider. Besökstiderna ska bestämmas så att de ger tillfredsställande möjligheter till besök utan att inkräkta på vårdens kvalitet. Om det med hänsyn till omständigheterna är lämpligt att besök tillåts även under andra tider än under de allmänna besökstiderna ska huvudmannen för hemmet beträffande ett visst barn eller en viss ung person besluta om utvidgade besökstider.

Socialnämndens befogenheter

Utredningen föreslår att det ska regleras i den nya lagen att socialnämnden ska, för den som vårdas enligt LVU vid hem för barn och unga (undantaget hem för barn och föräldrar) kunna besluta om:

– uppmaning till regelbunden provtagning för kontroll av nykterhet och drogfrihet.

– begränsning av användning av elektroniska kommunikationstjänster.

Beslut om ovan nämnda befogenheter ska fattas av socialnämnden och får endast delegeras till ett utskott. Om socialnämndens beslut om begränsning av elektroniska kommunikationstjänster inte kan avvaktas, får nämndens ordförande eller någon annan ledamot som nämnden har förordnat besluta om sådan begränsning. Beslutet ska anmälas vid nämndens nästa sammanträde. Beslut om befogenheter ska dokumenteras i den enskildes journal.

Regelbunden provtagning

Socialnämnden ska, när det finns särskild anledning till det, få besluta om att den som vårdas vid hem för barn och unga enligt LVU ska uppmanas att lämna regelbundna blod-, urin-, utandnings-, saliv, svett- eller hårprov i syfte att kontrollera nykterhet och drogfrihet.

Socialnämnden ska i ett sådant beslut särskilt ange vad för slags prov som avses, tidsintervall för provtagning och syftet med åtgärden. Beslut får gälla i högst 30 dagar. När det inte längre finns förutsättningar för ett beslut om regelbunden provtagning ska det upphävas. Föreståndaren ansvarar för verkställigheten av socialnämndens

beslut om regelbunden provtagning.

Begränsning av elektroniska kommunikationstjänster

Socialnämnden får besluta att begränsa användningen av elektroniska kommunikationstjänster för den som vårdas vid hem för barn och unga enligt LVU om det behövs för att genomföra vården eller undvika skada för barnet eller den unge eller någon annan.

När ett beslut har fattats om begränsning av användningen av elektroniska kommunikationstjänster får socialnämnden även besluta om omhändertagande av barnets eller den unges tekniska utrustning.

Ett beslut får gälla i högst 30 dagar. När det inte längre finns förutsättningar för beslutet ska det upphävas.

När socialnämnden har fattat ett beslut om att begränsa användningen av elektroniska kommunikationstjänster och angett att teknisk utrustning ska omhändertas får barnets eller den unges utrustning för elektroniska kommunikationstjänster omhändertas av personal och förvaras av hemmet.

Utrustning som omhändertagits ska lämnas tillbaka till barnet eller den unge senast i samband med att beslutet att begränsa användningen upphör att gälla.

Föreståndarens befogenheter

Föreståndaren ska för den som vårdas vid ett vid hem för barn och unga, enligt SoL eller LVU, kunna besluta om:

– omhändertagande, förverkande och försäljning av otillåtna föremål,

– kroppsvisitation, vid misstanke om innehav av otillåtna föremål

– rumsvisitation vid misstanke om innehav av otillåtna föremål, och

– uppmaning att lämna urin-, utandnings-, saliv- eller svettprov vid misstanke om påverkan.

En föreståndare, eller en av föreståndaren utsedd person som uppfyller de utbildningskrav som gäller för föreståndare, vid hem för barn och unga ska besluta om och ansvara för genomförandet av inskränkande åtgärder. Detta gäller både vid kommunala och privata hem för barn och unga.

När ett beslut om ovan nämnda befogenheter har verkställts ska detta dokumenteras i den enskildes journal.

Förbud mot innehav och omhändertagande av vissa föremål

En bestämmelse i den nya lagen ska reglera förbud mot att inneha vissa typer av föremål vid samtliga hem för barn och unga och alla som vårdas där. Förbudet ska omfatta följande föremål:

1. narkotika, alkoholhaltiga drycker, andra berusningsmedel, sådana medel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel eller sådana varor som omfattas av lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor,

2. injektionssprutor, kanyler eller andra föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk av eller annan befattning med narkotika, eller

3. något annat föremål som kan skada den som vårdas eller någon annan eller äventyra säkerheten vid hemmet.

Om sådant föremål som avses i uppräkningen påträffas inom hemmet får föreståndaren besluta att den ska omhändertas. Ett omhändertagande ska genomföras i närvaro av två personer ur personalen.

Om föremål som har omhändertagits kan antas bli förverkad enligt 36 kap. 9, 10 eller 12 § brottsbalken, 6 § narkotikastrafflagen (1968:64) eller 9 kap. 5 § vapenlagen (1996:67), ska föreståndaren skyndsamt anmäla omhändertagandet till Polismyndigheten. Omhändertagandet får bestå tills frågan om föremålet ska tas i beslag har prövats.

Den som förestår verksamheten vid hemmet ska låta förstöra ett omhändertaget föremål som avses i punkterna 1–2 om värdet är ringa eller det annars kan anses försvarligt. I annat fall får föremålet säljas. Belopp som erhållits vid försäljningen tillfaller staten. Föremål som avses i punkten 3 och som inte ska förverkas ska återlämnas till barnet eller den unge när vården vid hemmet för barn och unga upphör.

Ett beslut att förstöra eller sälja otillåtna föremål ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Ett beslut om omhändertagande av föremål ska inte få överklagas.

Kroppsvisitation

Föreståndaren får besluta att den som vårdas vid ett hem för barn och unga (undantaget hem för barn och föräldrar) får kroppsvisiteras om det kan misstänkas att barnet eller den unge innehar något otillåtet föremål.

En kroppsvisitation ska genomföras i närvaro av två personer ur personalen. Barnet eller den unge ska tillfrågas om han eller hon önskar att någon särskild person ur personalen genomför eller närvarar vid kroppsvisitationen. Barnets eller den unges önskemål ska så långt det är möjligt tillgodoses. All den hänsyn som omständigheterna medger ska iakttas vid kroppsvisitation.

Rumsvisitation

Föreståndaren får, om det kan misstänkas att barn eller unga som vårdas vid ett hem för barn och unga (undantaget hem för barn och föräldrar) innehar ett otillåtet föremål, besluta att bostadsrum och andra slutna förvaringsställen som disponeras av barnet eller den unge ska undersökas (rumsvisitation).

Barnet eller den unge ska ges möjlighet att närvara vid en rumsvisitation. Om det finns särskilda skäl får en rumsvisitation genomföras även om barnet eller den unge inte är närvarande. En rumsvisitation ska genomföras i närvaro av två personer ur personalen. All den hänsyn som omständigheterna medger ska iakttas vid en rumsvisitation.

Provtagning vid misstanke

Föreståndare vid hem för barn och unga får besluta att den som vårdas vid ett hem för barn och unga, undantaget hem för barn och föräldrar, ska uppmanas att lämna urin-, utandnings-, saliv- eller svettprov om det kan misstänkas att barnet eller den unge är påverkad av narkotika, alkoholhaltiga drycker, andra berusningsmedel, sådant medel som avses i 1 § lagen om förbud mot vissa dopningsmedel eller sådan vara som omfattas av lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor.

Ett beslut om uppmaning till provtagning ska få överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Gemensamma bestämmelser om befogenheter

Ett antal gemensamma bestämmelser föreslås införas i den nya lagen angående befogenheterna.

Informerande samtal med barnet eller den unge

Socialnämnden ska informera barnet eller den unge i samband med att nämnden beslutar om uppmaning till regelbunden provtagning eller begränsning av användning av elektroniska kommunikationstjänster. Informationen ska ges med beaktande av barnets eller den unges ålder, mognad och individuella förutsättningar. I anslutning till detta ska socialnämnden se till att barnet eller den unge får möjlighet att framföra sina åsikter om beslutet och får information om rätten att överklaga beslutet och rätten till offentligt biträde. Barnets eller den unges åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till hans eller hennes ålder och mognad. Den som lämnar informationen ska i den utsträckning det är möjligt försäkra sig om att barnet eller den unge har förstått informationen.

Uppföljande samtal med barnet eller den unge

Föreståndaren ska efter ett verkställt beslut om kroppsvisitation, rumsvisitation eller uppmaning till provtagning vid misstanke om påverkan erbjuda barnet eller den unge ett uppföljande samtal. Ett uppföljande samtal ska också erbjudas om det har skett ett fysiskt ingripande. Det uppföljande samtalet ska hållas med beaktande av barnets eller den unges ålder, mognad och individuella förutsättningar. Under samtalet ska barnet eller den unge få information om vad som var anledningen till att den inskränkande åtgärden behövde användas, ges möjlighet att framföra sin uppfattning om åtgärden och hur den genomfördes samt få information om rätten att överklaga beslutet och om rätten till offentligt biträde. Information om överklagande och offentligt biträde avser inte fysiska ingripanden. Barnets eller den unges åsikter ska tillmätas betydelse i förhål-

lande till barnets eller den unges ålder, mognad och individuella förutsättningar.

Underrättelseskyldighet

Föreståndaren ska utan dröjsmål underrätta socialnämnden efter att ett beslut som föreståndaren fattat med stöd av lagen med särskilda bestämmelser för vård vid hem för barn och unga har verkställts.

Överklagande av beslut, talerätt och rätt till offentligt biträde

Socialnämndens och föreståndares beslut enligt den nya lagen ska få överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Beslut som avser omhändertagande av otillåtna föremål ska dock inte få överklagas.

Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammarrätten. Nämndemän ska inte ingå i handläggningen i kammarrätten.

Inga särskilda regler om muntlig förhandling ska införas utan förvaltningsprocesslagens regler om muntlig förhandling ska gälla. Huvudmannen för ett hem för barn och unga ska vara den en-

skildes motpart vid ett överklagande.

Om hemmet drivs av ett privaträttsligt organ eller en fysisk person ska bestämmelserna i 37–47 §§ förvaltningslagen (2017:900) om ändring av beslut och överklagande tillämpas. Det privaträttsliga organet eller den fysiska personen ska då jämställas med myndighet.

Ett barn som fyllt 15 år ska ha rätt att föra sin egen talan i mål och ärenden enligt den nya lagen.

I mål och ärenden om uppmaning till regelbunden provtagning, begränsning av användning av elektroniska kommunikationstjänster, kroppsvisitation, rumsvisitation och uppmaning till provtagning vid misstanke om påverkan ska offentligt biträde förordnas för den som beslutet om en åtgärd avser, om det inte måste antas att behov av biträde saknas.

Till offentligt biträde får endast den som förordnas som på grund av sina kunskaper och erfarenheter och även i övrigt är särskilt lämplig för uppdraget.

Ett barn som är yngre än 15 år ska ha rätt att själv ansöka om att offentligt biträde ska förordnas. Han eller hon ska också få höras i domstol, om barnet inte kan antas ta skada av det.

Den som är förordnad som offentligt biträde för någon som är under 15 år ska utan särskilt förordnande vara barnets ställföreträdare i det mål eller ärende som förordnandet avser.

Offentligt biträde förordnas av den domstol som handlägger målet. I ärenden hos socialnämnden förordnas offentligt biträde av förvaltningsrätten.

Socialnämnden ska skyndsamt överlämna en ansökan om eller anmäla behov av offentligt biträde till förvaltningsrätten.

Andra befogenheter som har övervägts

Utredningen har även övervägt om särskilda befogenheter behövs för begränsningar av vistelse utanför hemmet och begränsning av umgänge med vårdnadshavare eller andra personer, men gjort bedömningen att det inte finns behov av sådana befogenheter. När barn eller unga vårdas med stöd av LVU kan socialnämnden besluta om att begränsa umgänget med vårdnadshavare och föräldrar med fastställd umgängesrätt enligt 14 § LVU och för andra personer än vårdnadshavare och föräldrar med fastställd umgängesrätt enligt 11 § fjärde stycket LVU. Socialnämnden kan även, enligt utredningens bedömning, besluta om begränsningar om var och när barnet eller den unge får vistas utanför hemmet enligt 11 § fjärde stycket LVU.

Tillstånd och tillsyn av hem för barn och unga

Tillstånd

Utredningens förslag om en ny placeringsform, hem för barn och unga, innebär att alla verksamheter som omfattas av den placeringsformen kommer att behöva ansöka om tillstånd hos IVO, eller om det är fråga om en kommun eller region anmäla verksamheten till IVO. Detta kommer att kräva övergångsbestämmelser för att säkerställa tillgången till vårdplatser under uppbyggnadsskedet. Utredningen föreslår därför att verksamheter som i dag har aktiva tillstånd att bedriva HVB för barn och unga under en övergångsperiod ska kunna fortsätta bedriva verksamhet och om de ansöker om tillstånd för att bedriva hem för barn och unga ska kostnaden för det nya tillståndet belasta den statliga budgeten under en övergångsperiod.

Med anledning av de förslag till regleringar som utredningen föreslår om hem för barn om unga krävs även reglering av vad en ansökan om tillstånd för hem för barn och unga ska innehålla. Utredningen föreslår att det, utöver det som anges i 15 kap. 1–5 §§ socialtjänstförordningen (2025:468) SoF, ska framgå följande:

• vilken kategori av hem för barn och unga ansökan avser: generellt, specialiserat eller hem för barn och föräldrar,

• antalet enheter som verksamheten ska omfatta,

• vilket åldersintervall av barn och unga ansökan avser,

• vilken inriktning enheten eller om det är flera enheter, vilka inriktningar dessa ska ha, och

• antal planerade årsarbetskrafter.

En anmälan från en kommun eller region ska utöver det som anges i 15 kap. 8–10 §§ SoF, innehålla samma uppgifter som en ansökan.

Utredningen föreslår även att IVO under tillståndsprövningen ska göra ett besök i verksamheten som ansöker om tillstånd.

Vidare föreslår utredningen att ett tillståndsbevis för hem för barn och unga, utöver det som anges i 15 kap. 6 § SoF, ska innehålla

• vilket eller vilka åldersintervall tillståndet gäller för,

• antalet enheter som tillståndet gäller för,

• för ett generellt hem vilken inriktning eller inriktningar tillståndet avser och för ett specialiserat hem vilken inriktning som tillståndet avser, och

• tillståndets giltighetsperiod.

När en anmälan om förändring av personkretsen som omfattas av tillståndsprövning görs till IVO enligt 26 kap. 7 § SoL avseende ett hem för barn och unga ska IVO göra en prövning av lämpligheten enligt 26 kap. 3 § SoL. En sådan prövning kan resultera i att ett tillstånd återkallas enligt 28 kap. 11 § tredje stycket SoL.

Beslut om återkallelse av tillstånd ska gälla omedelbart, om inte IVO beslutar annat.

Ett tillstånd att bedriva verksamhet i form av hem för barn och unga ska vara tidsbegränsat för en period om fem år i taget.

Omsorgsregistret

Omsorgsregistret som IVO ansvarar för ska i den del som avser hem för barn och unga innehålla uppgifter om:

• vem som bedriver verksamheten inklusive organisationsnummer,

• verksamhetens inriktning,

• verksamhetens målgrupp,

• verksamhetens omfattning inklusive antalet vårdplatser,

• åldersintervall för de barn och unga som vårdas,

• föreståndarens namn,

• planerat antal årsarbetskrafter,

• personalens utbildning och erfarenhet, och

• datum för inspektion av verksamheten.

Registret får inte innehålla uppgifter om enskilda som vårdas vid hem för barn och unga.

Tillsyn

Utredningen anser att det behövs en striktare reglering av tillsynen över hem för barn och unga än för HVB för att säkerställa en kvalitativ, trygg och säker vård. Utredningen föreslår att tillsynen av hem för barn och unga ska ha en högre frekvens än HVB och omfatta regelbundna inspektioner minst två gånger per år i stället för en. Hälften av inspektionerna ska vara oanmälda, om det inte föreligger skäl för IVO att besluta annorlunda. Vid en föranmäld inspektion ska IVO samtala med de barn och unga som samtycker till det.

Utredningen föreslår även en reglering av vad IVO ska kontrollera minst en gång per år:

• att uppgifterna i Inspektionen för vård och omsorgs register över dem som får bedriva verksamhet enligt 26 kap. socialtjänstlagen är aktuella,

• att verksamheten bedrivs i enlighet med vad som anges i tillståndsbeviset eller i anmälan,

• innehållet i vården,

• hur barn och unga upplever vården,

• hur det systematiska kvalitetsarbetet och det förebyggande arbetet bedrivs,

• att verksamheten uppfyller kraven i lagen (2007:171) om registerkontroll av personal vid vissa boenden som tar emot barn,

• antalet årsarbetskrafter,

• personalens utbildning och erfarenhet,

• om verksamheten använt fysiska ingripanden,

• hur föreståndarens befogenhet att besluta om vissa inskränkande åtgärder används,

• hur verkställighet av socialnämndens beslut om inskränkande åtgärder hanteras,

• hur verksamheten hanterar otillåten och oplanerad frånvaro,

• verksamhetens genomsnittliga vårdtider, och

• verksamhetens rutiner för hur vården avslutas.

Andra utredningars förslag

Utredningen bedömer att flera av de förslag som presenterats i betänkandet En mer effektiv tillsyn över socialtjänsten (SOU 2024:25) och som är relevanta för denna utrednings områden är väl genomtänkta och bör genomföras och även gälla hem för barn och unga. Dessa förslag är följande:

• lämplighetsprövning ska även gälla den juridiska personen,

• olovliga verksamheter ska kunna förbjudas,

• tillstånd ska kunna återkallas för verksamheter som är vilande,

• kommuner ska bli skyldiga att anmäla väsentliga förändringar i egen verksamhet, och

• kommuner ska bli skyldiga att anmäla vissa förhållanden hos en privat utförare.

Regeringen bör ge IVO i uppdrag att årligen särskilt redovisa användningen av fysiska ingripanden och inskränkande åtgärder. Denna redovisning bör ske under en tid om minst tre år.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Utredningen bedömer att det är angeläget att reformen träder i kraft så snart det är möjligt. Av praktiska skäl bedöms detta kunna ske tidigast ett år efter riksdagens beslut om lagändringar. Med hänsyn till detta beräknas ikraftträdandet kunna ske den 1 februari 2027. Utredningens utgångspunkt är att barn och unga inte ska omplaceras i onödan och att det ska finnas tillräckligt med tid för att förbereda för den nya placeringsformen på ett bra sätt.

Förslaget om en ny placeringsform, hem för barn och unga förutsätter att befintliga HVB-verksamheter för barn och unga ansöker om nya tillstånd. Detta innebär att det behövs övergångsbestämmelser för hur övergången till den nya placeringsformen ska gå till. Verksamheter med ett aktivt tillstånd att bedriva HVB för barn och unga ska kunna fortsätta vårda barn fram till och med den 31 januari 2028 under förutsättning att de ansöker om tillstånd för att bedriva hem för barn och unga senast den 30 april 2027. En sådan ansökan ska då vara kostnadsfri.

Konsekvenser

Utredningen har funnit stora brister i den vård som ges på HVB för barn och unga i dag, inte minst kopplat till barns och ungas trygghet och säkerhet. Utredningen gör bedömningen att samhället behöver reformera institutionsvården för barn och unga i Sverige genom ett antal nya bestämmelser som kommer att kräva en ekonomisk satsning av staten.

Samtliga förslag är utformade utifrån vad utredningen bedömer är bäst för barn och unga, både som individer och som grupp, för att säkerställa en trygg, säker, ändamålsenlig och meningsfull vård på hem för barn och unga. Utredningens förslag bedöms ha positiva effekter för det brottsförebyggande arbetet med minskade risker för att barn och unga begår nya eller upprepade brott både under och efter vårdtiden vid hem för barn och unga.