Ämneskunskaper och lärarskicklighet – en reformerad lärarutbildning
- Tillsatt?Regeringens beställning av en utredning: vad som ska utredas, av vem och när det ska vara klart.6 juli 2023
- Utreds
- Betänkande?Utredningens slutrapport, med analys och förslag. Publiceras i serien Statens offentliga utredningar (SOU).3 dec 2024
- Remiss?Regeringen skickar betänkandet till myndigheter, kommuner och organisationer för synpunkter innan den bestämmer sig.5 dec 2024
- Proposition?Regeringens lagförslag till riksdagen. Bygger ofta på ett betänkande och remissvaren.
- Riksdagen
En särskild utredare ska föreslå åtgärder för att utveckla lärar- och förskollärarutbildningarna i syfte att höja utbildningarnas kvalitet och yrkenas status och attraktivitet.
En särskild utredare ska föreslå åtgärder för att utveckla lärar- och förskollärarutbildningarna i syfte att höja utbildningarnas kvalitet och yrkenas status och attraktivitet.
Utredaren ska bl.a.
- föreslå hur antagningskraven till lärar- och förskollärarutbildningarna kan höjas,
- föreslå åtgärder för hur ämneslärarutbildningen kan stärkas, exempelvis genom ökade samarbeten, och hur vissa ämnen kan koncentreras till färre lärosäten i syfte att höja kvaliteten,
- föreslå hur utbildningsinnehållet kan reformeras med ökat fokus på ämneskunskap, kognitionsvetenskap och praktisk metodik, och
- lämna nödvändiga författningsförslag.
Vad utredningen ska göra
Högre krav för bättre förberedda studenter och bättre resursutnyttjande
Utredaren ska därför
- kartlägga jämförbara länders reglering av krav för tillträde till lärar- och förskollärarutbildningar och erfarenheterna av dessa,
- analysera för- och nackdelar med olika modeller för att ställa högre krav för tillträde till lärar- och förskollärarutbildningar,
- föreslå en modell för högre krav för tillträde till grundlärar- och ämneslärarutbildningar och, om behov bedöms finnas, en modell för högre krav för tillträde till förskollärarutbildningen,
- föreslå hur regleringen av krav på lämplighet för utbildningen kan skärpas så att fler som söker till utbildning som leder till förskollärar-, grundlärar- eller ämneslärarexamen omfattas av ett sådant krav, och
- lämna nödvändiga författningsförslag.
Bakgrund i direktivet (4 stycken)
För att den svenska skolan ska hålla hög kvalitet är det avgörande att de personer som antas till lärar- och förskollärarutbildningar har goda förutsättningar, i form av förkunskaper och förmågor, att genomföra utbildningen och bli skickliga lärare och förskollärare. Det finns därför anledning att höja de krav som ställs för tillträde till utbildningarna, i synnerhet till ämneslärarutbildningen då genomströmningen i denna utbildning är mycket låg. Höjda krav för tillträde bedöms i förlängningen också kunna bidra till att höja utbildningarnas, liksom yrkenas, status och attraktivitet.
Frågan om höjda antagningskrav har varit aktuell under flera år. UHR har till exempel analyserat krav på en mer avancerad kurs respektive krav på betyg C i undervisningsämnena för särskild behörighet till ämneslärarutbildningen (Regeringsuppdrag, Utreda en modell med högre krav för särskild behörighet, 2019 och Regeringsuppdrag, Uppdrag att utreda krav på betyg C i undervisningsämnena som särskild behörighet till ämneslärarutbildningen, 2021). Sedan UHR redovisade sina uppdrag har det skett regeländringar som påverkar genomförda analyser och slutsatser. Bland annat har betygssystemet i den gymnasiala utbildningen ändrats. De analyser som UHR genomfört behöver därför uppdateras och fördjupas. Det har också förts fram förslag på andra modeller för att höja kraven för tillträde, till exempel ett lägsta resultat på högskoleprovet, ett lägsta meritvärde eller ett godkänt resultat på ett inträdesprov. Det finns anledning att analysera även dessa modeller mer djupgående liksom att undersöka om det finns ytterligare tänkbara modeller. Det finns också anledning att analysera och dra nytta av erfarenheter från jämförbara länders regler för tillträde till lärar- och förskollärarutbildningar.
Det är viktigt att de studenter som antas till lärar- och förskollärarutbildningarna har den förmåga och de förutsättningar som krävs för att tillgodogöra sig och slutföra den valda utbildningen. Att för tillträde ställa krav på att den sökande är lämplig för utbildningen torde bidra till att de som antas till utbildningen har de förutsättningar som krävs för att genomföra utbildningen och bli skickliga lärare och förskollärare. Ett krav på lämplighet bidrar sannolikt också till att höja statusen på utbildningarna och yrkena på sikt. Att anta motiverade studenter är en faktor som kan minska avhoppen under utbildningens gång. Det är därför angeläget att fler som söker till lärar- och förskollärarutbildningar omfattas av ett lämplighetskrav. Det kan t.ex. finnas skäl att överväga om även statliga lärosäten ska kunna ställa krav på lämplighet för behörighet till kompletterande pedagogisk utbildning. Lämplighetskraven kan utformas på olika sätt, t.ex. genom prov, och bör kunna variera mellan lärosäten och utbildningar. Det är samtidigt viktigt att lämplighetsbedömningen utformas så att den inte otillbörligt gynnar eller missgynnar vissa sökanden.
Att studenter påbörjar en utbildning utifrån fel förväntningar och utan de förutsättningar som krävs för att slutföra utbildningen för med sig ett antal oönskade konsekvenser. Många avhopp och en låg examinationsgrad är bland annat problematiskt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv då det innebär att universitet och högskolor använder resurser på studenter som inte kommer att ta examen. Samtidigt drabbas också den enskilda studenten då valet av en utbildning som studenten inte fullföljer innebär ett slöseri med både tid och resurser och riskerar leda till ett senare inträde på arbetsmarknaden. Det finns därför även av detta skäl anledning att ställa högre krav för tillträde.
Det behöver finnas goda möjligheter att nå de krav som ställs för behörighet
Utredaren ska därför
- analysera vilka effekter höjda antagningskrav till lärar- och förskollärarutbildningarna kan komma att få för utbildning inom gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen,
- föreslå när de nya tillträdesreglerna bör införas och från och med vilken antagning de bör tillämpas,
- föreslå nödvändiga övergångsbestämmelser, och
- föreslå samhällsekonomiskt effektiva vägar att komplettera tidigare utbildning för att nå behörighet till lärar- och förskollärarutbildningar.
Bakgrund i direktivet (2 stycken)
Det är viktigt att presumtiva sökande har möjlighet att göra de val i gymnasieskolan som är nödvändiga för att de senare ska kunna söka till den utbildning som de önskar. Det är också viktigt att höjda krav till lärar- och förskollärarutbildningar inte får oavsedda effekter inom gymnasieskolan, t.ex. att gymnasieelever får incitament att inte fördjupa sig i ett ämne.
Vidare är det viktigt att den som redan har en avslutad gymnasieutbildning har möjlighet att komplettera den för att nå behörighet om kraven höjs. I dag har en vuxen, som uppfyller vissa villkor, rätt att delta i utbildning i den kommunala vuxenutbildningen för att nå grundläggande och särskild behörighet till högskoleutbildning. Beroende på hur förslaget på högre krav för tillträde utformas kan möjligheterna att komplettera tidigare utbildning behöva ses över och vid behov ändras, bland annat för att det inte ska öppnas möjligheter för att konkurrenskomplettera betyg i den kommunala vuxenutbildningen. I stället kan mer effektiva vägar behöva utformas.
I syfte att öka kvaliteten och uppnå ett bättre resursutnyttjande ska utredaren därför
- kartlägga befintliga utbildningssamarbeten kring ämneslärarutbildningen,
- kartlägga och analysera hinder och incitament för ett ökat samarbete mellan lärosätena kring ämneslärarutbildningen,
- föreslå åtgärder för hur ämneslärarutbildningen kan stärkas, exempelvis genom ökade samarbeten,
- kartlägga i vilka ämnen som det finns behov av större utbildnings- och forskningsmiljöer och föreslå hur resurserna i dessa ämnen kan koncentreras till färre lärosäten, och
- lämna nödvändiga författningsförslag.
Mer fokuserade och ändamålsenliga examensmål
Utredaren ska därför
- lämna förslag på hur lärar- och förskollärarutbildningarna kan utformas med ett ökat fokus på stärkta ämneskunskaper, bl.a. vad gäller läs- och skrivinlärning respektive språkinlärning,
- lämna förslag på hur lärar- och förskollärarutbildningarna kan utformas med ett ökat fokus på praktisk metodik och kognitionsvetenskap,
- analysera behovet av att minska antalet examensmål och behovet av att justera examensmålen i examensbeskrivningarna för lärar- och förskollärarutbildningarna, och
- lämna nödvändiga författningsförslag.
Bakgrund i direktivet (2 stycken)
UKÄ har vid flera tillfällen framfört en önskan om en minskning av antalet examensmål på lärar- och förskollärarutbildningarna. Ett stort antal examensmål riskerar enligt UKÄ att undergräva varje måls relativa betydelse, minskar utrymmet för progression i utbildningen och ökar risken för överlappning mellan olika examensmål. UKÄ anser att det också blir svårare att urskilja vilka mål som är centrala för utbildningen och som bör genomsyra stora delar av utbildningen och vilka mål som kan uppfyllas i en del av en kurs. Antalet examensmål kan därför behöva anpassas så att examensbeskrivningarna blir fokuserade och ändamålsenliga. För att lärar- och förskollärarutbildningarna ska kunna anordnas med hög kvalitet och för att en reformering av innehållet i utbildningarna ska få genomslag kan det finnas ett behov av att reducera antalet examensmål i utbildningarnas examensbeskrivningar.
Läroplanerna anger utbildningens värdegrund och uppdrag samt mål och riktlinjer för utbildningen i respektive skolform. För förskollärar- och lärarexamina gäller att studenten ska visa sådan kunskap och förmåga som krävs för att självständigt arbeta som lärare eller förskollärare i den verksamhet som respektive utbildning avser. En åtgärd som kan övervägas i syfte att minska antalet examensmål är att införa en tydligare koppling mellan examensbeskrivningarna och läroplanerna för respektive skolform. Ramarna för den framtida yrkesutövningen fastställs i läroplanerna. Därför har dessa stor betydelse för vilka kunskaper som lärar- och förskollärarstudenter behöver ha efter avslutad utbildning. Genom att tydligare hänvisa till läroplanerna kan behovet av specifika examensmål därmed minska. En sådan ändring skulle också kunna innebära att behoven av att återkommande ändra examensbeskrivningarna för förskollärar- och lärarexamina minskar.
Övrigt i direktivet: Vissa uttryck som används i dessa direktiv, Uppdraget att föreslå hur antagningskraven till lärar- och förskollärarutbildningarna kan höjas, Uppdraget att föreslå hur ämneslärarutbildningen kan stärkas, exempelvis genom ökade samarbeten, Samarbetet mellan lärosäten behöver öka och resurserna behöver koncentreras till färre lärosäten, Uppdraget att föreslå hur utbildningsinnehållet kan reformeras, Det behövs ett ökat fokus på ämneskunskaper, praktisk metodik och kognitionsvetenskap i utbildningarna, Ökat fokus inom förskollärarutbildningen på kunskaper om språkinlärning och praktisk metodik, Konsekvensbeskrivningar, Kontakter och redovisning av uppdraget
Vissa uttryck som används i dessa direktiv
Med lärarutbildning avses i direktiven utbildningsprogram som påbörjas på grundnivå, vänder sig till nybörjare och leder till grundlärarexamen, ämneslärarexamen eller yrkeslärarexamen. Med lärare avses personer som har avlagt någon av dessa examina. När en viss utbildning, examen eller lärarkategori avses, anges detta särskilt.
I direktiven används universitet och högskolor eller lärosäten för att beteckna såväl statliga universitet och högskolor som omfattas av högskolelagen (1992:1434) som enskilda utbildningsanordnare med tillstånd att utfärda examina enligt lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda vissa examina. När endast statliga universitet och högskolor eller endast enskilda utbildningsanordnare avses, anges detta särskilt.
Uppdraget att föreslå hur antagningskraven till lärar- och förskollärarutbildningarna kan höjas
Bestämmelser om behörighet och urval till högskoleutbildning vid universitet och högskolor under statligt huvudmannaskap finns huvudsakligen i högskolelagen och högskoleförordningen (1993:100). Enskilda utbildningsanordnare omfattas inte av lagen och förordningen och kan själva bestämma om regler för tillträde till utbildning.
För att bli antagen till en lärar- eller förskollärarutbildning krävs att den sökande har grundläggande behörighet och dessutom den särskilda behörighet som är föreskriven för utbildningen i fråga. De krav som ställs på särskild behörighet ska vara helt avgörande för att studenten ska kunna tillgodogöra sig utbildningen. Om det finns särskilda skäl, får en högskola besluta om undantag från något eller några behörighetsvillkor. En högskola ska göra undantag om sökanden har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen utan att uppfylla behörighetsvillkoren.
Sedan höstterminen 2021 finns det enligt högskoleförordningen en möjlighet för statliga universitet och högskolor att ställa krav på lämplighet för särskild behörighet till utbildningsprogram som påbörjas på grundnivå och som leder till förskollärar-, grundlärar- och ämneslärarexamen. Lärosätena kan därmed själva besluta om det ska ställas krav på att sökanden är lämplig för utbildningen. Kraven ska gälla utöver de andra krav på särskild behörighet som ställs för tillträde till utbildningen och avse den sökandes förmåga att tillgodogöra sig de utbildningsmoment som har en direkt anknytning till den kommande yrkesutövningen. Inget statligt lärosäte använder i dag möjligheten att ställa krav på lämplighet. Till utbildning som leder till yrkeslärarexamen och till de kortare utbildningsvägarna till en lärarexamen såsom kompletterande pedagogisk utbildning, är det i dag inte möjligt för statliga lärosäten att ställa krav på lämplighet. Detta har motiverats med att då en person som söker till en sådan lärarutbildning är äldre och redan har studerat eller arbetat och därmed fått tillfälle att utforska sitt intresse av ämnet och sin motivation att studera till lärare. Stiftelsen Högskolan i Jönköping, som är en enskild utbildningsanordnare, har ställt krav på lämplighet och genomfört lämplighetsprov för behörighet till ämneslärarutbildning.
Om inte alla behöriga sökande kan erbjudas plats på önskad utbildning sker ett urval. För utbildningar på grundnivå som vänder sig till nybörjare är urvalsgrunderna betyg, resultat från högskoleprovet och av högskolan bestämda urvalsgrunder. Urvalets syfte är att rangordna behöriga sökande utifrån meriter, så att en sökande som har bättre meriter inom en urvalsgrund antas före en som har sämre meriter inom samma urvalsgrund.
Många av de som antas till en lärarutbildning fullföljer inte sina studier. Av de studenter som påbörjade utbildningen läsåret 2020/21 var 32 procent på ämneslärarutbildningen och 23 procent på grundlärarutbildningen inte längre registrerade på utbildningen efterföljande läsår (Lärarutbildningarna: Studenter och examinerade 2011/12-2021/22, Universitetskanslersämbetet, 2023). Universitetskanslersämbetet, UKÄ, pekar på att det är mer troligt att studenter med låga betyg från gymnasieskolan hoppar av högskoleutbildningen än att studenter med höga betyg gör det. Detta mönster är särskilt tydligt på bland annat grundlärar- och ämneslärarutbildningarna (Lärarstudenternas gymnasiebetyg, avhopp och studieprestation, UKÄ, 2017). Betygen från gymnasieskolan har också ett starkt samband med studenternas studieprestationer. Studenterna med de högsta gymnasiebetygen klarar studierna väl (Tidiga avhopp från högskolan, analyser av genomströmning på de tio största yrkesexamensprogrammen, UKÄ, Rapport 2017:17). UKÄ konstaterar att gruppen lärarstudenter kännetecknas av en stor spridning i betygen de har från gymnasieskolan. Detta gäller särskilt studenterna på ämneslärarutbildningen. Enligt en rapport från Universitets- och högskolerådet, UHR, finns det flera olika anledningar till att studenter på ämneslärarutbildningen inte slutför sin utbildning. Vanligt förekommande anledningar är svårigheter med det akademiska skrivandet, för låg motivation eller en upplevelse av utbildningen som för svår eller för lätt (Kan ett antagningsprov minska avhoppen på ämneslärarutbildningen? UHR, 2018).
Uppdraget att föreslå hur ämneslärarutbildningen kan stärkas, exempelvis genom ökade samarbeten
Ämneslärares kompetens är avgörande för undervisningens kvalitet i högstadiet, i gymnasieskolan och inom kommunal vuxenutbildning. Det är därför av stor vikt att ämneslärarutbildningen håller en hög kvalitet och förbereder studenterna väl inför den framtida yrkesutövningen. Ämneslärarutbildningen, liksom utbildningen inom skolväsendet, ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet (1 kap. 2 § högskolelagen). Att studenter genomgår utbildning med tydlig forskningsanknytning är viktigt för utbildningarnas kvalitet och innebär att studenterna tar med sig ett vetenskapligt förhållningssätt även när de inträder i arbetslivet som lärare. På så sätt bidrar lärarna till att stärka den vetenskapliga grunden för verksamheten i skolan.
Sammanlagt har 27 lärosäten tillstånd att utfärda ämneslärarexamen. En majoritet av lärosätena har examenstillstånd i många ämnen vilket innebär att det finns ett stort antal ämneslärarprogram och att utbildningsutbudet är relativt likartat mellan lärosätena. Samtidigt är antalet sökande till vissa utbildningar och ämnen lågt, vilket innebär små studentgrupper på vissa utbildningar eller att utbildningar ställs in. Det höga antalet avhopp från ämneslärarutbildningen leder också till att studentgrupperna blir små vilket innebär att utbildningarna blir kostsamma att bedriva. Det har resulterat i att vissa lärosäten lagt ned sina sammanhållna ämneslärarprogram och i stället erbjuder kompletterande pedagogisk utbildning i vissa ämnen. Många men små studentgrupper leder till att lärarresurser på lärosätena inte används effektivt samtidigt som alltför små utbildningsmiljöer också riskerar att påverka utbildningens kvalitet negativt. Ämneslärarutbildningen organiseras ofta så att studenterna börjar med ämnesstudier på respektive ämnesinstitution, där de studerar tillsammans med andra studenter som inte ska bli lärare. Det är en skillnad mot hur de andra lärarutbildningarna organiseras, där studenterna i högre utsträckning studerar tillsammans i sammanhållna grupper. Även av den anledningen blir studenternas lärarmiljöer på ämneslärarutbildningen i många fall små och består ibland endast av några få personer, vilket kan försvåra möjligheten för studenterna att utveckla sin identitet som ämneslärare (Kan ett antagningsprov minska avhoppen på ämneslärarutbildningen?, UHR, 2018).
Samtidigt råder det i dag brist på såväl forskarutbildad som undervisande personal inom ämneslärarutbildningarna. UKÄ genomförde kvalitetsutvärderingar av ämneslärarutbildningarna under 2019-2021. Utvärderingarna visar att flera lärosäten har problem med att säkerställa den vetenskapliga kompetensen i utbildningarna, vad gäller såväl utbildningsvetenskaplig kompetens som didaktisk och ämnesdidaktisk kompetens. Utmaningarna gäller för samtliga ämnen som utvärderades men var särskilt påtagliga inom matematik och svenska där utvärderingen visade störst behov av att stärka kompetensen och vidareutveckla utbildnings- och forskningsmiljöerna. Även lärosätena har lyft fram bristen på forskarutbildad och undervisande personal som en utmaning i dimensioneringen och genomförandet av utbildningen. Bristen leder också till att det uppstår konkurrens om den forskarutbildade personal som finns tillgänglig.
Samarbetet mellan lärosäten behöver öka och resurserna behöver koncentreras till färre lärosäten
Lärosätenas utbildningsutbud bör i högre grad än i dag komplettera varandra så att större utbildnings- och forskningsmiljöer kan utvecklas. Genom att koncentrera vissa ämnen till färre lärosäten kan en högre utbildningskvalitet och ett bättre resursutnyttjande säkras, samtidigt som det uppstår en ökad specialisering vid de olika lärosätena. På så sätt kan lärosätena i större utsträckning fokusera sin ämneslärarutbildning utifrån sina respektive styrkor. En ökad koncentration skulle till exempel kunna innebära att lärosäten inom samma del av landet samarbetar kring utbildningsutbudet i ett eller flera ämnen och att studenterna kan studera sitt andra eller tredje ämne vid ett annat lärosäte. Ett ökat samarbete mellan lärosätena skulle också kunna innebära samläsning med studenter vid andra lärosäten i syfte att få till större studentgrupper och bättre kvalitet i undervisningen. Genom att samverka vid anordnandet av utbildning kan det också förhindras att utbildningar i vissa ämnen ställs in på grund av för få sökande. Det skulle också kunna innebära att utbildning i vissa mindre ämnen endast erbjuds på ett begränsat antal lärosäten i landet.
Ett ökat samarbete och en koncentration av vissa ämnen inom ämneslärarutbildningen bör kunna leda till ett bättre resursutnyttjande och till att kvaliteten i utbildningarna ökar, vilket på sikt bedöms stärka utbildningens attraktivitet. Det är samtidigt viktigt att det sammantagna utbildningsutbudet är väl avvägt för att möta såväl det regionala som det nationella behovet av ämneslärare. En god tillgång till legitimerade och behöriga ämneslärare är viktigt för den nationella likvärdigheten och för att höja kunskapsresultaten i skolan.
Ämneslärarexamen ges med två inriktningar; ämneslärarexamen med inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 7-9 och ämneslärarexamen med inriktning mot arbete i gymnasieskolan. Examenstillstånd för ämneslärarutbildning utfärdas på inriktnings- och ämnesnivå. I 6 kap. 5 e § högskoleförordningen finns en särskild bestämmelse om tillstånd att utfärda ämneslärarexamen med viss inriktning. Bestämmelsen innebär att tillståndet kan lämnas även om utbildningen vid lärosätet inte ensam omfattar de undervisningsämnen som krävs för en ämneslärarexamen. Ett villkor för tillståndet är att det eller de andra undervisningsämnen som kan krävas måste anordnas av ett annat lärosäte som har tillstånd att utfärda ämneslärarexamen för det eller dessa undervisningsämnen, eller av ett utländskt lärosäte som anordnar motsvarande utbildning. Bestämmelsen innebär att ämneslärarutbildning kan ges i samverkan av flera lärosäten och underlättar således samarbeten kring ämneslärarutbildningen.
Av en rapport från Riksrevisionen framgår att lärosätena ur ett kvalitetsperspektiv är positiva till en koncentration till färre lärosäten men att ett brett utbildningsutbud är en fördel i konkurrensen om studenter (Statens dimensionering av lärarutbildningen - utbildas rätt antal lärare? RIR 2014:18). Samtidigt framhåller Riksrevisionen i sin rapport att resurstilldelningssystemet premierar lärosätena att ge utbildningar där antalet sökande är högt, vilket försvårar överenskommelser som innebär en koncentration av vissa inriktningar till färre lärosäten. Mot bakgrund av de problem som Riksrevisionen lyfter i rapporten finns det anledning att identifiera och analysera vilka hinder som finns för utbildningssamarbeten inom ämneslärarutbildningen och vilka eventuella målkonflikter som kan försvåra etableringen av sådana samarbeten.
Mot bakgrund av de kapacitetsutmaningar som finns inom ämneslärarutbildningen är det av stor vikt att tillgängliga lärarresurser används på ett effektivt sätt så att den vetenskapliga kompetensen kan säkerställas och att utbildningarna kan bedrivas med högsta möjliga kvalitet. Det finns därför skäl till ökat samarbete mellan lärosätena om ämneslärarutbildningen och en koncentration av vissa ämnen till färre lärosäten.
Uppdraget att föreslå hur utbildningsinnehållet kan reformeras
Den enskilt viktigaste faktorn för att eleverna ska nå framgång i skolan är läraren (Hattie, 2009, Visible learning: A synthesis of over 800 meta analyses related to achievement). Därför måste lärarutbildningarna förbereda de blivande lärarna så att de har de kunskaper och förmågor som krävs för att varje elev ska kunna tillgodogöra sig utbildningen utifrån sina förutsättningar. På samma sätt spelar kunniga och engagerade förskollärare som utmanar och inspirerar barnen en avgörande roll för förskolans kvalitet och likvärdighet. Det är därför centralt att lärar- och förskollärarutbildningarna håller en hög kvalitet och förbereder studenterna väl inför den kommande yrkesutövningen.
Dagens fyra lärarexamina, dvs. förskollärarexamen, grundlärarexamen, ämneslärarexamen och yrkeslärarexamen, infördes 2011. Syftet med reformen var att kunna garantera en utbildning till lärare och förskollärare av hög kvalitet som lever upp till skolans och förskolans krav, se Bäst i klassen - en ny lärarutbildning (prop. 2009/10:89). Sedan dess har både samhället och skolan förändrats. För att säkerställa att en student efter genomgången utbildning har utvecklat de undervisningsrelaterade förmågor som krävs i professionen, är förberedd för yrkesutövningen och känner en säkerhet i sin roll som ledare i klassrummet eller förskolan, behöver utbildningarna anpassas efter de behov och förutsättningar som råder i dag.
Det huvudsakliga innehållet i lärar- och förskollärarutbildningarna regleras på förordningsnivå. I bilaga 2 till högskoleförordningen (examensordningen) anges utbildningarnas examensmål, dvs. vad studenten ska kunna efter slutförd utbildning. Beskrivningen av kraven för lärar- och förskollärarexamina särskiljer sig från andra examensbeskrivningar genom att vara mycket mer omfattande och ha fler examensmål.
I förordningen (2021:1335) om utbildning till lärare och förskollärare regleras hur utbildningen till lärare och förskollärare ska utformas. Förordningen innehåller bestämmelser om bland annat innehållet i den utbildningsvetenskapliga kärnan, verksamhetsförlagd utbildning och särskilda krav på grundlärar- och ämneslärarutbildningarna. Den utbildningsvetenskapliga kärnan, som omfattar 60 högskolepoäng, ska ge en grund inom de kunskapsområden som är centrala för utövningen av lärar- eller förskolläraryrket. Innehållet är inte knutet till ett specifikt ämne. Några exempel är värdegrunden i förskolan och skolan, utveckling och lärande som ska ha ett tvärvetenskapligt perspektiv där kognitionsvetenskap ingår samt konflikthantering och ledarskap. Den verksamhetsförlagda utbildningen omfattar 30 högskolepoäng. Under denna del av utbildningen ska lärar- och förskollärarstudenterna få praktiska färdigheter i yrkesutövningen och möjlighet att tillämpa teoretiska kunskaper.
I förordningen (2011:686) om kompletterande pedagogisk utbildning som leder till ämneslärarexamen anges att utbildningen omfattar 60 högskolepoäng utbildningsvetenskaplig kärna och 30 högskolepoäng verksamhetsförlagd utbildning. Sedan 2022 pågår en försöksverksamhet med en ny kortare kompletterande pedagogisk utbildning för den som har en akademisk examen. Utbildningen, som regleras i förordningen (2021:1336) om försöksverksamhet med kompletterande pedagogisk utbildning som leder till grundlärarexamen eller ämneslärarexamen, leder till en grundlärarexamen eller ämneslärarexamen och omfattar delar av utbildningsvetenskaplig kärna, verksamhetsförlagd utbildning och ämnesstudier. Det är de lärosäten som har tillstånd att utfärda en eller flera lärar- eller förskollärarexamina som inom ramen för regelverket bestämmer hur utbildningen ska anordnas så att examensmålen uppfylls.
Det behövs ett ökat fokus på ämneskunskaper, praktisk metodik och kognitionsvetenskap i utbildningarna
Läraren är den enskilt viktigaste faktorn för elevernas framgång i skolan. Det finns forskning som visar att skickliga lärare vars elever når goda resultat har gedigna ämneskunskaper och undervisningserfarenhet (Toropova, Teachers meeting the challenges of the Swedish school system. Agents within boundaries, 2020). I sitt undervisningsämne måste läraren kunna se relevanta samband och förstå orsak och verkan samt vilka kunskaper som relaterar till varandra. Det kan exempelvis handla om vilka förkunskaper hos elever som krävs för att förstå ett mer komplext samband inom ett ämnesområde. Vidare bör läraren kunna använda olika infallsvinklar på en frågeställning för att presentera skilda förklaringsmodeller för elever. För att utveckla dessa förmågor krävs det att ämnesstudierna under lärarutbildningarna är utformade på ett genomtänkt sätt. Förutom studier i själva ämnet behöver lärarstudenter ges möjlighet att träna på att medvetet använda sina ämneskunskaper när de planerar, genomför och reflekterar kring undervisning. Studenter måste utveckla djupa ämneskunskaper och kunskaper i praktisk ämnesdidaktik parallellt. För att stärka ämnesstudierna och de ämnesdidaktiska studierna i utbildningen kan fler moment inom den utbildningsvetenskapliga kärnan komma att behöva ges en tydligare praktisk inriktning och kopplingen mellan den utbildningsvetenskapliga kärnan och den verksamhetsförlagda utbildningen kan behöva stärkas. Erfarenheter från lärarutbildningar som idag erbjuder arbetsintegrerad utbildning bidrar till viktiga erfarenheter som bör beaktas. Likväl bör även erfarenheter från andra jämförbara länders utformning av lärar- och förskollärarutbildningar dras. Att lärarutbildningarna har ett tydligt sikte på den kommande yrkesutövningen inom de skolformer som utbildningen ska förbereda för och att studenten upplever en progression av undervisningsskickligheten under utbildningens gång är viktigt för studenternas motivation att slutföra utbildningen. Det är avgörande att under sin utbildning få träna så mycket som möjligt genom att utsättas för olika klassrumssituationer och förberedas på det ledarskap som yrkesrollen kräver.
Att lärare har goda kunskaper i läs-, skriv- och matematikinlärning är avgörande för att skolan ska kunna ge elever en bra grund för fortsatt lärande som i sin tur är en förutsättning för ett aktivt deltagande i ett demokratiskt samhälle. Över tid har elevernas läs- och skrivförmåga liksom elevernas kunskaper i matematik försämrats (PIRLS 2021, PISA 2018). Det behöver därför särskilt fokuseras på läs-, skriv- och matematikinlärning i ämnesstudierna i svenska och matematik på grundlärarutbildning med inriktning mot arbete i förskoleklass och grundskolans årskurs 1-3.
Den ökade digitaliseringen har medfört att datorer och läsplattor allt oftare ersätter böcker, papper och pennor. Det finns forskning som belyser vikten av handskrift när det kommer till att lära sig att läsa och stava, varför det är viktigt att studenterna får med sig kunskap om detta i utbildningen. Det finns även studier som visar att läsförståelsen av längre sakprosatexter är bättre när texter presenteras i tryckt form än på skärm. Att lärarstudenter får utbildning i hur fysiska läroböcker, andra läromedel och praktiska övningar i handskrivning kan användas i undervisningen på ett adekvat och genomtänkt sätt utgör därför också en viktig del i att stärka ämneskunskaper och ämnesdidaktiska kunskaper inom lärarutbildningarna.
En analys av Lärarutbildningskonventets alumnenkät från 2021 visar att tidigare lärarstudenter generellt sett är nöjda med den utbildning de har fått men anser att utbildningen i låg grad bidragit med förmågor av mer praktisk karaktär, så som konflikthantering, bedömningar av elevers arbeten och att ha ett professionellt förhållningssätt gentemot vårdnadshavare. Analysen visar också att lärarstudenter på utbildningar mot grundskolans senare del och gymnasieskolan känner sig oförberedda inom områdena konflikthantering och pedagogiskt ledarskap och att detta under senare tid försämrats (Tidigare lärarstudenters syn på utbildning, Emil Bertilsson 2023).
I studien Förberedd för läraryrket? 40 år av reformer undersöktes hur väl lärare som gått olika lärarutbildningar kände sig förberedda för arbetet i skolan (Bejerot m.fl., 2018). Över tid upplevde de lärare som har gått en nyare lärarutbildning sig vara sämre förberedda när det gäller metodik och praktiska kunskaper än sina kollegor som tagit examen före 1991. Mot denna bakgrund måste den praktiska metodiken få ett större fokus och utrymme inom lärarutbildningarna i syfte att på bästa sätt förbereda studenterna för den framtida yrkesutövningen och det ledarskap som yrkesrollen kräver. Den verksamhetsförlagda utbildningen ska anordnas så att studenterna successivt och kontinuerligt får möjlighet att utveckla sina kunskaper i praktisk metodik inom den eller de skolformer som utbildningen förbereder för. Exempelvis ska ämneslärarutbildningen med inriktning mot gymnasieskolan även förbereda för undervisning i den kommunala vuxenutbildningen. Samtidigt bör det noga övervägas om moment inom den praktiska metodiken också kan behöva få ett större utrymme inom andra delar av utbildningarna. Detta kan bidra till att höja studenternas motivation för såväl utbildningarna som läraryrket.
Det tvärvetenskapliga fält som benämns kognitionsvetenskap integrerar bidrag från neurovetenskap, psykologi, språkvetenskap, datavetenskap, filosofi och antropologi i teorier om människors tänkande och kommunikation. Det är ett kunskapsområde som måste betraktas som centralt i lärar- och förskollärarutbildningarna. Forskning om hjärnan, till exempel om hur arbets- och långtidsminnet fungerar och vilka andra faktorer i hjärnan som kan påverka inlärning och utveckling, utgör grundläggande kunskaper som kan användas i undervisning och lärande inom varje examen och examensinriktning. Kognitionsvetenskap ingår sedan 2021 i den utbildningsvetenskapliga kärnan i lärar- och förskollärarutbildningarna. Eftersom studier i kognitionsvetenskap är ett relativt nytt tillskott i lärar- och förskollärarutbildningarna behöver området stärkas. Det kan exempelvis ske genom att lärosätena säkerställer att personer som är verksamma inom forskningsområdet kognitionsvetenskap involveras i utbildningarna. För att öka likvärdigheten och undanröja hinder för barns och elevers olika förutsättningar för lärande krävs undervisning av hög kvalitet samt vid behov tidiga och effektiva stödinsatser. Det förutsätter att lärare och förskollärare har rätt kompetens, kunskaper och förmågor som krävs för att varje elev ska kunna nå sin fulla potential utifrån sina förutsättningar. Bland annat krävs en generell kunskap om olika funktionsnedsättningar och kunskap om funktionsnedsättningens påverkan på inlärning. Sedan 2021 ingår kunskap om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar i alla lärar- och förskollärarutbildningar. Även framöver kommer utbildningarna att behöva förbereda studenterna för att möta barn och elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och säkerställa kunskapen om de pedagogiska verktyg som kan användas för att ge barn och elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar det stöd som de behöver. Det bör därför övervägas hur kunskaper om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar kan stärkas genom att ta ett tydligare avstamp i kognitionsvetenskapen i syfte att ge blivande lärare praktiskt användbar kunskap om denna elevgrupp.
Barn har rätt till skydd från alla former av våld, inklusive sexuella övergrepp och hedersrelaterat våld och förtryck. För att tidigt upptäcka och ge stöd till utsatta barn och elever är det viktigt att lärare och förskollärare har gedigen kunskap om barns våldsutsatthet och förmåga att upptäcka alla former av våld och förtryck mot barn inklusive hedersvåld och förtryck. Sedan höstterminen 2022 ingår skrivningar i skolans läroplan om att hedersrelaterat våld ska förebyggas och bemötas med kunskap och aktiva insatser. Det bör övervägas om kunskapen om detta kan stärkas ytterligare inom lärar- och förskollärarutbildningarna. Vidare efterfrågar skolpersonal även utbildning, vägledning och kunskap relaterat till uppgiften att aktivt verka för att upptäcka våld som drabbar barn. Det bör därför övervägas om kunskapen om våld mot barn kan stärkas inom lärar- och förskollärarutbildningarna.
De kunskaper och förmågor som är väsentliga för att utöva läraryrket respektive förskolläraryrket behöver få en mer central plats i utbildningarna. Utbildningarnas innehåll behöver därför reformeras. I anslutning till detta kan det finnas ett behov av att särskilt se över innehållet i den utbildningsvetenskapliga kärnan som finns i alla utbildningar. Det kan också övervägas om studenterna kan bli bättre rustade för den kommande yrkesrollen genom ytterligare åtgärder, t.ex. har andra länder goda erfarenheter av gemensamma slutprov avseende exempelvis ämneskunskaper och undervisningsskicklighet.
Ökat fokus inom förskollärarutbildningen på kunskaper om språkinlärning och praktisk metodik
Sedan 2011 är förskollärarexamen en egen examen i högskolan. En utbildning till förskollärare ska, utöver verksamhetsförlagd utbildning och studier inom den utbildningsvetenskapliga kärnan, också innefatta studier inom det förskolepedagogiska området. Studierna ska bl.a. inriktas på grundläggande läs-, skriv- och matematikinlärning, praktiska och estetiska lärprocesser och kunskap om förskolans arbetssätt. För att säkerställa att förskollärarutbildningen rustar studenterna med de kunskaper och förmågor som krävs för den kommande yrkesutövningen behöver utbildningens innehåll till viss del ses över även i andra avseenden än de som lyfts i tidigare avsnitt.
Enligt läroplanen för förskolan, som infördes 2018, ska förskolan lägga stor vikt vid att stimulera barnens språkutveckling i svenska. Barnen ska erbjudas en stimulerande miljö där de får förutsättningar att utveckla sitt språk genom att lyssna till högläsning och samtala om litteratur och andra texter (Läroplan för förskolan, Lpfö 18). Det är av stor vikt att förskollärarna har adekvata kunskaper i språkutvecklande metoder och tidig läs- och skrivinlärning. Dessa kunskapsområden bör därför förstärkas i förskollärarutbildningen. Utbildningen behöver ha en praktiknära inriktning och vara anpassad efter förskolans arbetssätt och till små barns inlärning.
Vart fjärde barn i förskolan har utländsk bakgrund. Det innebär att de allra flesta förskollärare kommer att arbeta i en barngrupp där ett eller flera barn har ett annat modersmål än svenska och där många barn kan behöva stöd i sin språkutveckling av det svenska språket. Samtidigt har det kommit signaler om att förskollärares kunskap om barns andraspråksutveckling brister. Språket är den viktigaste faktorn för lyckad integration och det finns därför behov av att reformera förskollärarutbildningens innehåll för att säkerställa att studenterna får nödvändiga kunskaper om undervisning i svenska till de barn som inte har det som modersmål i förskolan. Eftersom leken är central för barnens utveckling, lärande och välbefinnande ska betydelsen av leken som pedagogiskt verktyg genomgående betonas i utbildningen.
Enligt läroplanen för förskolan (Lpfö 18) är det förskolläraren som ansvarar för det pedagogiska innehållet i undervisningen och för att det målinriktade arbetet främjar barns utveckling och lärande. Förskollärare har ett särskilt ansvar för det pedagogiska innehållet i undervisningen som arbetslaget genomför gemensamt. För att studenterna ska vara redo att axla denna roll behöver den praktiska metodiken stärkas inom utbildningen så att studenterna ges möjlighet att utveckla de förmågor och färdigheter, t.ex. vad gäller ledarskap, som krävs för yrkesrollen.
Konsekvensbeskrivningar
Utredaren ska analysera och redogöra för konsekvenserna av de förslag som lämnas. Samhällsekonomiska konsekvenser ska särskilt beaktas. De offentligfinansiella effekterna av utredarens förslag ska beräknas. Om förslagen innebär offentligfinansiella kostnader ska förslag till finansiering lämnas. Viktiga ställningstaganden som gjorts vid utformningen av förslagen ska beskrivas. Vidare ska alternativa lösningar som övervägts beskrivas och skälen till att de har valts bort. Utöver vad som följer av kommittéförordningen (1998:1474) och förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning ska utredaren redogöra för förslagens förenlighet med Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter inklusive principen om likabehandling. Utredaren ska vidare ha ett barnrättsperspektiv i de analyser som görs och redovisa förslagens konsekvenser utifrån FN:s konvention om barnets rättigheter. Utredaren ska även redovisa förslagens konsekvenser utifrån FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
Utredaren ska särskilt redogöra för konsekvenserna, inklusive ekonomiska, för universitet och högskolor, kommunala och fristående skolhuvudmän samt andra berörda myndigheter och aktörer. Om något av förslagen i betänkandet påverkar den kommunala självstyrelsen ska de särskilda överväganden som gjorts i enlighet med 14 kap. 3 § regeringsformen redovisas. Utredaren ska också analysera vilken betydelse förslagen har för presumtiva sökande till lärar- och förskollärarutbildningarna och för studenterna på utbildningarna samt hur förslagen som lämnas kan komma att påverka den framtida tillgången på lärare och förskollärare i samhället.
Kontakter och redovisning av uppdraget
Utredaren ska inhämta synpunkter från universitet och högskolor som har tillstånd att utfärda förskollärar-, grundlärar-, yrkes- och ämneslärarexamen samt från kommunala och fristående skolhuvudmän. Utredaren ska vidare inhämta synpunkter från andra berörda myndigheter och aktörer till exempel UHR, UKÄ, Statens skolverk, Skolforskningsinstitutet, Sveriges Kommuner och Regioner, Friskolornas riksförbund, Sveriges förenade studentkårer, Sveriges Lärare, Sveriges Skolledare och Sveriges universitets- och högskoleförbund.
Utredaren ska hålla sig informerad om och beakta relevant arbete som pågår inom Regeringskansliet och utredningsväsendet. Detta gäller särskilt i fråga om regeringens arbete med att reformera skolans styrdokument och andra relevanta delar av den sakpolitiska överenskommelse som har slutits mellan Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, det s.k.Tidöavtalet.
Uppdraget ska redovisas senast den 29 november 2024.
(Utbildningsdepartementet)
Utredningen har haft i uppdrag att lämna förslag om
- hur antagningskraven till lärar- och förskollärarutbildningarna kan höjas
- hur ämneslärarutbildningen kan stärkas, exempelvis genom ökade samarbeten, och hur vissa ämnen kan koncentreras till färre lärosäten i syfte att höja kvaliteten
- hur utbildningsinnehållet kan reformeras med ökat fokus på ämneskunskap, kognitionsvetenskap och praktisk metodik.
Lagar och förordningar som föreslås
- Förslag till förordning om ändring i högskoleförordningen (1993:100)
- Förslag till förordning om ändring i förordning (2011:326) om behörighet och legitimation för lärare och förskollärare
- Förslag till förordning om ändring i förordning (2011:686) om kompletterande pedagogisk utbildning som leder till ämneslärarexamen
Utredningens sammanfattning
Utredningen har haft i uppdrag att lämna förslag om
• hur antagningskraven till lärar- och förskollärarutbildningarna kan höjas
• hur ämneslärarutbildningen kan stärkas, exempelvis genom ökade samarbeten, och hur vissa ämnen kan koncentreras till färre lärosäten i syfte att höja kvaliteten
• hur utbildningsinnehållet kan reformeras med ökat fokus på ämneskunskap, kognitionsvetenskap och praktisk metodik.
Den viktigaste faktorn för att eleverna ska nå framgång i skolan är läraren. Det finns ett tydligt samband mellan å ena sidan en väl fungerande lärarutbildning och å andra sidan barns utveckling och elevers studieframgång. Det innebär att det för skolväsendets utveckling är av mycket stor vikt att lärar- och förskollärarutbildningarna håller hög kvalitet och utbildar professionella lärare och förskollärare med hög kompetens för yrket. Utbildningarna behöver därför bedrivas i nära samverkan med skolverksamhet.
Utredningen har genom sina lärosätesbesök skapat sig en god uppfattning om läget på lärarutbildningarna i dag, inte minst genom det hundratal studenter som utredningen har träffat. Utredningen har också låtit lärosäten besvara en enkät och haft möten med många externa kontakter. Det har också genomförts ett antal olika utvärderingar och enkäter om lärarutbildning, inte minst Universitetskanslersämbetets (UKÄ) rapport från 2022 som i slutsatserna tar upp utmaningar och utvecklingsbehov.
Läs hela sammanfattningen
Bättre förberedda och mer motiverade studenter
Lärar- och förskollärarutbildningarna leder till viktiga och stimulerande yrken, och behöver därför rekrytera väl motiverade studenter med goda förkunskaper. Det är i dag vanligt att studenter på lärar- och förskollärarutbildningarna brister i förkunskaper och att många av dem inte fullföljer den utbildning de har påbörjat.
Allra tydligast gäller bristerna i förkunskaper det svenska språket. Goda kunskaper i svenska är en förutsättning för att kunna tillgodogöra sig högskoleutbildning generellt, och för lärar- och förskollärarstudenter är det dessutom särskilt viktigt att ha goda kunskaper under den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU). Svenska språket är lärarens och förskollärarens viktigaste verktyg.
Den vanligaste orsaken till att många lärar- och förskollärarstudenter inte fullföljer sina studier är enligt lärosätena att de inte klarar kraven för att få gå vidare i utbildningen. Andra vanliga orsaker är att studenterna kommer på att de vill jobba inom ett annat yrkesområde och att utbildningen är svårare än vad de hade förväntat sig.
Utredningen har bedömt att lägst betyg E inte är ett tillräckligt krav i svenska för lärarstudenter. Utredningen har därför övervägt om kravet bör vara betyg C eller D. För betyg C finns tydliga betygskriterier, vilket saknas för betyg D.
Utredningen föreslår med anledning av studenternas bristande förkunskaper att det utöver nuvarande krav för särskild behörighet också ska ställas krav på lägst betyg C i Svenska 3 eller Svenska som andraspråk 3 för tillträde till grundlärarutbildning med inriktning mot F–3 och 4–6 samt till ämneslärarutbildning. För förskollärarutbildningen föreslår utredningen betyg D i dessa kurser, trots att betygskriterier saknas. Anledningen är att antalet behöriga sökande, antagna och nybörjare skulle minska mycket kraftigt vid krav på betyg C.
Krav på högre betyg i svenska ska inte gälla för tillträde till utbildning som leder till grundlärarexamen med inriktning mot fritidshem, yrkeslärarutbildningen eller för tillträde till kompletterande pedagogisk utbildning (KPU), vidareutbildning av obehöriga lärare (VAL) samt utlandsutbildade lärares vidareutbildning (ULV).
För sökande med de kommande ämnesbetygen bedöms att samma betygskrav i ämnena svenska nivå 3 och svenska som andraspråk nivå 3 motsvarar de föreslagna behörighetskraven. Universitets- och högskolerådet (UHR) föreslås få i uppdrag att utreda hur motsvarande krav i svenska ska utformas för sökande med betyg från äldre betygssystem i svensk gymnasieskola, sökande med utländska betyg, sökande med omdöme från folkhögskola samt sökande som har resultat från språktest i svenska (Tisus).
Komplettering av betyg för att uppnå behörighet
Lärosätena har möjlighet att anordna behörighetsgivande och högskoleintroducerande utbildning för personer som inte uppfyller kravet på särskild behörighet i svenska och därför behöver komplettera sina betyg.
På sikt bör det dock införas en möjlighet att via komvux komplettera ett godkänt betyg för att uppnå de särskilda behörighetskraven i svenska. Sådana betyg bör endast kunna användas för att styrka den särskilda behörigheten, men inte påverka meritvärdet. UHR föreslås därför få i uppdrag att utreda hur betyg ska kunna kompletteras inom komvux och hanteras i antagningssystemet.
Lämplighetsbedömning för KPU
Möjlighet att använda krav på lämplighet för utbildningen som särskilt behörighetskrav för lärar- och förskollutbildningarna finns kvar och föreslås också omfatta de kompletterande pedagogiska utbildningarna KPU 60, KPU 75 och KPU 90.
Utredningen kan konstatera att det saknas förutsättningar att genomföra en ny försöksverksamhet med lämplighetsbedömning i samband med antagning. Utredningen föreslår däremot att medel avsätts för utvecklingsprojekt inom samverkan, och att dessa medel fördelas av regeringen efter ansökan. Ett område för sådana utvecklingsprojekt skulle kunna vara lämplighetsbedömning som flera lärosäten genomför i samverkan.
Informationsinsatser för att öka intresset
För att fler ska vilja utbilda sig till lärare och förskollärare behöver också fler vilja arbeta i yrkena. Skolverket och UHR föreslås därför genomföra aktiva informationsinsatser för att få fler att intressera sig för lärar- och förskolläraryrkena och därmed också söka en lärar- eller förskollärarutbildning.
Färre antagna, men högre examensfrekvens
I dag har varje lärosäte mål om antalet examinerade från lärar- och förskollärarutbildningarna i sina regleringsbrev. Utredningen föreslår att målen avskaffas efter perioden 2025–2028 eftersom det finns en osäkerhet kring hur antalet examinerade kan komma att förändras framöver. Universitetskanslersämbetet (UKÄ) föreslås få i uppdrag att följa upp antalet behöriga sökande, antagna, nybörjare, helårsstudenter (HST) och helårsprestationer (HPR) samt genomströmningen på lärar- och förskollärarutbildningarna.
Utredningens förslag om skärpta behörighetskrav kommer att leda till färre antagna, nybörjare och så småningom examinerade. Samtidigt bedöms bättre förberedda studenter ha en positiv påverkan på kvarvaron under utbildningen och examensfrekvensen.
Skärpta behörighetskrav leder till att lärosätena kan avräkna färre HST och HPR inom lärar- och förskollärarutbildningarna. Under perioden 2027/28–2031/32 jämfört med 2026/27 beräknas det totala antalet HST för grundlärar-, ämneslärar- och förskollärarutbildningarna minska med cirka 6 000. Antalet HPR beräknas minska med ungefär 5 000.
Lärosätena kan antas vidta olika åtgärder för att dämpa effekterna av färre studenter. Det kan ske genom att olika varianter av KPU ökar i volym, att behörighetsgivande utbildning med fokus på lärar- och förskollärarutbildningarna anordnas, att lärar- och förskollärarutbildningar utvecklas i samarbete med andra lärosäten samt att samläsning med andra utbildningar kommer till stånd inom lärosätet. Det kan också leda till att lärosäten väljer att inte längre anordna viss lärarutbildning. Bättre förkunskaper och en ökad kvarvaro inom utbildningen förväntas leda till en mer kvalitativ undervisning och en positiv påverkan på studiemiljön.
Behov av färre lärare med minskande barnkullar
Barn- och elevunderlaget minskar kraftigt framöver, vilket talar för ett fortsatt minskat behov av lärare och förskollärare, och därmed en minskad brist framöver. Samtidigt blir antalet examinerade från utbildningarna färre, vilket påverkar tillgången på lärare och förskollärare. Utredningens förslag om fortsatta satsningar på de alternativa utbildningsvägarna och antaganden om att lärosäten kommer att bygga ut dessa utbildningar förväntas å andra sidan leda till att bland annat fler grundlärare och ämneslärare examineras därifrån.
Utredningen bedömer att de närmaste åren är en lämplig tidpunkt för att besluta om skärpta behörighetskrav för tillträde till lärar- och förskollärarutbildning mot bakgrund av de minskande elevkullarna.
Alternativa vägar till en lärarexamen blir ännu viktigare
Eftersom de alternativa utbildningsvägarna till lärare bedöms bli ännu viktigare framöver, föreslår utredningen att särskilda satsningar och försöksverksamheter förlängs eller permanentas. Utredningen anser att utbildningarna är så viktiga att de på sikt bör övergå till reguljär verksamhet. De alternativa vägarna rekryterar andra studentgrupper och ger också ett viktigt tillskott av lärare, inte minst i matematik, teknik och naturvetenskapliga ämnen.
Försöksverksamheten med KPU 60 och KPU 75 ska förlängas till och med 2032, och satsningen på arbetsintegrerad lärarutbildning (AIL) ska förlängas till och med 2030. Vidareutbildning av lärare och förskollärare (VAL) ska permanentas.
Satsningen på KPU som vänder sig till personer med forskarexa- men ska inte förlängas efter den 31 december 2026.
UKÄ ska få i uppdrag att utvärdera de alternativa vägarna till en lärarexamen. Utöver kvalitet ska en viktig utgångspunkt för en sådan utvärdering vara utbildningarnas betydelse för lärarförsörjningen.
Ökat behov av samverkan
Med anledning av det minskade antalet studenter kommer lärosätena att behöva samverka mer, så att lärarutbildning för olika skolformer, årskurser och ämnen kan ges i hela landet.
För att förtydliga lärosätenas gemensamma ansvar för ett fortsatt varierat utbud av lärar- och förskollärarutbildningar föreslås de få ett uppdrag i regleringsbrev att gemensamt planera utbud och dimensionering. En viktig del av uppdraget ska då vara att komma överens om ansvar för ämneslärarutbildning i små ämnen genom att gemensamt planera vilka lärosäten som ska erbjuda de ämnena.
Utredningen har övervägt möjligheten för regeringen att ge vissa lärosäten ett nationellt ansvar för vissa små ämnen. Det skulle dock snarare riskera att få negativa konsekvenser för utbildningen i dessa ämnen, varför utredningens slutsats är att inte föreslå en sådan ordning.
Det kommer att krävas gemensamt arbete mellan lärosätena för att anpassa utbildningsplaner, samt en beredskap att erbjuda en del av sin utbildning till studenter från ett annat lärosäte. Lärosätena behöver praktiskt lösa hur det kan göras. Distansutbildning kan vara ett sätt, utlåning av personal ett annat.
Vidare behöver lärosätena diskutera om det finns utbildningar, och i så fall vilka, som ska ges på orter eller i regioner där det inte finns något lärosäte som har lärar- eller förskollärarutbildning, och hur det i så fall ska hanteras. Varje lärosäte kommer dock även fortsättningsvis besluta om sitt utbildningsutbud i den mån det inte finns särskilda uppdrag i regleringsbrev.
Lärosätena kommer även att behöva samverka med kommuner om lärcentrum så att lärar- och förskollärarutbildning kan ges där. Det är angeläget för att utbildningarna ska kunna ges i hela landet.
Utredningen föreslår att medel motsvarande 15 miljoner kronor 2026/27 och 30 miljoner kronor per år 2027/28–2029/30 avsätts med syftet att stötta lärosäten att tillsammans utveckla utbildningssamarbeten eller samarbeten mellan lärosäten och kommuner för att utveckla lärcentrum så att lärarutbildning kan bedrivas där. Medel föreslås också kunna sökas för att utveckla bedömning av lämplighet i samband med antagning och där flera lärosäten genomför detta i samverkan.
För ämneslärarutbildningar som har ett fåtal studenter, små förutsättningar för samverkan och stora utmaningar med samläsning, föreslår utredningen att det avsätts medel för ekonomiskt stöd till små ämnen. Det kan innebära att stöd erbjuds för att täcka vissa baskostnader för en utbildning, oavsett hur många studenter som är antagna. Utredningen föreslår att 20 miljoner kronor per år ska avsättas för att stödja små ämnen från och med läsåret 2027/28.
Samverkan kommer att kunna medföra att lärarutbildningarna får en ökad samlad kompetens, fler möjligheter och effektivitetsvinster. Samverkan med lärcentrum kan bidra till att lärar- och förskollärarutbildningar även fortsättningsvis kan ges i flera olika delar av landet. Verksamheten vid befintliga lärcentrum kan komma att öka och det kan uppstå ett behov av att inrätta lärcentrum på fler platser runt om i landet.
Att använda verksamma lärare och förskollärare är en form av samverkan som är viktig för studenternas förståelse för den kommande yrkesrollen. Sådan samverkan sker i dag framför allt kopplat till VFU. Det är angeläget att lärare och förskollärare från skola och förskola används bredare inom utbildningarna, inte minst inom ämnesdidaktik och metodik. Utredningen ser också positivt på att frågan om förenade anställningar har utretts inom Regeringskansliet, och vill understryka vikten av åtgärder som gör det möjligt att förena anställningar mellan högskola och skola. Det är en viktig förutsättning för att lärar- och förskollärarutbildningarna ska kunna utvecklas i önskad riktning.
Utveckling av innehållet i lärarutbildningarna
I detta avsnitt föreslås hur kvaliteten i lärar- och förskollärarutbildningarna kan förbättras utan att omfattningen av utbildningarna ökar.
Ämnesstudier och ämnesdidaktiska studier ökas med 15 högskolepoäng
Utredningen har haft i uppdrag att föreslå hur utbildningsinnehållet kan reformeras med ökat fokus på ämneskunskap, kognitionsvetenskap och praktisk metodik. I utbildningarna till ämneslärare, grundlärare och förskollärare ingår ämnesstudier som omfattar både studier i ämnen och ämnesdidaktiska studier.
Utvärderingar av lärarutbildningarna och resultat från enkäter till tidigare lärarstudenter visar på ett behov av att koppla lärarutbildningarna närmare till den kommande yrkesrollen. De praktiska inslagen i utbildningarna behöver öka, och studenterna behöver förberedas bättre för det kommande dagliga arbetet.
Det är viktigt att alla lärarutbildningar har en fast vetenskaplig grund. Lärar- och förskollärarutbildningarna ska baseras på aktuell forskning om lärande och undervisning, bland annat från kognitionsvetenskap. Kunskap baserad på evidensbaserad forskning med en sådan inriktning behöver få ett betydligt större utrymme inom lärar- och förskollärarutbildningarna, framför allt kopplat till ämnesdidaktik och till undervisningen i ämnen. Ett ökat utrymme för ämnesdidaktik skulle stärka kopplingen mellan teori och praktik.
Ett tydligt exempel på behovet av mer tid gäller evidensbaserad undervisning om grundläggande läs- och skrivinlärning, där alla grundlärare behöver kunna metoder för läsinlärning med fokus på strukturerad ljudning och kopplingen mellan fonem och grafem. Behovet av mer tid gäller också grundläggande matematikinlärning som behöver stärkas, samt ett språkutvecklande arbetssätt och undervisning i flerspråkiga klassrum.
I de lärarutbildningar med inriktning mot grundskolans årskurs 4–6 och 7–9 som ska täcka flera ämnen behövs mer tid för ämnesfördjupning och ämnesdidaktik. I ämneslärarutbildningen för gymnasieskolan behövs framför allt ett ökat utrymme för ämnesdidaktik. I förskollärarutbildningen behövs mer tid för undervisning om grundläggande läsinlärning, matematikutveckling, språkutvecklande arbetssätt och ledarskap.
Mot denna bakgrund föreslår utredningen att ämnesstudierna och de ämnesdidaktiska studierna utökas med 15 högskolepoäng i samtliga lärarutbildningar:
• I grundlärarutbildningen med inriktning mot F–3 ska en stor del av poängutrymmet användas för kurser i svenska med fokus på läs- och skrivinlärning. Poängutrymmet kan också användas för undervisning om språkutvecklande arbetssätt och/eller matematikkurser med fokus på hur elever lär sig grundläggande matematik. Totalt ska undervisningen i svenska omfatta minst
37,5 högskolepoäng med tyngdpunkt på undervisning om läs- och skrivinlärning.
• I grundlärarutbildningen med inriktning mot 4–6 ska en stor del av poängutrymmet användas för kurser i svenska med fokus på läs- och skrivutveckling. Poängutrymmet kan också användas för matematik, naturorienterande ämnen och/eller samhällsorienterande ämnen. Totalt ska undervisningen i svenska omfatta minst 37,5 högskolepoäng.
• I ämneslärarutbildningen med inriktning mot 7–9 ska poängutrymmet användas så att det andra ämnet som ingår i utbildningen omfattar minst 60 högskolepoäng. De ämnesdidaktiska studierna ska få ett ökat utrymme, men även ämnesstudierna kan förstärkas om behov finns.
• I ämneslärarutbildningen med inriktning mot gymnasieskolan ska poängutrymmet användas för att öka de ämnesdidaktiska studierna i ett eller två ämnen, men även kunna förstärka ämnesstudierna om behov finns.
• I grundlärarutbildningen med inriktning mot fritidshem ska det fritidspedagogiska området öka med 15 högskolepoäng. Poängutrymmet bör användas för kurser i språkutvecklande arbetssätt, i grundläggande läs- och skrivinlärning och i matematikinlärning.
• I förskollärarutbildningen ska det förskolepedagogiska området utökas med 15 högskolepoäng. Förskollärarstudenter ska få mer undervisning om grundläggande läsinlärning, matematikutveckling, språkutvecklande arbetssätt och ledarskap.
• I yrkeslärarutbildnigen ska de ämnesdidaktiska studierna inom yrkesämnena öka med 15 högskolepoäng.
UVK minskas från 60 till 45 högskolepoäng
Det finns brister i hur den utbildningsvetenskapliga kärnan (UVK) förbereder studenter för den kommande yrkesverksamheten. Delar av innehållet i UVK är alltför teoretiskt och abstrakt, vilket också har gett upphov till kritik från flera håll. För att UVK ska få en inriktning som förbereder för den kommande yrkesutövningen, behöver innehållet ändras. Dessutom behövs en starkare koppling mellan UVK, ämnesstudier och ämnesdidaktiska studier samt VFU.
Därför föreslår utredningen att UVK ska omfatta 45 högskolepoäng i stället för 60 högskolepoäng. UVK föreslås få ett innehåll som ska inriktas mot den kommande yrkesutövningen:
• skolväsendets organisation och styrdokument innefattande läroplaner, kursplaner och ämnesplaner samt värdegrunden i skolan och förskolan
• elevernas lärande, kognitiv utveckling och inlärning, samt specialpedagogik
• evidensbaserade undervisningsmetoder och sambandet mellan vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet
• planering, genomförande, utvärdering och utveckling av undervisning
• sociala relationer, konflikthantering och ledarskap i rollen som lärare eller förskollärare
• uppföljning, analys och bedömning av lärande och utveckling i arbetet som lärare eller förskollärare, samt betygssättning.
Utredningen föreslår även att KPU 90 förändras till att innehålla 45 högskolepoäng UVK, 15 högskolepoäng ämnesstudier och ämnesdidaktiska studier samt 30 högskolepoäng VFU. Det ger en möjlighet för studenter att träna sig på att se sitt ämne ur ett undervisningsperspektiv. Som en konsekvens av det uppdaterade innehållet i UVK föreslås att även de nya kortare KPU för den som har en akademisk examen – KPU 60 mot en ämneslärarexamen och KPU 75 mot en grundlärarexamen – får ett något förändrat UVK- innehåll.
Samma förändring gällande UVK föreslås för yrkeslärarutbildningen, så att 15 högskolepoäng används för ämnesdidaktiska studier inom yrkesämnen. Det stärker möjligheten att skapa närmare kopplingar mellan den blivande lärarens eget yrkeskunnande och att kunna undervisa elever i yrkesämnen för att de så småningom ska utöva yrket.
En minskad omfattning av UVK och ett ökat fokus på kognitionsvetenskap kan medföra ett behov av ny kompetens bland lärarutbildare. Det kan tillgodoses genom fortbildning av befintliga lärarutbildare, men också genom att nya personer tas i anspråk för undervisning på lärarutbildningarna.
Utredningens uppfattning är att VFU i huvudsak fungerar bra inom lärar- och förskollärarutbildningarna. Det är viktigt att studenterna får komma ut i skolan, förskolan eller den kommunala vuxenutbildningen tidigt under utbildningen. Utredningen anser vidare att alla lärarutbildningar ska ha en kortare VFU, möjlighet till auskultation eller motsvarande under det första läsåret.
Att få en konkret upplevelse av vad det innebär att arbeta som lärare och förskollärare kan också medföra att de studenter som fortsätter utbildningen blir mer fokuserade i sina studier, då de har en bild av vad som kommer att krävas av dem när de ska börja arbeta. Skolhuvudmännen har fortsatt ett stort ansvar för att tillhandahålla VFU-platser och VFU-handledare.
Ökat fokus på kognitionsvetenskap
Kognitionsvetenskap med relevans för lärarutbildningar riktar bland annat fokus mot hur kunskap om individers kognitiva utveckling, minnets funktioner, motivation och användning av önskvärda svårigheter kan användas för att utforma undervisning som skapar förutsättningar för barns och elevers inlärning. Kognitionsvetenskap med relevans för lärarutbildningarna föreslås få ett ökat fokus i lärar- och förskollärarutbildningarna.
I examensbeskrivningarna för lärar- och förskollärarutbildningarna ska anges att studenterna inom området kunskap och förståelse ska
• visa sådana kunskaper i didaktik och kognitionsvetenskap samt fördjupade kunskaper i ämnesdidaktik inklusive metodik som krävs för undervisning och lärande inom det eller de ämnen som utbildningen avser och för yrkesutövningen i övrigt samt visa kunskap om vuxnas lärande
• visa sådan kunskap om elevers lärande, sociala och kognitiva utveckling, inlärning och minnets funktioner, behov och förutsättningar, samt specialpedagogik, som krävs för den verksamhet som utbildningen avser.
Vidare föreslås att examensbeskrivningarna anger att studenterna inom området färdighet och förmåga ska
• visa förmåga att tillämpa kunskaper i didaktik och kognitionsvetenskap samt sådan fördjupad förmåga att tillämpa kunskaper i ämnen, ämnesdidaktik och metodik som krävs för undervisning och lärande inom det eller de ämnen som utbildningen avser för att skapa förutsättningar för alla elever att lära och utvecklas.
Som tidigare beskrivits ska studierna inom UVK inriktas mot den kommande yrkesutövningen och omfatta elevernas lärande, kognitiv utveckling och inlärning, samt specialpedagogik. Utredningen bedömer också att kognitionsvetenskap med relevans för lärarutbildningarna som rör utformning av undervisningen i olika ämnen och individens lärande ska ingå i de ämnesdidaktiska studierna. Sammantaget innebär detta att kognitionsvetenskap ges ett betydligt större fokus inom lärarutbildningarna, vilket bedöms ligga i linje med läroplansutredningens uppdrag att föreslå hur betydelsen av faktakunskaper och andra grundläggande ämneskunskaper kan stärkas. Detta medför nya krav på lärares ämneskunskaper och undervisningsmetoder.
Det behövs en satsning på fortbildning i kognitionsvetenskap för lärare inom lärarutbildningarna. Av kompetensmässiga och praktiska skäl är det lämpligt att fortbildningssatsningen är kopplad till Skolverkets fortbildningssatsning för lärare i skolväsendet. Utredningen föreslår därför att Lunds universitet, Umeå universitet, Göteborgs universitet och Uppsala universitet också får i uppdrag att anordna kompetensutvecklingsinsatser för lärare som ska undervisa i kognitionsvetenskap inom lärarutbildningarna. Utredningen föreslår att totalt 15 miljoner kronor avsätts för kompetensutvecklingsinsatsen och att kurserna startar våren 2027.
Utredningen föreslår också att UKÄ får i uppdrag att utvärdera hur lärarutbildningarna arbetar med kognitionsvetenskap med relevans för lärarutbildningarna.
Förslagen om att öka inslaget av kognitionsvetenskap i lärarutbildningarna kommer att kräva fler forskarutbildade lärarutbildare inom området. Utredningen bedömer därför att det behövs såväl en satsning på kognitionsvetenskaplig forskning med inriktning på lärande i skolan som en satsning på forskarskolor i kognitionsvetenskap.
Ökat fokus på undervisning i läs- och skrivinlärning
Läsning och skrivning är centrala färdigheter som barn och ungdomar behöver för sin fortsatta skolgång, för de allra flesta arbeten och för sin egen personliga utveckling. Skolans kanske viktigaste uppgift är att ge alla elever god förmåga att läsa och skriva. Det finns många studier som visar att framgångsrik läs- och skrivinlärning bygger på omfattande utbildning av lärare som har fokus på specifika undervisningsmetoder. Det finns starkt forskningsstöd för tydliga och positiva effekter på ordläsning och stavning hos metoder som bygger på undervisning om kopplingen mellan fonem som ords minsta betydelseskiljande delar och grafem, som är de bokstäver som återger fonemen. Utredningen använder det av Skolverket beslutade begreppet ”strukturerad ljudningsmetod” för det som internationellt och också i många svenska rapporter, lik- som i den allmänna debatten, kallas ”phonics”.
För att öka fokus på undervisning om läs- och skrivinlärning föreslås följande nya examensmål:
För förskollärarexamen ska studenten
• visa fördjupad kunskap om barns kommunikation och språkutveckling samt kunskap om grundläggande läs- och skrivinlärning inklusive fonologisk medvetenhet hos barn
• visa förmåga att strukturerat utvärdera, bedöma och utveckla barns olika dimensioner och nivåer av fonologisk medvetenhet.
För grundlärarexamen med inriktning mot arbete i förskoleklass och grundskolans årskurs 1–3 ska studenten
• visa kunskap om olika metoder för läs- och skrivinlärning med fördjupad kunskap om strukturerad ljudningsmetod och om barns kommunikation och språkutveckling.
För grundlärarexamen med inriktning mot arbete i förskoleklass och grundskolans årskurs 1–3 samt 4–6 ska studenten
• visa fördjupad förmåga att planera och genomföra evidensbaserad läs-, skriv- och matematikundervisning inklusive förmåga att genomföra systematiska insatser för elever med läs- och skrivsvårigheter.
Enligt utredningens uppfattning är det viktigt att ha en evidensbaserad vetenskaplig grund som utgångspunkt för utbildningen. Det finns ett övervägande vetenskapligt stöd för syntetisk metod som bygger på strukturerad ljudningsmetod. Undervisningen ska genomföras på ett explicit och systematiskt sätt med en successiv progression.
Uppdaterade examensmål
Utredningen har i uppdrag att analysera såväl behovet av att minska antalet examensmål som behovet av att justera examensmålen i examensbeskrivningarna för lärar- och förskollärarutbildningarna.
I arbetet med att se över behovet av att minska och justera examensmålen har utredningen strävat efter att målen ska omfatta det som är specifikt för lärar- och förskollärarutbildningarna samt att dessa ska få en närmare koppling till den kommande yrkesutövningen.
Lärarutbildningarna utbildar lärare för verksamhet i skolväsendet, som i sig har en relativt omfattande styrning. Dessutom är lärar- och förskolläraryrket legitimationsyrken. Därför finns det ett behov av en mer detaljerad styrning av lärar- och förskollärarutbildningarna för att kunna säkerställa att de som ska verka inom skolan har rätt förutsättningar och är väl förberedda. Samtidigt har det från olika håll framförts behov av att minska antalet examensmål för lärar- och förskollärarutbildningarna. Det har pekats på stoffträngsel – alltså att det är mycket innehåll som ska tas upp i utbildningen.
Utredningens föreslagna examensmål är betydligt färre än de
nuvarande: minskningen är som mest sju mål för ämneslärarutbildningen och som minst två mål för förskollärarutbildningen.
Utöver de nya examensmålen om kognitionsvetenskap och läs- och skrivinlärning, föreslås en ändring i examensordningen så att alla lärarutbildningarna tydligare ger studenterna kunskap och förmåga kopplade till den kommande yrkesverksamheten. Vidare föreslås att en del mål slås ihop och att vissa specifika examensmål av värderingskaraktär inlemmas i ett mål relaterat till skolans styrdokument och värdegrund. Utöver detta förs det in mål som relaterar till evidensbaserade vetenskapliga metoder.
Sammanfattningsvis föreslår utredningen följande förändringar av examensmålen:
• För ämneslärarexamen, yrkeslärarexamen och grundlärarexamen med inriktning mot arbete i förskoleklass och 1–3 samt 4–6 förstärks målen rörande kunskaper i ämnesdidaktik inklusive metodik samt förmåga att tillämpa dessa. För förskollärarexamen förstärks målet rörande förmåga att tillämpa förskoledidaktik och ämnesdidaktik.
• För ämneslärarexamen samt grundlärarexamen med inriktning mot arbete i förskoleklass och 1–3 samt 4–6 förstärks målet för de ämneskunskaper som krävs för yrkesutövningen.
• Mål som relaterar till kunskaper i kognitionsvetenskap med relevans för lärarutbildningarna samt evidensbaserad vetenskaplig grund för lärarutbildningarna införs.
• Lärares roll som ledare förtydligas.
• För förskollärar- och grundlärarexamen med inriktning mot arbete i förskoleklass och 1–3 förtydligas examensmålen gällande läs- och skrivinlärning samt språkutveckling.
• Förmåga att bedöma elevers och barns lärande och utveckling läggs till i målen.
• De olika målen som relaterar till värdegrund utgår, och i stället införs mål om skolans och förskolans värdegrund.
Genom de föreslagna examensmålen bedöms det bli lättare för lärosätena att utforma utbildningsinnehållet. På sikt blir det enklare för lärosätena att utforma utbildningarna så att studenterna kan uppfylla målen. De uppdaterade examensmålen innebär att lärosätena behöver se över nuvarande utbildnings- och kursplaner för att säkerställa att utbildningarnas innehåll och upplägg uppfyller kraven i examensordningen.
Förslaget om ändrad utformning av examensmålen för lärar- och förskollärarexamen bedöms skapa god grund för kvalitativt hållbara utbildningar. Konsekvensen blir därmed att utexaminerade lärare och förskollärare ges bra förutsättningar att verka i skolan och förskolan.
Kvalitetsförstärkningar för lärarutbildningarna
Antalet lärar- och förskollärarstudenter, och därmed antalet HST och HPR, beräknas minska under de närmaste åren efter införandet av skärpta behörighetskrav. Utredningen föreslår trots detta ingen motsvarande minskning av lärosätenas takbelopp. I stället ska det ekonomiska utrymme som skapas användas till att stärka kvaliteten i utbildningarna och till att ge lärosätena möjlighet att successivt vidta åtgärder för ökad rekrytering.
Det behövs en resursförstärkning genom högre ersättningsbelopp för att det ska vara möjligt att nå den kvalitetshöjning av lärar- och förskollärarutbildningarna som utredningen ser som mycket angelägen. Ökade resurser skulle skapa förutsättningar att öka mängden lärarledd undervisning. En större mängd lärarledd undervisning innebär att det blir möjligt att arbeta effektivare med att omsätta teoretiska kunskaper till praktiskt lärarkunnande. Att i högre grad möta skickliga lärarutbildare bedöms ha positiv inverkan på utbildningens kvalitet, på studenternas lärande samt på kvarvaron och examensfrekvensen.
För att det ska vara möjligt att stärka ämnesstudierna och de ämnesdidaktiska studierna enligt utredningens förslag, föreslår utredningen att det införs särskilda högre ersättningsbelopp för ämnesstudierna inom det humanistiska, teologiska, juridiska, samhällsvetenskapliga utbildningsområdet (HTJS-området) och det naturvetenskapliga, tekniska, farmaceutiska utbildningsområdet (NTF-området).
Utredningen föreslår successivt högre ersättningsbelopp, så att de 2029/30 uppgår till 50 687 kronor per HST och 40 531 kronor per HPR för HTJS-området. Motsvarande belopp för NTF-området föreslås vara 70 575 kronor respektive 58 756 kronor. Från och med 2027/28 justeras ersättningsbeloppen för utbildningsområdet Undervisning, så att de motsvarar ersättningsbeloppen inom HTJS- området. De särskilda ersättningsbeloppen finansieras inom lärosätenas takbelopp.
Utöver särskilda ersättningsbelopp föreslås också andra åtgärder som avser att stärka lärar- och förskollärarutbildningarna och som behöver finansieras: stöd till små ämnen, utvecklingsprojekt inom samverkan och kompetensutveckling inom kognitionsvetenskap. De åtgärderna bör finansieras med befintliga medel för andra lärarsatsningar.
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Utredningen föreslår att författningsändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2027. En förutsättning är att regeringen fattar beslut senast vid årsskiftet 2025/26. Om det inte är möjligt kan ikraftträdandet behöva skjutas upp. Ändringarna i tillträdesbestämmelserna föreslås gälla utbildning som startar efter den 15 augusti 2027.
När det gäller de nya tillträdesbestämmelserna behöver elever i gymnasieskolan ha möjlighet att uppnå de skärpta behörighetskraven i svenska. Vidare behöver UHR och lärosätena ha tid för sitt förberedande arbete.
Förslaget till ändring av examensordningen påverkar de studenter som är antagna, men inte har avslutat sina studier. Med anledning av detta föreslås övergångsbestämmelser som ger möjlighet för dessa studenter att inom rimlig tid kunna slutföra sina studier enligt de utbildnings- och kursplaner som de är antagna till.
Innehåll — 28 kapitel, 501 sidor
- Sammanfattning
- 1 Författningsförslag
- 1.1 Förslag till förordning om ändring i högskoleförordningen (1993:100)
- 1.2 Förslag till förordning om ändring i förordning (2011:326) om behörighet och legitimation för lärare och förskollärare
- 1.3 Förslag till förordning om ändring i förordning (2011:686) om kompletterande pedagogisk utbildning som leder till ämneslärarexamen
- ng (2011:689) om vissa behörighetsgivande examina för legitimation som lärare och förskollärare och om högskoleutbildningar för vidareutbildning av lärare och pedagogisk personal inom förskolan som leder till lärar- eller förskollärarexamen
- 1.5 Förslag till förordning om ändring i förordning (2021:1335) om utbildning till lärare och förskollärare
- 1.6 Förslag till förordning om ändring i förordning (2021:1336) om försöksverksamhet med kompletterande pedagogisk utbildning som leder till grundlärarexamen eller ämneslärarexamen
- 2 Utredningens uppdrag och arbete
- 2.1 Avgränsningar och ställningstaganden
- 2.2 Utredningsarbetet
- 2.3 Betänkandets disposition
- 2.4 Begrepp och förkortningar
- 3 Lärarutbildningsreformer de senaste 30 åren
- 3.1 Från parallella utbildningstraditioner till enhetlig högre utbildning
- 3.2 2011 års lärarutbildningsreform och en ny förordning
- 3.3 Lärarutbildningarnas examensmål
- 3.4 Dimensioneringen av lärarutbildningarna
- 3.5 Förskollärarutbildningen
- 4 Styrning av lärarutbildningarna
- 4.1 Styrning av lärar- och förskollärarutbildning – gällande rätt
- 4.2 Samverkan kring utbildning och examen
- 5 Lärarutbildningarna i dag
- 5.1 Fyra olika lärarexamina
- 5.2 Lärarutbildningarnas huvudsakliga delar
- 5.3 Flera vägar till en lärarexamen
- 6 Tillträde till lärarutbildning
- 6.1 Nuvarande bestämmelser om tillträde
- 6.2 Betyg och genomströmning i gymnasieskolan
- 7 Utbildningsutbud, dimensionering, behov och efterfrågan
- 7.1 Utbildningsutbud och dimensionering
- 7.2 Framtida behov av lärare och förskollärare
- 7.3 Vilka lärosäten erbjuder vilka utbildningar?
- 7.4 Från sökande till examinerade
- 7.5 Antagningen till höstterminen 2024
- 8 Utvärderingar och granskningar av lärarutbildningarna 153 8.1 Utvärdering av lärarutbildningarna 2016–2022
- 8.2 Utvärdering av försöksverksamhet med övningsskolor
- 8.3 Lärares syn på sin utbildning
- 8.4 Rektorers syn på nyanställda lärares kompetens
- 8.5 Granskning av ämneslärarutbildningens styrning
- 9 Lärarutbildning i de nordiska länderna – en jämförelse
- 9.1 Styrning
- 9.2 Struktur och innehåll
- 9.3 Tillträde till lärarutbildningarna
- 10 Principiella utgångspunkter för utredningens förslag
- 10.1 Lärarutbildningarna behöver motiverade studenter med goda kunskaper och förutsättningar för läraryrket
- 10.2 Lärarutbildningarna behöver kopplas närmare till den blivande yrkesrollen
- 10.3 Lärarutbildningarnas vetenskapliga grund behöver utvecklas
- 10.4 Lärarutbildningarna behöver kopplas till skolverksamhet med medverkan av aktiva lärare
- 10.5 Lärarutbildningarna behöver ökad tid för ämnesstudier och ämnesdidaktiska studier
- 10.6 Lärarutbildningarna behöver mer resurser
- 11 Bättre förberedda och mer motiverade studenter
- 11.1 Bristande förkunskaper och låg motivation
- 11.2 Tillträdeskraven behöver skärpas
- 11.3 Skärpta krav på kunskaper i svenska
- 11.4 Genomförandet av skärpta tillträdeskrav
- 11.5 Skärpta krav i svenska ska inte gälla alla lärarutbildningar
- 11.6 Konsekvenser av föreslagna skärpta tillträdeskrav
- 11.7 Möjlighet att komplettera för behörighet
- 11.8 Krav på lämplighet för utbildningen
- 11.9 Det behövs fler som vill lärare och förskollärare
- 11.10 Mål för antalet examinerade
- 12 Alternativa vägar till en lärarexamen
- 12.1 Fortsatt satsning på alternativa vägar till en lärarexamen
- 12.2 UKÄ får i uppdrag att utvärdera de alternativa vägarna till en lärarexamen
- 13 Ökat behov av samverkan
- 13.1 Lärarutbildningarnas samverkan regleras särskilt
- 13.2 Kartläggning av lärosätenas samverkan
- 13.3 Samverkan för lärarutbildningarna ska öka
- 13.4 Ökat behov av samverkan mellan lärosäten och skolväsendet
- 13.5 Utvecklingen av samverkan ska följas upp
- 14 Utveckla innehållet i lärarutbildningarna
- 14.1 Behov av bättre kunskaper i ämnen och ämnesdidaktik
- 14.2 Minskad tid för UVK och ökat fokus på praktiknära innehåll
- 14.3 KPU 90 ska få en ny utformning
- 14.4 Yrkeslärarutbildningen ska utvecklas
- 14.5 VFU i lärarutbildningarna i dag
- 14.6 Konsekvenser
- 15 Ökat fokus på kognitionsvetenskap
- 15.1 Tidigare åtgärder för att öka fokus på kognitionsvetenskap
- 15.2 Kognitionsvetenskap med relevans för lärarutbildningarna
- 15.3 Kognitionsvetenskap i lärarutbildningarna – behov och nuläge
- 15.4 Ökat fokus på kognitionsvetenskap med relevans för lärarutbildningarna
- 15.5 Kognitionsvetenskap bör ingå i de ämnesdidaktiska studierna
- 15.6 Lärarutbildare behöver fortbildas i kognitionsvetenskap .. 350 15.7 Ökade satsningar på kognitionsvetenskap ska utvärderas av UKÄ
- 15.8 Satsning på forskning i kognitionsvetenskap med relevans för lärarutbildningarna
- 15.9 Konsekvenser av utredningens förslag om ett ökat fokus på kognitionsvetenskap
- 16 Ökat fokus på undervisning om läs- och skrivinlärning 357 16.1 Många svenska elever har svag läsförmåga
- 16.2 Undervisning om läs- och skrivinlärning i lärarutbildningarna i dag
- 16.3 Vetenskaplig grund för undervisning om läs- och skrivinlärning
- 16.4 Undervisning om läs- och skrivinlärning ska baseras på evidensbaserad forskning
- 16.5 Elever med läs- och skrivsvårigheter
- 16.6 Strukturerad skrivundervisning
- 16.7 Läsning och skrivande är viktiga processer i alla lärarutbildningar för grundskolan
- 16.8 Konsekvenser
- 17 Uppdaterade examensmål
- 17.1 Styrning av lärarutbildningarna via examensmål
- 17.2 Behov av att justera examensmålen
- 17.3 Förslag till nya examensmål
- 17.4 Minskning av antalet examensmål
- 17.5 Konsekvenser
- 18 Kvalitetsförstärkningar för lärarutbildningarna
- 18.1 Minskade kostnader för lärarutbildningarna
- 18.2 Åtgärder för att förstärka lärarutbildningarna
- 19 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
- 19.1 Ikraftträdande
- 19.2 Övergångsbestämmelser
- 20 Konsekvenser
- 20.1 Utredningens syfte
- 20.2 Berörda av utredningens förslag
- 20.3 Samhällsekonomiska konsekvenser
- 20.4 Ekonomiska konsekvenser
- 20.5 Konsekvenser för olika aktörer och intressenter
- 20.6 Övriga konsekvenser
- Referenser
- Bilaga 1 Kommittédirektiv 2023:111
- Bilaga 2 Förteckning över möten med externa kontakter
- Bilaga 3 Enkät om ämneslärarutbildningen
- Bilaga 4 Sammanställning lärarutbildningar
- Bilaga 5 Utbildningssamarbeten inom ämneslärarutbildning
Skickad på remiss 5 dec 2024. 81 svar publicerade · U2024/02723.
Myndigheter
- Centrala studiestödsnämnden
- Chalmers tekniska högskola AB
- Diskrimineringsombudsmannen
- Folkbildningsrådet
- Gymnastik- och idrottshögskolan
- Göteborgs universitet
- Högskolan Dalarna
- Högskolan i Borås
- Högskolan i Gävle
- Högskolan Väst
- Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering
- Institutet för mänskliga rättigheter
- Integritetsskyddsmyndigheten
- Jämställdhetsmyndigheten
- Karlstads universitet
- Karolinska Institutet
- Kungl. Musikhögskolan i Stockholm
- Kungl. Tekniska högskolan
- Linköpings universitet
- Linnéuniversitetet
- Luleå tekniska universitet
- Lunds universitet
- Malmö universitet
- Mittuniversitetet
- Myndigheten för delaktighet
- Mälardalens universitet
- Nätverket för kommunala lärcentra, Nitus
- Riksdagens ombudsmän
- Sameskolstyrelsen
- Skolforskningsinstitutet
- Specialpedagogiska skolmyndigheten
- Statens skolinspektion
- Statens skolverk
- Stiftelsen Högskolan i Jönköping
- Stockholms konstnärliga högskola
- Stockholms universitet
- Sveriges universitets- och högskoleförbund
- Södertörns högskola
- Umeå universitet
- Universitets- och högskolerådet
- Universitetskanslersämbetet
- Uppsala universitet
- Vetenskapsrådet
- Örebro universitet
- Överklagandenämnden för högskolan
Kommuner och regioner
- Burlövs kommun
- Forshaga kommun
- Gotlands kommun
- Göteborgs kommun
- Härnösands kommun
- Högskolan i Halmstad
- Högskolan Kristianstad
- Järfälla kommun
- Köpings kommun
- Malmö kommun
- Nyköpings kommun
- Stockholms kommun
- Strängnäs kommun
- Tomelilla kommun
- Uddevalla kommun
- Umeå kommun
- Västerås kommun
- Växjö kommun
- Älmhults kommun
- Österåkers kommun
Organisationer och företag
- Almega Utbildning
- Funktionsrätt Sverige
- Idéburna Skolors Riksförbund
- Konstfack
- samlat
- Stiftelsen Teach for Sweden
- Svenskt Näringsliv
- Sveriges akademikers centralorganisation
- Sveriges förenade studentkårer
- Sveriges Kommuner och Regioner
- Sveriges Kommuner och Regioner bilaga 1
- Sveriges Kommuner och Regioner bilaga 2
- Sveriges Lärare
- Sveriges Skolledare
- Tjänstemännens Centralorganisation
- Vuxenutbildning i Samverkan
- 6 juli 2023Kommittédirektiv Dir. 2023:111
- 3 dec 2024Betänkande SOU 2024:81
- 5 dec 2024Remiss av SOU 2024:81
